Christina Cortese flyttade från San Francisco till Marbella med man och fyra små barn 1996. Hon hade aldrig varit i Spanien, talade inte språket och kände ingen. Trots det satte de barnen i spansk skola.
– Den första tiden var en mardröm, jag förstod inte ens vad som stod på livsmedelsförpackningarna, jag hade inga vänner, ingen familj.
Tolv år senare känner hon sig inte längre amerikansk och kan inte tänka sig att flytta tillbaka till USA. Christina är en av drygt 1 200 amerikaner i Málaga.

Christina och hennes man är båda arkitekter. Hennes far är delägare i Marbella Golf och när partnern hastigt gick bort i en hjärtinfarkt, frågade han sin dotter om hon inte kunde tänka sig att åka till Spanien för att ta hand om golfklubben. Med fyra barn, varav en nyfödd, bestämde de sig för att prova, ett år. Som så många andra blev de dock kvar. Christina hade rest i Europa men aldrig tidigare varit i Spanien.
– Min man åkte hit en månad först, ringde hem och sade åt mig att packa. ”Du kommer att förälska dig” sade han.

Möjligen fick han rätt, Christina älskar verkligen den europeiska livsstilen, men det var knappast kärlek vid första ögonkastet. Flytten var ett stort steg, kulturchocken kraftig. Inte bara på grund av att de kom till ett nytt land. Christina hade bott i San Francisco och ett antal år i Boston, två storstäder med allt vad du någonsin kan önska dig.
– Marbella var fortfarande litet då, det fanns knappt några köpcentrum, ingenting som var öppet dygnet runt.

Mycket pappersarbete
En annan stor utmaning var förstås byråkratin. För alla icke-européer innebär flytten ett omfattande pappersarbete.
– Att få uppehållstillstånd var inte så svårt, berättar Christina. Har du lite pengar på banken och möjlighet att hyra en bostad löser det sig, men för att få arbeta krävs helt andra saker. Som tur var hade vi ju min fars företag som gav oss en anledning att vara här.

Svårast var dock det att inte tala språket och inte ha några vänner.
– Jag förstod inte ens instruktionerna till tvättmaskinen och i början hade jag svårt att träffa folk jag kunde kommunicera med.

Barnen började i spansk skola, Colegio Alborán, Christina ville att de skulle lära sig flytande spanska.
– Men du kan tänka dig när jag skulle försöka prata med rektor och lärare... Och varje gång jag lämnade min son på förskolan klamrade han sig fast vid mina byxor och grät, det var hemskt.

Christina hade dock bestämt sig för att lära sig spanska, tog privatlektioner och fick god träning på jobbet där få talade engelska. Hon lärde känna en del britter och sakta men säkert förändrades livet.

Få amerikanska vänner
Det tog flera år innan Christina lärde känna andra amerikaner, fortfarande idag har hon bara två vänner från USA. Hon skulle gärna ha haft fler, särskilt de första åren. Hon var på några träffar på amerikanska klubben i Fuengirola men det visade sig att alla var en hel generation äldre än henne.
– Jag upptäckte att det bodde många amerikaner i Fuengirola och Torremolinos. De kom hit under åren efter andra världskriget, men då i mitten av 1990-talet var de flesta pensionärer och barnen hade flyttat härifrån.

Vill inte tillbaka
Christina är stolt över att vara amerikan och älskar sitt land. Det är hon noga med att påpeka innan hon förklarar varför hon inte vill flytta tillbaka.
– Min erfarenhet är att de amerikaner som stannar i USA lever ett väldigt skyddat liv, nyhetsrapporteringen är väldigt smal.
– Det såg jag först när jag kom hit och började följa europeisk media. Nu när jag talar med familj och vänner i USA chockas jag över hur lite de vet om vad som pågår i världen. Ju längre tid jag bor utanför USA, desto mer besviken blir jag också på den amerikanska regeringen.

Livet mer balanserat
Enligt Christina är européer bättre på att värdesätta familj, vänner och sociala sammankomster.
– Här lever man inte för att arbeta som amerikanerna gör. I USA är alla stressade, ingen har tid för sina barn. Alla jobbar 60, 70, 80 timmar i veckan, siktar hela tiden högre i karriären medan allt annat i livet tycks falla samman.

Christinas synsätt och tillvaro har blivit mer balanserad sedan hon flyttade till Spanien. Även om hon fortfarande arbetar hårt. Hon är en driven person, tycker om att jobba, har många idéer, mycket energi och vill få saker och ting att hända.

Blivit europé
Hon åker till USA minst en gång om året och vännerna och familjen där säger att hon har förändrats. Hennes syn på saker och ting, hur hon klär sig, och så kan de kan inte förstå att hon inte vill flytta tillbaka.
– För dem är USA det absolut bästa stället att bo på. Tack vare den starka konkurrensen fungerar allting exceptionellt väl. Du har tillgång till allt du möjligen kan föreställa dig.
– Men jag känner mig inte längre så amerikansk. Jag känner mig lite, som vi säger i USA, ”as a duck out of water”. Det är inte längre mitt hem.

Utan språket en outsider
Spanien blev hemma när Christina fick vänner här. När hon väl talade spanska och det sociala livet kom igång tack vare jobbet, skolan, fester, bekanta som presenterade henne för nya vänner. Idag har hon en minst sagt internationell vänkrets; skandinaver, britter, irländare, holländare, belgare, serber och spanjorer.
– Innan du talar språket är du en outsider och det är svårt att komma in, det är ju därför många britter enbart jobbar med andra britter.

Men det livet ville inte Christina ha. Hon har inte mött några fördomar mot henne som amerikan, förutom just att spanjorerna generellt är svåra så länge du inte talar deras språk.
– Men talar man spanska öppnar de sig och är alltid villiga att hjälpa dig, de finns verkligen där för dig.

Det Christina tycker bäst om med spanjorerna är att de är kärleksfulla, bryr sig, frågar alltid hur familjen mår, njuter av livet och låter sig inte nedslås. Hon tittar inte på spansk TV, däremot tycker hon om att följa med vad som händer och läser både spanska och engelska tidningar.

Älskar olivolja
Christina saknar inte direkt något från sitt gamla hemland. Hon har fortfarande inte vant sig vid de sena middagstiderna här och äter tidigare än spanjorerna, i övrigt äter hon hälsosamt, varken särskilt amerikanskt eller spanskt, med mycket färska frukter och grönsaker. Hon handlar biologiskt när hon kan, aldrig konserver eller friterat, men älskar olivolja och ett gott vin. Hon jobbar mycket men försöker vara helt ledig en dag i veckan, då vilar hon, träffar vänner, cyklar och vandrar i bergen.

Dottern spanjorska
På loven har familjen alltid åkt till USA, besökt historiska monument och berättat för barnen om den amerikanska historia de inte fick lära sig i skolan.
– Mina tre pojkar identifierar sig mer med att vara amerikan medan min dotter, som är 18 år, är väldigt spansk.

Christina har nu permanent uppehållstillstånd i Spanien. Hennes far- och morföräldrar kom från Italien och hon håller just nu på att ansöka om italienskt pass, något som kommer göra livet i Europa betydligt enklare.
– Vi planerar att bygga hotell i anslutning till Marbella Golf. När vi avslutat projektet, vill jag flytta till Italien!

Namn: Christina Cortese
Nationalitet: Amerikanska
Flyttade till Spanien: 1996
Ålder: 47 år
Familj: Man och fyra barn
Bostad: I Marbella centrum
Arbete: Driver golfklubben Marbella Club
Registrerade amerikaner i Spanien: 22 082 (enligt statistiska institutet INE)
Registrerade amerikaner i Málaga: 1 212 (enligt statistiska institutet INE)