Felipe erbjöds ett jobb som kock på Tenerife via en kompis och gav sig av. Han var enda barnet, föräldrarna hade han förlorat i kriget. När Felipe bestämde sig för att söka lyckan på andra sidan jordklotet lämnade han dock sin fru och två små barn, två och tre år gamla, kvar på Taiwan. Dottern Rosa berättar senare för mig att hon inte träffade sin far på två år. Hon och resten av familjen flyttade efter först när hon var fem år gammal. Rosa talar spanska som en äkta ”malagueña”, hon är spansk, men med kinesiska rötter. Dem vill hon inte glömma. Även om det inte alltid varit så. När hon var yngre hade hon kommunikationsproblem med sin far. Rosa talade spanska i skolan, fadern jobbade och kom hem först när hon hade gått och lagt sig. En resa till Taiwan i vuxen ålder förändrade hennes inställning och hon bestämde sig för att det var viktigt att hon lärde sig tala kinesiska.

Mjuknat som far
Rosa berättar om språksvårigheterna, över en tallrik vegetarisk mat och färsk juice gjord på äpple och morot som Felipe förberett och satt fram till oss. Fadern sitter på en stol en bit bort, han skrattar. Han är en förändrad människa.
– När barnen var små var jag som en chef över dem, jag var hård. Men nu är vi vänner, förklarar han.

En kinesisk far är chefen i familjen, precis som i Spanien, lägger Felipe till. Han gestikulerar och talar med hård röst för att illustrera hur han styrde sina barn. För att sedan visa skillnaden mjuknar rösten och ansiktet spricker upp i ett stort leende. Om han tidigare pekade med hela handen, är han idag en kompis som säger ”hej, hur är läget?".

Kärleken viktigast
Det viktigaste för Felipe är kärleken, att leva sunt och tänka på sina medmänniskor. Han har inte så mycket att säga om sitt gamla hemland och tycker inte om politik. Kommunismen skapade många problem menar han. Det fanns goda sidor också, säger han diplomatiskt. Precis som brottsligheten i Francos Spanien var lägre än idag. Men folk kunde inte uttrycka sig fritt, inte yttra sina åsikter på gatan, varken i det kommunistiska Kina eller diktaturens Spanien, och det tycker han inte om. I övrigt talar Felipe mycket hellre om andra saker; klimatförändringarna, hur medmänskligheten glömts bort i vår värld, om vikten av en sund och balanserad kost, meditation och kärlek. Han pekar och tittar ofta upp på ett stort foto på sin andliga ledare, Ching Hai, som hänger på väggen.

Vegetarisk restaurang
I början av vårt samtal är Felipe lite avvaktande, försiktig, svaren en aning trevande. Sonen, ”Felipe hijo”, sitter med en stund för att hjälpa till med översättning om det behövs. Vi har stämt träff på familjens vegetariska restaurang El Legado Celestial, bakom posten i Málaga centrum. Men så måste sonen ut i köket eftersom det kommer en matgäst, ”Felipe padre” ökar takten och berättar efter en stund snabbt, livligt och helhjärtat om sina bravader och hur han ser på världen.

Jag har ibland svårt att hänga med, men det är som om vi ändå förstår varandra. Åtminstone när jag väl lyckats släppa den mall av frågor jag har i huvudet och accepterar att Felipe inte kan stoppas in i ett fack i egenskap av kines i Spanien. Han är Ya King och Felipe i en och samma person, äventyrare, familjefar, född i Shanghai för länge sedan men det är i Málaga han vill dö. Det upprepar han flera gånger, kraftfullt och med handen på hjärtat.

Aldrig sjuk
Förutom kärleken är meditationen Felipes livselixir. Han behöver inte sova men mediterar två och en halv timma varje dag. Han äter bara vegetariskt och dricker ingen alkohol. Den enda lasten var rökningen som han lämnade för ett tag sedan.
– Jag är 77 år och har aldrig varit hos läkaren!

Hemligheten ligger i att hålla det andliga, inre centret rent. Felipe lägger åter handen på bröstet, och blickar upp mot bilden av Ching Hai. Särskilt viktig är den vegetariska kosten.
– Förr kunde du äta kött, när djuren gick ute på grönbete. Men idag är djuruppfödningen en fabrik och fodret inte naturligt, det är inte bra för dig.

Felipe tror på Gud men religionen spelar ingen roll. Gud är Gud oavsett om han bär namnet Buddha eller Allah.

Språket svårast
Felipe känner sig integrerad i Spanien och har många spanska vänner.
– När jag kommer ut på gatan ropar alla; ”Hola Felipe” Qué pasa?”

Felipe ler nöjt. I Spanien finns det kärlek, folk talar med varandra på gatan till skillnad från i många andra länder.
– Men det finns en sak jag inte tycker om, säger han. Tjurfäktning.

Svårast har varit att lära sig språket. Felipe kom hit för att jobba som kock, har stått i köket i hela sitt liv och framför allt har han alltid arbetat 12, 13 timmar om dagen.
– Med jobb och fyra barn fick jag aldrig tid att lära mig ordentligt.

Familjen kom efter
Anledningen till att Felipe åkte till Spanien var för att jobba och spara pengar för att starta eget i Taiwan. Via en kompis blev han erbjuden jobbet som kock på Tenerife.
– Jag tjänade 300 dollar i månaden, berättar han. På Taiwan fick jag 50 dollar och tvingades arbeta ännu hårdare.

Han kunde skicka hem 100 dollar i månaden till familjen och ändå ha mycket mer pengar över. Så småningom ändrade Felipe sina planer och efter några år flyttade hustrun och barnen till Spanien istället. Efter tre år på Tenerife bosatte familjen sig i Málaga.

Arbetet hårt
Felipe har alltid jobbat hårt, med långa dagar och nästan ingen semester. Som mest hade han fyra egna restauranger i Málaga.
– Jag har varit fattig och utan hem, säger han som en förklaring till sin drivkraft. Jag ville att mina barn skulle få något annat.

För sina pengar har han bland annat köpt fyra lägenheter i Málaga så att barnen kunde få en egen bostad utan att behöva hyra. I Málagaprovinsen bor drygt 3 000 kineser, många av dem driver sin egen restaurang eller butik. Vi talar lite om detta, jag undrar om det är viktigt för en kines att ha sitt eget. Men Felipe vill inte generalisera, det finns alla sorter. Själv har han alltid föredragit att vara sin egen chef istället för att pengarna skulle gå till någon annan.
– Vår mentalitet är nog annorlunda, en kines arbetar inte bara för sig själv utan för hela sin familj.

Enligt Felipe är spanjorerna lugnare och lämnar gärna saker till morgondagen medan en kines som sagt att något ska göras imorgon, håller sitt ord och är alltid i tid. Dessutom har det muntliga ordet mer tyngd än här, där folk upprättar skriftliga kontrakt till och med mellan vänner.

Saknar inget
Felipes två yngsta söner är födda i Spanien. Han berättar stolt hur en av dem arbetar på den spanska klädkedjan Zara i London, den andre som sjöpolis i Cádiz. Äldste sonen är den ende som blivit kvar i familjeföretaget, nu är det han som står för matlagningen. Dottern Rosa är illustratör på ett förlag. Familjen åker till Taiwan på semester vart tredje, vart fjärde år
– Men det är väldigt dyrt, säger Felipe. Dessutom saknar jag ingenting här, jag har mitt liv och min familj i Spanien.

Namn: Ya King Wang ”Felipe”
Nationalitet: Kines
Flyttade till Spanien: 1972
Ålder: 77 år
Familj: Hustru och fyra barn
Bostad: Lägenhet i Málaga
Arbete: Kock
Antal kineser i Spanien: 106 652 (enligt statistiska institutet INE)
Antal kineser i Málaga: 3 280 (enligt statistiska institutet INE)