Beryc, Carmen María, María, Luis, Laura och Miguel är alla mellan 18 och 21 år och går på gymnasiet, Instituto Nº 1 i Fuengirola. De läser engelska tre timmar i veckan. De började när de var åtta, nio år och kan i teorin väldigt mycket engelska. De förstår det mesta om de läser en text, men talar gör de inte, framför allt inte med en engelskspråkig. De är inte vana vid uttalet, delvis kanske på grund av dubbningen av filmer som gör det svårt att träna hörförståelsen utanför skolan.
– Den som verkligen vill lära sig engelska tar privatlektioner utanför skoltid, säger Laura.

Börja med talet
De är 30 elever i klassen och det är mycket grammatik som ska hinnas med, det finns ingen tid till konversation. Några av dem har haft extraundervisning en tid och Laura har varit i England, det hjälpte henne mycket.
– Jag var där i två månader och efter det har jag knappt behövt plugga, bara hålla vid liv det jag lärde mig där.

Hon och klasskompisarna är överens om att tre timmar i veckan är för lite och framför allt att undervisningen är för teoretisk.
– När du föds lär du dig ditt eget språk muntligt, säger Laura. Det är det naturliga, så borde det vara när du lär dig engelska också.

Fel pedagogik
Octavio Rico Jurado har arbetat som språklärare i 31 år. Han talar engelska, franska, lite italienska och tyska. Han håller med om att undervisningen befinner sig i en svacka, särskilt låg är nivån när det gäller språk. Han tror att spanjorer i allmänhet har svårt för språk. De flesta skäms för att öppna munnen, framför allt inför andra spanjorer. Det saknas resurser för att ge en tillfredsställande utbildning, liksom sina elever poängterar han storleken på klasserna.
– I vissa andra ämnen, som matematik, delar man upp klasserna i två, men inte när det gäller språk. Det borde ju vara tvärtom.

Octavio lyfter fram bristen på disciplin som försvårar ytterligare.
– Dessutom tycker jag vi använder oss av fel pedagogik. Tyvärr är det aldrig någon politiker eller myndighet som frågar oss lärare om våra åsikter.
Återigen är han enig med sina elever; grammatiken får för stort utrymme. Lektionerna fokuseras helt på att eleverna ska klara av den skriftliga inträdesexamen till universitetet, ”la selectividad”.

För få lektioner
Octavio skulle helst undervisa utan böcker och i mycket mindre grupper. Dessutom behövs fler lektioner. Han önskar att varje enskild skola hade större frihet att själv organisera och lägga upp schemat. Om den möjligheten gavs skulle han, som experiment, erbjuda två, tre timmar engelska om dagen för att se om det fick eleverna att börja tala.
– Framför allt borde språkundervisningen inte vara skriftlig eller handla om regler. Den borde handla om att tala, berätta historier, sjunga och titta på film.

Dåligt intresse
Generellt tycker Octavio att eleverna visar allt mindre intresse för sin utbildning. Han lägger skulden på att barn och ungdomar får allt fler rättigheter och allt färre skyldigheter.
– De hålls om ryggen och skyddas så till den grad att de tappar initiativkraften, säger han. Det är bra att det finns möjlighet att studera gratis men myndigheterna borde kräva något i gengäld, åtminstone att de blir godkända.
– Jag brukar säga till mina elever att invandrarna kommer ta jobben ifrån dem. De har lust och engagemang och kommer hit för att arbeta, medan spanska ungdomar är apatiska och sömniga.

Skicka lärarna utomlands
I ärlighetens namn tror Octavio att lärarnas engelskakunskaper också lämnar en del att önska. När han själv studerade var nivån ganska låg, därefter har han och kollegorna på eget initiativ vidareutbildat sig genom att åka till England.
– Jag har tur för jag har vänner där, säger Octavio. Men tänk på de som har familj och små barn, på en lärarlön har du inte råd att åka på utlandssemester varje år.
– Vi skickas på pedagogikkurser men vad vi behöver är att tala, precis som eleverna, träna och fräscha upp vår engelska i ett engelsktalande land. Alla lärare borde skickas utomlands någon gång ibland, åtminstone en månad vart femte, vart tionde år.