Array
(
    [0] => Array
        (
            [id] => 40785
            [sectionId] => 23
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Behovet av fler nödutgångar har föranlett ett statligt anslag på 3,76 miljoner euro för byggarbeten i både San Pedro-tunneln och den vid Churriana. Arbetet på tunneln i San Pedro, i Marbella kommun, har redan inletts och kommer att ske nattetid, för att orsaka så få trafikstörningar som möjligt. Sträckan på kustvägen A-7 i västra Marbella är en av de största flaskhalsarna i dagsläget på hela Costa del Sol.

Från och med klockan 21.00 på vardagar och 22.00 på helger kommer vänsterfilerna i vardera körriktningen i San Pedro-tunneln att stängas av. Åtgärden gäller till klockan sju på morgonen och under den tiden koncentreras trafiken till endast högerfilen.
            [ingress] => Fram till den 26 juni kommer ombyggnader av den falska tunneln genom San Pedro Alcántara medföra att trafiken begränsas nattetid till endast ett körfält i vardera riktningen.
            [headline] => Omfattande byggarbeten i San Pedro-tunneln
            [page] => 0
            [modified] => 20240423105941
            [created] => 20240421124328
            [publishStart] => 20240424170000
            [publishStop] => 20241018124359
            [fullArticle] => Omfattande byggarbeten i San Pedro-tunneln Fram till den 26 juni kommer ombyggnader av den falska tunneln genom San Pedro Alcántara medföra att trafiken begränsas nattetid till endast ett körfält i vardera riktningen. Behovet av fler nödutgångar har föranlett ett statligt anslag på 3,76 miljoner euro för byggarbeten i både San Pedro-tunneln och den vid Churriana. Arbetet på tunneln i San Pedro, i Marbella kommun, har redan inletts och kommer att ske nattetid, för att orsaka så få trafikstörningar som möjligt. Sträckan på kustvägen A-7 i västra Marbella är en av de största flaskhalsarna i dagsläget på hela Costa del Sol.

Från och med klockan 21.00 på vardagar och 22.00 på helger kommer vänsterfilerna i vardera körriktningen i San Pedro-tunneln att stängas av. Åtgärden gäller till klockan sju på morgonen och under den tiden koncentreras trafiken till endast högerfilen. För att undvika att förvärra trafikstockningarna vid San Pedro-tunneln kommer byggarbetet endast att ske nattetid. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [1] => Array
        (
            [id] => 40808
            [sectionId] => 11
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Enligt ordföranden i Sierra Nevadas företagsförening, Ordoño Vázquez, är det en serie oväntade händelser och logistiska problem som tvingar fram en tidigareläggning av säsongsavslutningen. Trots goda snöförhållanden och 19 kilometer farbara pister har ett omfattande jordskred och pågående vägarbeten på vägen A-395, som anknyter till skidorten, komplicerat resorna dit. Detta har avsevärt reducerat antalet besökare, vilket i sin hämmat de lokala verksamheternas intäkter.

Sierra Nevada, som enligt tidningen Granada Digital är den enda skidorten i södra Europa som fortfarande håller öppet, har försökt att locka besökare under den sista veckan med olika erbjudanden. Bland annat har det införts rabatter på liftkort och parkeringsavgifter. För de som inte åker skidor finns pulka i Pradollano och snötrutschkanor i Borreguiles.

Trots försök att maximera säsongen har den tidiga påsken i år och det minskade besökarantalet under april lett till att många företag valt att stänga tidigare än planerat. Vázquez betonar vikten av bättre förberedelser och marknadsföring inför framtida säsonger, för att undvika att situationen upprepar sig.
            [ingress] => Flera faktorer, som inte har med tillgången till farbara pister att göra, medför att skidsäsongen i Sierra Nevada kommer att avslutas den 28 april. De lokala företagarna är besvikna, då de hade räknat med att kunna hålla igång åtminstone en vecka längre.
            [headline] => Skidsäsongen avslutas en vecka tidigare än önskat
            [page] => 0
            [modified] => 20240423105114
            [created] => 20240423105029
            [publishStart] => 20240424120000
            [publishStop] => 20241020105059
            [fullArticle] => Skidsäsongen avslutas en vecka tidigare än önskat Flera faktorer, som inte har med tillgången till farbara pister att göra, medför att skidsäsongen i Sierra Nevada kommer att avslutas den 28 april. De lokala företagarna är besvikna, då de hade räknat med att kunna hålla igång åtminstone en vecka längre. Enligt ordföranden i Sierra Nevadas företagsförening, Ordoño Vázquez, är det en serie oväntade händelser och logistiska problem som tvingar fram en tidigareläggning av säsongsavslutningen. Trots goda snöförhållanden och 19 kilometer farbara pister har ett omfattande jordskred och pågående vägarbeten på vägen A-395, som anknyter till skidorten, komplicerat resorna dit. Detta har avsevärt reducerat antalet besökare, vilket i sin hämmat de lokala verksamheternas intäkter.

Sierra Nevada, som enligt tidningen Granada Digital är den enda skidorten i södra Europa som fortfarande håller öppet, har försökt att locka besökare under den sista veckan med olika erbjudanden. Bland annat har det införts rabatter på liftkort och parkeringsavgifter. För de som inte åker skidor finns pulka i Pradollano och snötrutschkanor i Borreguiles.

Trots försök att maximera säsongen har den tidiga påsken i år och det minskade besökarantalet under april lett till att många företag valt att stänga tidigare än planerat. Vázquez betonar vikten av bättre förberedelser och marknadsföring inför framtida säsonger, för att undvika att situationen upprepar sig. Trots att det fortfarande finns 19 kilometer farbara pister i Sierra Nevada tvingar det låga besökarantalet skidorten att avsluta säsongen nu på söndag. Foto: Cetursa 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [2] => Array
        (
            [id] => 40814
            [sectionId] => 11
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Enligt väderlekstjänsten Meteored kommer kallfronten att föra med sig vinterliknande väder, särskilt i Galicien, Asturien och de nordvästra delarna av Castilla y León, där det kan falla ymnigt med både regn och snö. Denna väderomställning kommer även att medföra en markant temperatursänkning längs den spanska atlantkusten och inlandet.

Det ostadiga vädret väntas tilltaga på fredag den 26 april i takt med att kallfronten fördjupar sig, med omfattande regnskurar och stigande vindar från sydväst. Vädermönstret fortsätter att vara dynamiskt in i helgen och uppges vara av särskilt intresse för väderobservatörer då en blandning av nederbörd i form av regn och snö drabbar bergsområdena i norr, samt de nordligare delarna av den spanska högplatån. I östra och södra Spanien, liksom på Balearerna och längs medelhavskusten, kan vinden växla till att komma från sydost, vilket kan leda till något varmare men ändå ostadigt väder.

Som avslutning på den omväxlande väderveckan förutspås på söndag lokala åskväder och potentiella hagelstormar över stora delar av Spanien. 
            [ingress] => En kallfront med ursprung på Grönland väntas dra in över stora delar av Spanien den 25 april och medföra både regn och på sina håll snöfall, främst i de norra delarna av landet.
            [headline] => Ovanligt sent vinteroväder väntas
            [page] => 0
            [modified] => 20240424094931
            [created] => 20240424094848
            [publishStart] => 20240424095500
            [publishStop] => 20241021094859
            [fullArticle] => Ovanligt sent vinteroväder väntas En kallfront med ursprung på Grönland väntas dra in över stora delar av Spanien den 25 april och medföra både regn och på sina håll snöfall, främst i de norra delarna av landet. Enligt väderlekstjänsten Meteored kommer kallfronten att föra med sig vinterliknande väder, särskilt i Galicien, Asturien och de nordvästra delarna av Castilla y León, där det kan falla ymnigt med både regn och snö. Denna väderomställning kommer även att medföra en markant temperatursänkning längs den spanska atlantkusten och inlandet.

Det ostadiga vädret väntas tilltaga på fredag den 26 april i takt med att kallfronten fördjupar sig, med omfattande regnskurar och stigande vindar från sydväst. Vädermönstret fortsätter att vara dynamiskt in i helgen och uppges vara av särskilt intresse för väderobservatörer då en blandning av nederbörd i form av regn och snö drabbar bergsområdena i norr, samt de nordligare delarna av den spanska högplatån. I östra och södra Spanien, liksom på Balearerna och längs medelhavskusten, kan vinden växla till att komma från sydost, vilket kan leda till något varmare men ändå ostadigt väder.

Som avslutning på den omväxlande väderveckan förutspås på söndag lokala åskväder och potentiella hagelstormar över stora delar av Spanien.  Stora delar av Spanien får arktiskt väder när vi nästan har nått maj månad. Karta: Meteored 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [3] => Array
        (
            [id] => 40769
            [sectionId] => 48
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Prognosen motsäger den spanska regeringens förväntningar, som är att sänka arbetslösheten till närmare åtta procent av den arbetsföra befolkningen. Arbetsmarknadsreformen 2021 har inte lyckats påskynda minskningen av arbetslöshet till europeiska nivåer. IMF beräknar att arbetslösheten i år kommer att nå 11,6 procent och därefter sjunka något till 11,3 procent nästa år. Detta är visserligen en betydande förbättring jämfört med de 16 procent som nåddes under den pandemin, men fortfarande dubbelt så högt som genomsnittet inom EU.

Trots arbetsmarknadens utmaningar förutspår IMF att Spanien kommer att fortsätta leda den ekonomiska tillväxten bland Europas största ekonomier både 2024 och 2025, med en tillväxttakt på 1,9 procent 2024. Det senare är fyra tiondelar högre än tidigare prognoser och betydligt mer än jämförbara ekonomier som Tyskland, Italien och Frankrike. 

IMF spår vidare att Spanien kommer att avsluta året med en inflation på 2,7 procent, vilket är högre än EU-snittet, delvis på grund av de stigande kostnaderna för livsmedel och bränsle.
            [ingress] => Internationella Valutafonden IMF:s pekar i sin senaste prognoser på att arbetslösheten i Spanien inte kommer att falla under elva procent före 2030. Detta trots att landet fortsatt väntas leda den ekonomiska tillväxten i Europa.
            [headline] => Svårt pressa arbetslösheten under elva procent
            [page] => 0
            [modified] => 20240423110006
            [created] => 20240417154356
            [publishStart] => 20240424070000
            [publishStop] => 20241014154359
            [fullArticle] => Svårt pressa arbetslösheten under elva procent Internationella Valutafonden IMF:s pekar i sin senaste prognoser på att arbetslösheten i Spanien inte kommer att falla under elva procent före 2030. Detta trots att landet fortsatt väntas leda den ekonomiska tillväxten i Europa. Prognosen motsäger den spanska regeringens förväntningar, som är att sänka arbetslösheten till närmare åtta procent av den arbetsföra befolkningen. Arbetsmarknadsreformen 2021 har inte lyckats påskynda minskningen av arbetslöshet till europeiska nivåer. IMF beräknar att arbetslösheten i år kommer att nå 11,6 procent och därefter sjunka något till 11,3 procent nästa år. Detta är visserligen en betydande förbättring jämfört med de 16 procent som nåddes under den pandemin, men fortfarande dubbelt så högt som genomsnittet inom EU.

Trots arbetsmarknadens utmaningar förutspår IMF att Spanien kommer att fortsätta leda den ekonomiska tillväxten bland Europas största ekonomier både 2024 och 2025, med en tillväxttakt på 1,9 procent 2024. Det senare är fyra tiondelar högre än tidigare prognoser och betydligt mer än jämförbara ekonomier som Tyskland, Italien och Frankrike. 

IMF spår vidare att Spanien kommer att avsluta året med en inflation på 2,7 procent, vilket är högre än EU-snittet, delvis på grund av de stigande kostnaderna för livsmedel och bränsle. IMF beräknar att arbetslösheten i år kommer att nå 11,6 procent och därefter sjunka något till 11,3 procent nästa år.  
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [4] => Array
        (
            [id] => 40805
            [sectionId] => 448
            [priority] => 12
            [publish] => y
            [body] => Bussen från Sevilla har just släppt av mig. Hälften av passagerarna skulle, liksom jag, av i Aracena, övriga har gått ut för att sträcka på benen medan chauffören vilar. Själv har jag gått iväg och satt mig på en bänk i skuggan av ett träd. Bakom ryggen ruvar borgen och kyrkan högt uppe på berget. Jag blundar och lyssnar på fågelkvitter. Andas in den friskaste, klaraste luft jag känt på två veckor. Så länge hade jag varit iväg och jobbat.

Efter en kvart kommer sambon och barnen för att hämta mig, och det är så skönt att ha dem där, att vara hemma. En vecka har vi framför oss, innan jag ska iväg på nästa resa.
Att jobba som reseledare är väldigt roligt. Och intensivt. I mitt fall så intensivt att det är svårt att släppa jobbet när jag kommer hem. Inte bara för allt som ska rapporteras, utan jag drömmer dessutom om resan tre-fyra nätter efter hemkomsten.

Jag är ensam ansvarig för en stor grupp som jag reser med till fantastiska platser; Alhambra och moskén i Cordoba till exempel. Vi upplever flamenco, vinprovning, Ronda och Sevillas vackraste gator och parker. Aporna på Gibraltar. Det är fint att få ta med dem till allt detta och se resenärerna uppleva Andalusiens skatter. Men när jag kommer hem har aporna och världsarven ingen betydelse alls, jag vill bara vara hemma med barnen. Att vara borta från dem är den stora nackdelen med mitt jobb. När detta publiceras har jag varit ifrån dem sex veckor sedan årsskiftet, och ytterligare fyra veckors frånvaro återstår innan deras sommarlov börjar.

Efter tre inplanerade resor i höst blir det äntligen en förändring och mer tid hemma, men just nu är det som det är. Ibland frågar vi oss om det är värt allt detta, för att köpa en bostad.

Att komma hem är både underbart och stressande. Jag kontrollerar hur många av mina växter som har dött medan sambon glömt att vattna (alla jordgubbsplantor, den nya persiljan, blommorna...) och suckar över vad påskregnet har ställt till med, nu syns det verkligen. Nya fuktfläckar i köket, nytt svartmögel, en grupp livs levande svampar (!) som växt upp vid bokhyllan där hallväggen läcker in vatten vid kraftigt regn. Jag ska ta hand om det här, tänker jag, och vet att jag inte kommer hinna allt som behövs under min lediga vecka.

När jag är hemma vill jag hinna allt. Storstäda det som sambon inte hunnit med när han haft ensamt ansvar för barnen, plantera om växter, beskära, byta lakan, fixa och dona. Sätta guldkant på tillvaron för de viktigaste personerna i mitt liv. Göra små saker som får dem att le, bli glada och känna sig omhändertagna. Köpa jordgubbar som femåringen tycker så mycket om. Blåbär till nioåringen. En kall öl till sambon efter jobbet. 

Överraska med favoriträtter, chokladbollar och en nybakad drömtårta. Plantera blommor i de stora utomhuskrukorna vid dörren där det varit visset sedan förra våren. Se till att sambon får vila.

Jag ordnar ett ordentligt lördagsmys med allas favoritgotter. Vi ser Cirque de Soleil på dvd:n som kommit med posten, samma föreställning som vi såg live för fem år sedan i Sevilla. Föreställningen Kooza var fantastisk, nioåringen och jag minns, femåringen var inte med men blir uppslukad och ser om hela den långa föreställningen tre gånger. Jag lovar henne att hon ska få följa med nästa gång.

Vi hinner med ett härligt födelsekalas hemma hos en av barnens klasskompisar som bor mitt i ingenstans. Vi har så roligt allihop! Barnen virvlar runt bland gungor i urlånga rep och studsmattor, springer på skattjakt på berget och leker, medan vi vuxna håller oss till den trivsamma terrassen under blåregn, ätandes, drickandes och pratandes. Klockan tio på kvällen är det mörkt, dags att dra sig hemåt, och vi lyser med ficklampor för att ta oss över den lilla svajiga gångbron och hitta bilen där den lämnades på kanten till ett mindre stup.

Vi hinner med att sälja fröer på en bymarknad som skolan medverkar på, hälsa på kompisar och uppleva världens hagelstorm. Barnen springer ute med cykelhjälmar för att skydda sina huvuden och samlar hagel i skålar och öppna paraplyer för att sedan göra iskall dricka av hagel och pressad apelsin.

Vi hinner mycket under veckan, men allra bäst är att bara vara hemma. Sitta i soffan med barnen. På söndagsmorgonen är det femåringen som har placerat sig hos mig. Hon har tagit av sig pyjamaströjan och jag stryker hennes varma mjuka små armar och håller om henne för att hon inte ska frysa. Hon kurar ihop sig i min famn, blir så liten, så liten. Alldeles tysta sitter vi så.
– Mamma, säger hon plötsligt.
–Fisar är gröna. 
–Jaså, säger jag överraskat och fnissar till.
–Är alla gröna? Eller finns det pruttar med andra färger? Rosa? Blå? Svarta?
–Nej. Men en del är gula. Gröna och gula.

Jag ler med läpparna mot hennes mjuka hår. Drar in hennes doft. Där och då vill jag stanna tiden. Vill inte resa bort från barnen mer. Vill bara stanna hemma, och vara mamma.
            [ingress] => ANNIKA ELWING  Det är fantastiskt att få besöka Alhambra, moskén i Córdoba, Sevilla och Ronda när jag jobbar, men det innebär mycket tid hemifrån. Att komma hem till barnen och sambon är det allra bästa, men tiden med dem är så begränsad, snart är det dags att åka iväg igen...
            [headline] => Hemma mellan jobbresorna
            [page] => 0
            [modified] => 20240422171324
            [created] => 20240422171313
            [publishStart] => 20240424065900
            [publishStop] => 20241019163659
            [fullArticle] => Hemma mellan jobbresorna ANNIKA ELWING  Det är fantastiskt att få besöka Alhambra, moskén i Córdoba, Sevilla och Ronda när jag jobbar, men det innebär mycket tid hemifrån. Att komma hem till barnen och sambon är det allra bästa, men tiden med dem är så begränsad, snart är det dags att åka iväg igen... Bussen från Sevilla har just släppt av mig. Hälften av passagerarna skulle, liksom jag, av i Aracena, övriga har gått ut för att sträcka på benen medan chauffören vilar. Själv har jag gått iväg och satt mig på en bänk i skuggan av ett träd. Bakom ryggen ruvar borgen och kyrkan högt uppe på berget. Jag blundar och lyssnar på fågelkvitter. Andas in den friskaste, klaraste luft jag känt på två veckor. Så länge hade jag varit iväg och jobbat.

Efter en kvart kommer sambon och barnen för att hämta mig, och det är så skönt att ha dem där, att vara hemma. En vecka har vi framför oss, innan jag ska iväg på nästa resa.
Att jobba som reseledare är väldigt roligt. Och intensivt. I mitt fall så intensivt att det är svårt att släppa jobbet när jag kommer hem. Inte bara för allt som ska rapporteras, utan jag drömmer dessutom om resan tre-fyra nätter efter hemkomsten.

Jag är ensam ansvarig för en stor grupp som jag reser med till fantastiska platser; Alhambra och moskén i Cordoba till exempel. Vi upplever flamenco, vinprovning, Ronda och Sevillas vackraste gator och parker. Aporna på Gibraltar. Det är fint att få ta med dem till allt detta och se resenärerna uppleva Andalusiens skatter. Men när jag kommer hem har aporna och världsarven ingen betydelse alls, jag vill bara vara hemma med barnen. Att vara borta från dem är den stora nackdelen med mitt jobb. När detta publiceras har jag varit ifrån dem sex veckor sedan årsskiftet, och ytterligare fyra veckors frånvaro återstår innan deras sommarlov börjar.

Efter tre inplanerade resor i höst blir det äntligen en förändring och mer tid hemma, men just nu är det som det är. Ibland frågar vi oss om det är värt allt detta, för att köpa en bostad.

Att komma hem är både underbart och stressande. Jag kontrollerar hur många av mina växter som har dött medan sambon glömt att vattna (alla jordgubbsplantor, den nya persiljan, blommorna...) och suckar över vad påskregnet har ställt till med, nu syns det verkligen. Nya fuktfläckar i köket, nytt svartmögel, en grupp livs levande svampar (!) som växt upp vid bokhyllan där hallväggen läcker in vatten vid kraftigt regn. Jag ska ta hand om det här, tänker jag, och vet att jag inte kommer hinna allt som behövs under min lediga vecka.

När jag är hemma vill jag hinna allt. Storstäda det som sambon inte hunnit med när han haft ensamt ansvar för barnen, plantera om växter, beskära, byta lakan, fixa och dona. Sätta guldkant på tillvaron för de viktigaste personerna i mitt liv. Göra små saker som får dem att le, bli glada och känna sig omhändertagna. Köpa jordgubbar som femåringen tycker så mycket om. Blåbär till nioåringen. En kall öl till sambon efter jobbet. 

Överraska med favoriträtter, chokladbollar och en nybakad drömtårta. Plantera blommor i de stora utomhuskrukorna vid dörren där det varit visset sedan förra våren. Se till att sambon får vila.

Jag ordnar ett ordentligt lördagsmys med allas favoritgotter. Vi ser Cirque de Soleil på dvd:n som kommit med posten, samma föreställning som vi såg live för fem år sedan i Sevilla. Föreställningen Kooza var fantastisk, nioåringen och jag minns, femåringen var inte med men blir uppslukad och ser om hela den långa föreställningen tre gånger. Jag lovar henne att hon ska få följa med nästa gång.

Vi hinner med ett härligt födelsekalas hemma hos en av barnens klasskompisar som bor mitt i ingenstans. Vi har så roligt allihop! Barnen virvlar runt bland gungor i urlånga rep och studsmattor, springer på skattjakt på berget och leker, medan vi vuxna håller oss till den trivsamma terrassen under blåregn, ätandes, drickandes och pratandes. Klockan tio på kvällen är det mörkt, dags att dra sig hemåt, och vi lyser med ficklampor för att ta oss över den lilla svajiga gångbron och hitta bilen där den lämnades på kanten till ett mindre stup.

Vi hinner med att sälja fröer på en bymarknad som skolan medverkar på, hälsa på kompisar och uppleva världens hagelstorm. Barnen springer ute med cykelhjälmar för att skydda sina huvuden och samlar hagel i skålar och öppna paraplyer för att sedan göra iskall dricka av hagel och pressad apelsin.

Vi hinner mycket under veckan, men allra bäst är att bara vara hemma. Sitta i soffan med barnen. På söndagsmorgonen är det femåringen som har placerat sig hos mig. Hon har tagit av sig pyjamaströjan och jag stryker hennes varma mjuka små armar och håller om henne för att hon inte ska frysa. Hon kurar ihop sig i min famn, blir så liten, så liten. Alldeles tysta sitter vi så.
– Mamma, säger hon plötsligt.
–Fisar är gröna. 
–Jaså, säger jag överraskat och fnissar till.
–Är alla gröna? Eller finns det pruttar med andra färger? Rosa? Blå? Svarta?
–Nej. Men en del är gula. Gröna och gula.

Jag ler med läpparna mot hennes mjuka hår. Drar in hennes doft. Där och då vill jag stanna tiden. Vill inte resa bort från barnen mer. Vill bara stanna hemma, och vara mamma. Vid hemkomsten efter två veckors frånvaro hade Annika tillökning hemma. Foto: Jesús Romero Colorado 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [5] => Array
        (
            [id] => 40803
            [sectionId] => 42
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Olyckan inträffade strax före klockan sju på lördagskvällen på Avenida del Mediterráneo när det så kallade turisttåget, som i verkligheten består av ett lokformat fordon med släpvagnar, var på väg tillbaka till parkeringen utan passagerare. Enligt vittnen som citeras av tidningen Diario Sur klev kvinnan ut på gatan mellan två parkerade bilar och rammades av turisttåget. Ambulans och lokalpolis ryckte ut men kvinnan förklarades död på platsen.

Föraren har testats för alkohol- och drogpåverkan och uppges ha givit negativt utslag. En utredning ska klargöra omständigheterna kring olyckan.
            [ingress] => En 82-årig kvinna omkom den 20 april när hon blev påkörd av turisttåget i Rincón de la Victoria.
            [headline] => Kvinna ihjälkörd av turisttåg
            [page] => 0
            [modified] => 20240422102449
            [created] => 20240422102100
            [publishStart] => 20240423170000
            [publishStop] => 20241019102059
            [fullArticle] => Kvinna ihjälkörd av turisttåg En 82-årig kvinna omkom den 20 april när hon blev påkörd av turisttåget i Rincón de la Victoria. Olyckan inträffade strax före klockan sju på lördagskvällen på Avenida del Mediterráneo när det så kallade turisttåget, som i verkligheten består av ett lokformat fordon med släpvagnar, var på väg tillbaka till parkeringen utan passagerare. Enligt vittnen som citeras av tidningen Diario Sur klev kvinnan ut på gatan mellan två parkerade bilar och rammades av turisttåget. Ambulans och lokalpolis ryckte ut men kvinnan förklarades död på platsen.

Föraren har testats för alkohol- och drogpåverkan och uppges ha givit negativt utslag. En utredning ska klargöra omständigheterna kring olyckan. Arkivbild på turisttåget i Rincón de la Victoria. Foto: City Sightseeing 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [6] => Array
        (
            [id] => 40660
            [sectionId] => 388
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Mellan april och september 2023 besöktes Menorca enligt tidningen El Diario av 1.479.556 turister, som spenderade mer än 287 miljoner euro. Det var en kraftig ökning jämfört med 2022 och i år väntas ännu fler besökare Turistsektor upplever dock en akut brist på arbetskraft, förvärrad av de höga hyreskostnaderna som avskräcker potentiella arbetstagare från att flytta till ön. 

Enligt Antonio Soria, generalsekreterare för fackföreningen Comisiones Obreras på Menorca, leder bristen på arbetskraft till viss fördel för arbetstagarna då de kan välja jobb och förhandla om gynnsamma arbetsvillkor. Dock kräver situationen också att arbetskontraktens längd är minst sex månader för att arbetstagare ska kunna erhålla arbetslöshetsersättning under vintern.

Soria påpekar att många arbetstagare spenderar upp till 40 procent av sin lön på hyran, vilket uppges vara en ohållbar situation. Före och under pandemin erbjöd vissa hotell boende för sin personal, men dessa anläggningar har sedan dess omvandlats för andra ändamål. 

Bristen på tillgängliga och prisvärda hyresbostäder är ett stort hinder för att locka arbetskraft från andra platser, vilket påverkar företagens förmåga att fullborda sina arbetslag och därmed kvaliteten på tjänsterna. Facket och arbetsgivarna försöker nu råda bot på problemet genom att arrangera jobbmässor, för att lösa bristen på arbetskraft.
            [ingress] => Menorca väntar en ökning av antalet turister denna säsong, jämfört med förra året. Bristen på arbetskraft som plågar öns företag, på grund av de höga bostadspriserna, gör dock att det väntas vara färre tillgång på anställda.
            [headline] => Färre anställda måste ta hand om fler turister
            [page] => 0
            [modified] => 20240422102557
            [created] => 20240331123006
            [publishStart] => 20240423120000
            [publishStop] => 20240927123059
            [fullArticle] => Färre anställda måste ta hand om fler turister Menorca väntar en ökning av antalet turister denna säsong, jämfört med förra året. Bristen på arbetskraft som plågar öns företag, på grund av de höga bostadspriserna, gör dock att det väntas vara färre tillgång på anställda. Mellan april och september 2023 besöktes Menorca enligt tidningen El Diario av 1.479.556 turister, som spenderade mer än 287 miljoner euro. Det var en kraftig ökning jämfört med 2022 och i år väntas ännu fler besökare Turistsektor upplever dock en akut brist på arbetskraft, förvärrad av de höga hyreskostnaderna som avskräcker potentiella arbetstagare från att flytta till ön. 

Enligt Antonio Soria, generalsekreterare för fackföreningen Comisiones Obreras på Menorca, leder bristen på arbetskraft till viss fördel för arbetstagarna då de kan välja jobb och förhandla om gynnsamma arbetsvillkor. Dock kräver situationen också att arbetskontraktens längd är minst sex månader för att arbetstagare ska kunna erhålla arbetslöshetsersättning under vintern.

Soria påpekar att många arbetstagare spenderar upp till 40 procent av sin lön på hyran, vilket uppges vara en ohållbar situation. Före och under pandemin erbjöd vissa hotell boende för sin personal, men dessa anläggningar har sedan dess omvandlats för andra ändamål. 

Bristen på tillgängliga och prisvärda hyresbostäder är ett stort hinder för att locka arbetskraft från andra platser, vilket påverkar företagens förmåga att fullborda sina arbetslag och därmed kvaliteten på tjänsterna. Facket och arbetsgivarna försöker nu råda bot på problemet genom att arrangera jobbmässor, för att lösa bristen på arbetskraft. Turistsektorn på Menorca upplever en akut brist på arbetskraft, förvärrad av de höga hyreskostnaderna som avskräcker potentiella arbetstagare från att flytta till ön.  
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [7] => Array
        (
            [id] => 40786
            [sectionId] => 48
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Statistik från det spanska notarieförbundet anger att icke bofasta utlänningar betalar i genomsnitt 2.715 euro per kvadratmeter för sin bostad i Spanien, jämfört med de 1.580 euro som spanska köpare spenderar. Denna skillnad belyser en växande klyfta på marknaden, där utländska investeringar driver upp fastighetspriserna, särskilt i populära turistdestinationer som Costa Blanca och Costa del Sol.

Trots en generell nedgång i fastighetsaffärer forsätter utlänningar att köpa bostäder i Spanien i oförändrad takt. Medan det totala antalet fastighetsköp sjönk under andra halvåret 2023, ökade andelen köp gjorda av utländska medborgare till 21 procent av totalen, vilket är rekord. Denna trend är inte begränsad till EU-medborgare. Nationaliteter som sticker ut är Kina, Colombia och Venezuela, med köp som i vissa fall överstiger 3.900 euro per kvadratmeter.

Regeringen har nyligen uppgivit att den vill slopa det så kallade ”Guldvisumet”, som ger möjlighet till uppehållstillstånd vid bland annat fastighetsinvesteringar på mer än 500.000 euro. Kritiker hävdar att dessa visum har bidragit till att skruva upp priserna och göra bostadsmarknaden mindre tillgänglig för lokalbefolkningen. Under 2023 utfärdades enligt tidningen El País 3.273 sådana visum, vilket var nytt rekord.
            [ingress] => Utländska köpare lägger i genomsnitt 72 procent mer än spanska medborgare för fastigheter i Spanien. De som toppar statistiken är kineser.
            [headline] => Utlänningar betalar avsevärt mer för sin spanska bostad
            [page] => 0
            [modified] => 20240422102628
            [created] => 20240421124417
            [publishStart] => 20240423070000
            [publishStop] => 20241018124459
            [fullArticle] => Utlänningar betalar avsevärt mer för sin spanska bostad Utländska köpare lägger i genomsnitt 72 procent mer än spanska medborgare för fastigheter i Spanien. De som toppar statistiken är kineser. Statistik från det spanska notarieförbundet anger att icke bofasta utlänningar betalar i genomsnitt 2.715 euro per kvadratmeter för sin bostad i Spanien, jämfört med de 1.580 euro som spanska köpare spenderar. Denna skillnad belyser en växande klyfta på marknaden, där utländska investeringar driver upp fastighetspriserna, särskilt i populära turistdestinationer som Costa Blanca och Costa del Sol.

Trots en generell nedgång i fastighetsaffärer forsätter utlänningar att köpa bostäder i Spanien i oförändrad takt. Medan det totala antalet fastighetsköp sjönk under andra halvåret 2023, ökade andelen köp gjorda av utländska medborgare till 21 procent av totalen, vilket är rekord. Denna trend är inte begränsad till EU-medborgare. Nationaliteter som sticker ut är Kina, Colombia och Venezuela, med köp som i vissa fall överstiger 3.900 euro per kvadratmeter.

Regeringen har nyligen uppgivit att den vill slopa det så kallade ”Guldvisumet”, som ger möjlighet till uppehållstillstånd vid bland annat fastighetsinvesteringar på mer än 500.000 euro. Kritiker hävdar att dessa visum har bidragit till att skruva upp priserna och göra bostadsmarknaden mindre tillgänglig för lokalbefolkningen. Under 2023 utfärdades enligt tidningen El País 3.273 sådana visum, vilket var nytt rekord. Andelen utländska bostadsköp i Spanien nådde under andra halvåret 2023, 21 procent, vilket är rekord. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [8] => Array
        (
            [id] => 40807
            [sectionId] => 448
            [priority] => 12
            [publish] => y
            [body] => En så gammal hund av denna storlek är ganska ovanligt. Nu var han grå om nosen och hade sedan en tid haft mycket begränsad rörelseförmåga. Vi hade därför bestämt att låta honom dö under denna vecka. När Barbro ringde mig låg han dock på golvet oförmögen att resa sig, så hon hade kallat på veterinären som redan var på väg. Lorca gjorde ideliga och lönlösa försök att komma på fötter samtidigt som han försökte skälla. Hans skall lät näppeligen hotfullt. Det blev bara långdragna väsande pip då han tappat rösten. Denne fordom så stolta och granna hund var nu bara skuggan av den ståtlige ulmerdogen. 

Grand danois är trots namnet ingen dansk hund. Den är tysk och här i Spanien kallas den mycket riktigt Dogo alemán. Den avlades fram i den bajerska staden Ulm i slutet av 1800-talet och i Sverige benämndes den först Ulmerdog. Så visades den upp på en utställning i Danmark år 1902, varför den fick sitt felaktiga rasepitet. Nog om.

När jag anlände låg Lorca halvvägs under soffbordet och gjorde krampaktiga försök att resa sig. Jag satte mig i soffan, smekte och försökte lugna honom. Så anlände veterinären, en bastant dam som själv, fick vi veta, födde upp just Grand Danois. Hon hade en man med sig som hjälpreda. Lorca fick först en lugnande injektion i nacken. Den verkade snabbt så han blev sömnig och slö. Jag fortsatte att klappa honom och han slickade mig på handen för sista gången. Så fick han den dödliga injektionen intravenöst och ett par minuter senare kunde veterinären, med hjälp av stetoskop, fastställa att han var död. Jag minns att när vi avlivade en av våra tidigare hundar så sa den veterinären efteråt att ”så där skulle jag själv vilja dö när det är så dags”. Lugnt och smärtfritt.

Så får jag nu försöka trösta Barbro och torka hennes tårar. Själv känner jag saknad och sorg och kanske skulle det lätta lite om jag kunde gråta. Jag vet inte, men jag kan citera skalden Nils Ferlin som i en av sina dikter skriver:

Vad hjälper det att gråta?
Vad hjälper det en människa att kinderna blir våta?
Lorcas änka, vår tik Ronja, är den enda som inte visat minsta tecken till sorg. Hon lufsar runt som vanligt och verkar inte sakna sin make. Det är bara människan som har något begrepp om döden. Vi vet att livet är en sexuellt överförd åkomma med hundra procents dödlighet. Själv är jag fyllda 86 så jag undrade tidigare vem som skulle lämna in först, jag eller Lorca.

En av mina senaste visor handlar om just döden. Nu i vårt sekulära samhälle är det få som tror på de gamla sagorna om gudar, himmel och helvete. När frågan ställs får man ofta svaret: Nej jag tror inte det finns någon gud men det måste ju finnas någonting efter livet. Det tror inte jag och därför heter visan ”Ingenting”. Jag framför den i en video på YouTube, som du kan se nederst: 

 Ingenting

När du vandrat genom livets alla dalar och höjder,
genom smärta, genom vällust, genom stillhet och storm,
genom trohet, genom falskhet, genom sorger och fröjder.
Då är dags för dig att säga ditt sista adjö
för efter trettiotusen da´r ungefär, skall du dö.

Vad som händer sedan? ingen som vet!
Mången tror sig veta svaret.
Men ingen talar utav erfarenhet.
Låt mig därför bringa klarhet.

Det finns ingenting som tyder på ett liv efter detta.
När din åldriga lekamen är en vidrig kompost.
Vad det gäller själ och ande kan jag bara berätta:
Elektrokemiska impulser i hjärnans substans,
detta var din själ och ande så länge den fanns.

Men låt oss ägna lite medlidande
med alla som är religiösa.
För det är dom som har ett rent helvete
och anledning att va nervösa.

De skall vandra genom skärseld mot den yttersta dagen.
De skall ryckas upp ur graven av en gud som är sträng.
De skall dömas efter den eskatologiska lagen.
Men jag ser ingen fara, jag skall faktiskt bara 
upphöra att finnas till.

Precis som innan jag föddes. 
Se videon:


            [ingress] => BENGT SÄNDH  Sistlidne söndag besökte jag hästgården La Peseta där jag satt med en kopp kaffe, en kupa fransk konjak och en stor cigarr när värdinnan Sara, med bekymrad min, meddelade att min fru Barbro ville jag skulle skynda mig hem. Hon hade försökt ringa mig men jag hade inte hört signalen då jag satt nära den lilla orkestern. Sara talade om att veterinären var på väg hem till oss för att avliva vår drygt tolv år gamla 70-kilos hund Lorca.
            [headline] => Vår hund är död och tankar kring detta
            [page] => 0
            [modified] => 20240422172838
            [created] => 20240422172823
            [publishStart] => 20240423065900
            [publishStop] => 20241019163659
            [fullArticle] => Vår hund är död och tankar kring detta BENGT SÄNDH  Sistlidne söndag besökte jag hästgården La Peseta där jag satt med en kopp kaffe, en kupa fransk konjak och en stor cigarr när värdinnan Sara, med bekymrad min, meddelade att min fru Barbro ville jag skulle skynda mig hem. Hon hade försökt ringa mig men jag hade inte hört signalen då jag satt nära den lilla orkestern. Sara talade om att veterinären var på väg hem till oss för att avliva vår drygt tolv år gamla 70-kilos hund Lorca. En så gammal hund av denna storlek är ganska ovanligt. Nu var han grå om nosen och hade sedan en tid haft mycket begränsad rörelseförmåga. Vi hade därför bestämt att låta honom dö under denna vecka. När Barbro ringde mig låg han dock på golvet oförmögen att resa sig, så hon hade kallat på veterinären som redan var på väg. Lorca gjorde ideliga och lönlösa försök att komma på fötter samtidigt som han försökte skälla. Hans skall lät näppeligen hotfullt. Det blev bara långdragna väsande pip då han tappat rösten. Denne fordom så stolta och granna hund var nu bara skuggan av den ståtlige ulmerdogen. 

Grand danois är trots namnet ingen dansk hund. Den är tysk och här i Spanien kallas den mycket riktigt Dogo alemán. Den avlades fram i den bajerska staden Ulm i slutet av 1800-talet och i Sverige benämndes den först Ulmerdog. Så visades den upp på en utställning i Danmark år 1902, varför den fick sitt felaktiga rasepitet. Nog om.

När jag anlände låg Lorca halvvägs under soffbordet och gjorde krampaktiga försök att resa sig. Jag satte mig i soffan, smekte och försökte lugna honom. Så anlände veterinären, en bastant dam som själv, fick vi veta, födde upp just Grand Danois. Hon hade en man med sig som hjälpreda. Lorca fick först en lugnande injektion i nacken. Den verkade snabbt så han blev sömnig och slö. Jag fortsatte att klappa honom och han slickade mig på handen för sista gången. Så fick han den dödliga injektionen intravenöst och ett par minuter senare kunde veterinären, med hjälp av stetoskop, fastställa att han var död. Jag minns att när vi avlivade en av våra tidigare hundar så sa den veterinären efteråt att ”så där skulle jag själv vilja dö när det är så dags”. Lugnt och smärtfritt.

Så får jag nu försöka trösta Barbro och torka hennes tårar. Själv känner jag saknad och sorg och kanske skulle det lätta lite om jag kunde gråta. Jag vet inte, men jag kan citera skalden Nils Ferlin som i en av sina dikter skriver:

Vad hjälper det att gråta?
Vad hjälper det en människa att kinderna blir våta?
Lorcas änka, vår tik Ronja, är den enda som inte visat minsta tecken till sorg. Hon lufsar runt som vanligt och verkar inte sakna sin make. Det är bara människan som har något begrepp om döden. Vi vet att livet är en sexuellt överförd åkomma med hundra procents dödlighet. Själv är jag fyllda 86 så jag undrade tidigare vem som skulle lämna in först, jag eller Lorca.

En av mina senaste visor handlar om just döden. Nu i vårt sekulära samhälle är det få som tror på de gamla sagorna om gudar, himmel och helvete. När frågan ställs får man ofta svaret: Nej jag tror inte det finns någon gud men det måste ju finnas någonting efter livet. Det tror inte jag och därför heter visan ”Ingenting”. Jag framför den i en video på YouTube, som du kan se nederst: 

 Ingenting

När du vandrat genom livets alla dalar och höjder,
genom smärta, genom vällust, genom stillhet och storm,
genom trohet, genom falskhet, genom sorger och fröjder.
Då är dags för dig att säga ditt sista adjö
för efter trettiotusen da´r ungefär, skall du dö.

Vad som händer sedan? ingen som vet!
Mången tror sig veta svaret.
Men ingen talar utav erfarenhet.
Låt mig därför bringa klarhet.

Det finns ingenting som tyder på ett liv efter detta.
När din åldriga lekamen är en vidrig kompost.
Vad det gäller själ och ande kan jag bara berätta:
Elektrokemiska impulser i hjärnans substans,
detta var din själ och ande så länge den fanns.

Men låt oss ägna lite medlidande
med alla som är religiösa.
För det är dom som har ett rent helvete
och anledning att va nervösa.

De skall vandra genom skärseld mot den yttersta dagen.
De skall ryckas upp ur graven av en gud som är sträng.
De skall dömas efter den eskatologiska lagen.
Men jag ser ingen fara, jag skall faktiskt bara 
upphöra att finnas till.

Precis som innan jag föddes. 
Se videon:

 Sista bilden på Lorca. Foto: Bengt Sändh 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [9] => Array
        (
            [id] => 40783
            [sectionId] => 35
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Vid 23-tiden på kvällen den 17 april gick larmet om ett bråk i kvarteret El Boquetillo. En 50-årig man stapplade blödande ut på gatan och bad om hjälp, innan han föll ihop på marken. Mannen avled på platsen av ett flertal knivhugg och utredningen pekar på att han attackerades när han försökte undsätta en 19-årig kvinna som angreps av sin pojkvän, 34-åringen, i parets hyresbostad. Den mördade 50-åringen var husvärden och tack vare ett flertal vittnen kunde polisen snabbt spåra och gripa den flyende misstänkte gärningsmannen.

Den 19-åriga kvinnan fick föras till sjukhus med allvarliga skador, men hennes liv uppges inte vara i fara. Orsaken till bråket misstänks vara att kvinnan hotat pojkvännen med att berätta för polisen att han begått ett tidigare mord i Fuengirola, bara några dagar före. Då hittades en man död i en bostad vid Calle Párroco Juan Antonio Jiménez Higuero, som enligt utredningen mottagit ett slag i huvudet med en golfklubba.

Polisen försöker nu klargöra om den häktade 34-åringen är skyldig till båda morden, förutom angreppet på sin flickvän.
            [ingress] => En 34-årig man som gripits i Fuengirola anklagad för att den 17 april ha knivhuggit två personer, av vilka en avlidit, misstänks också ha mördat en annan person bara några dagar tidigare. Mannen har nu häktats ovillkorligen.
            [headline] => Misstänkt dubbelmördare häktad
            [page] => 0
            [modified] => 20240422102442
            [created] => 20240421124036
            [publishStart] => 20240422170000
            [publishStop] => 20241018124059
            [fullArticle] => Misstänkt dubbelmördare häktad En 34-årig man som gripits i Fuengirola anklagad för att den 17 april ha knivhuggit två personer, av vilka en avlidit, misstänks också ha mördat en annan person bara några dagar tidigare. Mannen har nu häktats ovillkorligen. Vid 23-tiden på kvällen den 17 april gick larmet om ett bråk i kvarteret El Boquetillo. En 50-årig man stapplade blödande ut på gatan och bad om hjälp, innan han föll ihop på marken. Mannen avled på platsen av ett flertal knivhugg och utredningen pekar på att han attackerades när han försökte undsätta en 19-årig kvinna som angreps av sin pojkvän, 34-åringen, i parets hyresbostad. Den mördade 50-åringen var husvärden och tack vare ett flertal vittnen kunde polisen snabbt spåra och gripa den flyende misstänkte gärningsmannen.

Den 19-åriga kvinnan fick föras till sjukhus med allvarliga skador, men hennes liv uppges inte vara i fara. Orsaken till bråket misstänks vara att kvinnan hotat pojkvännen med att berätta för polisen att han begått ett tidigare mord i Fuengirola, bara några dagar före. Då hittades en man död i en bostad vid Calle Párroco Juan Antonio Jiménez Higuero, som enligt utredningen mottagit ett slag i huvudet med en golfklubba.

Polisen försöker nu klargöra om den häktade 34-åringen är skyldig till båda morden, förutom angreppet på sin flickvän. Dramat den 17 april misstänks ha kopplingar till ett annat mord i Fuengirola, några dagar tidigare. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [10] => Array
        (
            [id] => 40644
            [sectionId] => 48
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Enligt Institutet för Skattestudier IEF, utfördes mellan 2016 och 2019 Spaniens rikaste en procent över 6.000 flyttningar mellan regioner, av vilka 42 procent valde Madrid. Denna trend drivs av skillnader i beskattning, med Madrid som erbjuder betydande skattelättnader jämfört med andra autonoma regioner. Lägre IRPF (inkomstskatt) och helt slopad förmögenhetsskatt, samt arvs- och gåvoskatt anges som viktiga skäl till att locka de rika till huvudstadsregionen. Det skriver tidningen El País.

Fenomenet med skattebaserad rörlighet och skattekonkurrens mellan de autonoma regionerna i Spanien är inte nytt och har väckt många kontroverser. Den centrala regeringens nyligen införda solidaritetsskatt på stora förmögenheter syftar till att motverka de skattelättnader som tillämpas av Madrid och andra regioner styrda av PP (Partido Popular).
            [ingress] => Madrid lockar Spaniens förmögnaste som flyttar för skattelättnader. En studie visar att nästan hälften av landets rika som byter bostadsort väljer huvudstadsregionen, främst på grund av fördelaktig beskattning av inkomst, förmögenhet, arv och gåvor.
            [headline] => Allt fler rika skriver sig i Madrid av skatteskäl
            [page] => 0
            [modified] => 20240421124708
            [created] => 20240328181039
            [publishStart] => 20240422120000
            [publishStop] => 20240924191059
            [fullArticle] => Allt fler rika skriver sig i Madrid av skatteskäl Madrid lockar Spaniens förmögnaste som flyttar för skattelättnader. En studie visar att nästan hälften av landets rika som byter bostadsort väljer huvudstadsregionen, främst på grund av fördelaktig beskattning av inkomst, förmögenhet, arv och gåvor. Enligt Institutet för Skattestudier IEF, utfördes mellan 2016 och 2019 Spaniens rikaste en procent över 6.000 flyttningar mellan regioner, av vilka 42 procent valde Madrid. Denna trend drivs av skillnader i beskattning, med Madrid som erbjuder betydande skattelättnader jämfört med andra autonoma regioner. Lägre IRPF (inkomstskatt) och helt slopad förmögenhetsskatt, samt arvs- och gåvoskatt anges som viktiga skäl till att locka de rika till huvudstadsregionen. Det skriver tidningen El País.

Fenomenet med skattebaserad rörlighet och skattekonkurrens mellan de autonoma regionerna i Spanien är inte nytt och har väckt många kontroverser. Den centrala regeringens nyligen införda solidaritetsskatt på stora förmögenheter syftar till att motverka de skattelättnader som tillämpas av Madrid och andra regioner styrda av PP (Partido Popular). En ny studie styrker tidigare uppgifter om att Madridregionen fungerar som ett skatteparadis för förmögna. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [11] => Array
        (
            [id] => 40801
            [sectionId] => 11
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Styrande PNV kunde andas ut på valnatten, efter att de både kallat till nyval och inte förnyat regionpresidenten de senaste tre mandatperioderna Íñigo Urkullu. Besluten fattades med anledning av den baskiska vänsterns starka frammarsch sedan lång tid. EH Bildu spåddes enligt vissa opinionsundersökningar kunna vinna regionvalet, men fick slutligen lika många mandat som PNV och 32,5 procent av rösterna mot PNV:s 35,2. Ledaren för EH Bildu Arnaldo Otegi betonade dock på valnatten att hans parti vunnit i två av de tre baskiska provinserna. Dessutom, räknat de områden i Navarra och Frankrike som de baskiska nationalisterna inkluderar i sin nation, så är de nu enligt Otegi det största partiet.

Sanningen är dock att PNV, trots att de förlorade fyra mandat mot tidigare, väntas förnya makten och att deras nya huvudkandidat Imanol Pradales kommer att ta över som baskisk regionpresident, ”lehendakari”. PNV styrde redan i koalition med det baskiska socialistpartiet PSE-PSOE, som gjorde ett bättre val än väntat och fick tolv mandat, vilket är två fler än tidigare. Tillsammans behåller de två partierna egen majoritet i regionparlamentet.

Den hittillsvarande maktbalansen i Baskien förblir orubbad. EH Bildu är dock stärkta, liksom PSE-PSOE i förhållande till PNV. Partido Popular gick också framåt och med 9,2 procent av rösterna fick de sju mandat, vilket är ett mer än tidigare. De hade dock hoppats få exklusivitet på det nationella högerblocket, men Vox lyckades med nöd och näppe behålla sitt tidigare mandat, genom 5.600 röster i provinsen Álava. Tillsammans har den nationella högern endast drygt elva procent av rösterna i Baskien.

De nationella partierna till vänster om PSOE styrkte även i Baskien sitt ras. Visserligen fick Sumar en ledamot, men de hoppades på minst två mandat och var snubblande nära att inte få något alls. Podemos, som tillsammans med Sumar haft sex platser under den senaste mandatperioden, kommer inte längre ha någon representation i det baskiska regionparlamentet.
            [ingress] => Den baskiska vänstern uppnådde i nyvalet den 21 april sitt bästa resultat någonsin och EH Bildu säkrade lika många mandat i regionparlamentet, 27, som styrande PNV. De senare kommer dock fortsätta att regera, då de åter har majoritet tillsammans med det baskiska socialistpartiet PSE-PSOE.
            [headline] => Inget maktskifte i Baskien
            [page] => 0
            [modified] => 20240422081400
            [created] => 20240422081303
            [publishStart] => 20240422083000
            [publishStop] => 20241019081359
            [fullArticle] => Inget maktskifte i Baskien Den baskiska vänstern uppnådde i nyvalet den 21 april sitt bästa resultat någonsin och EH Bildu säkrade lika många mandat i regionparlamentet, 27, som styrande PNV. De senare kommer dock fortsätta att regera, då de åter har majoritet tillsammans med det baskiska socialistpartiet PSE-PSOE. Styrande PNV kunde andas ut på valnatten, efter att de både kallat till nyval och inte förnyat regionpresidenten de senaste tre mandatperioderna Íñigo Urkullu. Besluten fattades med anledning av den baskiska vänsterns starka frammarsch sedan lång tid. EH Bildu spåddes enligt vissa opinionsundersökningar kunna vinna regionvalet, men fick slutligen lika många mandat som PNV och 32,5 procent av rösterna mot PNV:s 35,2. Ledaren för EH Bildu Arnaldo Otegi betonade dock på valnatten att hans parti vunnit i två av de tre baskiska provinserna. Dessutom, räknat de områden i Navarra och Frankrike som de baskiska nationalisterna inkluderar i sin nation, så är de nu enligt Otegi det största partiet.

Sanningen är dock att PNV, trots att de förlorade fyra mandat mot tidigare, väntas förnya makten och att deras nya huvudkandidat Imanol Pradales kommer att ta över som baskisk regionpresident, ”lehendakari”. PNV styrde redan i koalition med det baskiska socialistpartiet PSE-PSOE, som gjorde ett bättre val än väntat och fick tolv mandat, vilket är två fler än tidigare. Tillsammans behåller de två partierna egen majoritet i regionparlamentet.

Den hittillsvarande maktbalansen i Baskien förblir orubbad. EH Bildu är dock stärkta, liksom PSE-PSOE i förhållande till PNV. Partido Popular gick också framåt och med 9,2 procent av rösterna fick de sju mandat, vilket är ett mer än tidigare. De hade dock hoppats få exklusivitet på det nationella högerblocket, men Vox lyckades med nöd och näppe behålla sitt tidigare mandat, genom 5.600 röster i provinsen Álava. Tillsammans har den nationella högern endast drygt elva procent av rösterna i Baskien.

De nationella partierna till vänster om PSOE styrkte även i Baskien sitt ras. Visserligen fick Sumar en ledamot, men de hoppades på minst två mandat och var snubblande nära att inte få något alls. Podemos, som tillsammans med Sumar haft sex platser under den senaste mandatperioden, kommer inte längre ha någon representation i det baskiska regionparlamentet. Imanol Pradales har haft som lärare Íñigo Urkullu, som han nu väntas ersätta som baskisk regionpresident ”lehendakari”. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [12] => Array
        (
            [id] => 40784
            [sectionId] => 390
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => En av Spaniens främsta turistdestinationer står inför en paradoxal situation, där deras främsta inkomstkälla också givit upphov till omfattande sociala och miljömässiga problem. Turismen bidrar till mer än 35 procent av Kanarieöarnas bruttonationalprodukt och förra året slogs nytt turistrekord, med 16 miljoner besökare. Omsättningen var med 22 miljarder euro också den högsta någonsin och hela 40 procent av invånarna på öarna är sysselsatta inom turistsektorn. 

Trots det registrerar öarna bland de sämsta levnadsförhållandena i Spanien. Medelinkomsten ligger på endast 1.630 euro i månaden och öarna har trots turismen den tredje högsta arbetslösheten i landet, på 16,2 procent enligt de senaste siffrorna från statistikinstitutet INE. Inflationen ligger i sin tur på 3,5 procent, vilket är den näst högsta i landet. Samtidigt är risken för fattigdom också den näst högsta nationellt, med 26,1 procent av befolkningen berörd.

Hyreskostnaderna är bland de högsta i Spanien, och i Santa Cruz de Tenerife har hyrespriserna ökat mest under det senaste året. Denna svåra socioekonomiska situation har fått den kanariska regeringen att sympatisera med protesterna. President Fernando Clavijo har uppmanat invånarna att uttrycka sitt missnöje och erkänner behovet av att omvärdera turismmodellen, inklusive möjligheten att införa begränsningar för antalet turister.

Under lördagen organiserades en omfattande demonstration under parollen "Canarias tiene un límite" (Kanarieöarna har en gräns), där 57.000 deltagare enligt officiella uppgifter marscherade på de sju huvudöarna, i städer som Santa Cruz de Tenerife, Las Palmas, Arrecife och även mindre orter som Valverde och San Sebastián de La Gomera. Demonstranterna kräver bland annat införandet av en miljötaxa, ett stopp för nya turistprojekt och striktare regler kring bostadsköp för att stävja prisökningarna som gör det omöjligt för lokalbefolkningen att bo kvar i sina områden.

Sex aktivister i La Laguna på Tenerife har samtidigt påbörjat en hungerstrejk för att försöka stoppa två stora turistprojekt. Protesterna är ett svar på den okontrollerade turismboomen, som pekas som en avgörande drivkraft bakom stigande bostadspriserna och de allt mer belastade sjukhusen, liksom de miljöskador som nya storskaliga hotellprojekt riskerar att förorsaka.

Demonstranterna förnekar att deras missnöje skulle bero på turismfientlighet, utan hävdar att deras kritik riktar sig mot korruption och dålig förvaltning som tillåter dessa negativa trender att fortsätta. Regionpresidenten Fernando Clavijo medger att det förekommer problem och efterlyser en öppen dialog om hur turismen bör styras. 

Responsen från politiska och ekonomiska ledare har annars varierat. Jessica de León, regionalråd för turism och sysselsättning, medger i en intervju att det finns problem med hur naturresurserna hanteras, men betonar även turismens viktiga roll för jobbskapande och att en omvandling redan pågår. Samtidigt säger Pedro Ortega, president för företagarföreningen i Las Palmas, att han är öppen för en diskussion om en ny ekonomisk modell och så kallad regenerativt turism”, skriver tidningen El País.

För att adressera problemen presenterade regionstyret nyligen ett lagförslag som ska reglera användningen av bostäder för turiständamål. Lagförslaget inkluderar krav som minsta yta på 39 kvadratmeter och separata ingångar för turistlägenheter i flerfamiljshus, samt krav på godkännande från bostadsrättsföreningar. Trots dessa åtgärder är det tydligt att vägen framåt fortfarande är full av utmaningar, och att den offentliga debatten om turismens framtid på Kanarieöarna är långt ifrån över.
            [ingress] => Omkring 57.000 personer demonstrerade den 20 april på samtliga sju huvudöar i protest mot turistutvecklingen på Kanarieöarna. Massturismen uppges slå hårt mot lokalbefolkningen, speciellt när det handlar om tillgång till bostäder.
            [headline] => Omfattande demonstrationer mot massturismen på Kanarieöarna
            [page] => 0
            [modified] => 20240421162318
            [created] => 20240421124210
            [publishStart] => 20240422070000
            [publishStop] => 20241018124259
            [fullArticle] => Omfattande demonstrationer mot massturismen på Kanarieöarna Omkring 57.000 personer demonstrerade den 20 april på samtliga sju huvudöar i protest mot turistutvecklingen på Kanarieöarna. Massturismen uppges slå hårt mot lokalbefolkningen, speciellt när det handlar om tillgång till bostäder. En av Spaniens främsta turistdestinationer står inför en paradoxal situation, där deras främsta inkomstkälla också givit upphov till omfattande sociala och miljömässiga problem. Turismen bidrar till mer än 35 procent av Kanarieöarnas bruttonationalprodukt och förra året slogs nytt turistrekord, med 16 miljoner besökare. Omsättningen var med 22 miljarder euro också den högsta någonsin och hela 40 procent av invånarna på öarna är sysselsatta inom turistsektorn. 

Trots det registrerar öarna bland de sämsta levnadsförhållandena i Spanien. Medelinkomsten ligger på endast 1.630 euro i månaden och öarna har trots turismen den tredje högsta arbetslösheten i landet, på 16,2 procent enligt de senaste siffrorna från statistikinstitutet INE. Inflationen ligger i sin tur på 3,5 procent, vilket är den näst högsta i landet. Samtidigt är risken för fattigdom också den näst högsta nationellt, med 26,1 procent av befolkningen berörd.

Hyreskostnaderna är bland de högsta i Spanien, och i Santa Cruz de Tenerife har hyrespriserna ökat mest under det senaste året. Denna svåra socioekonomiska situation har fått den kanariska regeringen att sympatisera med protesterna. President Fernando Clavijo har uppmanat invånarna att uttrycka sitt missnöje och erkänner behovet av att omvärdera turismmodellen, inklusive möjligheten att införa begränsningar för antalet turister.

Under lördagen organiserades en omfattande demonstration under parollen "Canarias tiene un límite" (Kanarieöarna har en gräns), där 57.000 deltagare enligt officiella uppgifter marscherade på de sju huvudöarna, i städer som Santa Cruz de Tenerife, Las Palmas, Arrecife och även mindre orter som Valverde och San Sebastián de La Gomera. Demonstranterna kräver bland annat införandet av en miljötaxa, ett stopp för nya turistprojekt och striktare regler kring bostadsköp för att stävja prisökningarna som gör det omöjligt för lokalbefolkningen att bo kvar i sina områden.

Sex aktivister i La Laguna på Tenerife har samtidigt påbörjat en hungerstrejk för att försöka stoppa två stora turistprojekt. Protesterna är ett svar på den okontrollerade turismboomen, som pekas som en avgörande drivkraft bakom stigande bostadspriserna och de allt mer belastade sjukhusen, liksom de miljöskador som nya storskaliga hotellprojekt riskerar att förorsaka.

Demonstranterna förnekar att deras missnöje skulle bero på turismfientlighet, utan hävdar att deras kritik riktar sig mot korruption och dålig förvaltning som tillåter dessa negativa trender att fortsätta. Regionpresidenten Fernando Clavijo medger att det förekommer problem och efterlyser en öppen dialog om hur turismen bör styras. 

Responsen från politiska och ekonomiska ledare har annars varierat. Jessica de León, regionalråd för turism och sysselsättning, medger i en intervju att det finns problem med hur naturresurserna hanteras, men betonar även turismens viktiga roll för jobbskapande och att en omvandling redan pågår. Samtidigt säger Pedro Ortega, president för företagarföreningen i Las Palmas, att han är öppen för en diskussion om en ny ekonomisk modell och så kallad regenerativt turism”, skriver tidningen El País.

För att adressera problemen presenterade regionstyret nyligen ett lagförslag som ska reglera användningen av bostäder för turiständamål. Lagförslaget inkluderar krav som minsta yta på 39 kvadratmeter och separata ingångar för turistlägenheter i flerfamiljshus, samt krav på godkännande från bostadsrättsföreningar. Trots dessa åtgärder är det tydligt att vägen framåt fortfarande är full av utmaningar, och att den offentliga debatten om turismens framtid på Kanarieöarna är långt ifrån över. Bostadsbristen är det främsta, men inte enda, bekymret som orsakas av massturismen på öarna. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [13] => Array
        (
            [id] => 40782
            [sectionId] => 448
            [priority] => 12
            [publish] => y
            [body] => Det har blivit ett flertal besök i Granada för min del, speciellt sedan 2017 när jag började skriva på romanen ”Fem veckor i Granada”. Den är baserad på verkliga händelser som inträffade våren 1922 och exakt hundra år senare publicerades romanen. Responsen har varit över förväntan och precis som jag hoppades har många lockats att besöka Granada efter att de läst romanen, för att följa i huvudkaraktärernas fotspår.

Romanen är baserad på den sanna historien om två nyförlovade konstnärer från Göteborg, Ninni Billing och Sigge Jernmark, som anlände till Granada på långfredagen 1922 för att måla, utan att ana att en av dem hade mindre än fem veckor kvar att leva (därav titeln). Medan jag skrev på boken insåg jag att berättelsen behövde förmedlas till den spanska publiken. Den beskriver nämligen inte bara de svenska konstnärernas livsöden utan även en spännande period i Granadas och Spaniens historia. Så snart det färdiga manuskriptet var inlämnat till tryck började jag därför skriva på en spansk version också, särskilt anpassad för inhemska läsare.

Den spanska romanen släpptes som sagt i höstas och jag har haft flera uppmärksammade presentationer. liksom blivit intervjuad av olika spanska medier. Den spanska romanen säljs framför allt i butiker i Granada, men även på nätet hos Amazon, Fnac och El Corte Inglés.

Nu har alltså bokmässorna startat, som i Spanien sker genom att utomhuskiosker monteras upp på strategiska platser. Jag bokade tidigt in en tid för att signera böcker första dagen av bokmässan i Granada, i den kiosk som drivs av mitt spanska förlag Círculo Rojo. Jag bokade in två nätter på hotell, för att vara på plats under tre dagar och kunna få gjort så mycket som möjligt i marknadsföringssyfte.

Så fort jag anlände begav jag mig till en av de största lokala bokhandlarna, Librería Picasso, som sålt slut på min bok och behövde fler exemplar. Expediten den dagen var ny för mig och när jag kort beskrev för honom intrigen med en upptäckt övergiven grav ovanför palatset Alhambra utbrast han, ”Jisses, jag får gåshud!”

Granada är en underbar stad och jag brukar förena nytta med nöje under mina besök. Det senare består bland annat av guidade kulturella vandringar. En sådan hade jag bokat på torsdagseftermiddagen, men snopet nog mötte guiden inte upp som avtalat. När jag ringde kontaktnumret bad de om ursäkt och lovade bättring påföljande dag, efter att jag bekräftat att det var möjligt för mig som alternativ.

Det är inte svårt att hitta på saker i Granada och framför allt brukar jag inte missa tillfället att promenera på kvällen längs Carrera del Darro, intill ån med samma namn. Den stadsdelen är i princip oförändrad sedan hundratals år och i kvällsbelysningen, när man går på kullerstensgatan känns det som att man kastas tillbaka i historien. 


Kyrkan San Pablo och palatset Alhambra uppe på kullen, samt månen, beskådade från Carrera de Darro.

På fredagsförmiddagen invigdes bokmässan och alla kiosker öppnades klockan 11.00. En timme senare stod jag och signerade böcker i förlagets kiosk, som låg ytterst av alla, närmast floden Genil. Jag sålde avsevärt fler exemplar än jag vågat hoppas på. Den första köparen, Raquel, blev så fascinerad av historien att hon tog två exemplar, så att hennes bästis också fick ett tillägnat.


Raquel var den första på bokmässan i Granada som passade på att köpa signerade exemplar av min roman.

Vi är många författare som turas om att signera i kiosken och strax innan min tid gick ut dök det upp en bekant, som hört att jag skulle vara där. Det rör sig om en byggföretagare från en närliggande ort till Granada som läst min roman och som i sin tur skickat mig sin bok, som faktiskt har flera liknelser. Han hade fått skjuts in till Granada centrum på motorcykel av en kollega och denne, Jorge, passade på att köpa ett eget ex. Vi satte oss senare för en dricka och lite tapas. Det var mycket trevligt och medan vi satt där dök en annan bekant till dem upp. Efter att vi presenterats för varandra köpte även denne en bok.

I Granada äter man som regel både gott och billigt. Här har de den fantastiska vanan att servera tilltugg inkluderat i drycken och det är ofta rikliga portioner som gör att man blir mätt om man beställer ett par drycker.


Exempel på frikostig tapa serverad med drickat. Pris: 2,80 euro.

På eftermiddagen var det så nytt försök att göra den guidade rundvandringen, som fokuserar på kvarteret El Realejo. När jag lokaliserat den unga guiden, Patricia, fick jag till min förvåning veta att jag var den enda inbokade deltagaren. Normalt hade vandringen ställts in, men på grund av gårdagens fadäs från arrangören förklarade Patricia att hon fått tydliga direktiv om att erbjuda mig denna ytterst privata tour. Det kändes nästan pinsamt, men hon var såväl trevlig som kunnig och efter att jag förklarat att jag både varit guide och skrivit en historisk roman som utspelar sig i Granada så anpassade hon visningen och jag fick även tillfälle att berätta ett och annat som hon inte kände till.

När vi efter två timmar var klara vid Plaza Isabel La Católica hade jag fått en idé. Jag bad Patricia följa med mig tvärs över gatan till den officiella Alhambra-butiken som ligger där. Snyggt uppställd på en hylla ståtade min roman och jag plockade åt mig det sista exemplaret som fanns och köpte min egen bok. Expeditens min var obetalbar, när jag efter att ha betalat signerade boken och gav den till guiden. 

Även på lördagsmorgonen hade jag skrivit upp mig på en annan temavandring, men först behövde jag klara av en numera obligatorisk ritual vid varje Granadabesök. Jag tog en taxi från hotellet upp till kyrkogården San José och la en vit nejlika vid Ninnis grav. Där låg redan en torr vit ros och jag hade kunnat bli förvånad, om det inte varit för att två svenskar som läst romanen kontaktat mig en vecka tidigare när de irrade runt i den enorma kyrkogården och inte lyckades finna graven. Den torra blomman bekräftade att de hittat fram till slut och jag vet att de inte är de enda läsare som tagit sig upp till kyrkogården. Säkert inte de sista heller.

På väg ner till Alhambraparken kilade jag in på en souvenirbutik som ligger mittemot biljettkontrollen till palatset. Jag kände en rysning när jag såg min roman placerad rakt under Washington Irvings ”Tales of the Alhambra”. När jag skrev på romanen så fantiserade jag om att den skulle ställas ut till försäljning intill det mest kända litterära verket om Granada – och se drömmen har blivit verklighet. Åtminstone i denna, en av de mest strategiska souvenirbutikerna i Granada.


Min roman, utställd i en souvenirbutik i Granada direkt under de olika språkversionerna av Washington Irvings ”Thales of the Alhambra”.

En bit nedanför butiken var samlingsplatsen för morgonvandringen och vi var totalt nio personer som gick med i denna. Flera andra i gruppen visade sig vara i Granada med anledning av bokmässan och vi fick en ung guide som hette Pablo. Han tog oss med runt Alhambrapalatset och berättade intressant och mindre kända anekdoter om detta legendomspunna plats.

Halvvägs in i vandringen kände jag i fickan att det kommit ett meddelande på min mobil, som visade sig vara från min fru. Då upptäckte jag samtidigt att någon skickat en mejl till min författaradress. Den var från Jorge, han som skjutsat på sin motorcykel dagen före och som köpt ett exemplar av romanen. Texten löd som följande:

God morgon Mats, jag är Jorge González.
Igår var vi med dig på bokmässan och du signerade en bok till mig, av vilken jag redan har läst en tredjedel och jag älskar den.
Då du sa att du skulle vara tillbaka idag, undrar jag om det vore möjligt att träffa dig för att köpa sex eller sju böcker att ge bort till några vänner i Granada, som jag vet kommer att älska den.
Om det vore möjligt kan du kontakta mig och jag kan smita iväg med motorcykeln och vi ses var och när du säger.
Om du redan har åkt eller inte har tid, kan vi träffas nästa gång du kommer tillbaka eller så kan du skicka böckerna till mig via bud.
Jag inväntar ditt svar. Hälsningar.

Det var faktiskt inte första gången som både svenska och spanska läsare återkommit och velat köpa fler exemplar av romanen för att ge bort till bekanta, men aldrig så här snabbt! Jag svarade Jorge att då jag ändå skulle åka från Granada om en stund så kunde jag svänga förbi honom. Vi träffades slutligen för lunch på en populär ”venta” utanför Granada. 

Denne Jorge, som visade sig vara advokat och som jag alltså lärt känna endast ett dygn tidigare, satt nu och berättade för mig i detalj om hur mycket han älskade min roman, trots att han fortfarande hade mer än hälften kvar att läsa. Han berättade också vilka han ville jag skulle dedikera de olika exemplaren till. En av dem är en god vän till Jorge som fyllde år samma dag, en annan en av Spaniens främsta flamencosångerskor, en tredje är son till en av Granadas mest kända konstnärer (klockrent!) och ytterligare en äger flera hotell i staden. Jorge ville inte ha någon som helst mängdrabatt och han avböjde även mitt moterbjudande om att ta lunchnotan.

Gästerna vid grannbordet såg väldigt nyfikna ut när jag tog upp bok efter bok ur min väska, signerade den och lämnade över till Jorge som tog emot andaktsfullt och sedan bad granngästerna att ta en bild på oss två. Hade jag haft fler böcker till hands så hade förmodligen även de gästerna köpt ett eller ett par exemplar.


Advokaten Jorge, som köpte sju exemplar till av min roman innan hann ens hunnit läsa klart den.

När Jorge och jag skildes åt hade himlen blivit kolsvart och på så snart jag lämnat Granada hamnade jag mitt i en så kallad DANA, det vill säga ett lokalt skyfall. Åska, regn och hagel gjorde att man endast såg ett par meter framför sig och många bilar körde ut och stannade i vägrenen mitt på motorvägen. Jag höll utkik för eventuella viadukter att stanna under om haglet skulle tillta i storlek, men i maklig takt lyckades jag ta mig ur ovädret. I backspegeln hade Granada försvunnit ett becksvart mörker. En dramatisk avslutning på tre oförglömliga dagar.

Välkommen att besöka min författarsida, om du vill veta mer om romanen ”Fem veckor i Granada”:
https://matsbjorkman.com/svenska-1
            [ingress] => MATS BJÖRKMAN  Våren är bokmässornas säsong i Spanien. De pågår i ett par veckor vardera och lappar över varandra i olika städer. Sedan den spanska versionen av min roman släpptes i oktober förra året har jag av naturliga skäl räknat dagarna till bokmässan i Granada. Jag var på plats vid invigningen den 19 april och det blev på flera sätt tre oförglömliga dagar, med fantastiska anekdoter.
            [headline] => Tre dagar i Granada
            [page] => 0
            [modified] => 20240421124033
            [created] => 20240421124022
            [publishStart] => 20240422065900
            [publishStop] => 20241018123559
            [fullArticle] => Tre dagar i Granada MATS BJÖRKMAN  Våren är bokmässornas säsong i Spanien. De pågår i ett par veckor vardera och lappar över varandra i olika städer. Sedan den spanska versionen av min roman släpptes i oktober förra året har jag av naturliga skäl räknat dagarna till bokmässan i Granada. Jag var på plats vid invigningen den 19 april och det blev på flera sätt tre oförglömliga dagar, med fantastiska anekdoter. Det har blivit ett flertal besök i Granada för min del, speciellt sedan 2017 när jag började skriva på romanen ”Fem veckor i Granada”. Den är baserad på verkliga händelser som inträffade våren 1922 och exakt hundra år senare publicerades romanen. Responsen har varit över förväntan och precis som jag hoppades har många lockats att besöka Granada efter att de läst romanen, för att följa i huvudkaraktärernas fotspår.

Romanen är baserad på den sanna historien om två nyförlovade konstnärer från Göteborg, Ninni Billing och Sigge Jernmark, som anlände till Granada på långfredagen 1922 för att måla, utan att ana att en av dem hade mindre än fem veckor kvar att leva (därav titeln). Medan jag skrev på boken insåg jag att berättelsen behövde förmedlas till den spanska publiken. Den beskriver nämligen inte bara de svenska konstnärernas livsöden utan även en spännande period i Granadas och Spaniens historia. Så snart det färdiga manuskriptet var inlämnat till tryck började jag därför skriva på en spansk version också, särskilt anpassad för inhemska läsare.

Den spanska romanen släpptes som sagt i höstas och jag har haft flera uppmärksammade presentationer. liksom blivit intervjuad av olika spanska medier. Den spanska romanen säljs framför allt i butiker i Granada, men även på nätet hos Amazon, Fnac och El Corte Inglés.

Nu har alltså bokmässorna startat, som i Spanien sker genom att utomhuskiosker monteras upp på strategiska platser. Jag bokade tidigt in en tid för att signera böcker första dagen av bokmässan i Granada, i den kiosk som drivs av mitt spanska förlag Círculo Rojo. Jag bokade in två nätter på hotell, för att vara på plats under tre dagar och kunna få gjort så mycket som möjligt i marknadsföringssyfte.

Så fort jag anlände begav jag mig till en av de största lokala bokhandlarna, Librería Picasso, som sålt slut på min bok och behövde fler exemplar. Expediten den dagen var ny för mig och när jag kort beskrev för honom intrigen med en upptäckt övergiven grav ovanför palatset Alhambra utbrast han, ”Jisses, jag får gåshud!”

Granada är en underbar stad och jag brukar förena nytta med nöje under mina besök. Det senare består bland annat av guidade kulturella vandringar. En sådan hade jag bokat på torsdagseftermiddagen, men snopet nog mötte guiden inte upp som avtalat. När jag ringde kontaktnumret bad de om ursäkt och lovade bättring påföljande dag, efter att jag bekräftat att det var möjligt för mig som alternativ.

Det är inte svårt att hitta på saker i Granada och framför allt brukar jag inte missa tillfället att promenera på kvällen längs Carrera del Darro, intill ån med samma namn. Den stadsdelen är i princip oförändrad sedan hundratals år och i kvällsbelysningen, när man går på kullerstensgatan känns det som att man kastas tillbaka i historien. 


Kyrkan San Pablo och palatset Alhambra uppe på kullen, samt månen, beskådade från Carrera de Darro.

På fredagsförmiddagen invigdes bokmässan och alla kiosker öppnades klockan 11.00. En timme senare stod jag och signerade böcker i förlagets kiosk, som låg ytterst av alla, närmast floden Genil. Jag sålde avsevärt fler exemplar än jag vågat hoppas på. Den första köparen, Raquel, blev så fascinerad av historien att hon tog två exemplar, så att hennes bästis också fick ett tillägnat.


Raquel var den första på bokmässan i Granada som passade på att köpa signerade exemplar av min roman.

Vi är många författare som turas om att signera i kiosken och strax innan min tid gick ut dök det upp en bekant, som hört att jag skulle vara där. Det rör sig om en byggföretagare från en närliggande ort till Granada som läst min roman och som i sin tur skickat mig sin bok, som faktiskt har flera liknelser. Han hade fått skjuts in till Granada centrum på motorcykel av en kollega och denne, Jorge, passade på att köpa ett eget ex. Vi satte oss senare för en dricka och lite tapas. Det var mycket trevligt och medan vi satt där dök en annan bekant till dem upp. Efter att vi presenterats för varandra köpte även denne en bok.

I Granada äter man som regel både gott och billigt. Här har de den fantastiska vanan att servera tilltugg inkluderat i drycken och det är ofta rikliga portioner som gör att man blir mätt om man beställer ett par drycker.


Exempel på frikostig tapa serverad med drickat. Pris: 2,80 euro.

På eftermiddagen var det så nytt försök att göra den guidade rundvandringen, som fokuserar på kvarteret El Realejo. När jag lokaliserat den unga guiden, Patricia, fick jag till min förvåning veta att jag var den enda inbokade deltagaren. Normalt hade vandringen ställts in, men på grund av gårdagens fadäs från arrangören förklarade Patricia att hon fått tydliga direktiv om att erbjuda mig denna ytterst privata tour. Det kändes nästan pinsamt, men hon var såväl trevlig som kunnig och efter att jag förklarat att jag både varit guide och skrivit en historisk roman som utspelar sig i Granada så anpassade hon visningen och jag fick även tillfälle att berätta ett och annat som hon inte kände till.

När vi efter två timmar var klara vid Plaza Isabel La Católica hade jag fått en idé. Jag bad Patricia följa med mig tvärs över gatan till den officiella Alhambra-butiken som ligger där. Snyggt uppställd på en hylla ståtade min roman och jag plockade åt mig det sista exemplaret som fanns och köpte min egen bok. Expeditens min var obetalbar, när jag efter att ha betalat signerade boken och gav den till guiden. 

Även på lördagsmorgonen hade jag skrivit upp mig på en annan temavandring, men först behövde jag klara av en numera obligatorisk ritual vid varje Granadabesök. Jag tog en taxi från hotellet upp till kyrkogården San José och la en vit nejlika vid Ninnis grav. Där låg redan en torr vit ros och jag hade kunnat bli förvånad, om det inte varit för att två svenskar som läst romanen kontaktat mig en vecka tidigare när de irrade runt i den enorma kyrkogården och inte lyckades finna graven. Den torra blomman bekräftade att de hittat fram till slut och jag vet att de inte är de enda läsare som tagit sig upp till kyrkogården. Säkert inte de sista heller.

På väg ner till Alhambraparken kilade jag in på en souvenirbutik som ligger mittemot biljettkontrollen till palatset. Jag kände en rysning när jag såg min roman placerad rakt under Washington Irvings ”Tales of the Alhambra”. När jag skrev på romanen så fantiserade jag om att den skulle ställas ut till försäljning intill det mest kända litterära verket om Granada – och se drömmen har blivit verklighet. Åtminstone i denna, en av de mest strategiska souvenirbutikerna i Granada.


Min roman, utställd i en souvenirbutik i Granada direkt under de olika språkversionerna av Washington Irvings ”Thales of the Alhambra”.

En bit nedanför butiken var samlingsplatsen för morgonvandringen och vi var totalt nio personer som gick med i denna. Flera andra i gruppen visade sig vara i Granada med anledning av bokmässan och vi fick en ung guide som hette Pablo. Han tog oss med runt Alhambrapalatset och berättade intressant och mindre kända anekdoter om detta legendomspunna plats.

Halvvägs in i vandringen kände jag i fickan att det kommit ett meddelande på min mobil, som visade sig vara från min fru. Då upptäckte jag samtidigt att någon skickat en mejl till min författaradress. Den var från Jorge, han som skjutsat på sin motorcykel dagen före och som köpt ett exemplar av romanen. Texten löd som följande:

God morgon Mats, jag är Jorge González.
Igår var vi med dig på bokmässan och du signerade en bok till mig, av vilken jag redan har läst en tredjedel och jag älskar den.
Då du sa att du skulle vara tillbaka idag, undrar jag om det vore möjligt att träffa dig för att köpa sex eller sju böcker att ge bort till några vänner i Granada, som jag vet kommer att älska den.
Om det vore möjligt kan du kontakta mig och jag kan smita iväg med motorcykeln och vi ses var och när du säger.
Om du redan har åkt eller inte har tid, kan vi träffas nästa gång du kommer tillbaka eller så kan du skicka böckerna till mig via bud.
Jag inväntar ditt svar. Hälsningar.

Det var faktiskt inte första gången som både svenska och spanska läsare återkommit och velat köpa fler exemplar av romanen för att ge bort till bekanta, men aldrig så här snabbt! Jag svarade Jorge att då jag ändå skulle åka från Granada om en stund så kunde jag svänga förbi honom. Vi träffades slutligen för lunch på en populär ”venta” utanför Granada. 

Denne Jorge, som visade sig vara advokat och som jag alltså lärt känna endast ett dygn tidigare, satt nu och berättade för mig i detalj om hur mycket han älskade min roman, trots att han fortfarande hade mer än hälften kvar att läsa. Han berättade också vilka han ville jag skulle dedikera de olika exemplaren till. En av dem är en god vän till Jorge som fyllde år samma dag, en annan en av Spaniens främsta flamencosångerskor, en tredje är son till en av Granadas mest kända konstnärer (klockrent!) och ytterligare en äger flera hotell i staden. Jorge ville inte ha någon som helst mängdrabatt och han avböjde även mitt moterbjudande om att ta lunchnotan.

Gästerna vid grannbordet såg väldigt nyfikna ut när jag tog upp bok efter bok ur min väska, signerade den och lämnade över till Jorge som tog emot andaktsfullt och sedan bad granngästerna att ta en bild på oss två. Hade jag haft fler böcker till hands så hade förmodligen även de gästerna köpt ett eller ett par exemplar.


Advokaten Jorge, som köpte sju exemplar till av min roman innan hann ens hunnit läsa klart den.

När Jorge och jag skildes åt hade himlen blivit kolsvart och på så snart jag lämnat Granada hamnade jag mitt i en så kallad DANA, det vill säga ett lokalt skyfall. Åska, regn och hagel gjorde att man endast såg ett par meter framför sig och många bilar körde ut och stannade i vägrenen mitt på motorvägen. Jag höll utkik för eventuella viadukter att stanna under om haglet skulle tillta i storlek, men i maklig takt lyckades jag ta mig ur ovädret. I backspegeln hade Granada försvunnit ett becksvart mörker. En dramatisk avslutning på tre oförglömliga dagar.

Välkommen att besöka min författarsida, om du vill veta mer om romanen ”Fem veckor i Granada”:
https://matsbjorkman.com/svenska-1 Bokmässan i Granada invigdes den 19 april och bokstånd ställs under våren upp i de flesta spanska orter. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [14] => Array
        (
            [id] => 40751
            [sectionId] => 146
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Ouigo introducerades på den spanska järnvägsmarknaden i maj 2021 och sedan dess har sektorn genomgått stora förändringar. Konkurrensen från den franska operatören, liksom från italienska Iryo, har lett till en ökning av efterfrågan och en kraftig minskning av biljettpriserna på höghastighetståget. Under 2023 registrerades 31,8 miljoner passagerare på höghastighetstågen, vilket innebar en ökning med 35 procent jämfört med föregående år och 42 procent fler än 2019, då Renfe var den enda operatören. Det skriver tidningen El País.

Transportministern Óscar Puente anklagar Ouigo för att sälja biljetter under kostnadspris för att öka sin marknadsandel, vilket underminerar konkurrensen på lika villkor. Ouigo försvarar sin prissättningsstrategi, som lett till en beläggning på över 90 procent, och tänker inte ändra sin lågprispolitik.

Från Ouigos sida avvisas anklagelserna om statligt stöd och otillbörlig konkurrens. Bolaget hävdar att det inte är ovanligt att redovisa förluster under en inledande etableringsperiod.
            [ingress] => Regeringen anklagar den halvstatliga franska tågoperatören Ouigo för att sälja biljetter för underpriser på de spanska höghastighetslinjerna. Konsekvensen är en kraftigt minskning av biljettpriserna.
            [headline] => Priskrig på höghastighetståget
            [page] => 0
            [modified] => 20240419083849
            [created] => 20240415113628
            [publishStart] => 20240421170000
            [publishStop] => 20241012113659
            [fullArticle] => Priskrig på höghastighetståget Regeringen anklagar den halvstatliga franska tågoperatören Ouigo för att sälja biljetter för underpriser på de spanska höghastighetslinjerna. Konsekvensen är en kraftigt minskning av biljettpriserna. Ouigo introducerades på den spanska järnvägsmarknaden i maj 2021 och sedan dess har sektorn genomgått stora förändringar. Konkurrensen från den franska operatören, liksom från italienska Iryo, har lett till en ökning av efterfrågan och en kraftig minskning av biljettpriserna på höghastighetståget. Under 2023 registrerades 31,8 miljoner passagerare på höghastighetstågen, vilket innebar en ökning med 35 procent jämfört med föregående år och 42 procent fler än 2019, då Renfe var den enda operatören. Det skriver tidningen El País.

Transportministern Óscar Puente anklagar Ouigo för att sälja biljetter under kostnadspris för att öka sin marknadsandel, vilket underminerar konkurrensen på lika villkor. Ouigo försvarar sin prissättningsstrategi, som lett till en beläggning på över 90 procent, och tänker inte ändra sin lågprispolitik.

Från Ouigos sida avvisas anklagelserna om statligt stöd och otillbörlig konkurrens. Bolaget hävdar att det inte är ovanligt att redovisa förluster under en inledande etableringsperiod. Den ökade konkurrensen har resulterat i både fler resenärer och betydligt lägre biljettpriser på höghastighetstågen. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

)