(Publicerad 2003-12-11) Det första man lägger märke till när man skall besöka årets svensk är rampen. På bottenvåningen i det hus i Fuengirola hon bor finns nämligen en rullstolsramp. Och det är ingen tillfällighet. Birgit Lilja är en dam som får saker och ting att hända. Men Birgit själv envisas med att vilja dela med sig av äran att bli Årets Svensk 2003, med sin make Olle.
– Vi är ett team. Det är ju inte bara jag som har gjort saker här på Costa del Sol. Det är jag och Olle tillsammans, säger Birgit bestämt.

Att Birgit i år fick det prestigefyllda priset är egentligen inget förvånande för någon i svenskkolonien. Ända sedan Olle och hon kom till kusten för 14 år sedan, har hon varit aktiv i olika organisationer och föreningar som alla syftar till att hjälpa människor.
– Jag har alltid varit intresserad av att hjälpa människor. Det beror nog på att jag har varit lyckligt lottad och fick en trygg uppväxt. Dessutom hade jag en biologilärarinna när jag gick i flickskolan, som fick oss alla att bli mycket intresserade av kropp och själ, berättar Birgit.

Sysslat med det mesta
Redan som 16-åring sommarjobbade hon som vårdbiträde på Sankt Görans sjukhus i Stockholm. Men så gifte hon sig vid unga år och blev hemmafru med två barn. Efter att ha gått hemma en tid tröttnade hon på det livet och jobbade för bland annat landstinget och drev en egen tobakshandel. Hon utbildade sig också till undersköterska.

Efter åtta års äktenskap skiljde sig hon från sin dåvarande make. Ungefär samtidigt skiljde sig Olle som var gift med Birgits kusin. Tillsammans åkte de till Ibiza några gånger innan de fattade ordentligt tycke för varandra.
– Något så vackert som Birgits blå ögon har jag aldrig skådat. Vilken kvinna, va!, utbrister Olle mitt i Birgits berättelse, och ser på henne med kärleksfull blick.

Birgit är en orädd kvinna. Kanske var det därför hon vid slutet av 40-årsåldern, då hon jobbade som undersköterska, beslöt att studera vidare. Psykiatri-skötarutbildning i Västervik blev det.
– Jag var äldre än alla mina klasskamrater. Men en av dem sade "glöm inte att du aldrig skall prata om din ålder om du inte klarar en tenta. Ingen annan tänker nämligen på den", säger Birgit.

Hon och Olle fortsatte att åka till Ibiza ett par veckor varje år och när de blev pensionärer i femtioårsåldern bestämde de sig för att flytta till Spanien. 1989 kom de hit till kusten.
-Jag har varit hem till Sverige en gång sedan dess medan Olle inte har varit tillbaka alls sedan vi kom hit, säger Birgit.

Ska dö i Fuengirola
Efter att ha flyttat några gånger hamnade de mitt i Fuengirola 1994 och där har det blivit kvar.
– Här skall vi dö! säger Olle med eftertryck och Birgit håller med honom.

De båda har haft ett otroligt intensivt och spännande liv sedan de kom hit till Spanien.
– Vi gick med i AHN redan innan vi åkte ner eftersom vi ville hyra genom dem. När vi väl var här så började jag med bantargrupper på AHN. Många av dem som är överviktiga får problem med blodtrycket. Jag startade också en telefonjour eftersom jag hade varit jourhavande medmänniska i Sverige, säger Birgit.

Både hon och Olle blev allt mer engagerade i AHN:s verksamhet. Birgit har bland annat hunnit sitta med i AHN:s centralstyrelse och både hon och Olle har vid flera tillfällen varit med i styrelsen för lokalavdelningen i Fuengirola-Mijas.
– När vi kom hit utvecklade vi den sociala och medicinska hjälpen inom AHN och bytte namn till AHN Omsorg. Idén var att det skulle finnas någon på varje lokalförening som skulle hjälpa till med kontakt med läkare och liknande, men det fungerade inte på alla platser.

För två år sedan blev både hon och Olle hedersmedlemmar i AHN. Idag är de inte längre aktiva inom föreningen.

Anonyma Alkoholister

En annan organisation som betytt mycket för Birgit och som hon betytt mycket för är Lux Mundi, i Fuengirola, ett ekumeniskt center, där de ställer upp för människor i behov av hjälp. Där tog Birgit bland annat initiativet till en nordisk grupp av Anonyma Alkoholister, som nu sköter sig själv.

Under tolv år tjänstgjorde Birgit som sjuksköterska på centret. Ett arbete som också inneburit många samtal hem till bostaden.
– Jag är ju samtalsterapeut och folk ringer till mig och Olle om de behöver hjälp. Jag har alltid haft Olle vid min sida som kan stötta mig så därför känns det bra att kunna hjälpa andra, säger Birgit.

Envis som synden är hon också, spe-ciellt när det gäller kontakt med myndigheter. Hon drar sig inte ett ögonblick för att kalla samman polischefer och andra berörda när hon tröttnar på exempelvis trafikkaoset utanför hennes hus. Och inte en krona har hon fått för vad hon har gjort socialt på Solkusten. Allt hon har gjort har hon gjort ideellt.

Men Birgit har inte bara slagits mot myndigheter. Hon har också anordnat matkurser för att integrera svenskarna i det spanska samhället. Och så är hon massös.
– Strax efter det att vi flyttade ner hit, till Riviera del Sol där vi bodde först, träffade jag en man från Gibraltar. Han var en mycket känd massör och under drygt två år gick jag i lära hos honom. Tanken var att jag skulle ta över några av hans kunder vilket jag också gjorde. Jag masserade efter Robin Hood-principen. De som inte hade några pengar behövde inte betala medan de bättre ställda golfarna, om de fick lite ont, fick betala, säger Birgit och skrattar. Ett tag kombinerade hon massagen med sin samtalsterapi, en metod hon menar är mycket bra för att få kontakt med de hjälpsökande. Nu har hon trappat ner eftersom hon fått artros.

Något för dagboken
När Birgit fick veta att hon tilldelats Sydkustens utmärkelse Årets svensk 2003 blev hon alldeles chockad.
– Min första tanke var "vad skall jag ha på mig?". Olle och jag har aldrig strävat efter att få något pris. Men naturligtvis känns det otroligt bra. Det är ju ett tecken på att vi gjort något bra och den uppskattningen är värd mycket, säger Birgit.

Chocken över att få priset fick henne att glömma att skriva upp samtalet från Sydkustens chefredaktör Mats Björkman i sin dagbok. Men det glömde inte Olle.
– Jag skrev till det högst i dagboken. Jag är gränslöst stolt över min Birgit. Hon förtjänar verkligen beröm, den här fantastiska kvinnan, säger Olle.

Och efter 39 års äktenskap blir kärleken allt starkare för var dag som går.
– Vi pratar med varandra, om känslor, det är hemligheten. När folk frågar hur vi gör så svarar jag jämt så. Man måste prata med varandra, säger Olle.
– När jag går ut med hunden på en liten promenad och kommer tillbaka och möts av de här blå ögonen, så blir jag alldeles nykär, fortsätter Olle och ler mot sin hustru. Och den långa, blonda, ungdomliga hustrun fnittrar till och fyrar av ett kärleksfullt leende tillbaka.

Motivering:

"Birgit Odfalk Lilja tilldelas Sydkustens utmärkelse Årets Svensk på Costa del Sol för sin enastående och osjälviska insats för mängder av kustsvenskar i mer än tio år. Birgit har alltid värnat om dem som har det svårast, genom bland annat sin roll inom AHN omsorg och bildandet av en nordisk grupp av Anonyma Alkoholister. Hon har även verkat för svenskars integrering i det spanska samhället genom matlagningskurser och annat."

Fakta:

Utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol instiftades av tidningen Sydkusten 1992 och delas i år ut för tolfte gången. Det delas ut till personer som gjort en betydande insats för svenskheten på Costa del Sol och/eller svenskarnas integrering i Spanien. Juryn består av Sydkustens ledning, i konsultation med tidigare pristagare,
Priset består av ett diplom samt en check på 600 euro från SEB Private Bank. Det överlämnas på Svenska kyrkan i Fuengirola, i samband med Luciafirandet lördag 13 december klockan 19.