En stor del av den tidigare regionalregeringen i Katalonien liksom regionalparlamentets arbetsutskott ska dömas. Däremot saknas flera nyckelpersoner som flytt utomlands, inte minst den tidigare regionalpresidenten Carles Puigdemont. Han befinner sig som bekant i Waterloo i Belgien, efter två misslyckade försök av förundersökningsdomaren Pablo Llarena att få honom utvisad, först från Belgien och senare från Tyskland.

Rättegången omges av stor kontrovers. Den nuvarande katalanska regionalregeringen, som också leds av separatisterna, uppger att de åtalade är politiska fångar och att processen saknar grundläggande garantier. Regionalpresidenten Quim Torra har gjort allt som stått i hans makt för att pressa socialistregeringen att stoppa rättegången. Separatisterna har i flera manifestationer gjort klart att de ej kommer att respektera någon som helst fällande dom.

Processen har försämrat relationerna mellan de statliga myndigheterna och regionalstyret i Katalonien ytterligare. Den 13 februari ska riksparlamentet rösta om regeringens budgetproposition och utan de katalanska ledamöternas röster har den ingen chans att gå igenom. Det skulle i sin tur med all säkerhet leda till nyval. Socialistpartiet har försökt varna separatisterna för att ett nyval troligtvis leder till att högern återtar makten i Spanien och precis som i Andalusien blir avhängiga av det radikala högerpartiet Vox. Detta skulle i sin tur öppna vägen för en ny intervention i Katalonien och upplösning av regionalparlamentet.

Rättegången som startar i Högsta domstolen har sålunda en stark politisk prägel. Den ska bedöma huruvida de åtalade gjort sig skyldiga till brott mot grundlagen och till och med revolt, vilket åberopas av både riksåklagaren och det privata åtalet från Vox. Det senare medför fängelsestraff på mellan 17 och 25 års fängelse. Statsadvokaten har å sin sida valt att endast yrka på trots, vilket innebär hälften så långa straff. Detta har av oppositionen tolkats som en eftergift av socialistregeringen gentemot separatisterna.

Sammanlagt sju domare leder processen, som väntas pågå under tre månader. Ordförande i domstolen är Manuel Marchena, som för bara några månader var på väg att utses till allmän ordförande i Högsta domstolen, men som tackade nej till posten efter en politisk förveckling som ledde till att hela förnyelsen av HD-styrelsen ställdes in.

Målet är att ha pläderingarna klara före kommun- och regionalvalen 26 maj. Utfallet kan i sin tur vara klart innan rättsväsendet tar semester i augusti.

På de åtalades bänk sitter tolv personer, bland dem den tidigare vice regionalpresidenten och ERC-ledaren Oriol Junqueras, som riskerar 25 års fängelse. De flesta är tidigare medlemmar av Puigdemonts tidigare kabinett, men där finns också tidigare talmannen i regionalparlamentet Carme Forcadell och de två tidigare föreningsledarna Jordi Sánchez och Jordi Cuixart. Åtalspunkterna varierar och omfattar allt från revolt till trots och förskingring.

Domstolen har godtagit mer än 500 vittnen. Bland de som ska höras finns tidigare regeringschefen Mariano Rajoy, tidigare regionalpresidenten i Katalonien Artur Mas, nuvarande talmannen i regionalparlamentet Roger Torrent och borgmästaren i Barcelona Ada Colau. Andra anspråk från försvaret som att förhöra kung Felipe har däremot avslagits.

Varken Carles Puigdemont eller någon annan av de separatister som i dagsläget vistas i Belgien, Schweiz eller Skottland står inför rätta i denna process.

Rättegången direktsänds i tv.

För den som inte följt händelserna i Katalonien i detalj, hunnit glömma bort eller helt enkelt inte orkat bevaka konflikten kommer här en resumé av det viktigaste som hänt de senaste 18 månaderna och som lett fram till denna rättegång:

9 juni 2017: Den katalanske regionalpresidenten Carles Puigdemont (Junts pel Sí) utlyser en folkomröstning i Katalonien om självständighet till 1 oktober. Hans företrädare på posten och partikollega Artur Mas gjorde samma sak 2 november 2014, även om den olagligförklarades av Författningsdomstolen och slutligen hölls endast symboliskt.

6-7 september 2017: Det katalanska regionalparlamentet, ledda av talmannen Carme Forcadell (Junts pel Sí), kör över sina egna jurister och går emot stadgarna för att anta processen för en folkomröstning om självstyre.

8 september 2017: Regeringschefen Mariano Rajoy (PP) annonserar att den annonserade folkomröstningen är olaglig och kommer ej att få hållas. Regeringen anmäler beslutet i regionalparlamentet till Författningsdomstolen och Rajoy hotar med att tillämpa paragraf 155 i grundlagen, som möjliggör en statlig intervention av regionalstyret.

20 september 2017: Ett flertal tillslag mot offentliga myndigheter i Katalonien genomförs för att bland annat konfiskera material som ska brukas i den olagligförklarade folkomröstningen. De två ledande föreningarna för ett självständigt Katalonien ANC och Ómnium Cultural manar sina anhängare att ge sig ut på gatorna och motarbeta poliserna som genomför tillslagen. Uppemot 40 000 demonstranter hindrar under timmar polismän från att kunna lämna myndighetsbyggnader och flera polisbilar vandaliseras.

25 september 2017: Chefen för den katalanska regionalpolisen Mossos d´Esquadra Josep Lluís Trapero uteblir från ett samordningsmöte med rikspolisledningen, missnöjd över att han förväntas underställa sig Policía Nacional och Guardia Civil.

29 september 2017: Tusentals människor ockuperar vallokalerna för att förhindra att dessa förseglas inför valdagen.

1 oktober 2017: Vid sjutiden på morgonen infinner sig regionalpoliser vid vallokalerna för att informera om att omröstningen inte får hållas, men de avstår från att utrymma och mottar applåder av demonstranterna.

1 oktober 2017: Klockan nio på morgonen öppnar vallokalerna och trots en rad föregående tillslag finns både valurnor och röstsedlar på plats. Kravallpolis från Guardia Civil rycker in och stänger knappt hundra vallokaler med våld. Scener där kravallpoliser går lös på demonstranter filmas och sprids världen runt.

1 oktober 2017: Drygt två miljoner människor röstar i en omröstning som saknar alla grundläggande garantier och där ingen fört kampanj för nej-sidan. Det uppges att 42 procent av de sammankallade lagt sin röst och att 90,09 procent av dessa sagt ja till självständighet.

1 oktober 2017: Utan att ens vänta på valresultatet går regionalregeringen, ledd av Carles Puigdemont, ut vid 22.30-tiden på söndagskvällen och fördömer polisaktionerna samt förkunnar att den nu har mandat att utlysa självständighet.

2 oktober 2017: Centralregeringen håller ett krismöte och regeringschefen Mariano Rajoy håller en presskonferens där han förnekar att det skulle ha förekommit en folkomröstning i Katalonien.

3 oktober 2017: Kungen Felipe VI håller ett unikt tv-tal där han bestämt försvarar Spaniens enighet och författning.

6 oktober 2017: Författningsdomstolen stoppar en planerad session i regionalparlamentet där frågan om en självständighetsförklaring skulle undergå omröstning.

8 oktober 2017: Den ”tysta massan” i Katalonien som är emot självständighet drar för första gången ut på gatorna i stor skara och nära en miljon människor demonstrerar i Barcelona för Spaniens enighet.

10 oktober 2017: Carles Puigdemont annonserar ett framträdande på eftermiddagen och tusentals separatister vakar på gatorna en väntad självständighetsförklaring. Talet hålls betydligt senare än annonserat och Puigdemont utropar en katalansk republik, men tillägger nio sekunder senare att han samtidigt fryser utbrytningsprocessen för att inleda förhandlingar om tillvägagångssättet med de spanska myndigheterna. Både separatisterna och motståndarna till en utbrytning går i taket.

11 oktober 2017: Mariano Rajoy ger Puigdemont ett ultimatum på en vecka att klargöra om han verkligen utlyst självständighet och i så fall dra tillbaka det. I annat fall kommer regionalstyret att interveneras. Både PSOE och Ciudadanos ställer dig bakom PP-regeringen.

16 oktober 2017: Ledarna för föreningarna ANC respektive Ómnium Cultural Jordi Sánchez och Jordi Cuixart häktas ovillkorligen, anklagade för att ha organiserat motståndet mot polistillslaget i Barcelona 20 september.

25 oktober 2017: Puigdemont annonserar ett nytt framträdande och det läcker ut att han tänker kalla till nyval i Katalonien. Separatister börjar demonstrera vid presidentpalatset i Barcelona och kallar regionalpresidenten för ”förrädare”. Åter igen blir framträdandet försenat och när Puigdemont slutligen infinner sig har han ändrat sig och utesluter nyval. Han överlåter istället frågan om en självständighetsförklaring till regionalparlamentet.

26 oktober 2017: Den spanska Senaten röstar med bred majoritet för att ge Rajoy befogenheter att intervenera regionalstyret i Katalonien, om han finner det nödvändigt.

26 oktober 2017: En av Puigdemonts närmaste medarbetare i regionalregeringen Santi Vila avgår i protest mot den planerade självständighetsförklaringen.

27 oktober 2017: Klockan 15.27 på fredagen brukar separatisterna sin majoritet i regionalparlamentet för att utropa en katalansk republik, oberoende från Spanien. Oppositionsledamöterna vägrar att ens deltaga i omröstningen och lämnar plenisalen.

27 oktober 2017: Klockan 20.30 framträder Mariano Rajoy i direktsänd tv och annonserar att han beordrat en intervention i Katalonien med stöd av paragraf 155 i grundlagen. Han kallar samtidigt till nyval i regionen till 21 december och poängterar att interventionen endast kommer att vara tills en ny regionalregering tillsatts.

27 oktober 2017: Ett fåtal separatister firar under fredagskvällen på gatorna Kataloniens påstådda självständighet, men den spanska flaggan fortsätter att vaja jämte den katalanska på taket till Puigdemonts residens. Festligheterna varar inte länge och natten till 28 oktober genomförs den administrativa interventionen. Det sker utan varken våldsamt eller passivt motstånd från separatisternas sida.

28 oktober 2017: Carles Puigdemont återger ett inspelat tal där han försvarar Kataloniens självständighet och ses samtidigt med sin hustru på en restaurang i Girona.

29 oktober 2017: Riksåklagaren José Manuel Maza annonserar åtal mot de ansvariga bakom självständighetsförklaringen.

30 oktober 2017: Carles Puigdemont och ytterligare fyra tidigare katalanska regionalråd flyr till Belgien.

2 november 2017: Vice regeringschefen Oriol Junqueras och de resterande medlemmarna av den tidigare regionalregeringen häktas ovillkorligen av utredningsdomaren i Högsta domstolen Pablo Llarena, efter att de infunnit sig självmant i Madrid för förhör. Dagen efter släpps Santi Vila villkorligt, då han avgick från sin post innan självständighetsförklaringen genomfördes.

5 november 2017: De fem separatister som flytt till Belgien häktas, efter en utlämningsansökan från Llarena. Denna kommer senare att dras tillbaka när det belgiska justitieväsendet vägrar acceptera åtalspunkten revolt.

21 december 2017: Nyval till det katalanska parlamentet. De tidigare koalitonspartierna ERC och PdCat kandiderar separat, med Junqueras i häktet och Puigdemont i landsflykt. Valet vinns av Ciudadanos, som leds av Inés Arrimadas som är född och uppväxt i Andalusien och emot självständighet. De tre separatistpartierna lyckas dock med knapp marginal förnya sin gemensamma majoritet i kammaren.

17 januari 2018: Separatisterna enas om att välja Roger Torrent från ERC till ny talman i regionalparlamentet.

25 mars 2018: Puigdemont grips i Tyskland, efter att han flytt under en konferens i Helsingfors från var han tog en färja till Stockholm och därifrån blev körd i bil genom Sverige och Danmark. Precis som tidigare i Belgien kommer Spaniens utlämningsansökan senare att dras tillbaka när även en tysk domar förkastar möjligheten att utlämna Puigdemont på åtalspunkten revolt.

14 maj 2018: Efter flera misslyckade försök att välja först flyende Puigdemont och sedan de häktade Jordi Sánchez och Jordi Turull utnämner regionalparlamentet slutligen oberoende separatisten Quim Torra till ny regionalpresident. Han försöker inledningsvis bilda ett kabinett med ett flertal häktade tidigare ministrar, men backar till slut.

2 juni 2018: Interventionen i Katalonien hävs i och med att den nya regionalregeringen bildas.

31 maj 2018: Mariano Rajoy förlorar makten till Pedro Sánchez genom en misstroendeomröstning. Den nya socialistregeringen kommer till makten bland annat med stöd av de katalanska separatisterna och någon månad senare beviljas de häktade förflyttning till fängelser i Barcelona.

4 december 2018: Fyra av de häktade separatisterna från Junts pel Cat inleder en hungerstrejk, i protest mot den väntade rättegången mot dem. De avbryter den efter fyra veckor utan att ha lyckats få det internationella gehör som de hoppades på.

4 februari 2019: De häktade separatisterna förs tillbaka till fängelser i Madrid, inför den väntande rättegången.

12 februari 2019: Rättegången startar i Högsta domstolen.

Se också vem är vem i den katalanska konflikten (från 2017):
http://www.sydkusten.es