Två kraftiga skalv har noterats vid Mar de Alborán med bara fyra dagars mellanrum, men ett flertal mindre skalv har också registrerats. Medan det kraftigaste skalvet 21 januari uppmätte en styra av 4,9 på Richterskalan var måndagens jordbävning på hela 6,3. Det är en ansenlig styrka och skadorna begränsades tack vare att skalvet hade sitt centrum ute till havs, samt på 21 kilometers djup i marken.

De senaste skalven har alla registrerats i samma område, cirka 70 kilometer norr om den marockanska kusten vid Alhucemas. Det spanska territorium som ligger närmast är Melilla, där det senaste skalvet orsakat materiella skador på ett flertal byggnader.

Enligt experter kommer ett flertal efterskalv med all sannolikhet att uppstå. Dessa lär vara lindrigare än det som inträffade 25 januari, men kan pågå i upp till två veckor.

Ett liknande skalv inträffade 2004 vid Alhucemas. Det hade dock sitt centrum på land och krävde drygt 600 människoliv.

Till skillnad mot vad som skedde i höstas vid Nerjakusten aktiverades denna gång inget tsunamilarm. Detta då de senaste skalven enligt seismologerna ej överskridit gränserna som föreligger för beredskap. Enligt protokollet aktiveras tsunamivarning vid ett skalv ute till havs, om detta har en styrka som överskrider 7,0 på Richterskalan samt sker på mindre än 10 kilometers djup i marken.

Experterna är ej förvånade över de senaste skalven. Vid Gibraltar sund möts den euroasiatiska och den afrikanska kontinentplattan. Dessa utövar ett ständigt tryck mot varandra och gör att området, från Azorerna i väst och längs hela Medelhavet och bort till Anatolien i öst, är det mest jordbävningsfrekventa i Europa.

I sydöstra Spanien har 20 av de 25 allvarligaste jordbävningarna vid Iberiska halvön registrerats. Den första av dem inträffade 1048 i dagens Orihuela (Alicante), under moriskt herravälde. Skalvet var så kraftigt att moskén i staden rasade samman. Inte långt därifrån inträffade så sent som 2011, i Lorca, den senaste kraftiga jordbävningen. Den hade visserligen en styrka på endast 5,1 på Richterskalan, men uppstod på mindre än en kilometers djup. De flesta av offren dödades av raserade byggnader.

De två kraftigaste skalven i Spanien inträffade dels 1522 vid Mar de Alborán, där de nuvarande skalven registrerats och dels 1884 vid Arenas del Rey (Granada). Det första skördade omkring tusen människoliv mellan Almería och Granada. En jordbävning med ungefär samma styrka som det senaste registrerades 1804 vid Dalías (Almería) och skördade omkring 500 människoliv.

Den mest ödeläggande jordbävningen på Iberiska halvön inträffade dock 1 november 1755 utanför Lissabon. Mer än 15 000 människor omkom när skalvet söder om Cabo San Vicente orsakade en jättelik tsunami.