(Publicerad 2007-10-05) Journalistyrket lockar många ungdomar. Vad som väntar när de kommer ut i verkligheten, efter universitetet, motsvarar dock inte deras ambitioner. Yrkeskåren är inte särskilt högt värderad av folk i gemen. Särskilt illa sedd är skvallerpressen och det partipolitiska inflytandet på det redaktionella innehållet. Undersökningar visar att journalist är den profession som har lägst anseende efter militär.

Pressklubben i Madrid, Asociación de la prensa de Madrid, genomför årligen en omfattande enkät om de spanska medierna och journalistyrket. Redaktör för undersökningen är Pedro Farias Batlle. Fjolårets enkät visar att majoriteten av reportrarna upplever en negativ utveckling vad gäller arbetssituation, anseende, trovärdighet och yttrandefrihet. På frågan i vilken grad journalisterna tycker sig vara oberoende blev genomsnittet inte ens fem av tio.
—Det är oroväckande, säger Farias. Att folk å ena sida säger att medierna lägger sig i politiken, å andra sidan att de till och med ökar den politiska spänningen.
De flesta av reportrarna har utsatts för någon typ av påtryckning. Oftast från chefen, det egna företaget eller någon politisk institution.

Viktigt med etik
Oberoende är det viktigaste kriteriet för en kvalitativ nyhetsrapportering enligt Farias. Det största problemet i medievärlden idag är dock att det är företagarna som styr innehållet, inte journalisterna.
—Botemedlet är att vädja till journalisternas yrkesetik, hårdhet mot dem som bryter mot den och att aldrig blunda för att problemen existerar.
—Det är som en läkare skulle tvingas göra vad sjukhusledningen sa, enbart med företagets bästa för ögonen utan att bry sig om patientens hälsa. Det går inte ihop.
—Men jag tror det är likadant i alla demokratier, säger Farias. Medier är opinionsbildare och som reporter utsätts du för påtryckningar. Visst går det att stå emot, men vi är också människor.

Staten styr radio och TV
I Spanien är tryckt media en helt fri marknad, vem som helst kan starta en tidning. Det samma gäller dock inte för radio och TV. Varje radio- och TV-station måste ha ett statligt tillstånd och det är ytterst regeringen som avgör om det finns utrymme för en ny radio- eller TV-kanal. Samma regler gäller i hela Europa.
—Här finns alltså ett inslag av maktutövning som saknas inom tryckt media, säger Pedro Farias.

Han tror dock att public service (Televisión Española) utan tvivel är mer objektiv som nyhetsförmedlare än andra medier.

Tre mediegrupper
De spanska medierna ägs i huvudsak av tre olika grupper. PRISA äger bland annat den stora dagstidningen El País, sportavisen AS och ekonomitidningen Cinco Días. PRISA har också flera regionala tidningar. Gruppen bildades 1976, under övergången från diktatur till demokrati och stödet ligger hos socialisterna. Till PRISA hör också TV-kanalerna Cuatro och Canal Plus. Grupo Vocento äger bland annat dagstidningen ABC och är den grupp som har flest regionala tidningar.
—Dessutom är nästan alla deras regionala tidningar de mest lästa i sin respektive region, berättar Farias. Ett exempel är Diario Sur i Málaga.

Vocento har sina sympatier till höger. Den tredje gruppen, Unedisa, till vilken El Mundo hör, följer enligt Farias ingen tydlig politisk linje utan styrs av andra intressen.
—Men har den en politisk vinkel skulle jag säga att den är till höger.

Politisk makt
El País är den enskilt största dagstidningen, därefter kommer El Mundo. Den grupp med totalt störst upplaga är dock Vocento. Vocento är också en av ägargrupperna i TV-kanalerna Antena 3 och Tele 5.
De politiska partierna står inte direkt bakom något medium men påverkar indirekt genom annonser.
—Alla medier är måna om att behandla sina annonsörer väl, säger Farias. Därmed har även de politiska partierna makt över det redaktionella innehållet.

Lite motsägelsefullt kan tyckas att bara knappt 40 procent av läsarna identifierar sig politiskt med sin dagstidnings ideologiska linje.

Kan du ge ett konkret exempel på politiskt färgad journalistik?
—Ja, i El Mundo efter terroristattacken 11 mars 2004 i Madrid då tidningen stödde teorin att det var ETA som låg bakom. Trots att det står klart vad som hände fortsätter tidningen att förvirra människor på grund av enskilda intressen.

Existerar det en kreativ journalistik i Spanien idag?
—Den finns, men i begränsad omfattning. De seriösa medierna har liten marginal för kreativitet. De små tidningarna är mer innovativa och nyskapande. De stora jättarna tar sedan efter.

Hur ser du på media som den fjärde statsmakten?
—Egentligen har media ingen makt i sig utan ska representera medborgarna och främst fungera som motvikt. Detta håller dock på att gå förlorat, medierna arbetar inte längre för sina läsare utan har förvandlats till en maktfaktor i sig, som försvarar egna eller sitt partis intressen.

Tar medierna tillräckligt med initiativ för att göra egna reportage, så kallad grävande journalistik?
—I Spanien hade den undersökande journalistiken tidigare en hög nivå men den har sjunkit de senaste åren. Det är kostsamt och saknas resurser. I och med den nya tekniken har reportrarna dessutom mycket mer att göra nu jämfört med förr. Bara de stora grupperna har råd och det är också de som är de mest politiserade.

Hur ska jag som läsare få den sanna informationen?
—Att vara välinformerad tar tid. Nöj dig inte med en enda källa och läs och lyssna alltid med kritiska ögon och öron.