Anna Gavanas har i nästan 20 års tid skrivit vetenskapliga och akademiska texter och konstaterat att de inte blir lästa av så många som hon skulle önska.
– Inför denna bok har jag skolat om mig till att skriva i en reportage-genre, som riktar sig till en intresserad allmänhet. Det tillhör den så kallade tredje uppgiften som forskare att allmänheten skall kunna ta del av forskningen, det vill säga de människor vars liv berörs av bokens teman, berättar Anna Gavanas för Sydkusten.

Detta innebär att boken detaljerat beskriver möten mellan författaren och Spaniensvenskar, men även med personer som har relation till Spaniensvenskar, som städare och annan servicepersonal. Intervjuoffren citeras ordagrant, men deras anonymitet har säkrats genom att både de och olika orter fått fiktiva namn.
– Av forskningsetiska skäl och i enlighet med Etikprövningsnämnden har jag anonymiserat namn, platser och demografiska drag som riskerar att identifiera personer.

Det är främst Spaniensvenskar på Costa del Sol och Kanarieöarna som kommer till tals. Det är en brokig skara intervjuoffer som uttalar sig, men de har många gemensamma drag. De flesta tycker att det är nästan omänskligt att bo i Sverige, åtminstone under vinterhalvåret, men samtidigt lever många ett väldigt svenskt liv i Spanien.

Gavanas hoppas att boken ska stimulera diskussion och reflektion, men undviker att dra några egna slutsatser.
– Jag hade inga förutfattade meningar utan ville ta reda på hur livet ser ut och förändras hos ett brett spektrum av svenska Spanienpensionärer och människor som på olika sätt arbetar med dem. Jag driver ingen egen tes utan vill förmedla en bred men nyanserad och komplex bild, baserad på fakta och intervjuer, förklarar hon.

Egenskaper hos Spaniensvenskar som är genomgående i boken är en ofta ofullbordad strävan efter integration, en allmän reservation gentemot andra Spaniensvenskar – speciellt från andra sociala skikt, samt dilemmat hur de ska hantera sin ålderdom. Det framgår tydligt att den offentliga äldrevården i Spanien är obefintlig och att spanjorer förlitar sig på familjen om de inte längre klarar sig själva. Privatvård är i sin tur kostsamt och långt ifrån alla kan bekosta sådan. Resultatet är att många svenskar, frivilligt eller ofrivilligt, flyttar tillbaka till Sverige sina sista år i livet.

Vem vänder boken sig till?
– En allmänhet i alla åldrar, samt beslutsfattare och aktörer som intresserar sig för samtidsfrågor kring migration, globalisering, arbetsliv, välfärd och äldreomsorg, berättar Anna Gavanas.

Boken har blivit uppmärksammad i flera svenska medier. De har framför allt inriktat sig på de problem som en del Spaniensvenskar ställs inför, inte minst de så kallade ”fattigpensionärerna”. Sydsvenskan titulerade sin artikel ”"Solen skiner inte alltid över de svenska pensionärerna i Spanien”, medan Dagens Nyheter uppmärksammade att det finns hemlösa svenskar i Spanien.

Pensionärsplaneten är en bok som väcker eftertanke, men trots författarens beslut att skriva den som reportage-genre är den inte helt lättläst. Intervjuerna är många och Gavanas val att återge kommentarerna ordagrant gör att språket inte alltid är korrekt eller flyter. Dessutom försvårar de många fiktiva namnen, av både personer och orter, läsningen. Åtminstone för en som är väl bekant med Spanien och svenskkolonin.

Om man dock läser boken i omgångar finns mycket information som kan väcka aha-upplevelser hos Spaniensvenskar. Frestas dock inte att försöka känna ingen intervjuoffren. Jag lyckades bara identifiera ett par i boken och om Gavanas citerat undertecknad så har hon lyckats anmärkningsvärt väl med att dölja det!

Pensionärsplaneten upptar cirka 220 sidor och är illustrerad med fotografier. Den kan köpas på Internet hos exempelvis Adlibris och Bokus och kostar omkring 175 svenska kronor.