Det är mer än uppenbart att den katalanska självständighetsprocessen är ett enormt spel för galleriet och att de som leder processen säger en sak offentligt och en helt annan i kulisserna. Puigdemonts fångade Whatsapp-meddelanden 30 januari var därför endast en bekräftelse på det de flesta av oss redan visste. Separatisternas fasad är en enad front mot ett förtryckande Spanien, men verkligheten är en allt mer splittrad rörelse, där inte ens Puigdemont själv tror att han kommer att bli omvald till regionalpresident.

Nye talmannen i det katalanska parlamentet Roger Torrent gjorde 30 januari det enda vettiga, som var att skjuta upp den annonserade utnämningsdebatten av Carles Puigdemont. Han gjorde det inte minst för att skydda sin egen rygg, då risken var stor att han skulle bli näste att slita bur om han trotsade Författningsdomstolen. Den har som bekant ställt ett flertal villkor för Puigdemonts eventuella utnämning. Det gäller dels att han inte kan väljas på distans och dels att den flyende före detta regionalpresidenten måste erhålla tillstånd från domaren i Högsta domstolen Pablo Llarena för att infinna sig i regionalparlamentet, då han är formellt efterlyst.

Det vi lärt oss i veckan är att vänsterpartiet ERC, som bland annat Torrent representerar, ej är villiga att offra sig för Puigdemonts skull. Det är kanske inte så konstigt, med tanke på att ERC:s ledare Oriol Junqueras sitter i häkte sedan 2 november, till stor del på grund av att Puigdemont valde att fly.

Ett annat avslöjande i veckan är att ”exilpresidenten” just hyrt en större villa i Waterloo, utanför Bryssel. Med sex rum och stor trädgård à 4 400 euro i månaden förefaller det som att Puigdemont inte har planer på att återvända till Spanien inom den närmaste tiden. Och visst är det väl paradoxalt att han i sina lägsta timmar flyttar till en plats där en annan historisk person med storhetsvansinne mötte sin undergång.