Det handlar om en reform som antogs redan 2010 under Zapatero-regeringen och som syftar till att sätta punkt för diskrimineringen i namnregistret. I sju års tid har det varit möjligt för föräldrar att sätta mammans efternamn först på sitt barn, om de så önskat. Nu måste föräldrarna som norm välja, precis som som de väljer förnamn för sitt barn.

Reformen innebär att ett konkret beslut måste fattar om ordningen i barnets efternamn. Om det inte fattas av föräldrarna faller ansvaret på tjänstemannen i namnregistret. Direktiven är att barnets intressen i den händelsen ska prioriteras, vilket exempelvis kan innebära att undvika att det första efternamnet kan ha en negativ klang i kombination med det valda förnamnet.

Sedan det blev möjligt att välja mammans efternamn framför pappans har antalet föräldrar som tillämpat detta varit minimal. Förra året fick 2 953 barn bära mammans efternamn först, vilket är mindre än en procent av alla nyfödda.

En anledning till att föräldrar kan föredra mammans efternamn är att undvika att barnet har ett för ”vanligt” efternamn, om pappan exempelvis heter González eller Sánchez. Konstnären Pablo Picasso brukade denna princip redan för mer än hundra år sedan, då hans pappa hette Ruiz och det var mamman som hade efternamnet Picasso.