Antonio, eller Viberti, som han skrattande kallar för sitt artistnamn, har varit kusk i hela sitt liv. Sedan han var 12-13 år. Han är minst tredje generationen i familjen som ägnar sig åt kuskyrket.
—Men arbetet har ju förändrats mycket under mitt liv, berättar Viberti.

Bilarnas intåg i staden, i början av 60-talet, drog åt svångremmen för Málagas kuskar som fick svårt att försörja sig och sina familjer. Kuskarna tillhör än idag samma yrkeskår som taxichaufförerna, måste ha en särskild licens och följa fasta avgiftstabelller.
—Men nu för tiden får jag aldrig några körningar till Torremolinos eller Benalmádena, säger Viberti.

Vintern är tuff
Viberti överlevde tack vare att han under många år valde att ägna sig åt något helt annat, nämligen tjurfäktning. När han pensionerade sig som picador för två år sedan återvände han dock till sina rötter.
—Du blir knappast rik av att köra häst och vagn, i augusti kan jag i bästa fall tjäna 1 400 euro, men det kompenserar knappast vintern, då det kommer in cirka 500 euro i månaden.

En del dagar har han ingen körning alls, ibland en. Oavsett hur mycket jobb han har, måste Viberti ställa i ordning vagnen, förbereda hästarna och bege sig ned till centrum.
—På vintern jobbar vi många dagar utan att tjäna något alls. Och utgifterna är höga, för att hålla hästarna och vagnen i skick, veterinären, försäkringar, och så vidare.

Vibertis fru arbetar också och han tar extraknäck som till exempel att restaurera vagnar. Han anlitas även av företag och sällskap som vill ha tillgång till häst och vagn under ferian i Málaga, Sevilla och Jerez.

Flest utländska kunder
Idag finns mellan 60 och 70 kuskar i Málaga. Och trots att vintern är tuff lever de bättre än under de svåra åren på -50-, -60- och 70-talen.
—Nu kommer kryssningsfartygen till Málaga och det är mer turism över huvud taget.

De flesta kunder är utlänningar. Málagaborna åker häst och vagn under ferian, men inte annars.
—Det är det klassiska; jag är född i Málaga, har bott här i hela mitt liv och har besökt katedralen en gång och aldrig varit i Alcazaba. Du blir hemmablind.
Priset är 30 euro för 45 minuter. Om du inte har något särskilt önskemål, är det bara att sätta sig tillrätta i vagnen och uppleva Málaga på traditionellt vis. Rutten startar vid hållplatsen utanför katedralen, går förbi borgen Alcazaba, Teatro Romano, rådhuset, Paseo del Parque, Paseo de la Farolas med utsikt över hamnen, strandpromenaden, tjurfäktningsarenan och Parque de los Curas. Du kan även anlita Viberti att köra dig dit du vill, precis som en vanlig taxi.

Málaga fascinerar
Kuskens roll är också att så gott det går, fungera som guide. Viberti talar inte så mycket engelska men använder sig av de ord han kan.
—Det brukar inte vara några problem, vi förstår varandra.

Vad talar passagerarna om, vad intresserar dem och hur de reagerar när de ser Málaga, kanske för första gången?
—De talar ju på sitt språk, säger Viberti som för att ursäkta sig att han inte helt kan följa konversationerna som förs. Men det jag snappar upp, deras sätt att uttrycka sig, säger att de är stormförtjusta.

Språkförbistringar
Jag undrar om han inte kan berätta någon anekdot. Han har hundratals men kan för stunden inte minnas en enda. Vi närmar oss en kollega som står och hänger mot katedralens soliga vägg. Han hjälper gärna Viberti på traven och strax är de igång att, i munnen på varandra, berätta om en grupp fransmän på besök i Málaga.
—De talade inte spanska, men fick kusken att förstå att de ville se ”arena” (sand på spanska). Varpå kusken körde dem till stranden.
—De menade ju förstås Plaza de Toros, och och på stranden sa de ”no, no, arena, arena”. ”Ja, det är vad som finns”, svarade kusken frustrerat.
Viberti viftar vilt med armarna och skrattar högt.

Hästarna som en drog
Hästarna är hans stora passion. Det är livet med hästarna han njuter mest av och anledningen till att han valde kuskyrket. Även fritiden ägnar han åt hästarna, han rider ofta och gärna. Den enda semester Viberti haft i hela sitt liv tog han för två år sedan när har just pensionerat sig som picador. Tillsammans med en grupp på fem personer red han från Málaga till Santiago de Compostela i norra Spanien. Det tog dem drygt 40 dagar. Vibertis dröm är att göra om det, nästa gång via Portugal, och rida hela vägen hem också. Han har svårt att sätta ord på vad de är som drar.
—Det är en känsla jag har inom mig som jag inte kan förklara. Men jag kan försäkra dig att hästarna är som en drog, fast en bra sådan.

Olyckor ovanliga
Málaga är en annan stad idag än när Viberti tog tag i tömmarna för första gången. Avgaser, oljud och intensiv trafik. Är det inte farligt för ett oskyddat ekipage och mår inte hästarna dåligt av att vistas i denna miljö?
—Nej, menar Viberti. Vi är ett fordon som vilket som helst och stan är inte farligare för hästarna än för oss.
—Man vänjer sig, fortsätter han. Jag kan till exempel somna var som helst, oväsen stör inte mig.

Någon egentlig olycka kan inte Viberti påminna sig att han råkat ut för. Förutom en gång, påsken för tre år sedan. Han rundade rondellen i slutet av Paseo del Parque tidigt en morgon, blev omkörd på båda sidor av ett gäng fulla ungdomar på mopeder som sköt plastkulor mot djuren. Det tog tid innan han fick lugnat ned hästarna och man ser hur arg han blir när han tänker tillbaka. Men annars har han aldrig haft problem, den övriga trafiken respekterar honom och han kan ta sig fram över allt där fordonstrafik är tillåten.

Namn: Antonio ”Viberti” Muñoz Pérez
Ålder: 59 år
Yrke: Kusk
Arbetsplats: Málaga
Utbildning: Självlärd
Lön: Mellan 500 euro på vintern och 1 400 euro i augusti
Semester: Tar normalt inte semester
Bostad: Gårdshus med stall i utkanten av Málaga
Familj: Fru, fyra barn och sex barnbarn
Intressen: Hästarna, ridning