Redan för 25 år sedan konstaterade EU-kommissionen att energimarknaden måste avregleras. Så skedde exempelvis i Sverige 1 januari 1996. Avregleringen gäller dock endast elhandelspriset. Alla kunder skall fritt kunna köpa el från olika elbolag, inte bara inhemska utan även från andra EU-länder.

EU-beslutet skulle skapa konkurrens och lägre elpriser på marknaden. Vad man medvetet eller omedvetet missade i avregleringen var nätavgifterna, som är ett monopol. Varje nätägare kan fritt höja nätavgiften och staterna kan fritt höja skatterna. Detta är problemet såväl i Spanien som Sverige.

I Sverige fanns det omkring 200 elbolag före avregleringen men endast tre bolag stod för mer än 80 procent av produktionen, Vattenfall, eon och Fortum. Dessutom har dessa tre jättar gemensamt ägande i vissa kärnkraftverk. Situationen i Spanien är i stort sett densamma.

I Spanien alstras energi från vattenkraft, kärnkraft, vindkraft och solenergi. Den spanska produktionen är så stor att den inhemska sektorn exporterar el till bland annat Frankrike. Under dagtid är efterfrågan som störst, alltså vill spanska elbolag exportera mer under dagtid, för vilket det har införts ett timpris. Elpriset varierar beroende tid på dygnet. Den lägsta taxan är på natten.

Elbolagen försöker skapa större inhemsk förbrukning under nattimmarna genom att uppmana konsumenter att använda tvättmaskiner, torktumlare, diskmaskiner och andra vitvaror på natten. Mer export av el dagtid och större inhemsk förbrukning under nattimmarna. Det blir en lönsam ekvation för elbolagen.

Samma idé har elleverantörerna i Sverige. Vad de däremot inte bryr sig om är exempelvis brandrisken som uppstår när vitvaror körs medan människor sover. Girigheten från elbolagen har inga gränser.

De totala elpriserna i Spanien är inte lätta att rå på. Den spanska staten genom de styrande politikerna, elbolagen och Spaniens EU-parlamentariker i energifrågor är svåra att tala tillrätta. För mycket pengar står på spel. Tills vidare straffas privatkonsumenterna på flera sätt, vilket är fullständigt horribelt.
Den spanska konsumentorganisationen Facua har gjort tappra försök att driva fråga på EU-nivå, men hittills utan resultat. Hela situationen i Spanien angående energifrågor följer inte EU:s målsättning. Det är här som jag tror att man bör fundera hur man skall sticka hål på ballongen, få kartellen att vittra sönder.

Den beryktade spanska solskatten som straffar den som producerar egen solenergi och samtidigt är uppkopplad till en elleverantör, är fullkomligt skandalös. Ett land som Spanien med så många soltimmar är perfekt för solenergi och det finns inget stöd för den skatten i EU:s regelverk. Dessutom äger inte staten eller elbolaget solen!

I dag finns det förutom solceller även små vindkraftverk till humana priser, som producerar el. Det är smarta vindkraftverk som klarar av att producera energi även då det blåser hårdare än 25 sekundmeter. De klarar faktiskt inte de stor aggregaten, som då måste stängas av.

Enligt min uppfattning måste den hutlöst dyra energin i Spanien angripas strategiskt från tre håll. I det första fallet måste problemet få gehör inom EU. Ett bra sätt kan vara om konsumentorganisationen Facua backas upp i större utsträckning av massmedia. Facua bör bland annat ta upp problemet med högre elpriser för små energiförbrukare, som strider mot den europeiska diskrimineringslagen.

I det andra fallet bör de spanska konsumenterna göra uppror mot solskatten. Staten hotar med böter med upp till 50 000 euro men dessa borde i så fall överklagas till EU. Om tillräckligt många trotsar skatten blir det dessutom praktiskt mycket svårt för myndigheterna att förfölja alla.

Den tredje åtgärden är helt enkelt att varje konsument försöker bruka mindre energi. Grundregler för att vara energismart är brulka 3-glas fönster, spis med gas, tillskottsvärme om det behövs med gas, varmvattnet med solenergi samt LED-lampor. Då blir det betydligt angenämare att få elräkningen.

Avslutningsvis vill jag berätta hur vi luckrade upp elmonopolet i Sverige. När avregleringen genomfördes 1996 vill jag minnas att elpriset låg på 25 öre per kWh, exklusive skatt. De konsumenter som önskade byta elleverantör tvingades skaffa sig en timmätare, som nätägarna krävde 6 000–9 000 kronor för. Jag tog in en offert på tusen timmätare och fick ett pris på 850 kronor styck. Helt plötsligt rämnade kartellen mellan de tre stora producenterna i Sverige och ingen timmätare krävdes längre för att byta leverantör.

När vi tillsammans med Nora Energi hade tagit 62 000 kunder av de stora aktörerna och fått ner elpriset till 14,2 öre/kWh , då satte de tre jättarna sig vid förhandlingsbordet.

Vad oligopolet dock gjorde var att se vem av de tre som hade gränsande nät till Nora Energi. Det visade sig vara eon, eller som de hette på den tiden Sydkraft. Några veckor senare hade Sydkraft köpt upp det kommunägda Nora Energi och det var åter ordning och reda på marknaden, tyckte de tre stora…

Leif Kumlin
kumlinleif@gmail.com


Leif Kumlin är författare och känd på energibesparingsfronten. Han har föreläst för över 50 000 villaägare i Sverige, skrivit hundratals artiklar i olika tidningar och samlat på sig erfarenheter från tusentals energibesiktningar. Hans första bok kring dessa frågor utkom 2011 och nu skriver han på en ny kring energifrågor, ur ett europeiskt perspektiv.