Den ekonomiska krisen reddes inte ut i Spanien 2010, som en del hade hoppats på. Krisen består i det nya året och mycket talar för att vi får dras med den ett bra tag till. Optimisterna har dock en del siffror som de kan ty sig till och även i det som för många är dåliga nyheter kan man faktiskt ofta finna positiva aspekter.

Parallellt med de ekonomiska siffrorna och den konkreta statistiken presenteras regelbundet sociologiska undersökningar, som försöker ta pulsen på tendenserna i samhället. På senare tid har vi kunnat läsa studier som gör gällande att dagens ungdomar tillhör den första generationen som kommer att ha det sämre ställt än sina föräldrar. Konstaterandet har något domedagsaktigt över sig, men grundar sig närmast uteslutande på materiella aspekter. Själv tvivlar jag på slutsatserna, både vad gäller ungdomarnas köpkraft i framtiden och inte minst vilken negativ inverkan en eventuellt minskad konsumtion skulle ha på kommande generationers välstånd.

Spanska ungdomar har aldrig haft så mycket saker som idag. Alla har mobiltelefon, ofta den mest avancerade på marknaden, egen dator, dataspel och som regel egen bil så snart körkortet lösts ut. Helst fabriksny. Detta betyder för all del inte att vi skulle stå inför den lyckligaste generationen hittills i Spanien, tvärtom.
Visst ställs dagens ungdomar inför en mängd svårigheter, inte minst den rekordhöga arbetslösheten. Frågan är dock om inte problemens omfattning förstoras av de värderingar och krav som den nya generationen har. Ju mer man har, desto mer förväntar man sig och desto mindre verkar man vara villig att uppoffra sig. Många saknar jobb och bor kvar hos föräldrarna, men ofta för att det är oändligt mycket bekvämare än att ge sig ut på arbetsmarknaden och leva knapphändigt i en delad lya med andra ungdomar. Den nya generationen kan naturligtvis inte bo hos föräldrarna i all evighet och därför är det kanske positivt om det materiella välståndet sjunker något, så att man kan sätta större värde på det man har och motiveras att i högre utsträckning anstränga sig att få det bättre.

Det sista ungdomar behöver i dagsläget är förevändningar för att inte anstränga sig. Visserligen är arbetslösheten rekordhög men de flesta är överens om att siffrorna inte speglar verkligheten. Visst finns det många familjer som har det svårt i dessa tider, men det finns också många som lyfter ut arbetslöshetsersättning samtidigt som de arbetar svart. Tyvärr finns en bred uppfattning att man ska komma över alla bidrag man kan få, vare sig man har rätt till dem eller ej. För många är arbetslöshetsersättningen något man ska lyfta ut förr eller senare och blir man inte av med jobbet så ser man till att ändå komma över ersättningen, antingen genom att säga upp sig eller genom att under en period arbeta svart. Det slår mot statskassan och framför allt mot alla dem som verkligen är i behov av hjälp. Större solidaritet och vilja till ansträngning är utan tvekan en god väg till en ljusare gemensam tillvaro.

Gott Nytt År!