Christina Schollin tar emot oss i sitt hem en ljuvligt solig dag. Hon har just haft sin vanliga simtur i områdets simbassäng.
– Jag badar varje dag, både på morgonen och kvällen. Jag älskar att simma, det är den bästa motion som finns, förklarar hon och bjuder oss att sitta i skuggan på terrassen.

Christina Schollins och Hans Wahlgrens hus i Spanien heter “Casa Ángel” (Ängelhuset). Det ligger i ett vackert villaområde vid foten av ett berg och med vidunderlig utsikt över Nerja och Medelhavet. Idag gnistrar solen så starkt att man måste kisa med ögonen för att urskilja båtarna vid kusten.

Christinas relation till änglar är känd och hon lanserar bland annat sina egna änglar, vars intäkter går till välgörenhet.
– Det började med att jag fick två gipsänglar i present av Bibbi Andersson, när jag födde mitt första barn Peter 1963. Sedan dess har jag samlat på änglar. De är så vackra och estetiska och står för godget, kärlek, andlighet och trygghet. Jag är övertygad om att alla människor har sin egen skyddsängel.

Övertygade Hans
Christina och Hans skaffade hus i Spanien för drygt tio år sedan. De hade besökt ett flertal gånger Christinas bror Hans och hans fru Grett som redan bodde på spanska Solkusten och så småningom lyckades hon övertyga Hans om att skaffa något eget.
– Vi tittade på fem olika hus om dagen i en hel vecka och det blev slutligen Nerja som vi föll för. Det är så fantastiskt lugnt och rogivande här!

Huset i Spanien är Christinas tillflykt, som hon reser till åtminstone två gånger om året. Den senaste tiden har besöken dock varit kortvariga.
– Jag har ju så mycket att stå i att jag tyvärr inte har tid att stanna längre, åtminstone just nu.

Ger ut sina memoarer
På något sätt lyckas Christina Schollin hålla sig ständigt sysselsatt. Hon stängde visserligen nyligen sin kända bod i Gamla Stan i Stockholm, men det har istället inneburit att hon ägnat mer tid åt sina memoarer.
– Jag har ett avtal med Bonnier om att ge ut den. Som tur är har jag ingen tidspress, men jag vill gärna ha den klar till årsslutet så att den kanske kan komma ut lagom till bokmässan nästa år, berättar hon.

Arbetet underlättas av att Christina fört dagbok större delen av sitt liv och även skrivit reseskildringar. Det är dock mycket material som ska läsas igenom och mycket har hon inte återupplivat sedan det skrevs.
– Just nu läser jag mina anteckningar från en kaotisk inspelning i Bergen av den amerikanska filmen: “Song of Norway”. Jag hade barnen med mig en hel månad och vi bodde på hotell och det var underbart att ha dem med. De var dock helvilda och sprang och jagade varandra i korridorerna, minns hon.

Jag frågar vilka känslor som kommer till liv när hon återupplivar alla dessa minnen.
– Jag har retroaktiva samvetskval för mina barn, erkänner Christina öppenhjärtigt.
– Barnen har kanske upplevt att deras föräldrar jobbade mycket, men å andra sidan tog vi alltid med dem både på filminspelningar och på teatern. Men som mamma har man väl alltid samvetskval när man inte är hemma hos dem. Det kan dock inte ha varit så hemskt, när tre av dem valt att göra karriär i samma bransch, tröstar hon sig.

Laddar batterierna
Vi promenerar förbi apelsin- och citronträd till den inbjudande simbassängen. Intill hennes hus växer både avokado och chirimoya. Christina har även planterat ett mangoträd, men det har bara givit en frukt så långt. Nísperos (japansk mispel) gör hon kompott av och serverar som efterrätt.
– Jag är väldigt aktiv, men jag sätter också stort pris på att kunna koppla av. Det är här i Spanien som jag verkligen får möjlighet att ladda batterierna, berättar Christina.

Det har blivit lunchdags och vi bestämmer oss för att åka ned till byns mest kända strandrestaurang “Ayo”, där de lagar jättepaella. Det visar sig att vi inte är ensamma om idén. Hundratals gäster trängs på den stora terrassen, men som tur är har Christina kontakter.
– Det första vi gör när vi kommer ned till Spanien är att komma och äta paella hos Ayo, förklarar hon och den kände krögaren är inte svårövertalad när vi frågar om de kan ordna plats åt oss. Ayo är en levande ikon i Nerja. Han var en av de pojkar som upptäckte byns kända grottor och han har lagat paella vid stranden i nästan 50 års tid.

Riset smakar utmärkt och Christina doppar brödet i olivolja som om hon bott hela sitt liv i Spanien.
– Jag talar lite spanska och trivs så bra här. Klimatet är fantastiskt, men även växtligheten och de vänliga spanjorerna.

Kan ej stava till pension
Vi tar oss in till centrum och den kända utsiktsplatsen “Balcón de Europa”. Vi ser turister som badar i det turkosfärgade vattnet. Christina ångrar att hon inte tog med sig baddräkten.
“Du funderar inte på att gå i pension?”, frågar jag medan vi dricker en “café con leche” på en av de många uteserveringarna.
– Jag vet inte ens hur det stavas, svarar Christina med glimten i ögat. Visserligen skriver jag på mina memoarer, men det känns inte som om det är dags att göra bokslut ännu.

Christina har däremot blivit mer selektiv. Numera tackar hon ofta nej till erbjudanden.
– Jag tar bara på mig sådana uppdrag som känns spännande och där jag upplever att jag har något nytt att lära. Det är viktigt att vara nyfiken och jag har hela mitt liv försökt öppna nya dörrar, när möjligheten infunnit sig.

Hon förklarar att hon inte velat hamna i ett fack som skådespelare och artist. Och det är väl det sista man kan säga om Christina Schollin, som spelat både under ledning av Ingmar Bergman och i tv-serier som Varuhuset. Dessutom var hon varit på folkparksturné och påstods av vissa medier ha överskuggat självaste Lill-Babs.

Lider av prestationsångest
När man ser allt som Christina Schollin gjort och uppnått är det svårt att tro att hon skulle känna sig missnöjd. Hon berättar dock öppenhjärtigt att hon alltid lidit av prestationsångest. Det har i sin tur gjort att hon aldrig känt sig riktigt nöjd med sin insats.
– Det är först nu som jag ser tillbaka och förstår att jag faktiskt gjort människor glada med min konstnärliga insats.

Ständigt uppdaterad
Det är ingen tvekan om att Christina är rejält nyfiken. Hennes meritlista är oändlig och när jag konsulterar den på Wikipedia upptäcker jag att sidan uppdaterats så sent som tre dagar tidigare.
– Jag har varit med om så fantastiskt mycket. Det var en upplevelse att vara med på Oscarsgalan när filmen “Käre John” nominerades. Där fick jag bland annat träffa sin stora ungdomsidol Gregory Peck.

Christina blev så känd för sin roll i filmen att hon väckte stort rabalder även i Argentina, där fick hon pris som bästa skådespelerska. Hon fick sedan erbjudande om att spela med i en film med Elvis Presley.
– Jag tackade faktiskt nej till den rollen för barnens skull, men själva säger de i efterhand att jag var en idiot. De hade kunnat skryta med att ha en mamma som filmat mot Elvis och kanske även fått växa upp i Hollywood. Det är väl typiskt!

Entreprenör
Vid sidan av memoarerna arbetar Christina fortsatt som entreprenör för må-bra-företaget “Nu Skin” Hon håller även föredrag och avslöjar ”hemligheten” bakom hur man uppnår optimal hälsa och välbefinnande. Visserligen har hon tvingats stänga boden på grund av renoveringsarbeten i Gamla Stan men lanserar produkterna via sin egen hemsida www. schollin.nsedreams.com. Änglarna går i sin tur att beställa via: http://www.christinaschollin.com
– Boden ska öppnas 2013 igen, i en lokal intill den förra. Det kommer att vara mer skönhetssalong, med massage och annat, avslöjar Christina, som numera även givit sig in i wellness-branchen och sysslar med ”online network marketing”.

Vi lämnar ett myllrande Nerja bakom oss och tar farväl vid Christinas änglahus. Jag frågar mig hur hon ska lyckas finna ett slut till sina memoarer, när hon fortfarande har så mycket på gång. I höstas var hon bland annat med i “Berg flyttar in”, som sänds på TV4.

Christina fortsätter att öppna nya dörrar, även om det nu är hennes grind som går igen. Hon är ivrig att komma i poolen.