Vi kan kalla henne María. Hon är väldigt söt, med halvlångt, blont hår, stora, bruna ögon och ett vänligt leende som hon slösar med. Hon är 31 år och mamma till två flickor på ett respektive sju år. María ser betydligt yngre ut, kanske 21. Det är också vad hon brukar säga till sina kunder. Att hon läser på universitetet och behöver pengar till sina studier.

När mobilen ringer ljuder ledmotivet till Pretty Woman. Hon lever i två världar. På dagarna mellan 11 och 17 säljer hon sin kropp. När hon kommer hem tvättar hon av sig sminket, klär sig i träningsoverall, sätter upp håret och är världens bästa mamma till sina småtjejer.

Universitetsstudier
María läste juridik på universitetet men klarade inte uttagninsgproven som krävs för att få anställning. Istället tog hon jobb som städerska och servitris.
—Men är du ensam med två barn drar sig folk för att anställa dig, säger hon.
På ett vanligt jobb tjänar María ungefär tusen euro i månaden. Det räcker inte till mycket mer än hyra och barnvakt. Hon såg en annons och ringde. Det var bara några månader sedan. Men hon verkar redan garvad.
Här tjänar hon mellan fyra och femtusen euro i månaden.

Ensamstående mammor
Klockan är tre på eftermiddagen. Ett tiotal tjejer sitter i det gemensamma kök och vardagsrummet. Några äter lunch. Andra vilar sig i våningssängarna som står lite avskiljt i hörnet. TV-nyheterna står på. Det är inte särskilt hemtrevligt, men tycks vara en god och avslappnad stämning. Det skulle kunna vara vilken studentlägenhet som helst. Men det är det inte.

Fyra av tjejerna befinner sig på var sitt rum med en klient.
Alla är här för att tjäna pengar. Precis som María är flera av dem ensamstående mammor som inte hittat något annat sätt att försörja sig på.

Skäms inte
Hon känner ingen skam. Inte nu längre.
—Jag är stark, säger hon. Och jag vet vad jag gav mig in på. Det är inte så farligt som många tror.

Hon tänker på livskvaliteten hon kan ge sina barn. Det är värt uppoffringen.
Varje dag har hon sex med tre, fyra män. Många är stamkunder som frågar särskilt efter María. En del av dem gillar hon. De flesta är gifta, har ett bra yrke, är snygga och har gott om pengar. Majoriteten vill ha vanligt sex, inga konstigheter. De kommer för att de är ensamma, söker sällskap eller för att de inte är sexuellt tillfredsställda i sin relation.

”Värd lika mycket som andra”
När María är med en kund tänker hon på pengarna. Hon har blivit en maskin. Rutinerna och kommentarerna är alltid de samma. Ibland känner hon sig smutsig.
—Om jag varit med någon som förolämpat mig. Vissa dagar är du känsligare och tar åt dig mer. Efteråt duschar jag och skrubbar mig hårt, hårt så att det inte finns en droppe kvar av honom.
—Du måste vara stark för att inte falla i depression. Många tänker att bara för att du prostituerar dig är du inte värd någonting. Men så är det inte.

Inga kyssar
María använder alltid kondom, har aldrig direkt oralsex och kysser inte på munnen, det är för personligt. Hon försöker undvika kroppskontakt, det äcklar henne. Det är penetration som gäller. För att verkligen njuta av sex måste hon vara kär, säger hon. Men hon skiljer på det.

Pengarna lockade
José äger huset där María jobbar. Verksamheten går under namnet ”rumsuthyrning”. Han har tre ställen i Málaga där det totalt jobbar drygt 30 tjejer. José kommer från en fattig, religiös familj. Tidigare försörjde han sig som målare och fotograf. En kollega till honom öppnade bordell. Han såg hur mycket pengar det fanns att tjäna och bestämde sig för att ”stå ut” i fem år.
—Många har en smutsig bild av prostitutionen, tror att det är en värld full av droger och maffia. Men det är inte hela sanningen.

Lyckligare som fotograf
José vill inte ha något med varken maffia eller droger att göra. Det är ingen idealisk värld han lever i. Han skulle vara lyckligare som fotograf och han tror inte att tjejerna mår så bra. Men han är krass – det finns en efterfrågan och om inte han gör det, gör någon annan det.
—Tjejerna kommer hit frivilligt för att de behöver pengar, de kan gå precis när de vill.

Prostitutionen ger snabba men inte enkla pengar. Allt har ett pris.
—De som kommer hit är ofta redan psykologiskt påverkade. Här förlorar de mycket av sina grundläggande värderingar. Saker som är viktiga i livet slutar att vara viktiga. De glömmer sina drömmar, sina illusioner.

Många gifta män
Kunderna är män mellan 18 och 75 år. Det kommer alla sorter. Fula och tjocka som har svårt att hitta en tjej. Företagare som föredrar bordellen framför en klubb där det inte är samma diskretion. På helgen kommer ungdomarna. På dagen de gifta männen.

Bland kunderna finns läkare, poliser, präster, advokater. De gifta männen söker sig till bordellen för att de har äktenskapsproblem eller är översexuella. En del älskar sin fru och sin familj och skulle aldrig lämna dem. De vill upprätthålla fasaden. I det katolska Spanien är det värre att separera än att bedra sin fru.

Polisen kan inget göra
Varje rum har ett larmsystem som går direkt till en vaktfirma. Vid några tillfällen har José tvingats ringa polisen för att någon varit för full, dragit kniv eller inte velat betala.
—Polisen vet vad som försiggår. Men det behövs 20 gånger mer resurser för att de ska kunna göra någonting. Prostitutionen finns överallt i hela Spanien; på klubbar, i lägenheter, i hus och på gatan.

Bör regleras
Både María och José tycker att prostitutionen borde regleras.
—Den har alltid funnits och kommer alltid att finnas, säger José. Det är bättre för alla om det sker under ordnade former med större möjlighet till kontroll. Att man får bort gatuprostitutionen, låter tjejerna betala skatt och ingå i det sociala systemet.

”Ingen vill prostituera sig”
På APRAMP håller man inte med. Den situtation som María och José beskriver är troligen inte särskilt representativ.
—Samhället måste agera för att komma åt den illegala handeln med kvinnor och barn, säger Rocío Nieto. Att hjälpa de prostituerade till ett normalt liv, att ge dem ett alternativ.
—Konkret handlar det om ekonomiskt stöd, bostad och uppehållstillstånd så att de kan söka ett vanligt jobb.

Rocío Nieto menar att ingen vill prostituera sig. Det handlar om fattigdom och ojämlikhet. Ett samhälle som brister i att erbjuda kvinnorna ett alternativ till prostitutionen. Tusentals är illegala invandrare från Sydamerika och Östeuropa. De är sårbara, behöver snabba pengar och känner ofta inte till sina egna rättigheter. De lever som slavar där våld och kränkningar tillhör vardagen.
- När vi hjälpt dessa kvinnor, kan vi tala om en reglering för de fem återståenden procenten, säger Rocío.

Fotnot: APRAMP står för ”Asociación para la Prevención, Reinserción y Atención de la Mujer Prostituida”. Läs mer på www.apramp.org.