De senaste veckorna har vi upplevt de högsta rörliga kostnaderna på elen någonsin. Det har sammanfallit med den kallaste perioden på året och speciellt de dagar som det var regelrätt snöoväder och ett flertal minusgrader i en stor del av Spanien. Systemet är så vansinnigt att elbolagen automatiskt tjänar mer mer per kilowattimme ju mer el de säljer.

Marknadsekonomer är säkert snabba att argumentera att det handlar om något så enkelt som tillgång och efterfrågan. Om efterfrågan på el stiger och producenterna inte har obegränsad tillgång så stiger priset. Vi har ur regeringschefens Rajoys egen mun fått höra hur en anledning till den dyra elen är att det inte regnat eller blåst så mycket, vilket minskar energiproduktionen från förnyelsebara källor.

Marknadsekonomins principer kan respekteras, eller inte, beroende på ideologi. Men den kan starkt ifrågasättas när spelreglerna gång på gång manipuleras.

Låt mig ge bara några exempel. Sedan PP-regeringens senaste energireform, ledd av numera ökände tidigare ”Panamaministern” Soria, har vi en energitaxa som varierar varje timme och där den rörliga kostnaden anpassas efter efterfrågan. Det reducerar inte bara konsumenternas möjlighet till insyn och kontroll över sina elkostnader till ett minimum, utan vi är även offer för omständigheter som vi själva varken kontrollerar eller kan lastas för. Efterfrågan styrs nämligen inte bara av vad spanjorerna konsumerar, utan hur mycket elbolagen exporterar. I dagsläget är efterfrågan på el i Frankrike stor och då en stor del av den spanska produktionen går på export till grannlandet i norr får de inhemska konsumenterna betala dyrare el.

Ett annat exempel på hur de rena marknadslagarna ställs på huvudet är hur elbolagen köper sig makthavarnas lojalitet med hjälp av de så kallade svängdörrarna. Det senaste exemplet kom just som elpriset varit som högst. Spansk media avslöjade värvningen av tidigare guardiacivildirektören Arsenio Fernández de Mesa y Díaz del Río som ny välbetald konsult (175 000 euro om året) i energiorganet Red Eléctrica. Hans kunskaper från energisektorn är obefintliga men är desto mer känd för att ha försvarat aktionen vid Ceuta när spansk gränspolis sköt mot simmande flyktingar med gummikulor och 15 människor omkom.

Som om detta inte vore nog har vi också den ökända solskatten, som ser till att avskräcka den som skulle komma på tanken att vilja spara på sina elkostnader genom att alstra egen miljövänlig energi. Detta är definitivt ingen solskenshistoria.