Efter att ha talat en stund med Tomás får man en känsla av att han har läraryrket i blodet. Vilket nästan är sant. Han är tredje generationen lärare i sin familj. Han började med att undervisa sina kompisar redan som liten och säger att han inte skulle kunna göra något annat.

Läraryrket är ett tufft jobb, som sliter, som många gånger visar allt annat än samhällets framsidor och som medför det gigantiska ansvaret att förbereda den unga generationen för framtiden, för livet. Men trots den tidiga övertygelsen om vad han skulle ägna sig åt och det faktum att Tomás redan arbetat tolv år som lärare, är det med en nästan nyförälskad blick han talar om sin klass, om barnen och om sitt engagemang för att dela med sig av sin kunskap och sina värderingar.

Barnen i Tomás klass har inte ens fyllt tio, i denna ålder läggs grunden till mycket och lärarens roll är långt ifrån att bara lära dem läsa och räkna.
—Värderingarna är det viktigaste, säger Tomás. Jag är ingen maskin men gör vad jag kan för att förmedla det jag vet och hur jag tänker. Det har gått bra för mig och jag hoppas att det gör det för mina barn också.

Tomás undervisar klassen i allt utom gymnastik, musik, engelska och religion som är ett frivilligt ämne. Han är barnens mentor och förutom de traditionella ämnena vill Tomás skapa en grund för dialog. Det kan handla om alltifrån att se en film utan våld för att visa på alternativ till den våldsfixering som råder i samhället, till att tala om huruvida barnens medhavda frukost är nyttig eller inte.

Medierna förstör
Tomás oroar sig för förlusten av grundläggande värderingar i dagens samhälle. Han kämpar i motvind. Skolan försöker uppfostra barnen för fred, medan massmedierna lär ut motsatsen.
—TV-spelen är ibland så våldsamma att de skrämmer till och med mig. Den senaste flugan är att barnen misshandlar varandra och spelar in det på mobilen.

Men Tomás är ganska förskonad, de mindre barnen är relativt oförstörda. De visar fortfarande sin kärlek öppet, skriver små lappar och ger Tomás teckningar att sätta upp hemma på kylskåpet. Och när det gäller kunskaperna ser han omedelbart deras framsteg. Tomás tycker om att undervisa vuxna också, men tonåringar har han svårare för.
—Jag förstår dem inte, säger han. De kanske känner kärlek, men visar den inte på samma sätt.

Föräldrarna viktiga
Tomás kommer från Almería. Som nyutexaminerad lärare får man dock inte välja anställningsort.
—Myndigheterna kan ge dig en tjänst var som helst i Andalusien, säger Tomás. Mig skickade de till Marbella, jag trivs och har blivit kvar.

Han bor i Málaga men tycker det är värt de tio milen fram och tillbaka till jobbet för att få andas frisk luft och slippa trafiken utanför fönstret.
—Och barnen här är lättare. Föräldrarna bryr sig mer och som lärare ställs du inte inför samma problem med disciplinen som jag vet att man gör i Málaga.
Föräldrarna spelar en oerhört viktig roll menar Tomás.
—Det finns två typer av ungdomar; de som bryr sig om sin utbildning och att bli någonting i framtiden och de som inte har någon motivation. Jag ser ett tydligt samband mellan föräldrarnas engagemang och barnens studieresultat.

Saknas skolor på kusten
Förutom att det behövs mer resurser och fler skolor på Costa del Sol, anser Tomás att samarbete är nyckeln till framgång inom utbildningssystemet. Myndigheter, politiker, föräldrar och lärare kan tillsammans skapa förutsättningarna för en god utbildning för barnen. På Colegio Platero har föräldrarna möjlighet att komma en timme i veckan för att tala med lärarna och informera sig om barnens situation.
—Traditionellt anser lärarna i Spanien att vår roll är att undervisa, punkt slut. Men vi måste öppna oss, låta föräldrarna komma in och delta, se vad som pågår.

27 nationaliteter
Tomás har tjänstgjort sex år som lärare i de fattiga delarna av Los Angeles. Där jobbade han bland annat med ett projekt kring tvåspråkighet – de afroamerikanska barnen skulle lära sig spanska och de latinamerikanska barnen engelska. På Colegio Platero i Marbella går 455 elever från 28 olika länder – alltifrån Skandinavien och andra europeiska länder som Tyskland, Bulgarien, Österrike och Belgien till Indien och Sydamerika. Tio procent av eleverna kommer från Storbritannien.

En lärares viktigaste egenskap är tålamod och förståelse enligt Tomás. Än viktigare blir det på en skola med barn av så vitt skilda ursprung. Men även om han ibland får elever som inte talar ett ord spanska ser han det inte som ett problem. Tvärtom.
—Det berikar mig. Och barnen med. Jag försöker dra nytta av att vi är en mångkulturell klass, skriver exempelvis ”Godmorgon” på svarta tavlan på olika språk.
—Barnen har inga fördomar, de tycker om att lyssna och lära sig något annat än det de är vana vid.

Respektera andra
Föräldrarna kan oroa sig lite grand och frågar om det inte är ett bekymmer, men Tomás lugnar dem. Barnen får mycket mer än de förlorar. De lär sig att förstå och visa respekt för andra kulturer.
—Spanien var tidigare ett ganska monokulturellt land och det är positivt att spanska barn lär sig umgås med barn från andra länder.

På rasten samlas dock ofta de elever som talar samma språk i en grupp. Tomás se det som naturligt och inget att oroa sig över.
—Det är ingen nackdel att barnen får tala sitt modersmål en stund på rasten.
För dem som kommer nya kan det vara jobbigt i början. Men de anpassar sig snabbt och eftersom det finns så många utländska barn på skolan blir ingen isolerad.
—De förstår och stöttar varandra.

Skolans namn, Platero, kommer från boken ”Platero y yo” av Nobelpristagaren Juan Ramón Jiménez. Boken har översatts till 41 språk och skolan har inlett ett projekt att samla in allt som finns publicerat världen över om ”Platero y yo”. Så småningom ska de öppna ett museum.

Sommarlov ett måste
Tomás arbetar 37,5 timmar i veckan, 25 av dem tillbringar han i klassrummet, fem timmar med övrigt arbete på skolan och 7,5 timmar är avsatt för förberedelser hemma. Tre månaders semester per år, varav två på sommaren, är en nödvändighet anser Tomás.
—Om det inte vore för semestern skulle många inte välja läraryrket. Det är ett väldigt intensivt arbete, du måste vara hundra procent uppmärksam hela tiden, lyssna, fatta beslut och svara på tusentals frågor varje dag. Det behövs en längre tid för att återhämta sig, ladda batterierna.
—Det är viktigt att alltid orka lyssna på barnen, då lyssnar de på dig.