Spanien slutade på 14:e plats på medaljlistan, med sammanlagt 17 troféer. Det är lika många som i London 2012, men den här gången knep de spanska idrottarna hela sju guld, mot tre i de förra spelen. I London slutade Spanien på 21:a plats i medaljtabellen.

Efter en strålande sista dag i Rio med tre nya medaljer blev det slutligen sju guld, fyra silver och fem brons för Spanien. Det överträffas endast av resultatet i Barcelona 1992, då Spanien tog 22 medaljer, 13 av dem guld och slutade sexa.

Flera av de spanska medaljerna i Rio var historiska. Ruth Beitia blev näst sista dagen den första spanska kvinnliga atleten att vinna OS-guld, i höjdhoppet. Hon var dessutom med sina 37 år den äldsta OS-vinnaren i en höjdhoppsfinal någonsin. Carolina Marín var en storfavorit som höll i badminton, men det får ej överskugga att hon är den första icke asiatiska spelaren att vinna titeln. Hon sällar den till sina tidigare VM- och EM-titlar.

Här är de spanska OS-medaljörerna:

Guld
- Mireia Belmonte (Simning, 200 meter fjäril)
- Maialen Chourraut (Kajak, slalom)
- Marcus Cooper Waltz (Kanot, K1 1000 meter)
- Saúl Craviotto och Christian Toro (Kanot, K2 200 meter)
- Rafa Nadal och Marc López (Tennis, dubbel)
- Carolina Marín (Badminton)
- Ruth Beitia (Friidrott, höjdhopp)

Silver
- Eva Calvo (Taekwondo, -57 kg)
- Orlando Ortega (Friidrott, 100 meter häck)
- Damlandslaget (Basket)
- Damlaget (Rytmisk gymnastik)

Brons
- Lidia Valentín (Tyngdlyftning, 75 kg)
- Mireia Belmonte (Simning, 400 meter medley)
- Joel González (Taekwondo, -68 kg)
- Saúl Craviotto (Kanot, K1 200 meter)
- Herrlandslaget (Basket)
- Carlos Coloma (Mountain Bike)