Pensionärerna är på krigsstigen och de har iscensatt imponerande mobiliseringar runt hela landet. Egentligen har inget anmärkningsvärt hänt som skulle förklara varför protesterna blossat upp just nu, utan det förefaller snarare som att pensionärernas bägare svämmat över.

Droppen som lett till denna våg av protester är en lika betydelselös som klantig detalj av den sittande regeringen. Det de protesterande pensionärerna i första hand retar sig på är det brev de alla fått där myndigheterna informerar dem om årets höjning av pensionerna, som åter är på 0,25 procent. Det motsvarar för de flesta mindre än två euro i månaden, vilket närmast motsvarar vad det kostat att posta detta brev.

Konkret innebär en höjning på 0,25 procent att pensionärerna åter förlorad köpkraft. Detta då inflationen förra året var på mer än en procent och så har de varit de flesta år, sedan Partido Popular genomförde sin reform av pensionerna 2012. Främst innebar reformen att den dittillsvarande inflationsgarantin på pensionerna slopades.

Ingen tycker om att förlora köpkraft, men pensionärernas nuvarande reaktion måste snarast ses som att de ogillar att bli behandlade som idioter. Det är allmänt känt att den åldrande befolkningen och den sjunkande andelen arbetsföra i landet kräver både omfattande och svidande reformer av pensionssystemet. De spanska pensionärerna har otaliga gånger visat att är det några som är kapabla att utstå uppoffringar så är det de. När regeringen dock försöker kamouflera uppenbara negativa reformer som något positivt, som man ska vara tacksam för, då är det inte konstigt att farfar eller mormor far i taket.

Vi har gång på gång hört både regeringschefen Mariano Rajoy och arbetsmarknadsministern Fátima Báñez närmast skryta över hur tack vara dem så höjs pensionerna varje år. Detta trots att alla vet att en höjning som är lägre än inflationen i praktiken är en minskning.

Särskilt Partido Popular bör vara försiktiga med att reta pensionärerna. Inget parti har nämligen en så hög medelålder bland sina sympatisörer som just PP. Pensionärerna i Spanien utgör nära tio miljoner röstberättigade, så bli inte förvånad om regeringen inom kort annonserar någon mirakulös reform av pensionssystemet. Men om de på allvar ska återvinna de äldres företroende bör de nog börja med att tala till pensionärerna som till vettiga människor, vilket de trots allt är. Om inte annat har vi fått bevis på detta genom deras manifestationer den senaste tiden.