Array
(
    [0] => Array
        (
            [id] => 41993
            [sectionId] => 11
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Covarrubias, beläget i Burgos, är känt för sin medeltida arkitektur och sin speciella koppling till Norge, som går tillbaka till 1200-talet. Då gifte sig prinsessan Kristina av Norge med prinsen Felipe av Kastilien. Denna historiska koppling, som finns bevarad fortfarande med bland annat en norsk kyrka tillägnad helgonet Olav och en staty av prinsessan Kristina, är en central del i initiativet att locka norska invånare som långsiktiga gäster eller bosättare, rapporterar tidningen El Periódico de España.

Projektet har döpts till "La Conexión Noruega" (Den norska kopplingen) och hoppas kunna locka äldre norrmän och digitala nomader. Med motton som "kvalitet" och "äkthet" vill initiativet erbjuda ett alternativ till sol- och strandturismen genom att skapa en upplevelse som gynnar både turister och långvariga bosättare. 

Projektet riktar sig i första hand mot två specifika grupper: "silvers" (seniorer över 55 som har tid och möjlighet att bo på olika platser under året) och digitala nomader som söker flexibla arbetsmöjligheter och hög livskvalitet. Förutom kulturupplevelser erbjuder Covarrubias natursköna omgivningar i naturreservatet Sabinares-La Yecla. Målet är att få norrmän att bosätta sig under längre perioder, vilket skulle gynna den lokala ekonomin och innebära ett uppsving för byns affärsliv, som i dag är starkt beroende av turism.

Lokala invånare är dock delade i sin inställning till projektet. Vissa invånare ser positivt på initiativet och menar att nyinflyttade kan vitalisera byns ekonomi och hjälpa till att hålla butiker och restauranger öppna. Samtidigt uttrycker andra reservationer över att förmå norrmän att bosätta sig permanent i ett klimat som kan vara kärvt vintertid. En annan utmaning är att utöka det begränsade utbudet av tillgängliga bostäder, särskilt i de historiska delarna av byn, vilket projektledarna hoppas lösa genom byggmöjligheter utanför stadskärnan.

Projektet har presenterats i samband med de Spansk-Norska dagarna i L´Alfàs del Pi, ett samhälle på Costa Blanca med nära 2.500 mantalsskrivna norrmän. Spanien står inför en allvarlig demografisk kris, och många av landets småbyar riskerar att tömmas helt på invånare inom de kommande decennierna. Enligt en studie från Centret för Demografiska Studier och Universitat Autònoma de Barcelona har över 4.000 byar i Spanien stora problem med avfolkning, och mer än 1.800 av dessa är i akut risk att helt försvinna. Dessa byar har ofta extremt låg befolkningstäthet och en hög genomsnittsålder. I regioner som Castilla y León, Galicien, Extremadura, samt delar av Valencia och Aragonien, förväntas en betydande andel av invånarna ha försvunnit inom de närmaste 15 åren, enligt det spanska statistikinstitutet INE.

Projektet i Covarrubias befinner sig i sin första fas med målet att påbörja inflyttningar och långsiktiga vistelser för norska besökare under de kommande åren. Genom att satsa på kvalitativ och hållbar landsbygdslivsstil hoppas Covarrubias kunna bli ett nytt internationellt hem för personer som söker lugn, natur och en djupgående kulturell upplevelse.
            [ingress] => Den historiska byn Covarrubias i Kastilien har startat en kampanj för att locka norrmän att slå sig ner i byn. Projektet, som framhåller den historiska kopplingen mellan samhället och Norge, syftar till att bekämpa den pågående avfolkningen och samtidigt främja byns rika kulturarv och naturliga omgivningar.
            [headline] => Avfolkat samhälle vill locka norska invånare
            [page] => 0
            [modified] => 20241105174005
            [created] => 20241101173605
            [publishStart] => 20241106170000
            [publishStop] => 20250430183659
            [fullArticle] => Avfolkat samhälle vill locka norska invånare Den historiska byn Covarrubias i Kastilien har startat en kampanj för att locka norrmän att slå sig ner i byn. Projektet, som framhåller den historiska kopplingen mellan samhället och Norge, syftar till att bekämpa den pågående avfolkningen och samtidigt främja byns rika kulturarv och naturliga omgivningar. Covarrubias, beläget i Burgos, är känt för sin medeltida arkitektur och sin speciella koppling till Norge, som går tillbaka till 1200-talet. Då gifte sig prinsessan Kristina av Norge med prinsen Felipe av Kastilien. Denna historiska koppling, som finns bevarad fortfarande med bland annat en norsk kyrka tillägnad helgonet Olav och en staty av prinsessan Kristina, är en central del i initiativet att locka norska invånare som långsiktiga gäster eller bosättare, rapporterar tidningen El Periódico de España.

Projektet har döpts till "La Conexión Noruega" (Den norska kopplingen) och hoppas kunna locka äldre norrmän och digitala nomader. Med motton som "kvalitet" och "äkthet" vill initiativet erbjuda ett alternativ till sol- och strandturismen genom att skapa en upplevelse som gynnar både turister och långvariga bosättare. 

Projektet riktar sig i första hand mot två specifika grupper: "silvers" (seniorer över 55 som har tid och möjlighet att bo på olika platser under året) och digitala nomader som söker flexibla arbetsmöjligheter och hög livskvalitet. Förutom kulturupplevelser erbjuder Covarrubias natursköna omgivningar i naturreservatet Sabinares-La Yecla. Målet är att få norrmän att bosätta sig under längre perioder, vilket skulle gynna den lokala ekonomin och innebära ett uppsving för byns affärsliv, som i dag är starkt beroende av turism.

Lokala invånare är dock delade i sin inställning till projektet. Vissa invånare ser positivt på initiativet och menar att nyinflyttade kan vitalisera byns ekonomi och hjälpa till att hålla butiker och restauranger öppna. Samtidigt uttrycker andra reservationer över att förmå norrmän att bosätta sig permanent i ett klimat som kan vara kärvt vintertid. En annan utmaning är att utöka det begränsade utbudet av tillgängliga bostäder, särskilt i de historiska delarna av byn, vilket projektledarna hoppas lösa genom byggmöjligheter utanför stadskärnan.

Projektet har presenterats i samband med de Spansk-Norska dagarna i L´Alfàs del Pi, ett samhälle på Costa Blanca med nära 2.500 mantalsskrivna norrmän. Spanien står inför en allvarlig demografisk kris, och många av landets småbyar riskerar att tömmas helt på invånare inom de kommande decennierna. Enligt en studie från Centret för Demografiska Studier och Universitat Autònoma de Barcelona har över 4.000 byar i Spanien stora problem med avfolkning, och mer än 1.800 av dessa är i akut risk att helt försvinna. Dessa byar har ofta extremt låg befolkningstäthet och en hög genomsnittsålder. I regioner som Castilla y León, Galicien, Extremadura, samt delar av Valencia och Aragonien, förväntas en betydande andel av invånarna ha försvunnit inom de närmaste 15 åren, enligt det spanska statistikinstitutet INE.

Projektet i Covarrubias befinner sig i sin första fas med målet att påbörja inflyttningar och långsiktiga vistelser för norska besökare under de kommande åren. Genom att satsa på kvalitativ och hållbar landsbygdslivsstil hoppas Covarrubias kunna bli ett nytt internationellt hem för personer som söker lugn, natur och en djupgående kulturell upplevelse. Covarrubias (Castilla y León) vill motverka avfolkningen genom att återupprätta de historiska relationerna med norrmännen. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [1] => Array
        (
            [id] => 42012
            [sectionId] => 42
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => De senaste testerna av de andalusiska hälsovårdsmyndigheterna har lett till att 13 nya fall av West Nile-virus identifierats i regionen. Viruset har observerats i flera orter. Ett av dem, i Guaro, är det första registrerade fallet i Málagaprovinsen. Andra fall har upptäckts i Puerto Real (Cádiz), ett i Villanueva del Rey (Córdoba) samt flera i Sevillaprovinsen. 

Enligt rapporten har vissa av dessa bekräftelser rört patienter med symptom långt före nuvarande datum och extra undersökningar har krävts för att verifiera smittan. Det skriver tidningen La Opinión de Málaga.

West Nile-viruset uppges vara inne på en ny våg, efter att det skördat totalt tio människoliv, nio av dem i Sevillaprovinsen och ett i Extremadura.
            [ingress] => Antalet smittade av West Nile-viruset i Andalusien har stigit från 91 till 104 fall, efter att nya tester bekräftat infektioner i regionen. Ett av de nya fallen är en person i Guaro, i Málagaprovinsen.
            [headline] => Första smittfallet av West Nile-virus i Málagaprovinsen
            [page] => 0
            [modified] => 20241105174015
            [created] => 20241105173454
            [publishStart] => 20241106120000
            [publishStop] => 20250504183459
            [fullArticle] => Första smittfallet av West Nile-virus i Málagaprovinsen Antalet smittade av West Nile-viruset i Andalusien har stigit från 91 till 104 fall, efter att nya tester bekräftat infektioner i regionen. Ett av de nya fallen är en person i Guaro, i Málagaprovinsen. De senaste testerna av de andalusiska hälsovårdsmyndigheterna har lett till att 13 nya fall av West Nile-virus identifierats i regionen. Viruset har observerats i flera orter. Ett av dem, i Guaro, är det första registrerade fallet i Málagaprovinsen. Andra fall har upptäckts i Puerto Real (Cádiz), ett i Villanueva del Rey (Córdoba) samt flera i Sevillaprovinsen. 

Enligt rapporten har vissa av dessa bekräftelser rört patienter med symptom långt före nuvarande datum och extra undersökningar har krävts för att verifiera smittan. Det skriver tidningen La Opinión de Málaga.

West Nile-viruset uppges vara inne på en ny våg, efter att det skördat totalt tio människoliv, nio av dem i Sevillaprovinsen och ett i Extremadura. Smittan av West Nile-viruset, som hittills skördat nio dödsoffer i Sevillaprovinsen och ett i Extremadura, är nu inne i en andra våg som spridit sig över ett större område i Andalusien. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [2] => Array
        (
            [id] => 42015
            [sectionId] => 11
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Det har rått stor förvirring beträffande antalet dödsoffer och saknade personer. Den bristande informationen från lokala myndigheter har lämnat rum för konspirationsteorier, som att det bland annat skulle finnas mer än tusen döda i ett parkeringsgarage till ett köpcenter. Medier som elDiario rapporterade i inledningen av krisen att myndigheterna mottagit 1.900 anmälningar om saknade personer, men det kunde dels röra sig om flera efterlysningar av samma person, dels så saknades ett system att avskriva fall när personerna i fråga hittats välbehållna.

Först sju dagar efter översvämningarna har regionstyret i Valencia offentliggjort siffran över saknade och det rör sig alltså om 89 personer. Då det fortfarande återstår att identifiera 62 av de dödsoffer som mottagits i det provisoriska bårhuset i kongresspalatset i Valencia är det troligaste att de officiella dödstalen kommer att stiga med maximalt 25-30 personer. Det officiella antalet dödsoffer har legat fast i flera dagar och uppgick en vecka efter katastrofen till 212 personer i Valenciaprovinsen.

Konspirationsteorier, som bland annat återgivits av partiet Vox, har gjort gällande att myndigheterna döljer de verkliga dödstalen och att dessa skulle vara mångdubbelt fler än de officiella. Det har bland annat baserats på påvisade lögner, som att det skulle ha funnits mer än 700 incheckade fordon i det översvämmade parkeringsgaraget till ett köpcenter, när garaget i verkligheten saknar bommar och biljetter.
            [ingress] => Det officiella antalet anmälningar om saknade efter skyfallen i Valenciaprovinsen angavs för första gången den 5 november, en vecka efter katastrofen, till 89 personer. Samtidigt har 62 kroppar ännu inte identifierats, vilket gör att det totala dödstalet inte väntas stiga mycket mer.
            [headline] => Dödstalen efter översvämningarna stabiliseras
            [page] => 0
            [modified] => 20241106102536
            [created] => 20241106102501
            [publishStart] => 20241106103000
            [publishStop] => 20250505112559
            [fullArticle] => Dödstalen efter översvämningarna stabiliseras Det officiella antalet anmälningar om saknade efter skyfallen i Valenciaprovinsen angavs för första gången den 5 november, en vecka efter katastrofen, till 89 personer. Samtidigt har 62 kroppar ännu inte identifierats, vilket gör att det totala dödstalet inte väntas stiga mycket mer. Det har rått stor förvirring beträffande antalet dödsoffer och saknade personer. Den bristande informationen från lokala myndigheter har lämnat rum för konspirationsteorier, som att det bland annat skulle finnas mer än tusen döda i ett parkeringsgarage till ett köpcenter. Medier som elDiario rapporterade i inledningen av krisen att myndigheterna mottagit 1.900 anmälningar om saknade personer, men det kunde dels röra sig om flera efterlysningar av samma person, dels så saknades ett system att avskriva fall när personerna i fråga hittats välbehållna.

Först sju dagar efter översvämningarna har regionstyret i Valencia offentliggjort siffran över saknade och det rör sig alltså om 89 personer. Då det fortfarande återstår att identifiera 62 av de dödsoffer som mottagits i det provisoriska bårhuset i kongresspalatset i Valencia är det troligaste att de officiella dödstalen kommer att stiga med maximalt 25-30 personer. Det officiella antalet dödsoffer har legat fast i flera dagar och uppgick en vecka efter katastrofen till 212 personer i Valenciaprovinsen.

Konspirationsteorier, som bland annat återgivits av partiet Vox, har gjort gällande att myndigheterna döljer de verkliga dödstalen och att dessa skulle vara mångdubbelt fler än de officiella. Det har bland annat baserats på påvisade lögner, som att det skulle ha funnits mer än 700 incheckade fordon i det översvämmade parkeringsgaraget till ett köpcenter, när garaget i verkligheten saknar bommar och biljetter. Insatserna i Valenciaområdet är fortfarande bland annat inriktade på att finna dödsoffer, även om den nuvarande siffran på 212 omkomna inte väntas stiga i större utsträckning. Foto: Ministerio de Defensa 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [3] => Array
        (
            [id] => 42013
            [sectionId] => 11
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Det är fortfarande oklart hur många människoliv översvämningarna krävt. Dödstalet ligger kvar på cirka 216, då det inte påträffats omkomna som man först befarade i de vattenfyllda parkeringsgaragen. De materiella skadorna är enorma och enligt den spanska regeringens första preliminära uppskattningar kommer det att krävas en investering på omkring 2,6 miljarder euro för att återställa infrastrukturen i Valenciaprovinsen. I ett gemensamt möte mellan Spaniens transportminister Óscar Puente och flera representanter från regionstyret Generalitat Valenciana har det antagits en samordnad plan för att prioritera återställandet av väg- och järnvägsförbindelser, skriver tidningen El Independiente​.

Den dramatiska situationen, med växande kritik mot krishanteringen, har lett till politiska motsättningar kring vem som ska leda hjälpinsatsen. PP-ledaren Alberto Núñez Feijóo ber nu att regeringen öppet deklarerar nationellt nödläge. Det skulle medföra att regionstyret i Valencia, under ledning av PP:s Carlos Mazón, skulle fråntas kompetenserna till förmån för inrikesministern Fernando Grande-Marlaska. Carlos Mazón har inte bara undvikit att be regeringen ta över, utan skyller de bristande varningarna om katastrofen på de statliga myndigheterna. Han har också lagt ansvaret för det långsamma räddningsarbetet på den militära nödenheten UME. Ledaren för UME, Javier Marcos, försvarar sig dock och betonar att enheten inte har befogenheter att agera om det inte sker på begäran av de ansvariga myndigheterna, som tills vidare är regionstyret i Valencia. Det rapporterar nyhetsbyrån Europa Press.

De omfattande översvämningarna riskerar att skapa en allvarlig hälsokris i de drabbade områdena. Hälsovårdsmyndigheterna varnar för smittspridning av vattenburna sjukdomar och andra hälsorisker kopplade till förorenat vatten och dåliga sanitära förhållanden. Myndigheterna har därför utfärdat rekommendationer till befolkningen i de drabbade områdena om att dricka flaskvatten om det råder osäkerhet kring kvaliteten på kranvattnet och att undvika direkt kontakt med översvämningsvatten utan skyddsutrustning. Dessutom uppmanas till bruk av munskydd.

Enligt experter på infektionssjukdomar och epidemier, som Juan González del Castillo från Spaniens akutsjukvårdssällskap, väntas en ökning av mag- och tarmsjukdomar de kommande veckorna. Flera av dessa infektioner kan orsakas av att invånarna kommer i kontakt med förorenat vatten eller mat som påverkats av leran och vattnet från översvämningarna, skriver tidningen elDiario​. Det är även troligt att hudproblem som utslag och infektioner kan bli vanliga hos dem som deltar i röjningsarbeten utan tillräcklig skyddsutrustning. 

De hälsofaror som stormen fört med sig är inte enbart begränsade till infektionssjukdomar. Traumamottagningarna i Valencia har rapporterat ett ökat antal fall av benbrott, skärsår och andra olycksrelaterade skador som uppstått när människor halkat eller snubblat i leriga och osäkra miljöer. Hälsovården varnar även för risken för elektriska stötar vid användning av vattenskadade elektriska apparater. Under helgen tvingades ett flertal volontärer uppsöka vård efter att ha drabbats av kolmonoxidförgiftning i ett översvämmat garage​.

En annan bekymmersam konsekvens av katastrofen är de psykologiska effekterna. Hälsovårdsmyndigheterna har organiserat en psykologisk stödinsats för att stötta dem som förlorat nära anhöriga. Enligt Generalitat Valenciana kommer en särskild enhet bestående av 30 psykologer att arbeta med att hjälpa de drabbade familjerna, och stödstationer har upprättats i samarbete med hälsovården i Valencia. Dessutom har psykologiskt stöd erbjudits vid de 57 vårdcentraler som varit stängda på grund av stormen, varav de flesta nu har öppnat igen​.
            [ingress] => En vecka efter de massiva översvämningarna i Valenciaprovinsen ligger de flesta områden fortfarande under lera och några hushåll saknar alltjämt el och vatten. Med all bråte som samlats på gatorna ökar infektionsriskerna, medan oppositionsledaren Alberto Núñez Feijóo (PP) nu uppmanar regeringen att utfärda nationellt nödläge, något som skulle frånta hans egen partikollega Carlos Mazón, regionpresident i Valencia, ansvaret för räddningsarbetet.
            [headline] => Oro för hälsorisker i katastrofområdena
            [page] => 0
            [modified] => 20241105173709
            [created] => 20241105173550
            [publishStart] => 20241106070000
            [publishStop] => 20250504183559
            [fullArticle] => Oro för hälsorisker i katastrofområdena En vecka efter de massiva översvämningarna i Valenciaprovinsen ligger de flesta områden fortfarande under lera och några hushåll saknar alltjämt el och vatten. Med all bråte som samlats på gatorna ökar infektionsriskerna, medan oppositionsledaren Alberto Núñez Feijóo (PP) nu uppmanar regeringen att utfärda nationellt nödläge, något som skulle frånta hans egen partikollega Carlos Mazón, regionpresident i Valencia, ansvaret för räddningsarbetet. Det är fortfarande oklart hur många människoliv översvämningarna krävt. Dödstalet ligger kvar på cirka 216, då det inte påträffats omkomna som man först befarade i de vattenfyllda parkeringsgaragen. De materiella skadorna är enorma och enligt den spanska regeringens första preliminära uppskattningar kommer det att krävas en investering på omkring 2,6 miljarder euro för att återställa infrastrukturen i Valenciaprovinsen. I ett gemensamt möte mellan Spaniens transportminister Óscar Puente och flera representanter från regionstyret Generalitat Valenciana har det antagits en samordnad plan för att prioritera återställandet av väg- och järnvägsförbindelser, skriver tidningen El Independiente​.

Den dramatiska situationen, med växande kritik mot krishanteringen, har lett till politiska motsättningar kring vem som ska leda hjälpinsatsen. PP-ledaren Alberto Núñez Feijóo ber nu att regeringen öppet deklarerar nationellt nödläge. Det skulle medföra att regionstyret i Valencia, under ledning av PP:s Carlos Mazón, skulle fråntas kompetenserna till förmån för inrikesministern Fernando Grande-Marlaska. Carlos Mazón har inte bara undvikit att be regeringen ta över, utan skyller de bristande varningarna om katastrofen på de statliga myndigheterna. Han har också lagt ansvaret för det långsamma räddningsarbetet på den militära nödenheten UME. Ledaren för UME, Javier Marcos, försvarar sig dock och betonar att enheten inte har befogenheter att agera om det inte sker på begäran av de ansvariga myndigheterna, som tills vidare är regionstyret i Valencia. Det rapporterar nyhetsbyrån Europa Press.

De omfattande översvämningarna riskerar att skapa en allvarlig hälsokris i de drabbade områdena. Hälsovårdsmyndigheterna varnar för smittspridning av vattenburna sjukdomar och andra hälsorisker kopplade till förorenat vatten och dåliga sanitära förhållanden. Myndigheterna har därför utfärdat rekommendationer till befolkningen i de drabbade områdena om att dricka flaskvatten om det råder osäkerhet kring kvaliteten på kranvattnet och att undvika direkt kontakt med översvämningsvatten utan skyddsutrustning. Dessutom uppmanas till bruk av munskydd.

Enligt experter på infektionssjukdomar och epidemier, som Juan González del Castillo från Spaniens akutsjukvårdssällskap, väntas en ökning av mag- och tarmsjukdomar de kommande veckorna. Flera av dessa infektioner kan orsakas av att invånarna kommer i kontakt med förorenat vatten eller mat som påverkats av leran och vattnet från översvämningarna, skriver tidningen elDiario​. Det är även troligt att hudproblem som utslag och infektioner kan bli vanliga hos dem som deltar i röjningsarbeten utan tillräcklig skyddsutrustning. 

De hälsofaror som stormen fört med sig är inte enbart begränsade till infektionssjukdomar. Traumamottagningarna i Valencia har rapporterat ett ökat antal fall av benbrott, skärsår och andra olycksrelaterade skador som uppstått när människor halkat eller snubblat i leriga och osäkra miljöer. Hälsovården varnar även för risken för elektriska stötar vid användning av vattenskadade elektriska apparater. Under helgen tvingades ett flertal volontärer uppsöka vård efter att ha drabbats av kolmonoxidförgiftning i ett översvämmat garage​.

En annan bekymmersam konsekvens av katastrofen är de psykologiska effekterna. Hälsovårdsmyndigheterna har organiserat en psykologisk stödinsats för att stötta dem som förlorat nära anhöriga. Enligt Generalitat Valenciana kommer en särskild enhet bestående av 30 psykologer att arbeta med att hjälpa de drabbade familjerna, och stödstationer har upprättats i samarbete med hälsovården i Valencia. Dessutom har psykologiskt stöd erbjudits vid de 57 vårdcentraler som varit stängda på grund av stormen, varav de flesta nu har öppnat igen​. Stora områden i Valenciaprovinsen täcks fortfarande av lera och smutsvatten, vilket utgör en allt större risk för infektioner. Foto: Ministerio de Defensa 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [4] => Array
        (
            [id] => 42011
            [sectionId] => 448
            [priority] => 12
            [publish] => y
            [body] => Barnen har sedan i våras frågat hur långt det är kvar till Halloween, och till slut var dagen äntligen här. Tioåringen, som sovit så lite av ren spänning, åt en snabb frukost för att sedan göra sig iordning till skolan. Jag hjälpte henne. Målade ögonlocken mörka, läpparna svarta, satte i en stor svart rosett i hennes hår. Tillsammans med de svarta kläderna och den svarta manteln blev det effektfullt. Vad hon var utklädd till var lite oklart. Mördare sa hon själv, men hon såg mer ut som en elegant Döden, med en lie av plast i handen.

Femåringen var en liten häxa med alldeles för stor häxhatt – min – som hela tiden föll ned framför hennes ögon. De var så fina!

I skolan uppmärksammades den mexikanska traditionen Día de los muertos och hade tagit med ett fotografi av sin mormor och morfar till det uppbyggda altaret av fotografier, symboler och godsaker. De gick också en runda i byn och fick kastanjer, äpplen och annat gott i sina korgar, enligt en urgammal tradition här i bergen. 

Istället för att äta medhavda smörgåsar på rasten stekte de korv som såg ut som avhuggna fingrar, och varken de eller deras pappa var hungriga när de kom hem. Deras pappa hade, som lärare i en annan skola, gjort läskiga smörgåsar tillsammans med eleverna.

Dagen före Halloween hade jag varit i Sevilla och köpt med efterrätt från ett konditori. Där såldes munkringar med knallröd glasyr, ögon och spindlar, pop cakes i form av ögonkulor med gaffel instucken i det vita, och cup cakes, där glasyren på muffinsen såg ut som hjärnor och annat obehagligt. Sambon blev så äcklad att han vägrade smaka på annat än en muffins med lila glasyr och häxhatt, men det var det enda som femåringen ville ha, så den gick förstås till henne.

Lunchen var snabbt avklarad. Det vi väntade på var att åka på Halloweenfest hos barnens sysslingar som bor utanför Sevilla. De fyra systrarna är mina barns favoritsläktingar. Inget är roligare än att få komma hem till dem!

Familjen bor i ett inhägnat område där många dekorerar sina hus oerhört fantasifullt, och sedan går barnen varv efter varv och får godis hos alla med dekorerade hus. Det hade beställts scenframträdande också, men det ställdes in på grund av risken för regn.

Sambon var som vanligt en otäck typ med lång skinnrock, elegant hatt och vit mask, han brukar se ut så när han framför tonsatta sagor för eleverna i skolan, men jag själv tänkte faktiskt anstränga mig det här året. Släktingarna skulle själva klä ut sig till familjen Addams.

Min idé var bra. Jag skulle vara en skrämmande rey mago – den grönklädde av de tre vise männen. Ett par år tidigare hade jag hittat finfina reyes magos-dräkter i en second handaffär, nu skulle kläderna invigas!

Jag provade en stor skjorta i grön sammet, med guld på bröstpartiet samt ärmarna, och en tung, vacker mantel. Det tillsammans med ett stort, vitlockigt skägg och en peruk i samma stil, samt lite blodstänk, skulle få vem som helst att rygga tillbaka av förfäran! Kanske passade det med en blodig plastkniv genom huvudet också?

Jag trodde att sambon hade ett stort lösskägg, men det hade han tydligen inte, så jag meddelade familjen att vi behövde göra ett stopp på vägen. Bazaren i Aracena måste ha skägg.

Snabbt sprang jag in själv, vi var sena. Blicken for över hyllorna. Blodiga dockor, låtsassår, ansiktsmasker, hattar, men inget vitt krulligt skägg någonstans. Konstigt, de hade ju ändå börjat ta hem julsaker, tomteskägg måste de väl ändå ha? Men jag såg inga lösskägg alls. Snopen valde jag en svart mustasch i stället. Jag struntade i låtsasblodet. Tyckte att det kunde kvitta om jag inte hade ett vitt skägg att bloda ner.

Det var redan mörkt när vi en och en halv timme senare kom fram. Vi fixade oss i ordning på trottoaren och jag hade besvär med att få bort skyddspapperet från lösmustaschen. Bad sambon om hjälp.
–Vad är det här? Skulle du inte vara en rey mago?
–Jo men de hade ju inga skägg.
–Var har du kronan då?
–Kronan?

Javisst ja! Reyes magos bär ju kungakronor! Hur kunde jag glömma det? Och hur skulle någon begripa vad jag föreställde, utan vare sig skägg eller guldkrona?

Sambon fick till slut loss skyddspapperet och jag tog emot den klibbiga mustaschen och fäste den på överläppen. På underläppen också, faktiskt. Mustaschen var så stor att underläppen fastnade i den undre klisterkanten på den, och jag hade svårt att prata begripligt när läpparna satt ihop.

Sambon bara skrattade.
–Du ser ut som Robin Hood!

Det kändes lite fånigt att gå runt i den konstiga utstyrseln och tigga godis med femåringen, som inte ville gå ensam. Ännu fånigare kändes det när jag en timme senare hade sett mig i spegeln för första gången, hemma hos släktingfamiljen. Mustaschen måste bort, och det genast! Men det var ett starkt klister. Mustaschen satt så hårt fast att hela överläppen smärtsamt drogs ut till en orimlig längd innan det sista av klistret gav sig med en snärt.
–Aj!!

Klistret gick inte att tvätta bort, men jag gick hellre runt klibbig i ansiktet än med den där dumma mustaschen. Jag gjorde om mig till trollkarl istället med hjälp av sambons eleganta hatt. Insåg, efter en ny titt i spegeln, att jag nu hade fullt dugliga scenkläder till den dag då jag tar upp konkurrensen med sysslingarnas professionella trollkarlsmorfar och själv börjar uppträda som trollkarl.

Vilken Halloweenfest det blev! När ungarna härjat färdigt ute, och även den borttappade fyraåriga sysslingtvillingen kommit hem med en godispåse så tung att hon knappt orkade bära den, började det droppa in kompisar till familjen. Vi beställde kinamat till alla, och nya kompisar till familjen dök upp med en massa pizzakartonger. 

Medan vi vuxna dröjde kvar på altanen med mat och dryck, slocknade de minsta barnen ett efter ett. Tre låg i soffan, en liten pojke låg på en framdragen madrass, och där placerade jag också min femåring när hon somnade i sin pappas famn framemot halv tolv. De större lekte och lekte.

Vi var de första som bröt upp. Klockan hade passerat ett och vi skulle åka hem till barnens farfar för att sova. Tioåringen hade absolut ingen lust att lämna festen, men hjälpte mig ända att väcka sin lillasyster och sin pappa. Och jag tröstade henne med att vi hade bjudit in oss själva till släktingarnas nyårsfest, så vi skulle träffa dem igen om ett par månader.
            [ingress] => ANNIKA ELWING  Dagen innan hade min tioåring svårt att sova på grund av spänningen. Och när hon väl föll i sömn, strax före tolvslaget, sov hon inte länge ändå. En timme tidigare än vanligt vaknade hon till den så efterlängtade dagen: Halloween!
            [headline] => Misslyckad utklädnad på höstens viktigaste dag
            [page] => 0
            [modified] => 20241104195231
            [created] => 20241104195219
            [publishStart] => 20241106065900
            [publishStop] => 20250503204959
            [fullArticle] => Misslyckad utklädnad på höstens viktigaste dag ANNIKA ELWING  Dagen innan hade min tioåring svårt att sova på grund av spänningen. Och när hon väl föll i sömn, strax före tolvslaget, sov hon inte länge ändå. En timme tidigare än vanligt vaknade hon till den så efterlängtade dagen: Halloween! Barnen har sedan i våras frågat hur långt det är kvar till Halloween, och till slut var dagen äntligen här. Tioåringen, som sovit så lite av ren spänning, åt en snabb frukost för att sedan göra sig iordning till skolan. Jag hjälpte henne. Målade ögonlocken mörka, läpparna svarta, satte i en stor svart rosett i hennes hår. Tillsammans med de svarta kläderna och den svarta manteln blev det effektfullt. Vad hon var utklädd till var lite oklart. Mördare sa hon själv, men hon såg mer ut som en elegant Döden, med en lie av plast i handen.

Femåringen var en liten häxa med alldeles för stor häxhatt – min – som hela tiden föll ned framför hennes ögon. De var så fina!

I skolan uppmärksammades den mexikanska traditionen Día de los muertos och hade tagit med ett fotografi av sin mormor och morfar till det uppbyggda altaret av fotografier, symboler och godsaker. De gick också en runda i byn och fick kastanjer, äpplen och annat gott i sina korgar, enligt en urgammal tradition här i bergen. 

Istället för att äta medhavda smörgåsar på rasten stekte de korv som såg ut som avhuggna fingrar, och varken de eller deras pappa var hungriga när de kom hem. Deras pappa hade, som lärare i en annan skola, gjort läskiga smörgåsar tillsammans med eleverna.

Dagen före Halloween hade jag varit i Sevilla och köpt med efterrätt från ett konditori. Där såldes munkringar med knallröd glasyr, ögon och spindlar, pop cakes i form av ögonkulor med gaffel instucken i det vita, och cup cakes, där glasyren på muffinsen såg ut som hjärnor och annat obehagligt. Sambon blev så äcklad att han vägrade smaka på annat än en muffins med lila glasyr och häxhatt, men det var det enda som femåringen ville ha, så den gick förstås till henne.

Lunchen var snabbt avklarad. Det vi väntade på var att åka på Halloweenfest hos barnens sysslingar som bor utanför Sevilla. De fyra systrarna är mina barns favoritsläktingar. Inget är roligare än att få komma hem till dem!

Familjen bor i ett inhägnat område där många dekorerar sina hus oerhört fantasifullt, och sedan går barnen varv efter varv och får godis hos alla med dekorerade hus. Det hade beställts scenframträdande också, men det ställdes in på grund av risken för regn.

Sambon var som vanligt en otäck typ med lång skinnrock, elegant hatt och vit mask, han brukar se ut så när han framför tonsatta sagor för eleverna i skolan, men jag själv tänkte faktiskt anstränga mig det här året. Släktingarna skulle själva klä ut sig till familjen Addams.

Min idé var bra. Jag skulle vara en skrämmande rey mago – den grönklädde av de tre vise männen. Ett par år tidigare hade jag hittat finfina reyes magos-dräkter i en second handaffär, nu skulle kläderna invigas!

Jag provade en stor skjorta i grön sammet, med guld på bröstpartiet samt ärmarna, och en tung, vacker mantel. Det tillsammans med ett stort, vitlockigt skägg och en peruk i samma stil, samt lite blodstänk, skulle få vem som helst att rygga tillbaka av förfäran! Kanske passade det med en blodig plastkniv genom huvudet också?

Jag trodde att sambon hade ett stort lösskägg, men det hade han tydligen inte, så jag meddelade familjen att vi behövde göra ett stopp på vägen. Bazaren i Aracena måste ha skägg.

Snabbt sprang jag in själv, vi var sena. Blicken for över hyllorna. Blodiga dockor, låtsassår, ansiktsmasker, hattar, men inget vitt krulligt skägg någonstans. Konstigt, de hade ju ändå börjat ta hem julsaker, tomteskägg måste de väl ändå ha? Men jag såg inga lösskägg alls. Snopen valde jag en svart mustasch i stället. Jag struntade i låtsasblodet. Tyckte att det kunde kvitta om jag inte hade ett vitt skägg att bloda ner.

Det var redan mörkt när vi en och en halv timme senare kom fram. Vi fixade oss i ordning på trottoaren och jag hade besvär med att få bort skyddspapperet från lösmustaschen. Bad sambon om hjälp.
–Vad är det här? Skulle du inte vara en rey mago?
–Jo men de hade ju inga skägg.
–Var har du kronan då?
–Kronan?

Javisst ja! Reyes magos bär ju kungakronor! Hur kunde jag glömma det? Och hur skulle någon begripa vad jag föreställde, utan vare sig skägg eller guldkrona?

Sambon fick till slut loss skyddspapperet och jag tog emot den klibbiga mustaschen och fäste den på överläppen. På underläppen också, faktiskt. Mustaschen var så stor att underläppen fastnade i den undre klisterkanten på den, och jag hade svårt att prata begripligt när läpparna satt ihop.

Sambon bara skrattade.
–Du ser ut som Robin Hood!

Det kändes lite fånigt att gå runt i den konstiga utstyrseln och tigga godis med femåringen, som inte ville gå ensam. Ännu fånigare kändes det när jag en timme senare hade sett mig i spegeln för första gången, hemma hos släktingfamiljen. Mustaschen måste bort, och det genast! Men det var ett starkt klister. Mustaschen satt så hårt fast att hela överläppen smärtsamt drogs ut till en orimlig längd innan det sista av klistret gav sig med en snärt.
–Aj!!

Klistret gick inte att tvätta bort, men jag gick hellre runt klibbig i ansiktet än med den där dumma mustaschen. Jag gjorde om mig till trollkarl istället med hjälp av sambons eleganta hatt. Insåg, efter en ny titt i spegeln, att jag nu hade fullt dugliga scenkläder till den dag då jag tar upp konkurrensen med sysslingarnas professionella trollkarlsmorfar och själv börjar uppträda som trollkarl.

Vilken Halloweenfest det blev! När ungarna härjat färdigt ute, och även den borttappade fyraåriga sysslingtvillingen kommit hem med en godispåse så tung att hon knappt orkade bära den, började det droppa in kompisar till familjen. Vi beställde kinamat till alla, och nya kompisar till familjen dök upp med en massa pizzakartonger. 

Medan vi vuxna dröjde kvar på altanen med mat och dryck, slocknade de minsta barnen ett efter ett. Tre låg i soffan, en liten pojke låg på en framdragen madrass, och där placerade jag också min femåring när hon somnade i sin pappas famn framemot halv tolv. De större lekte och lekte.

Vi var de första som bröt upp. Klockan hade passerat ett och vi skulle åka hem till barnens farfar för att sova. Tioåringen hade absolut ingen lust att lämna festen, men hjälpte mig ända att väcka sin lillasyster och sin pappa. Och jag tröstade henne med att vi hade bjudit in oss själva till släktingarnas nyårsfest, så vi skulle träffa dem igen om ett par månader. Tydligen liknade jag mer Robin Hood än en läskig ”rey mago”, men idén var bra. Det blir ett nytt försök nästa år. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [5] => Array
        (
            [id] => 42009
            [sectionId] => 42
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Marina Van Stekelenburg och maken Mike tillbringar allt mer tid i Sverige och det var där de nåddes av nyheter om översvämningen. En av deras grannar ringde och berättade att de behövde flytta deras bil, för att undvika att den skulle spolas bort.
–Vi hade gäster boende i vårt hus och vår granne såg till att de checkade ut tidigt på tisdagen, eftersom vattnet steg oroväckande snabbt, berättar Marina.

Museihuset ARTEstación ligger intill järnvägsstationen i Álora, nere i dalen, men själva bostaden klarade sig från vattenmassorna. Det gjorde däremot inte ateljén, som ligger nere vid flodbädden i en citruslund.
–Studion fylldes av regnvatten som forsade ner och slog sönder dörren, liksom av lera från floden som svämmade över sina bräddar. Vattnet nådde upp till en meter inne i ateljén och alla möbler och utrustning i dem förstördes.

Först natten till den 3 november var Marina och Mike tillbaka i sitt spanska hem och det första dygnet ägnades åt att sätta allt i huset i ordning. Marina kände att hon behövde ett dygn på sig för att ställa in sig mentalt på den syn som väntade i hennes ateljé.
–Det var fortfarande tjockt med lera därinne, sex dagar efter översvämningen och vi har fått dels göra ett litet hål i väggen, dels spola med vatten för att få ut sörjan.

Ateljén fungerar även som Marinas lager och hundratals verk från de senaste 25 åren har gått förlorade, främst akvareller men också ett flertal oljemålningar.
–De nyaste tavlorna klarade sig dock, turligt nog, då de låg på hyllor dit vattnet inte nådde upp.

Marina har filmat förödelsen och även om hon är förfärad så konstaterar hon att det kunde ha varit värre.
–Vi lever ju åtminstone, säger hon och tänker på de många dödsoffren vid översvämningarna i Valenciaområdet.

Det är många varierade känslor för Marina Van Stekelenburg. Hon har en personlig relation till vart och ett av sina verk, som hon förknippar med de olika perioder av hennes liv när de målades. Det är därför något mycket dyrbart för henne som gått förlorat. Samtidigt så har något annat hänt i samma veva, som fått förlusten av tavlorna att kännas sekundär.
–Vår älskade tik Ruth var döende när vi fick besked om översvämningen. Då kände jag att jag inte hade energi att även sörja min förlorade konst. Vi begravde Ruth i Sverige innan vi reste tillbaka till Spanien och det känns bra att hon slapp uppleva detta.

Álora ligger, liksom andra samhällen som Pizarra, Cártama och Ahaurín El Grande, i Guadalhorcedalen och att floden svämmar över är i sig inget ovanligt. Området led kraftiga översvämningar hösten 2012, då ateljébyggnaden också översvämmades och den intilliggande järnbron från 1935 spolades bort.
–Då hade jag visserligen inte min ateljé i byggnaden, men jag visste ju att den kunde hamna under vatten. Tänk om man bara hade stuvat allt högre upp…

Jämte förlusten av tiken Ruth sörjer Marina Van Stekelenburg mest att så många verk förblivit osålda och nu gått förlorade. Hon upplever nu att hon samlar på sig för mycket och funderar på att ha någon slags utförsäljning och kanske till och med slänga alster som inte blir sålda.
–I somras ställde jag ut en massa verk på gatan utanför min ateljé i Sverige och uppmuntrade folk att ta tavlor och ge ett frivilligt bidrag.

Den som vill rädda några av Marinas tavlor före de eventuellt hamnar på bål är välkomna att besöka hennes sida på Instagram, där hon visar vilka verk som kan köpas: https://www.instagram.com/andaluciamarina/

Video:


            [ingress] => Den förödande flodvågen i Valenciaområdet den 29 oktober föregicks av allvarliga översvämningar även i Málagaprovinsen. Floden Guadalhorce svämmade över sina bräddar och ett av de samhällen som drabbades värst var Álora, där den svenska konstnären Marina Van Stekelenburg fick sin ateljé fylld av vatten och lera.
–Hundratals verk är förstörda, men vi lever åtminstone, berättar hon för Sydkusten.
            [headline] => Tavlor från ett kvartssekel förlorade
            [page] => 0
            [modified] => 20241104191626
            [created] => 20241104191146
            [publishStart] => 20241105170000
            [publishStop] => 20250503201159
            [fullArticle] => Tavlor från ett kvartssekel förlorade Den förödande flodvågen i Valenciaområdet den 29 oktober föregicks av allvarliga översvämningar även i Málagaprovinsen. Floden Guadalhorce svämmade över sina bräddar och ett av de samhällen som drabbades värst var Álora, där den svenska konstnären Marina Van Stekelenburg fick sin ateljé fylld av vatten och lera.
–Hundratals verk är förstörda, men vi lever åtminstone, berättar hon för Sydkusten. Marina Van Stekelenburg och maken Mike tillbringar allt mer tid i Sverige och det var där de nåddes av nyheter om översvämningen. En av deras grannar ringde och berättade att de behövde flytta deras bil, för att undvika att den skulle spolas bort.
–Vi hade gäster boende i vårt hus och vår granne såg till att de checkade ut tidigt på tisdagen, eftersom vattnet steg oroväckande snabbt, berättar Marina.

Museihuset ARTEstación ligger intill järnvägsstationen i Álora, nere i dalen, men själva bostaden klarade sig från vattenmassorna. Det gjorde däremot inte ateljén, som ligger nere vid flodbädden i en citruslund.
–Studion fylldes av regnvatten som forsade ner och slog sönder dörren, liksom av lera från floden som svämmade över sina bräddar. Vattnet nådde upp till en meter inne i ateljén och alla möbler och utrustning i dem förstördes.

Först natten till den 3 november var Marina och Mike tillbaka i sitt spanska hem och det första dygnet ägnades åt att sätta allt i huset i ordning. Marina kände att hon behövde ett dygn på sig för att ställa in sig mentalt på den syn som väntade i hennes ateljé.
–Det var fortfarande tjockt med lera därinne, sex dagar efter översvämningen och vi har fått dels göra ett litet hål i väggen, dels spola med vatten för att få ut sörjan.

Ateljén fungerar även som Marinas lager och hundratals verk från de senaste 25 åren har gått förlorade, främst akvareller men också ett flertal oljemålningar.
–De nyaste tavlorna klarade sig dock, turligt nog, då de låg på hyllor dit vattnet inte nådde upp.

Marina har filmat förödelsen och även om hon är förfärad så konstaterar hon att det kunde ha varit värre.
–Vi lever ju åtminstone, säger hon och tänker på de många dödsoffren vid översvämningarna i Valenciaområdet.

Det är många varierade känslor för Marina Van Stekelenburg. Hon har en personlig relation till vart och ett av sina verk, som hon förknippar med de olika perioder av hennes liv när de målades. Det är därför något mycket dyrbart för henne som gått förlorat. Samtidigt så har något annat hänt i samma veva, som fått förlusten av tavlorna att kännas sekundär.
–Vår älskade tik Ruth var döende när vi fick besked om översvämningen. Då kände jag att jag inte hade energi att även sörja min förlorade konst. Vi begravde Ruth i Sverige innan vi reste tillbaka till Spanien och det känns bra att hon slapp uppleva detta.

Álora ligger, liksom andra samhällen som Pizarra, Cártama och Ahaurín El Grande, i Guadalhorcedalen och att floden svämmar över är i sig inget ovanligt. Området led kraftiga översvämningar hösten 2012, då ateljébyggnaden också översvämmades och den intilliggande järnbron från 1935 spolades bort.
–Då hade jag visserligen inte min ateljé i byggnaden, men jag visste ju att den kunde hamna under vatten. Tänk om man bara hade stuvat allt högre upp…

Jämte förlusten av tiken Ruth sörjer Marina Van Stekelenburg mest att så många verk förblivit osålda och nu gått förlorade. Hon upplever nu att hon samlar på sig för mycket och funderar på att ha någon slags utförsäljning och kanske till och med slänga alster som inte blir sålda.
–I somras ställde jag ut en massa verk på gatan utanför min ateljé i Sverige och uppmuntrade folk att ta tavlor och ge ett frivilligt bidrag.

Den som vill rädda några av Marinas tavlor före de eventuellt hamnar på bål är välkomna att besöka hennes sida på Instagram, där hon visar vilka verk som kan köpas: https://www.instagram.com/andaluciamarina/

Video:

 Marinas make Mike Van Stekelenburg visar en av de stora förstörda tavlorna, som kan ses i sitt ursprungliga skick i den mindre rutan. Foto: Privat Marina Van Sekelenburg har förlorat hundratals verk som hon skapat de senaste 25 åren och som hon har en personlig relation till. ”Men det kunde ha varit värre.” Foto: Privat Sex dagar efter översvämningen var golvet i ateljén fortfarande full av gyttja och märkena på väggen visar att sörjan nådde cirka en meters höjd. Foto: Privat Den förstörda möblerna och tavlorna har åkt ut vid citronfältet, som angränsar till Marinas ateljé och som ligger vid Guadalhorces flodbädd. Foto: Privat 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [6] => Array
        (
            [id] => 41890
            [sectionId] => 255
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => 
            [ingress] => Sydkusten besöker den unika trestjärniga michelinkrogen Aponiente, inrymd i en 200 år gammal kvarn vid våtmarkerna utanför El Puerto de Santa María (Cádiz). Den drivs av Ángel León, kallad "Havets kock. Aponiente serverar enbart rätter med ingredienser från havet. Stjärnkocken berättar om sin nisch och hur han experimenterar och även forskar för nya ätliga havsprodukter. Han har själv upptäckt ett sädesslag som växer i saltvatten och som skulle kunna bidraga till att minska hungern i världen. Reporter: Mats Björkman.
            [headline] => Ángel León, Havets kock 👨🏼‍🍳
            [page] => 0
            [modified] => 20241105162031
            [created] => 20241019105948
            [publishStart] => 20241105150000
            [publishStop] => 20250417105959
            [fullArticle] => Ángel León, Havets kock 👨🏼‍🍳 Sydkusten besöker den unika trestjärniga michelinkrogen Aponiente, inrymd i en 200 år gammal kvarn vid våtmarkerna utanför El Puerto de Santa María (Cádiz). Den drivs av Ángel León, kallad "Havets kock. Aponiente serverar enbart rätter med ingredienser från havet. Stjärnkocken berättar om sin nisch och hur han experimenterar och även forskar för nya ätliga havsprodukter. Han har själv upptäckt ett sädesslag som växer i saltvatten och som skulle kunna bidraga till att minska hungern i världen. Reporter: Mats Björkman.  Klicka nedan för att se videon. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [7] => Array
        (
            [id] => 41991
            [sectionId] => 48
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Regeringspartiet PSOE och flera av dess samarbetspartners, i det här fallet de regionala partierna Junts och PNV, hade ursprungligen föreslagit en förlängning av de särskilda vinstskatterna för både banksektorn och energibolagen. Deras övervinster samtidigt som Spanien led en energi- och inflationskris föranledde införandet av de exceptionella skatterna 2022. Målet var att öka skatteintäkterna med upp till 4.5 miljarder euro, som skulle brukas till att stötta de sektorer och familjer som drabbats värst av energikrisen, rapporterar tidningen El País.

Energibolagen opponerade sig från första stund starkt till den nya skatten, och genom intensiv lobbying och strategiskt politiskt stöd från Junts och PNV – partier som ofta representerar specifika regionala intressen i Katalonien och Baskien – har regeringspartiet tvingats avstå från en förlängning av den särskilda vinstskatten. Repsol hävdade bland annat att en skatt riktad mot energibolagens vinster missgynnar investeringar och försämrar förutsättningarna för att kunna investera i förnybar energi och hållbara projekt.

Regeringen väljer däremot att göra den befintliga vinstskatten för banksektorn permanent, trots invändningar från banker och näringslivsföreträdare. Den kommer att tillämpas under ytterligare tre år. Beslutet att behålla specialskatten enbart för banksektorn, medan energibolagen undantas, har lett till skarp kritik från oppositionspartier och medborgargrupper, som ser detta som ett steg tillbaka i arbetet för social rättvisa och ekonomisk fördelning.

Det slopade energiskatteförslaget väcker frågor kring regeringens förmåga att genomföra en hållbar och rättvis ekonomisk politik. I ljuset av de enorma vinster som energisektorn har redovisat under de senaste årens energikriser menar kritiker att regeringen försummat ett viktigt tillfälle att skapa en mer jämlik ekonomisk fördelning. Skatten skulle ha bidragit till ökade intäkter för att finansiera välfärdstjänster och lindra effekterna av de höga energipriserna för konsumenter.
            [ingress] => Starka påtryckningar från energijättar som Repsol och Cepsa har förmått den spanska regeringen att dra tillbaka sin planerade fasta skatt på energibolagens övervinster. Däremot förlängs den särskilda vinstskatten för bankerna.
            [headline] => Regeringen viker sig inför energibolagen
            [page] => 0
            [modified] => 20241104191144
            [created] => 20241101173208
            [publishStart] => 20241105120000
            [publishStop] => 20250430183259
            [fullArticle] => Regeringen viker sig inför energibolagen Starka påtryckningar från energijättar som Repsol och Cepsa har förmått den spanska regeringen att dra tillbaka sin planerade fasta skatt på energibolagens övervinster. Däremot förlängs den särskilda vinstskatten för bankerna. Regeringspartiet PSOE och flera av dess samarbetspartners, i det här fallet de regionala partierna Junts och PNV, hade ursprungligen föreslagit en förlängning av de särskilda vinstskatterna för både banksektorn och energibolagen. Deras övervinster samtidigt som Spanien led en energi- och inflationskris föranledde införandet av de exceptionella skatterna 2022. Målet var att öka skatteintäkterna med upp till 4.5 miljarder euro, som skulle brukas till att stötta de sektorer och familjer som drabbats värst av energikrisen, rapporterar tidningen El País.

Energibolagen opponerade sig från första stund starkt till den nya skatten, och genom intensiv lobbying och strategiskt politiskt stöd från Junts och PNV – partier som ofta representerar specifika regionala intressen i Katalonien och Baskien – har regeringspartiet tvingats avstå från en förlängning av den särskilda vinstskatten. Repsol hävdade bland annat att en skatt riktad mot energibolagens vinster missgynnar investeringar och försämrar förutsättningarna för att kunna investera i förnybar energi och hållbara projekt.

Regeringen väljer däremot att göra den befintliga vinstskatten för banksektorn permanent, trots invändningar från banker och näringslivsföreträdare. Den kommer att tillämpas under ytterligare tre år. Beslutet att behålla specialskatten enbart för banksektorn, medan energibolagen undantas, har lett till skarp kritik från oppositionspartier och medborgargrupper, som ser detta som ett steg tillbaka i arbetet för social rättvisa och ekonomisk fördelning.

Det slopade energiskatteförslaget väcker frågor kring regeringens förmåga att genomföra en hållbar och rättvis ekonomisk politik. I ljuset av de enorma vinster som energisektorn har redovisat under de senaste årens energikriser menar kritiker att regeringen försummat ett viktigt tillfälle att skapa en mer jämlik ekonomisk fördelning. Skatten skulle ha bidragit till ökade intäkter för att finansiera välfärdstjänster och lindra effekterna av de höga energipriserna för konsumenter. Trycket från de spanska energibolagen har varit stort och Repsol har bland annat utlokaliserat en viktig satsning till Portugal. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [8] => Array
        (
            [id] => 41996
            [sectionId] => 11
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Mer än en miljon spanska bostäder ligger i områden med hög översvämningsrisk. Det framgår av kartan som publicerades av El Diario den 4 september 2023 och som du kan konsultera här!. Kartan är baserad på kartor från det spanska fastighetsregistret och den nationella kartläggningen av översvämningsområden.

Den utbredda risken för översvämningar skylls en kombination av klimatförändringar och årtionden av intensiv byggnation i känsliga områden, särskilt i kustområdena vid Medelhavet. En mängd byggnader riskerar att drabbas av både flodvågor och stormar, och i vissa områden är det 50 procents risk att översvämningar inträffar inom de närmaste tio åren. Detta skrev El Diario 14 månader före den katastrofala stormen som skakat Spanien den senaste veckan.

Kartläggningen berör samtliga byggnader med minst tio procent av sin yta belägen i en översvämningszon, vilket inkluderar nyckelkomplex som sjukhus och fängelser. För att kunna redovisa risken på ett mer detaljerat sätt för alla spanska kommuner inkluderar artikeln även sökverktyg som specificerar antalet utsatta bostäder i varje kommun.

Riskerna för översvämningar förvärras av klimatförändringarna, där extremväder och högre vattennivåer förväntas bli vanligare. Trots att det finns studier som tydligt visar vilka områden som är mest utsatta, fortsätter byggnation att ske där.

Kartan är som sagt publicerad i september 2023, men när man studerar Guadalhorcedalen utanför Málaga så hade den lika väl kunnat beskriva de områden som lades under vatten natten till den 28 oktober i år. När det gäller Valencia däremot så är vidden av översvämningarna mycket större än ens risken som anges på kartan.

Även tidningen El País konstaterar att kartorna över dessa riskområden visar att Valencia är sårbart, men omfattningen av stormen överträffade till och med de mest pessimistiska prognoserna. Spanien har länge kämpat med att hantera byggnation i översvämningsområden, och idag bor cirka 2,7 miljoner människor i områden med hög översvämningsrisk. 

Byggnationen i dessa områden började redan på 1960-talet, när reglerna för riskzoner ännu var otillräckliga. Först 2015 infördes en lag som kräver att kommunerna identifierar översvämningsrisker och klassar sådana områden som ej byggbara. Trots detta finns fortfarande gamla stadsplaner som inte inkluderar nödvändiga restriktioner. 

Flera experter understryker sedan länge behovet av en nationell strategi för hantering av översvämningar, där planeringen bör omfatta hela flodbäcken, från landsbygd till stad. Enligt El País krävs också ökad utbildning och kunskap om riskerna, något som många miljöorganisationer och universitet arbetar för att implementera. För att undvika framtida tragedier måste både lagar och planeringsmodeller uppdateras och efterlevas strikt, särskilt i de äldre planerna som fortfarande tillåter byggnation i riskområden. 


Kartläggningen från september 2023 över Guadalhorcedalen utanför Málaga anger tydligt de områden som översvämmades den 28 oktober i år. (Källa: El Diario)
            [ingress] => För drygt ett år sedan publicerade tidningen El Diario en artikel baserad på en noggrann kartläggning av alla områden och byggnader i Spanien som befinner sig i områden som är utsatta för eventuella översvämningar. Av denna framgår att omkring 4,3 procent av alla bostäder i landet är belägna i zoner med hög sannolikhet för återkommande översvämningar inom de närmaste 100 åren. 
            [headline] => Ligger din bostad i ett riskområde?
            [page] => 0
            [modified] => 20241103103148
            [created] => 20241102170451
            [publishStart] => 20241105070000
            [publishStop] => 20250501180459
            [fullArticle] => Ligger din bostad i ett riskområde? För drygt ett år sedan publicerade tidningen El Diario en artikel baserad på en noggrann kartläggning av alla områden och byggnader i Spanien som befinner sig i områden som är utsatta för eventuella översvämningar. Av denna framgår att omkring 4,3 procent av alla bostäder i landet är belägna i zoner med hög sannolikhet för återkommande översvämningar inom de närmaste 100 åren.  Mer än en miljon spanska bostäder ligger i områden med hög översvämningsrisk. Det framgår av kartan som publicerades av El Diario den 4 september 2023 och som du kan konsultera här!. Kartan är baserad på kartor från det spanska fastighetsregistret och den nationella kartläggningen av översvämningsområden.

Den utbredda risken för översvämningar skylls en kombination av klimatförändringar och årtionden av intensiv byggnation i känsliga områden, särskilt i kustområdena vid Medelhavet. En mängd byggnader riskerar att drabbas av både flodvågor och stormar, och i vissa områden är det 50 procents risk att översvämningar inträffar inom de närmaste tio åren. Detta skrev El Diario 14 månader före den katastrofala stormen som skakat Spanien den senaste veckan.

Kartläggningen berör samtliga byggnader med minst tio procent av sin yta belägen i en översvämningszon, vilket inkluderar nyckelkomplex som sjukhus och fängelser. För att kunna redovisa risken på ett mer detaljerat sätt för alla spanska kommuner inkluderar artikeln även sökverktyg som specificerar antalet utsatta bostäder i varje kommun.

Riskerna för översvämningar förvärras av klimatförändringarna, där extremväder och högre vattennivåer förväntas bli vanligare. Trots att det finns studier som tydligt visar vilka områden som är mest utsatta, fortsätter byggnation att ske där.

Kartan är som sagt publicerad i september 2023, men när man studerar Guadalhorcedalen utanför Málaga så hade den lika väl kunnat beskriva de områden som lades under vatten natten till den 28 oktober i år. När det gäller Valencia däremot så är vidden av översvämningarna mycket större än ens risken som anges på kartan.

Även tidningen El País konstaterar att kartorna över dessa riskområden visar att Valencia är sårbart, men omfattningen av stormen överträffade till och med de mest pessimistiska prognoserna. Spanien har länge kämpat med att hantera byggnation i översvämningsområden, och idag bor cirka 2,7 miljoner människor i områden med hög översvämningsrisk. 

Byggnationen i dessa områden började redan på 1960-talet, när reglerna för riskzoner ännu var otillräckliga. Först 2015 infördes en lag som kräver att kommunerna identifierar översvämningsrisker och klassar sådana områden som ej byggbara. Trots detta finns fortfarande gamla stadsplaner som inte inkluderar nödvändiga restriktioner. 

Flera experter understryker sedan länge behovet av en nationell strategi för hantering av översvämningar, där planeringen bör omfatta hela flodbäcken, från landsbygd till stad. Enligt El País krävs också ökad utbildning och kunskap om riskerna, något som många miljöorganisationer och universitet arbetar för att implementera. För att undvika framtida tragedier måste både lagar och planeringsmodeller uppdateras och efterlevas strikt, särskilt i de äldre planerna som fortfarande tillåter byggnation i riskområden. 


Kartläggningen från september 2023 över Guadalhorcedalen utanför Málaga anger tydligt de områden som översvämmades den 28 oktober i år. (Källa: El Diario) Några av de värst drabbade områdena av översvämningarna i södra Valencia, som Paiporta och Alfafar, är inte ens farozoner enligt de riskkartor som myndigheterna hanterar. Källa: El Diario 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [9] => Array
        (
            [id] => 41927
            [sectionId] => 448
            [priority] => 12
            [publish] => y
            [body] => Fyra poliser som lyssnat förstrött till förhöret ruskar irriterat och övergivet på sina huvuden. Förhörsledaren reser sig och går in på kontoret. Efter en stund kommer han tillbaka och har nu en gammal Europakarta som han lägger framför mig. Han vill att jag skall peka ut varifrån jag kommer. Jag sätter en smutsig pekfinger mellan Närke och Småland och ser att Sverige heter Svecia på italienska. Alltså inte så olikt Svitzzera vilket är Schweiz. 

Nu händer någonting minst sagt förbryllande. Alla i lokalen skiner upp, skrattar och pratar forcerat med varandra. Vad var det som var så jävla roligt, tänker jag. Plötsligt kommer en rödbrusig snut emot mig, flinar upp sig, gör tummen upp och skriker
–GUNNAR NORDAHL!!!
–Jaa, svarar jag och nickar.
–IL PROFESSORE! –  GUNNAR GREN! skriker en annan.
–LIEDHOLM! Vrålar en tredje.
Jag kan bara nicka jakande och nu råder det feststämning i lokalen och från den stunden är jag hela stationens kelgris.

Gunnar Nordahl, Nils Liedholm och Gunnar Green kallades gemensamt för GreNoLi och var tre omåttligt populära svenska fotbollsproffs som spelat och alltjämt spelar i Milanos fotbollslag AC Milan vid tiden för mitt besök.
  
Jag slipper gå tillbaka till cellen. Får istället sitta i den stora soffan bakom bordet i vaktrummet i tre dagar. Endast nätterna tillbringar jag i cellen med dörren olåst. Jag slipper även den torftiga fångmaten. Olika poliser tar med mig till en barservering på andra sidan torget och bjuder på mat. Vem som betalar den vet inte jag. Här bjuds jag också på café espresso som jag aldrig ens hört talas om. Löjligt liten kopp med någonting som mer liknar tjära och som inte på minsta vis påminner om mammas kokkaffe.
–InGrid BerGam ropar en polis med tummen i vädret och menar därmed Ingrid Bergman. Han uttalar namnen med hårda G och nu har samtalen utökats med en kvinna. 

Vid middagstid andra dagen kommer två gendarmer, tar tag i mig i varsin arm och tar med mig in i den vänstra korridoren. Vad skall det bli nu, undrar jag, när jag förs in i en stor mörk sal. De sitter på var sida om mig när det börjar flimra i en liten apparat högt uppe på motstående vägg.  Jag hör musik och ser en vacker kvinna som sjunger. Folk dansar i regn och åska. En sexig flicka, endast iförd bikini och en lätt klänning dansar omgiven av drivande trasiga molntappar i halv storm till melodin Stormy weather. Jag ser television för första gången och det innan man i Sverige lanserat detta medium. 
  
I tre dagar skriker alla poliser som kommer, namnen på de tre svenska fotbollsspelarna och gör tummen upp mot mig. Jag svarar på samma sätt. Efter att vi gjort detta några hundra gånger kommer någon på den ljusa idén att kontakta det svenska konsulatet. Jag får besök av en svensk kvinna. Om hon är konsul eller någon tjänsteman på konsulatet vet jag inte. Hon är blond, vacker och i sina bästa år. Kan mycket väl vara InGrid BerGams syster. Eller åtminstone halvsyster. Hon beundras oblygt av allt fler tillströmmande och kvardröjande poliser. Men det tycks hon inte ens märka eller så bryr hon sig inte. 

Kvinnan är allvarlig och tycker det är för bedrövligt att jag, som är så ung, skall sitta inspärrad på en italiensk polisstation. Hon skall ordna ett lämpligare boende under den tid det tar att ordna min hemresa, för vilken man måste utfärda ett tillfälligt pass och tågbiljetter. Hon tar med sig min sjömansbok och ger mig i stället en bunt svenska veckotidningar.

Följande dag är hon tillbaka och blir åter begapad. De italienska poliserna är helt fascinerade och det är väl ingen tillfällighet att en medelålders man, som verkar vara deras chef, skjutsar oss i en privatbil till mitt nya boende. Vi åker ett par kilometer genom en myllrande stad och stannar framför en ofantlig tegelbyggnad med en fem meter hög och välvd port som har en mindre dörr. 

Polischefen bultar på med en portkläpp och en barsk man iförd någon slags religiös kostymering öppnar. Han kanske är abbot eller munk. Vad vet jag. Mitt ressällskap lämnar mig och abboten tar ifrån mig bunten med svenska veckotidningar, då sådan lektyr är totalförbjuden inom klostret. Jag är alltså inlåst på ett katolskt kloster som samtidigt är barnhem och skola för pojkar. 

Utan några som helst välkomstceremonier går vi över en stor gård och tre trappor upp i motstående byggnad och vidare in i en långsmal sovsal med femton enkla sängar i rad. Jag förvånas över att det är så högt till tak. Så blir jag lämnad ensam och allt är ödsligt och folktomt, då de andra pojkarna befinner sig i skolan.

Fortsättning följer.
            [ingress] => BENGT SÄNDH  (Fortsättning från förra veckan)  Jag får lämna cellen och följa med en konstapel ut i vaktrummet. Nu är det lite lugnare och en civilklädd man försöker förhöra mig. Han tilltalar mig på tyska och franska, men jag kan bara svara ”non capito”. Tyska, franska och italienska är de språk som talas i Schweitz och jag har ju kvällen före nickat jakande när man frågat om jag kommer från ”Svitzzera”. 
            [headline] => Idol bland poliser
            [page] => 0
            [modified] => 20241104075202
            [created] => 20241024173240
            [publishStart] => 20241105065900
            [publishStop] => 20250421092459
            [fullArticle] => Idol bland poliser BENGT SÄNDH  (Fortsättning från förra veckan)  Jag får lämna cellen och följa med en konstapel ut i vaktrummet. Nu är det lite lugnare och en civilklädd man försöker förhöra mig. Han tilltalar mig på tyska och franska, men jag kan bara svara ”non capito”. Tyska, franska och italienska är de språk som talas i Schweitz och jag har ju kvällen före nickat jakande när man frågat om jag kommer från ”Svitzzera”.  Fyra poliser som lyssnat förstrött till förhöret ruskar irriterat och övergivet på sina huvuden. Förhörsledaren reser sig och går in på kontoret. Efter en stund kommer han tillbaka och har nu en gammal Europakarta som han lägger framför mig. Han vill att jag skall peka ut varifrån jag kommer. Jag sätter en smutsig pekfinger mellan Närke och Småland och ser att Sverige heter Svecia på italienska. Alltså inte så olikt Svitzzera vilket är Schweiz. 

Nu händer någonting minst sagt förbryllande. Alla i lokalen skiner upp, skrattar och pratar forcerat med varandra. Vad var det som var så jävla roligt, tänker jag. Plötsligt kommer en rödbrusig snut emot mig, flinar upp sig, gör tummen upp och skriker
–GUNNAR NORDAHL!!!
–Jaa, svarar jag och nickar.
–IL PROFESSORE! –  GUNNAR GREN! skriker en annan.
–LIEDHOLM! Vrålar en tredje.
Jag kan bara nicka jakande och nu råder det feststämning i lokalen och från den stunden är jag hela stationens kelgris.

Gunnar Nordahl, Nils Liedholm och Gunnar Green kallades gemensamt för GreNoLi och var tre omåttligt populära svenska fotbollsproffs som spelat och alltjämt spelar i Milanos fotbollslag AC Milan vid tiden för mitt besök.
  
Jag slipper gå tillbaka till cellen. Får istället sitta i den stora soffan bakom bordet i vaktrummet i tre dagar. Endast nätterna tillbringar jag i cellen med dörren olåst. Jag slipper även den torftiga fångmaten. Olika poliser tar med mig till en barservering på andra sidan torget och bjuder på mat. Vem som betalar den vet inte jag. Här bjuds jag också på café espresso som jag aldrig ens hört talas om. Löjligt liten kopp med någonting som mer liknar tjära och som inte på minsta vis påminner om mammas kokkaffe.
–InGrid BerGam ropar en polis med tummen i vädret och menar därmed Ingrid Bergman. Han uttalar namnen med hårda G och nu har samtalen utökats med en kvinna. 

Vid middagstid andra dagen kommer två gendarmer, tar tag i mig i varsin arm och tar med mig in i den vänstra korridoren. Vad skall det bli nu, undrar jag, när jag förs in i en stor mörk sal. De sitter på var sida om mig när det börjar flimra i en liten apparat högt uppe på motstående vägg.  Jag hör musik och ser en vacker kvinna som sjunger. Folk dansar i regn och åska. En sexig flicka, endast iförd bikini och en lätt klänning dansar omgiven av drivande trasiga molntappar i halv storm till melodin Stormy weather. Jag ser television för första gången och det innan man i Sverige lanserat detta medium. 
  
I tre dagar skriker alla poliser som kommer, namnen på de tre svenska fotbollsspelarna och gör tummen upp mot mig. Jag svarar på samma sätt. Efter att vi gjort detta några hundra gånger kommer någon på den ljusa idén att kontakta det svenska konsulatet. Jag får besök av en svensk kvinna. Om hon är konsul eller någon tjänsteman på konsulatet vet jag inte. Hon är blond, vacker och i sina bästa år. Kan mycket väl vara InGrid BerGams syster. Eller åtminstone halvsyster. Hon beundras oblygt av allt fler tillströmmande och kvardröjande poliser. Men det tycks hon inte ens märka eller så bryr hon sig inte. 

Kvinnan är allvarlig och tycker det är för bedrövligt att jag, som är så ung, skall sitta inspärrad på en italiensk polisstation. Hon skall ordna ett lämpligare boende under den tid det tar att ordna min hemresa, för vilken man måste utfärda ett tillfälligt pass och tågbiljetter. Hon tar med sig min sjömansbok och ger mig i stället en bunt svenska veckotidningar.

Följande dag är hon tillbaka och blir åter begapad. De italienska poliserna är helt fascinerade och det är väl ingen tillfällighet att en medelålders man, som verkar vara deras chef, skjutsar oss i en privatbil till mitt nya boende. Vi åker ett par kilometer genom en myllrande stad och stannar framför en ofantlig tegelbyggnad med en fem meter hög och välvd port som har en mindre dörr. 

Polischefen bultar på med en portkläpp och en barsk man iförd någon slags religiös kostymering öppnar. Han kanske är abbot eller munk. Vad vet jag. Mitt ressällskap lämnar mig och abboten tar ifrån mig bunten med svenska veckotidningar, då sådan lektyr är totalförbjuden inom klostret. Jag är alltså inlåst på ett katolskt kloster som samtidigt är barnhem och skola för pojkar. 

Utan några som helst välkomstceremonier går vi över en stor gård och tre trappor upp i motstående byggnad och vidare in i en långsmal sovsal med femton enkla sängar i rad. Jag förvånas över att det är så högt till tak. Så blir jag lämnad ensam och allt är ödsligt och folktomt, då de andra pojkarna befinner sig i skolan.

Fortsättning följer. Tre svenska fotbollsproffs gjorde Bengt Sändhs vistelse i en italiensk arrest betydligt angenämare. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [10] => Array
        (
            [id] => 42002
            [sectionId] => 36
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => En projektgrupp har tilldelats uppdraget att ta fram ett förslag på den mest lämpliga sträckningen. Det ska sedan presenteras för Almuñécar kommun, Mancomunidad de la Costa Tropical, provinsledningen i Granada och den nationella kustmyndigheten.

Förutom de tekniska aspekterna av gångbron måste projektet följa specifika miljödirektiv och ta hänsyn till områdets kulturella och historiska värden. Rapporten ska också inkludera en miljöutvärdering för att fastställa de potentiella konsekvenserna av varje alternativ och identifiera åtgärder för att minimera miljöpåverkan.

Målet är att det inledande planeringsstadiet ska slutföras inom två månader efter att det tilldelats och studien har en budget på cirka 18.000 euro. Detta steg är avgörande för att påbörja de nödvändiga godkännandeprocesserna, däribland den miljömässiga prövningen som krävs enligt den spanska lagen för kust- och havsprojekt.
            [ingress] => Provinsstyret i Granada och kommunernas samfällighet på Costa Tropical planerar uppförandet av en ny gångbro mellan Marina del Este och stränderna El Muerto och Cotobro, i Almuñécar. Projektet är en del av det större kuststråket Senda Litoral, som syftar till att skapa sammanhängande stigar längs hela Costa Tropical för att underlätta tillgång till stränderna och samtidigt skydda kustmiljön.
            [headline] => Gångbro ska förbinda kustbandet
            [page] => 0
            [modified] => 20241103103532
            [created] => 20241103103433
            [publishStart] => 20241104170000
            [publishStop] => 20250502113459
            [fullArticle] => Gångbro ska förbinda kustbandet Provinsstyret i Granada och kommunernas samfällighet på Costa Tropical planerar uppförandet av en ny gångbro mellan Marina del Este och stränderna El Muerto och Cotobro, i Almuñécar. Projektet är en del av det större kuststråket Senda Litoral, som syftar till att skapa sammanhängande stigar längs hela Costa Tropical för att underlätta tillgång till stränderna och samtidigt skydda kustmiljön. En projektgrupp har tilldelats uppdraget att ta fram ett förslag på den mest lämpliga sträckningen. Det ska sedan presenteras för Almuñécar kommun, Mancomunidad de la Costa Tropical, provinsledningen i Granada och den nationella kustmyndigheten.

Förutom de tekniska aspekterna av gångbron måste projektet följa specifika miljödirektiv och ta hänsyn till områdets kulturella och historiska värden. Rapporten ska också inkludera en miljöutvärdering för att fastställa de potentiella konsekvenserna av varje alternativ och identifiera åtgärder för att minimera miljöpåverkan.

Målet är att det inledande planeringsstadiet ska slutföras inom två månader efter att det tilldelats och studien har en budget på cirka 18.000 euro. Detta steg är avgörande för att påbörja de nödvändiga godkännandeprocesserna, däribland den miljömässiga prövningen som krävs enligt den spanska lagen för kust- och havsprojekt. Gångbron ska förbinda fritidshamnen Marina del Este med Cotobro och Almuñécar längs kustbandet. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [11] => Array
        (
            [id] => 41889
            [sectionId] => 23
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Situationen har väckt stor uppmärksamhet på grund av de miljöproblem som tömningen orsakar, särskilt för djurlivet i området. Polisenheten Seprona har dock avvisat de anmälningar som gjorts, med hänvisning till att vattenanvändningen sker enligt lagliga rättigheter. Javier García tillägger att bevattningen även gynnar lokala jordbrukare som drabbats av vattenbrist på grund av torkan.

De sjunkande vattennivåerna i Las Medranas har tvingat anläggningen Cable Ski att tillfälligt stänga. Kommunen arbetar nu tillsammans med regionstyret Junta de Andalucía för att överväga miljöåtgärder om situationen förvärras ytterligare. García hoppas dock på regn under hösten för att mildra effekterna av torkan, skriver tidningen Marbella24Horas.

Se aktuell flygvy på SK-tv:


            [ingress] => Kommunledningen i Marbella intygar att Guadalmina Golf har lov att använda vatten från dammen Las Medranas för att vattna sina banor, även om det innebär att dammens reserver töms helt. Enligt Javier García, vice borgmästare i San Pedro Alcántara, har golfklubben rätten till vattnet och kan använda det utan begränsningar.
            [headline] => Golfbana tillåts tömma reservoar på vatten
            [page] => 0
            [modified] => 20241103104003
            [created] => 20241018100926
            [publishStart] => 20241104120000
            [publishStop] => 20250416100959
            [fullArticle] => Golfbana tillåts tömma reservoar på vatten Kommunledningen i Marbella intygar att Guadalmina Golf har lov att använda vatten från dammen Las Medranas för att vattna sina banor, även om det innebär att dammens reserver töms helt. Enligt Javier García, vice borgmästare i San Pedro Alcántara, har golfklubben rätten till vattnet och kan använda det utan begränsningar. Situationen har väckt stor uppmärksamhet på grund av de miljöproblem som tömningen orsakar, särskilt för djurlivet i området. Polisenheten Seprona har dock avvisat de anmälningar som gjorts, med hänvisning till att vattenanvändningen sker enligt lagliga rättigheter. Javier García tillägger att bevattningen även gynnar lokala jordbrukare som drabbats av vattenbrist på grund av torkan.

De sjunkande vattennivåerna i Las Medranas har tvingat anläggningen Cable Ski att tillfälligt stänga. Kommunen arbetar nu tillsammans med regionstyret Junta de Andalucía för att överväga miljöåtgärder om situationen förvärras ytterligare. García hoppas dock på regn under hösten för att mildra effekterna av torkan, skriver tidningen Marbella24Horas.

Se aktuell flygvy på SK-tv:

 Vattennivån i dammen Las Medranas har sjunkit avsevärt sedan början på sommaren. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [12] => Array
        (
            [id] => 42008
            [sectionId] => 390
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Under helgen har fler än 1.500 migranter fått undsättas av den spanska sjöräddningen. Av dessa har 800 anlänt i 13 olika båtar till Lanzarote och El Hierro. Detta har åter pressat de lokala mottagningsresurserna till bristningsgränsen. Vid Lanzarotes kust räddades flera gummibåtar med kvinnor och barn ombord.

Nyhetsbyrån Europa Press rapporterar om en flyktingbåt i trä med tio överlevande som varit på drift i 19 dagar, innan den räddades av ett handelsfartyg 370 kilometer söder om El Hierro. Totalt 48 personer ombord hade omkommit under färden. De hade givit sig av från Nouadhibou i Mauretanien, men drabbades av motorstopp och tvingades kasta sina döda medpassagerare överbord​​.

Det är inte den enda tragedin på havet de senaste dagarna, då minst fem andra migranter miste livet när en gummibåt sjönk nära Lanzarote. Ytterligare 17 ombordvarande räddades tack vare att ett flygplan från sjöräddningen kastade ut livbåtar. En annan nödställd gummibåt med cirka 80 personer ombord fick undsättas av räddningsfartyg och helikopter​.
            [ingress] => De senaste dagarna har Kanarieöarna upplevt en ny våg av flyktingbåtar och tragedier till havs. Medan räddningsinsatser lyckats rädda hundratals liv, har minst 55 migranter omkommit under försöken att nå den spanska ögruppen.
            [headline] => Ny flyktingvåg med många dödsoffer
            [page] => 0
            [modified] => 20241104075301
            [created] => 20241104075217
            [publishStart] => 20241104083000
            [publishStop] => 20250503085259
            [fullArticle] => Ny flyktingvåg med många dödsoffer De senaste dagarna har Kanarieöarna upplevt en ny våg av flyktingbåtar och tragedier till havs. Medan räddningsinsatser lyckats rädda hundratals liv, har minst 55 migranter omkommit under försöken att nå den spanska ögruppen. Under helgen har fler än 1.500 migranter fått undsättas av den spanska sjöräddningen. Av dessa har 800 anlänt i 13 olika båtar till Lanzarote och El Hierro. Detta har åter pressat de lokala mottagningsresurserna till bristningsgränsen. Vid Lanzarotes kust räddades flera gummibåtar med kvinnor och barn ombord.

Nyhetsbyrån Europa Press rapporterar om en flyktingbåt i trä med tio överlevande som varit på drift i 19 dagar, innan den räddades av ett handelsfartyg 370 kilometer söder om El Hierro. Totalt 48 personer ombord hade omkommit under färden. De hade givit sig av från Nouadhibou i Mauretanien, men drabbades av motorstopp och tvingades kasta sina döda medpassagerare överbord​​.

Det är inte den enda tragedin på havet de senaste dagarna, då minst fem andra migranter miste livet när en gummibåt sjönk nära Lanzarote. Ytterligare 17 ombordvarande räddades tack vare att ett flygplan från sjöräddningen kastade ut livbåtar. En annan nödställd gummibåt med cirka 80 personer ombord fick undsättas av räddningsfartyg och helikopter​. Trots massiv insats från den spanska sjöräddningen har minst 55 migranter mist livet de senaste dagarna när de försökt nå Kanarieöarna. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [13] => Array
        (
            [id] => 42000
            [sectionId] => 11
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Enligt Copernicus kartläggning är några av de mest drabbade förorterna till Valencia Xirivella och Paiporta, där mer än 10.000 hushåll påverkats av översvämningarna. I andra kommuner, såsom Picanya, l´Alcúdia och Beniparrell, ligger över 90 procent av alla bostäder inom de områden som identifierats som drabbade. Uppgifterna är dock ofullständiga, eftersom vissa särskilt utsatta platser som Chiva och Letur ännu inte analyserats av Copernicus. Detta innebär att det totala antalet påverkade hushåll och individer sannolikt kommer att stiga när fler satellitbilder bearbetas, rapporterar tidningen El Diario.

Den stora mängden nederbörd som fallit över Valencia och andra delar av Spanien har lett till historiska nivåer av vatten och lera som brutit sig ur flodbäddarna. Enligt Copernicus insamling av data hade många områden i Valencia fortfarande stående vatten fyra dagar efter skyfallen, vilket försvårar både räddningsarbetet och insatser för att återställa skadade byggnader och infrastruktur.

Räddningstjänst och frivilligorganisationer arbetar intensivt i regionen för att evakuera boende och söka efter saknade personer. Ett center för samordning av räddningsinsatser har inrättats i Moncada, där volontärer från hela landet bidrar. De står inför svåra förhållanden, med allt från oförutsägbara vattennivåer till instabila byggnader som hotar att kollapsa efter att ha stått under vatten i flera dagar.

Stormens omfattning har lett till att de lokala myndigheterna, tillsammans med centralregeringen, överväger att utlysa de mest drabbade områdena som katastrofzoner, vilket skulle ge dem tillgång till statligt stöd för återuppbyggnad. Den spanska miljömyndigheten och lokala myndigheter arbetar samtidigt med att analysera hur man kan minska risken för liknande katastrofer i framtiden, särskilt med tanke på klimatförändringarna.

Många vägar har blivit oframkomliga på grund av både vattenmassorna och jordskred. Flera broar har skadats, vilket försvårar transporter och fördröjer räddningsarbetet. Myndigheterna planerar redan för ett omfattande återuppbyggnadsarbete för att säkerställa att infrastrukturen kan stå emot framtida naturkatastrofer.

Samtidigt växer oron över klimatförändringens påverkan, då Spanien, som redan lider av torka, även har upplevt en ökning av intensiva skyfall. Lokala och nationella myndigheter uppmanas att implementera fler förebyggande åtgärder, såsom förbättrad infrastruktur för att hantera skyfall och bättre varningssystem.
            [ingress] => Preliminära uppskattningar från det europeiska nödsystemet Copernicus gör gällande att minst 77.000 bostäder skadats och över 50.000 hektar av Valenciaprovinsen översvämmats vid skyfallen. Omkring 190.000 människor bedöms vara direkt påverkade av de massiva översvämningarna.
            [headline] => Tiotusentals bostäder skadade av stormen
            [page] => 0
            [modified] => 20241103103925
            [created] => 20241103103158
            [publishStart] => 20241104070000
            [publishStop] => 20250502113159
            [fullArticle] => Tiotusentals bostäder skadade av stormen Preliminära uppskattningar från det europeiska nödsystemet Copernicus gör gällande att minst 77.000 bostäder skadats och över 50.000 hektar av Valenciaprovinsen översvämmats vid skyfallen. Omkring 190.000 människor bedöms vara direkt påverkade av de massiva översvämningarna. Enligt Copernicus kartläggning är några av de mest drabbade förorterna till Valencia Xirivella och Paiporta, där mer än 10.000 hushåll påverkats av översvämningarna. I andra kommuner, såsom Picanya, l´Alcúdia och Beniparrell, ligger över 90 procent av alla bostäder inom de områden som identifierats som drabbade. Uppgifterna är dock ofullständiga, eftersom vissa särskilt utsatta platser som Chiva och Letur ännu inte analyserats av Copernicus. Detta innebär att det totala antalet påverkade hushåll och individer sannolikt kommer att stiga när fler satellitbilder bearbetas, rapporterar tidningen El Diario.

Den stora mängden nederbörd som fallit över Valencia och andra delar av Spanien har lett till historiska nivåer av vatten och lera som brutit sig ur flodbäddarna. Enligt Copernicus insamling av data hade många områden i Valencia fortfarande stående vatten fyra dagar efter skyfallen, vilket försvårar både räddningsarbetet och insatser för att återställa skadade byggnader och infrastruktur.

Räddningstjänst och frivilligorganisationer arbetar intensivt i regionen för att evakuera boende och söka efter saknade personer. Ett center för samordning av räddningsinsatser har inrättats i Moncada, där volontärer från hela landet bidrar. De står inför svåra förhållanden, med allt från oförutsägbara vattennivåer till instabila byggnader som hotar att kollapsa efter att ha stått under vatten i flera dagar.

Stormens omfattning har lett till att de lokala myndigheterna, tillsammans med centralregeringen, överväger att utlysa de mest drabbade områdena som katastrofzoner, vilket skulle ge dem tillgång till statligt stöd för återuppbyggnad. Den spanska miljömyndigheten och lokala myndigheter arbetar samtidigt med att analysera hur man kan minska risken för liknande katastrofer i framtiden, särskilt med tanke på klimatförändringarna.

Många vägar har blivit oframkomliga på grund av både vattenmassorna och jordskred. Flera broar har skadats, vilket försvårar transporter och fördröjer räddningsarbetet. Myndigheterna planerar redan för ett omfattande återuppbyggnadsarbete för att säkerställa att infrastrukturen kan stå emot framtida naturkatastrofer.

Samtidigt växer oron över klimatförändringens påverkan, då Spanien, som redan lider av torka, även har upplevt en ökning av intensiva skyfall. Lokala och nationella myndigheter uppmanas att implementera fler förebyggande åtgärder, såsom förbättrad infrastruktur för att hantera skyfall och bättre varningssystem. De bruna områdena på kartan har översvämmats efter skyfallen och de svarta markerar påverkade byggnader. Källa: El Diario.es 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [14] => Array
        (
            [id] => 41990
            [sectionId] => 448
            [priority] => 12
            [publish] => y
            [body] => I skrivande stund är det definitiva dödstalet efter monsterstormarna fortfarande oklart. Antalet dödsoffer översteg den 1 november en för spanjorer signifikativ siffra, som är 193. Det är nämligen antalet liv som skördades vid terroristattentaten i Madrid den 11 mars 2004. Även om skillnaderna mellan ett brutalt terroristdåd och en naturkatastrof är stora, finns också betydande likheter.

Det som attentaten i Madrid och katastrofen i Valencia har gemensamt är, förutom de skrämmande dödstalen, hur offren varit slumpvis utvalda. Översvämningarna den gångna veckan har varit skoningslösa och bland offren finns såväl gamla som spädbarn, friska som sjuka, liksom rika som fattiga. Till och med medlemmar av räddningstjänsten spolades bort av vattenmassorna, när en guardiacivilförläggning hamnade i vägen för en av flodvågorna.

Den oskiljbara karaktären är ett av skälen till att katastrofen chockat Spanien. Den kunde ha drabbat vem som helst och offren hade ingen chans att klara sig undan. Många människor omkom i sina egna hem, eller i sina bilar. Vittnen beskriver hur vattenmassorna steg på bara några minuter. Flera av offren var människor som gick ner i sina garage för att ta ut bilen, bekymrade för en eventuell översvämning i källarlokaler. Väl nere i garaget överraskades de av den plötsliga flodvågen och fångades som i en råttfälla.

Skadorna på grund av översvämningarna är ofantliga. Flera dagar efter ovädret var flera områden fortfarande utan el och vatten. De första insatserna har fokuserat på att finna hundratals människor som saknats, omhänderta dödsoffren och undsätta de många som förlorat allt de har. Därefter måste de materiella skadorna repareras, vilket kommer att ta månader. De omfattande skadorna på vägar och järnvägsnätet försvårar i sin tur räddningsarbetet.

Förr i tiden betraktades en naturkatastrof som något oundvikligt eller till och med ödesbestämt, orsakat av högre makter. Idag vill vi inte acceptera att omfattande död kan inträffa så pass slumpmässigt. Vi behöver skylla på någon. Fokus har i detta fall lagts på myndigheternas agerande, eller rättare sagt bristande reaktion. Med facit i hand är det lätt att klandra de som inte tog väderlekstjänstens varningar på allvar, men i ärlighetens namn, hur ofta leder en vädervarning till förebyggande åtgärder? Säkerligen hade liv kunnat räddas om räddningstjänsten skickat ut varningar tidigare, men det är omöjligt att veta hur många. Samtidigt är det förståeligt att de som förlorat nära och kära känner vrede.

När den värsta chocken och sorgen lagt sig kommer det vara nödvändigt att analysera katastrofen ur ett bredare och mer vetenskapligt perspektiv, Mycket tyder på att detta inte var ”ett oväder som många andra”. Vittnen talar om att översvämningarna drabbat områden som aldrig varit utsatta tidigare. Likaså pekar meterologer på att mängden nederbörd som föll på kort tid, i vissa fall nära 500 millimeter på endast åtta timmar, saknar motstycke.

För många experter handlar det enbart om att lägga ihop två och två. Vi har den senaste tiden kunnat läsa att det denna sommar registrerats rekordhöga temperaturer i Medelhavet, precis intill där stormen inträffade. Det som inträffade i Valencia var ett unikt väderfenomen där ett lågtryck med skyfall som normalt varar högst någon timme låste sig fast över samma område avsevärt längre. Monsterstormen göddes enligt experter av onormalt varma havsvindar.

Förnekare av klimatförändringarna kommer att åberopa att översvämningar inte är något nytt. Själv kan jag inte skaka av mig insikten om att bilderna som rullats ut från Valencia är precis av sådant slag som klimatforskare varnat oss för i snart 50 års tid. Tyvärr har de flesta av oss ignorerat experternas varningar, på precis samma sätt som de spanska myndigheterna nu senast ser ut att ha nonchalerat de många aviseringarna från väderlekstjänsten om en förestående katastrof på den spanska östkusten. Ska vi någonsin lära oss?
            [ingress] => MATS BJÖRKMAN  Spanien är i chock efter översvämningarna i främst Valenciaområdet och vidden av katastrofen har nästan en vecka senare knappt börjat sjunka in. Samtidigt har experter i snart 50 år varnat för precis denna typ av naturkatastrofer. 
            [headline] => Katastrofen som ingen ville tro på
            [page] => 0
            [modified] => 20241103104820
            [created] => 20241101173139
            [publishStart] => 20241104065900
            [publishStop] => 20250430182959
            [fullArticle] => Katastrofen som ingen ville tro på MATS BJÖRKMAN  Spanien är i chock efter översvämningarna i främst Valenciaområdet och vidden av katastrofen har nästan en vecka senare knappt börjat sjunka in. Samtidigt har experter i snart 50 år varnat för precis denna typ av naturkatastrofer.  I skrivande stund är det definitiva dödstalet efter monsterstormarna fortfarande oklart. Antalet dödsoffer översteg den 1 november en för spanjorer signifikativ siffra, som är 193. Det är nämligen antalet liv som skördades vid terroristattentaten i Madrid den 11 mars 2004. Även om skillnaderna mellan ett brutalt terroristdåd och en naturkatastrof är stora, finns också betydande likheter.

Det som attentaten i Madrid och katastrofen i Valencia har gemensamt är, förutom de skrämmande dödstalen, hur offren varit slumpvis utvalda. Översvämningarna den gångna veckan har varit skoningslösa och bland offren finns såväl gamla som spädbarn, friska som sjuka, liksom rika som fattiga. Till och med medlemmar av räddningstjänsten spolades bort av vattenmassorna, när en guardiacivilförläggning hamnade i vägen för en av flodvågorna.

Den oskiljbara karaktären är ett av skälen till att katastrofen chockat Spanien. Den kunde ha drabbat vem som helst och offren hade ingen chans att klara sig undan. Många människor omkom i sina egna hem, eller i sina bilar. Vittnen beskriver hur vattenmassorna steg på bara några minuter. Flera av offren var människor som gick ner i sina garage för att ta ut bilen, bekymrade för en eventuell översvämning i källarlokaler. Väl nere i garaget överraskades de av den plötsliga flodvågen och fångades som i en råttfälla.

Skadorna på grund av översvämningarna är ofantliga. Flera dagar efter ovädret var flera områden fortfarande utan el och vatten. De första insatserna har fokuserat på att finna hundratals människor som saknats, omhänderta dödsoffren och undsätta de många som förlorat allt de har. Därefter måste de materiella skadorna repareras, vilket kommer att ta månader. De omfattande skadorna på vägar och järnvägsnätet försvårar i sin tur räddningsarbetet.

Förr i tiden betraktades en naturkatastrof som något oundvikligt eller till och med ödesbestämt, orsakat av högre makter. Idag vill vi inte acceptera att omfattande död kan inträffa så pass slumpmässigt. Vi behöver skylla på någon. Fokus har i detta fall lagts på myndigheternas agerande, eller rättare sagt bristande reaktion. Med facit i hand är det lätt att klandra de som inte tog väderlekstjänstens varningar på allvar, men i ärlighetens namn, hur ofta leder en vädervarning till förebyggande åtgärder? Säkerligen hade liv kunnat räddas om räddningstjänsten skickat ut varningar tidigare, men det är omöjligt att veta hur många. Samtidigt är det förståeligt att de som förlorat nära och kära känner vrede.

När den värsta chocken och sorgen lagt sig kommer det vara nödvändigt att analysera katastrofen ur ett bredare och mer vetenskapligt perspektiv, Mycket tyder på att detta inte var ”ett oväder som många andra”. Vittnen talar om att översvämningarna drabbat områden som aldrig varit utsatta tidigare. Likaså pekar meterologer på att mängden nederbörd som föll på kort tid, i vissa fall nära 500 millimeter på endast åtta timmar, saknar motstycke.

För många experter handlar det enbart om att lägga ihop två och två. Vi har den senaste tiden kunnat läsa att det denna sommar registrerats rekordhöga temperaturer i Medelhavet, precis intill där stormen inträffade. Det som inträffade i Valencia var ett unikt väderfenomen där ett lågtryck med skyfall som normalt varar högst någon timme låste sig fast över samma område avsevärt längre. Monsterstormen göddes enligt experter av onormalt varma havsvindar.

Förnekare av klimatförändringarna kommer att åberopa att översvämningar inte är något nytt. Själv kan jag inte skaka av mig insikten om att bilderna som rullats ut från Valencia är precis av sådant slag som klimatforskare varnat oss för i snart 50 års tid. Tyvärr har de flesta av oss ignorerat experternas varningar, på precis samma sätt som de spanska myndigheterna nu senast ser ut att ha nonchalerat de många aviseringarna från väderlekstjänsten om en förestående katastrof på den spanska östkusten. Ska vi någonsin lära oss? I nära 50 års tid har klimatforskare varnat oss för den typ av naturkatastrofer som nu drabbat Valenciaområdet. Foto: Manuel Pérez García & Estefania Monerri Mínguez/Wikimedia Commons 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

)