Partido Popular har aldrig varit ett exempel av intern demokrati och fri debatt. Speciellt inte sedan Mariano Rajoy handplockades som efterträdare till José María Aznar 2003. I helgen valdes Rajoy för fjärde gången som partiledare med 95,65 procent av rösterna och han valde att inte göra några ändringar i sin styrelse, med argumentet att ”det som fungerar ändra man ej på”.

En missnöjesgrupp inom partiet hade presenterat en motion om att inte tillåta att María Dolores de Cospedal får besitta både posten som försvarsminister och generalsekreterare i partiet. Denna röstades dock ned med endast 25 rösters marginal. Jämte motionen beslöt kongressen att skjuta den mest kontroversiella frågan på obestämd framtid, nämligen partiets hållning beträffande surrogatmammor.

Podemos ledare Pablo Iglesias valde att förlägga missnöjespartiets kongress till samma helg som Partido Populars. Tanken var att påvisa hur mycket mer intern demokrati som råder i Podemos, men Iglesias sköt sig minst sagt i foten. Kongressen har föregåtts av en stigande debatt om Podemos framtida strategi som skapat en nästan oöverbryggbar klyfta mellan Pablo Iglesias och hans hittills närmaste medarbetare Íñigo Errejón. Motsättningarna har vädrats frist i både media och på sociala nätverk och tvisten har varit så stor att Podemos var oförmögna att presentera en gemensam aktionsplan till kongressen. Errejón presenterade en alternativ lista, liksom antikapitalisterna inom partiet, medan Iglesias hotade med att avgå som partiledare om hans lista inte vann.

Mer än 150 000 inskrivna i Podemos deltog i omröstningen och Pablo Iglesias lista fick nära 60 procent av rösterna, mot Errejóns som fick drygt 37 procent. Det betyder omedelbart att Podemos kommer att följa Iglesias konfrontationspolitik med de tre övriga huvudparterna i parlamentet.

Det som i skrivande stund är oklart är i vilken utsträckning Podemos lyckas läka de sår som uppstått inför kongressen. Framför allt återstår att se om Íñigo Errejón förblir i partitoppen eller om han förvandlats till en modern version av Trotsky.

Partido Popular har haft svårt att dölja sin skadeglädje under helgen och flera representanter har skickat ett antal kängor till Podemos för deras interna splittring. Frågan är dock vilket som är pinsammast, en grupp gröngölingar som råkar i luven på varandra eller en hop nickande strebers.