Den processionsspinnare som finns i Spanien (Thaumetopoea pityocampa) är en annan art än den som finns på södra Gotland (T. pinivora). Men de har många likheter. Båda lever på tall, och äter dess barr. Och båda arterna orsakar hudirritationer, ibland mycket besvärliga, på grund av de millimeterstora håren (setae) som larverna avger (sannolikt som försvar).

Arterna har dock lite olika biologi. T. pityocampa, som finns i södra Europa och Nordafrika, har sin larvutveckling under vintern medan pinivora-larverna utvecklas under sommaren. Det är anledningen till att man kan hitta larverna aktiva just nu i exempelvis Spanien. Larverna hos båda arterna spinner kokong i marken, och risken att bli exponerad för håren är som störst när larv-grupperna (”processionerna”) söker efter lämpliga platser i marken för kokong-spinningen. Detta sker i slutet av juli för pinivora på Gotland, medan det för pityocampa i södra Europa sker på våren, med början ungefär nu i de sydligaste delarna.

Processionsspinnaren bekämpas regelmässigt i Sydeuropa med kemiska preparat. Exakt hur det är i södra Spanien vet jag inte. Normalt sker i så fall bekämpningen (från flyg/helikopter) under tidiga hösten när larverna är nykläckta.

Det uttrycktes starka önskemål om bekämpning på Gotland vid den omfattande härjningen 2004-2008. Försök gjordes i liten skala, men det ansågs av flera skäl orealistiskt att genomföra bekämpning i stor skala. Vi bedömde för övrigt att utbrottet skulle klinga av genom naturliga orsaker (fiender, sjukdomar, konkurrens och liknande), vilket också blev fallet. Populationen på Gotland är nu nere på mycket låga (”normala”) tätheter, med i praktiken osannolik risk för hälsoproblem.

I Sydeuropa är situationen en annan med lokalt höga tätheter mer eller mindre varje år, ofta i eller i närheten till städer och större samhällen. Bekämpning har därför bedömts nödvändig på många av dessa platser. Det enkla rådet man kan ge är väl att försöka hålla sig borta från processionerna på marken och förstås också från larvkolonier som kan finnas kvar på tallarna. Håren kan i och för sig spridas i luften, men störst risk för allvarliga bekymmer är direktkontakt med larverna.

Jag har under de senaste femton åren aktivt samarbetat med flera processionsspinnar-forskare i södra Europa främst i Padova, Italien, men också i Frankrike, Spanien och Österrike. Det är intressanta insekter med fortfarande delvis okänd biologi och som alltså under vissa omständigheter kan ge upphov till besvärliga hälsoproblem hos människor.

Stig Larsson
Professor Emeritus
Institutionen för ekologi
Sveriges Lantbruksuniversitet, Uppsala