”I vilket som helst annat demokratiskt land…” ”Enda exemplet i hela Europa…” Känns klyschorna igen? Temat är oväsentligt, benämningen brukas i alla möjliga sammanhang och syftar till ge frågor en dimension som de som regel saknar. Oftast är det oppositionen som slår knut på sig själv i sina försök att misskreditera regeringen, men det är inte heller ovanligt att de som sitter vid makten svartmålar oppositionen och anklagar den för att vara osolidarisk.

I Spanien har den politiska situationen varit infekterad länge. Om man ser tillbaka så såddes fröet i samband med missnöjesrörelsen 2011, under finanskrisen, och grodde med andra inslag som självständighetsrörelsen i Katalonien och tillkomsten av nyckelpartier som Podemos, Ciudadanos och Vox. Den spanska politiken har naturligtvis aldrig varit någon dans på rosor, men om du idag frågar vilken som helst spanjor kommer hen säkerligen svara att det är värre än någonsin. Och det stämmer säkerligen.

Nyligen uppgav den spanske oppositionsledaren Alberto Núñez Feijóo att politikerna i dagsläget håller det sämsta måttet i demokratisk tid. Uttalandet hade kanske inte varit särskilt uppseendeväckande, om det inte vore för att PP-ledaren medgav att han räknade in sina egna led i bedömningen. Anmärkningsvärt är att Feijóo, trots den bekymmersamma bedömningen, inte verkar särskilt angelägen om att göra någonting åt det.

Den politiska miljön i Spanien är tillräckligt outhärdlig för dess invånare, men konflikterna har växt så kraftigt att de inte längre verkar få plats inom landets gränser. I sina konstanta ömsesidiga påhopp har de ledande partierna valt att lyfta konflikterna till EU-nivå, för att få extra gehör. Vad de inte inser är att de gör sig själva till åtlöje. Få i Europa bryr sig nämligen om saker som i Spanien diskuteras febrilt.

Det finns främst tre interna spanska huvudfrågor som gått på export till EU. Den första gäller det spanska rättsväsendet och blockeringen av justitierådet Consejo General del Poder Judicial. Dess styrelse borde ha förnyats för mer än fem år sedan, men genom att Partido Popular vägrat nå en överenskommelse med regeringen består den konservativa majoriteten i styrelsen sedan 2013, när PP hade egen majoritet och kunde välja flest ledamöter.

Jag har svårt att tro att gemene svensk, eller slovener för den delen, skulle bry sig anmärkningsvärt om denna spanska tvistefråga. I ett försök att försvara sin position har Partido Popular dock drivit frågan i EU, där justitiekommissarien Didier Reynders personligen tvingats gå in och medla. Trots flera möten i Bryssel med talesmän för regeringspartiet PSOE och Partido Popular har förhandlingarna hittills var resultatlösa. Blockeringen består och Reynders verkar närmast slita sitt hår (även om han snart slipper konflikten då han inte kommer att förnya på posten).

Den andra stora tvistefrågan är den spanska amnestilagen, som även Partido Popular tagit med sig till EU-parlamentet med förhoppningar om ett ramaskri. Intresset från EU-håll har dock varit minst sagt svalt och inte heller den så kallade Venedig-kommissionen kunde, på en anmälan från PP, finna några särskilda punkter som skulle ogiltigförklara den planerade amnestin. Ändå hävdar PP fortsatt att hela Europa tar sig för huvudet.

Regeringen är inte fri från skuld i försöken att internationella spanska tvistefrågor. De har tagit initiativet till att internationelisera den tredje stora konflikten, som är de så kallade ”samlevnadslagarna” som högerstyrda regioner försöker driva igenom för att ersätta Lagen om det demokratiska minnet. Argumentet från PSOE mot dem är att de alternativa lagarna skulle vara pådrivna av extremhögern för att rentvå Francoregimen. Regeringen vill att inte bara EU utan även FN ska stoppa lagreformerna.

Vad varken PP eller PSOE verkar inse är att de binder ris för egen rygg, då de gör sig till ett åtlöje internationellt. De gapar högt över frågor som i ärlighetens namn väcker ytterst lite intresse utanför Spaniens gränser. Förhoppningsvis så pass lite att skadan som politikerna gör för sitt eget och Spaniens allmänna anseende i slutänden är begränsat.