Våra två små döttrar, som hade bott i Kanada, Brasilien och Tyskland, visste precis vad ett barnkalas skulle bestå av: kakor, bullar, tårtor, godis och saft. Socker, socker, socker.

Första födelsedagsfesten i Madrid bjöd emellertid på överraskningar. Inte en godispåse så lång ögat nådde. Däremot kastade sig de små spanska vännerna över chips, oliver, tortilla och sandwichar. Sockret i coca-colan fick räcka. På den tiden firade spanjorerna mer sina santos (helgon-/namnsdagar) än födelsedagar, så det där med tårtor och ljus var inte heller så aktuellt.

Smågodis var okänt. I La Moraleja utanför Madrid, där vi bodde, stillade de internationella barnen sitt beroende av segt, surt och sött snask i en bar för amerikanska soldater, som sålde godis made in USA. Även desserter var ett eftersatt kapitel; färsk frukt avslutade för det mesta måltiden.

Socker förekom huvudsakligen i två sammanhang. Dels vid frukosten med dess mariekex och croissanter, dels vid la merienda, mellanmålet, efter skolan då barnen strömmade till bagerierna och köpte en donut eller palmera, chokladöverdragen eller med socker på. Just den stadiga frukost och det rejäla mellanmål, som svenska föräldrar bekymrade sig så om, tog spanjorerna ganska lätt på medan barnen i Sverige proppade sig fulla med allehanda slisk i andra sammanhang.

Tre årtionden senare. Vad har då hänt? Jo, eleverna i mina döttrars skola, dit jag på 80-talet var inbjuden för att visa hur en bra frukost skulle se ut, serverar idag säkert sina egna barn både yoghurt och müsli och ger dem troligen färre sötsaker efter skolan. Samtidigt säljs färdigförpackat snask i varenda supermercado och på sistone har butiker med smågodis dykt upp som svampar ur marken. En hel del härstammar från Sverige.

IKEA:s intåg i Spanien för femton år sedan ska inte underskattas. Den spanjor som då inte visste hur man sätter sprätt på sitt sockerberoende fick god hjälp på traven. Möbeljättens Tienda Sueca förvandlades snart till en kak- tårt- och karamellbod med inslag av lax och kaviar. Och med IKEA:s kanelbullar och prinsesstårta i ryggen kom slutligen Caroline Svensson i Madrid på den genialiska idén. För ett par år sedan öppnade hon på bästa adress den första helsvenska smågodisbutiken Oomuombo och fler har det blivit. Hon marknadsför sina produkter som naturliga och hälsosamma och fokuserar till stor del på en vuxen kundkrets.

Konkurrensen har inte låtit vänta på sig. I den spanska huvudstaden finns idag minst två andra företag – Pröva-lo och Sött&Salt – som lanserar svensktillverkat smågodis inom en sektor, som har lyckats expandera mitt i det ekonomiska kriseländet. Enligt uppgift konsumerar spanjoren numera 2,5 kilo sötsaker per år och ofta i blå-gula förpackningar.

Parallellt har något annat hänt i norr. Den svenska sockerkonsumtionen har i stort sett legat på samma nivå sedan 1960-talet medan utbudet av oliver, vitlök och tortilla som bekant har mångdubblats. Och även om svenska barnkalas ännu förknippas med sockerprodukter och olivkonsumenterna hittas i föräldragenerationen, så har de båda länderna alltmer anammat varandras snack-trender. Så under de tre årtionden, som jag har observerat mellanmålsvanorna i Madrid, har cirkeln faktiskt slutit sig lite grand.