Array
(
    [0] => Array
        (
            [id] => 41136
            [sectionId] => 384
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => - - - Detta inslag är ett smakprov och publicerades första gången 09.01.2023 exklusivt för prenumeranter på SK Premium. Nya inlägg av detta slag publiceras varje dag för prenumeranter. Läs mer om Sydkustens olika betaltjänster här: https://www.sydkusten.es/sk/club-sk/169 - - -

Restaurangen jag ska tipsa om denna vecka är extremt eftertraktad. Den är bullrig, serveringen högst informell och maten vardagsmässig. Så pass att man serverar sig själv från framställda soppskålar och miljön är som om det rörde sig om en stor familjesammankomst hos farmor på landet.

Restaurangen heter Casa Pepa och ligger i byn Carratraca, drygt 30 minuter från Fuengirola eller Málaga i riktning Ardales. Många har passerat byn på väg till Caminito del Rey, men få stannar till i det till synes anspråkslösa samhället. Här finns dock ett flertal restauranger, även om det är Casa Pepa som vunnit störst ryktbarhet långt utanför kommunens gränser. Så pass att en majoritet av dess gäster kommer långväga ifrån.

Den dag vi är här står ett 20-tal personer utanför på gatan och väntar på ledigt bord. Jag har ringt strax före för att försäkra mig om det ens är någon idé att åka dit. ”Om ni bara är två kan vi säkert klämma in er”, får jag till svars. 

De som står utanför verkar erfarna och tålmodiga och mycket riktigt, när jag försynt tränger mig förbi och lyckas påkalla uppmärksamhet av en husmor tar det bara några minuter innan vi blir hänvisade till ett litet rektangulärt bord i hörnet av en av de många små salarna. Jag vet inte hur många de är, men byhuset har flera våningar och vid de flesta av borden sitter stora tjocka släkten.

Den vita pappersduken vid vårt bord är fläckig från de tidigare gästerna och både smutsiga bestick och några mynt i dricks ligger kvar. Snabbt dukas det dock om. Vi hjälper till att sätta den tunna pappersduken på plats och får beställa dricka. Här finns inte kolsyrat vatten, utan det får bli kranvatten i glaskaraff. Tur att Carratraca har så bra källvatten.

Det är söndag eftermiddag och volymen hög i salen, som ser ut som ett vardagsrum och rymmer ett halvt dussin bord. Husmodern förklarar att det är meny som gäller, där vi kan välja mellan fyra olika förrätter och fyra olika varmrätter. Hon rabblar först varmrätterna för oss och vi väljer ”callos” (gryta på komage, blodkorv och kikärtor, samt ”arroz”, som visar sig vara en mustig form av paella med musslor. Grytan serveras i en soppskål. ”Ta så mycket ni vill ha”, blir vi beordrade. Jag har visserligen beställt ris, men kan inte låta bli att smaka grytan, som är utsökt.

Så kommer turen till varmrätten, men innan vi hinner beställa ställs fyra stekta chorizos (paprikakorv) på bordet. De mumsar vi på tillsammans med den generösa portionen lantbröd vi fått, medan vi väntar på varmrätterna som bara dröjer några minuter.

När vi valde ”cordero” (stuvat lamm) och ”papas con huevo” (pommes frites med stekta ägg) tillade husmodern ”Ni kan pröva flera saker om ni vill”. Nyfiken ber jag att få en pytte portion av ”carillada” (griskind) också. Den senare visar sig vara en hel jätteportion med ytterligare ”patatas fritas”, som jag knappt orkar äta en tredjedel av. Den friterade potatisen är snarare kokt än stekt i olja, men går ner och lammet är hur mört som helst.

Efterrätten är lika traditionell som enkel. Vi får välja mellan ”flan” (karamellpudding), glasspinne eller mandariner. Det blir den första, som inte har mycket att avundas den pudding som serveras i finare restauranger.

Vi är proppmätta när vi ber att få notan. Den kommer muntligt: ”26 euro”. En minst sagt överkomlig summa, när vi bjudits sju olika rätter, samt bröd och dryck därtill. De tar däremot inte kreditkort. Efter konsultation får vi reda på att dagens meny kostar elva euro per person, men så hade vi ju beställt någon extra öl och portion mat också, vilket drev upp summan..!

Klockan är strax efter tre på eftermiddagen och kön minst lika lång utanför huset som när vi anlände. Känslan vi har är att här kan vilken andalusisk familj som helst unna sig en söndagslunch, trots inflation och energikris. Då kan man stå ut med med att det kan vara lite kö, bullrigt och rustikt i ett flertal olika bemärkelser.

Ett sista råd. Lyd inte GPS:n om den uppger att du ska köra ut från Carratraca norrut längs en jordväg. Denna kommer att ta dig ut på en getstig som visserligen slutar vid landsvägen, men efter en jättelik omväg där man stundtals undrar om bilen ska falla i bitar. En omskakande upplevelse med andra ord, som är särskilt olämplig efter en dylik jättemåltid.

            [ingress] => MATS BJÖRKMAN  När jag inledde 2019 med ett restaurangtips som första blogginlägg blev det omåttligt populärt. Så i år startar vi på samma sätt. Detta är en nästan mytomspunnen plats i Málagaprovinsens inland. Om du uppskattar avancerat kök, tygservetter och stämningsfull miljö kan du dock sluta läsa redan här.
            [headline] => Rustik upplevelse på landet
            [page] => 0
            [modified] => 20240714180151
            [created] => 20240607124127
            [publishStart] => 20240715170000
            [publishStop] => 20230429193459
            [fullArticle] => Rustik upplevelse på landet MATS BJÖRKMAN  När jag inledde 2019 med ett restaurangtips som första blogginlägg blev det omåttligt populärt. Så i år startar vi på samma sätt. Detta är en nästan mytomspunnen plats i Málagaprovinsens inland. Om du uppskattar avancerat kök, tygservetter och stämningsfull miljö kan du dock sluta läsa redan här. - - - Detta inslag är ett smakprov och publicerades första gången 09.01.2023 exklusivt för prenumeranter på SK Premium. Nya inlägg av detta slag publiceras varje dag för prenumeranter. Läs mer om Sydkustens olika betaltjänster här: https://www.sydkusten.es/sk/club-sk/169 - - -

Restaurangen jag ska tipsa om denna vecka är extremt eftertraktad. Den är bullrig, serveringen högst informell och maten vardagsmässig. Så pass att man serverar sig själv från framställda soppskålar och miljön är som om det rörde sig om en stor familjesammankomst hos farmor på landet.

Restaurangen heter Casa Pepa och ligger i byn Carratraca, drygt 30 minuter från Fuengirola eller Málaga i riktning Ardales. Många har passerat byn på väg till Caminito del Rey, men få stannar till i det till synes anspråkslösa samhället. Här finns dock ett flertal restauranger, även om det är Casa Pepa som vunnit störst ryktbarhet långt utanför kommunens gränser. Så pass att en majoritet av dess gäster kommer långväga ifrån.

Den dag vi är här står ett 20-tal personer utanför på gatan och väntar på ledigt bord. Jag har ringt strax före för att försäkra mig om det ens är någon idé att åka dit. ”Om ni bara är två kan vi säkert klämma in er”, får jag till svars. 

De som står utanför verkar erfarna och tålmodiga och mycket riktigt, när jag försynt tränger mig förbi och lyckas påkalla uppmärksamhet av en husmor tar det bara några minuter innan vi blir hänvisade till ett litet rektangulärt bord i hörnet av en av de många små salarna. Jag vet inte hur många de är, men byhuset har flera våningar och vid de flesta av borden sitter stora tjocka släkten.

Den vita pappersduken vid vårt bord är fläckig från de tidigare gästerna och både smutsiga bestick och några mynt i dricks ligger kvar. Snabbt dukas det dock om. Vi hjälper till att sätta den tunna pappersduken på plats och får beställa dricka. Här finns inte kolsyrat vatten, utan det får bli kranvatten i glaskaraff. Tur att Carratraca har så bra källvatten.

Det är söndag eftermiddag och volymen hög i salen, som ser ut som ett vardagsrum och rymmer ett halvt dussin bord. Husmodern förklarar att det är meny som gäller, där vi kan välja mellan fyra olika förrätter och fyra olika varmrätter. Hon rabblar först varmrätterna för oss och vi väljer ”callos” (gryta på komage, blodkorv och kikärtor, samt ”arroz”, som visar sig vara en mustig form av paella med musslor. Grytan serveras i en soppskål. ”Ta så mycket ni vill ha”, blir vi beordrade. Jag har visserligen beställt ris, men kan inte låta bli att smaka grytan, som är utsökt.

Så kommer turen till varmrätten, men innan vi hinner beställa ställs fyra stekta chorizos (paprikakorv) på bordet. De mumsar vi på tillsammans med den generösa portionen lantbröd vi fått, medan vi väntar på varmrätterna som bara dröjer några minuter.

När vi valde ”cordero” (stuvat lamm) och ”papas con huevo” (pommes frites med stekta ägg) tillade husmodern ”Ni kan pröva flera saker om ni vill”. Nyfiken ber jag att få en pytte portion av ”carillada” (griskind) också. Den senare visar sig vara en hel jätteportion med ytterligare ”patatas fritas”, som jag knappt orkar äta en tredjedel av. Den friterade potatisen är snarare kokt än stekt i olja, men går ner och lammet är hur mört som helst.

Efterrätten är lika traditionell som enkel. Vi får välja mellan ”flan” (karamellpudding), glasspinne eller mandariner. Det blir den första, som inte har mycket att avundas den pudding som serveras i finare restauranger.

Vi är proppmätta när vi ber att få notan. Den kommer muntligt: ”26 euro”. En minst sagt överkomlig summa, när vi bjudits sju olika rätter, samt bröd och dryck därtill. De tar däremot inte kreditkort. Efter konsultation får vi reda på att dagens meny kostar elva euro per person, men så hade vi ju beställt någon extra öl och portion mat också, vilket drev upp summan..!

Klockan är strax efter tre på eftermiddagen och kön minst lika lång utanför huset som när vi anlände. Känslan vi har är att här kan vilken andalusisk familj som helst unna sig en söndagslunch, trots inflation och energikris. Då kan man stå ut med med att det kan vara lite kö, bullrigt och rustikt i ett flertal olika bemärkelser.

Ett sista råd. Lyd inte GPS:n om den uppger att du ska köra ut från Carratraca norrut längs en jordväg. Denna kommer att ta dig ut på en getstig som visserligen slutar vid landsvägen, men efter en jättelik omväg där man stundtals undrar om bilen ska falla i bitar. En omskakande upplevelse med andra ord, som är särskilt olämplig efter en dylik jättemåltid.
 I Casa Pepa känns det som att man sitter och äter med tjocka släkten hos farmor på landet. Portionerna är enorma och man serverar sig så mycket man vill och orkar. Gästerna väntar tålmodigt ute på gatan på sin tur. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 0
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [1] => Array
        (
            [id] => 41339
            [sectionId] => 40
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => För att hantera den ökade befolkningen under sommarmånaderna och förbättra stadens renlighet har Benalmádena kommun introducerat en medvetandekampanj under mottot ”Paseo Sin Rastros” (Rastning utan spår). Kampanjen upplyser både invånare och turister med husdjur om vikten av att hålla gatorna fria från djurspill. Enligt miljörådet Juan Olea ska kampanjen särskilt fokusera på att minska djurens urin på gatorna och hålla gatuhörn samt områden nära sopcontainrar rena.

De som inte följer reglerna riskerar böter på mellan 750 och 1.500 euro per överträdelse. Det är ansenliga summor som förväntas ha ett avskräckande syfte.
            [ingress] => Benalmádena kommun har startat en kampanj för att uppmuntra invånare och turister att hålla gatorna rena genom att plocka upp efter sina husdjur och skölja bort deras urin. Samtidigt varnas om upp till 1.500 euro i böter.
            [headline] => Skärpta straff för hundspill
            [page] => 0
            [modified] => 20240714180239
            [created] => 20240707101345
            [publishStart] => 20240715120000
            [publishStop] => 20250103091359
            [fullArticle] => Skärpta straff för hundspill Benalmádena kommun har startat en kampanj för att uppmuntra invånare och turister att hålla gatorna rena genom att plocka upp efter sina husdjur och skölja bort deras urin. Samtidigt varnas om upp till 1.500 euro i böter. För att hantera den ökade befolkningen under sommarmånaderna och förbättra stadens renlighet har Benalmádena kommun introducerat en medvetandekampanj under mottot ”Paseo Sin Rastros” (Rastning utan spår). Kampanjen upplyser både invånare och turister med husdjur om vikten av att hålla gatorna fria från djurspill. Enligt miljörådet Juan Olea ska kampanjen särskilt fokusera på att minska djurens urin på gatorna och hålla gatuhörn samt områden nära sopcontainrar rena.

De som inte följer reglerna riskerar böter på mellan 750 och 1.500 euro per överträdelse. Det är ansenliga summor som förväntas ha ett avskräckande syfte. Det kan bli mycket kostsamt att lämna hundspill i Benalmádena. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [2] => Array
        (
            [id] => 41244
            [sectionId] => 48
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Den 1 juni 2021 introducerades en ny elräkning i Spanien som fastställde tre olika perioder för elavgifter (låg, normal och hög), för att uppmuntra eller avskräcka konsumtion beroende på tidpunkt och veckodag. Syftet var att undvika överbelastning av elnätet. Sedan dess har dock installerad solenergikapacitet – både på marken och på tak – ökat kraftigt och även egenproduktion har minskat belastningen på nätet under soltimmarna. Det skriver tidningen El País.

Att köra tvättmaskinen mitt i natten, en sparåtgärd som blev populär 2021, börjar nu förlora sin mening. Både på vardagar och helger är elpriserna oftast lägre mitt på dagen, när mer solenergi tillförs systemet, än på natten. Detta mönster förändras snabbt och kräver en omprövning av både elavgifter (hanterade av Konkurrensverket CNMC) och produktionskostnader (under ansvar av Ministeriet för ekologisk omställning).

Den nuvarande strukturen för elavgifter och kostnader motverkar de prissignaler som skickas från grossistmarknaden. Trots att elen är billigare att producera under soltimmarna kan konsumenterna ibland betala mer under dessa timmar än på natten.

Luis Atienza, tidigare VD för statliga Red Eléctrica de España (REE), efterlyser en uppdatering av de rörliga tarifferna för att bättre återspegla den nya produktionsprofilen. Målet bör vara att flytta konsumtionen till soltimmarna för att maximera användningen av solenergi. CNMC har nyligen inlett en process för att revidera strukturen för elavgifter med en ny regleringsperiod från 2026 till 2031.

Med fler solpaneler på taken har nätens belastning minskat avsevärt under soltimmarna. Tomás Gómez San Román från teknikakademin ICAI säger att konsumtionstoppen på morgonen nu är mycket lägre än tidigare, särskilt under våren och sommaren. Ändringar i elavgifter och kostnader kan hjälpa till att skifta konsumtionen, men det brukar ta tid att ändra konsumtionsmönstret, särskilt hos hushåll, medan industrin brukar reagera snabbare på prissignaler.

Sedan mitten av 2021 har solenergikapaciteten fördubblats. Totalt har den ökat med 20 gigawatt. Detta har lett till fler timmar med nollpriser på grossistmarknaden och till och med negativa priser när efterfrågan inte kan matcha utbudet. Därför anses det vara avgörande att flytta så mycket konsumtion som möjligt till dessa timmar tills lagringslösningar blir mer tillgängliga.
            [ingress] => De rörliga tarifferna i Spanien, som infördes för tre år sedan, är dyrare när efterfrågan är som störst och har bidragit till att avlasta elnäten. Den växande andelen solenergi gör dock att denna modell redan börjar bli ineffektiv.
            [headline] => Nuvarande energimodellen behöver göras om
            [page] => 0
            [modified] => 20240714180322
            [created] => 20240614164825
            [publishStart] => 20240715070000
            [publishStop] => 20241211154859
            [fullArticle] => Nuvarande energimodellen behöver göras om De rörliga tarifferna i Spanien, som infördes för tre år sedan, är dyrare när efterfrågan är som störst och har bidragit till att avlasta elnäten. Den växande andelen solenergi gör dock att denna modell redan börjar bli ineffektiv. Den 1 juni 2021 introducerades en ny elräkning i Spanien som fastställde tre olika perioder för elavgifter (låg, normal och hög), för att uppmuntra eller avskräcka konsumtion beroende på tidpunkt och veckodag. Syftet var att undvika överbelastning av elnätet. Sedan dess har dock installerad solenergikapacitet – både på marken och på tak – ökat kraftigt och även egenproduktion har minskat belastningen på nätet under soltimmarna. Det skriver tidningen El País.

Att köra tvättmaskinen mitt i natten, en sparåtgärd som blev populär 2021, börjar nu förlora sin mening. Både på vardagar och helger är elpriserna oftast lägre mitt på dagen, när mer solenergi tillförs systemet, än på natten. Detta mönster förändras snabbt och kräver en omprövning av både elavgifter (hanterade av Konkurrensverket CNMC) och produktionskostnader (under ansvar av Ministeriet för ekologisk omställning).

Den nuvarande strukturen för elavgifter och kostnader motverkar de prissignaler som skickas från grossistmarknaden. Trots att elen är billigare att producera under soltimmarna kan konsumenterna ibland betala mer under dessa timmar än på natten.

Luis Atienza, tidigare VD för statliga Red Eléctrica de España (REE), efterlyser en uppdatering av de rörliga tarifferna för att bättre återspegla den nya produktionsprofilen. Målet bör vara att flytta konsumtionen till soltimmarna för att maximera användningen av solenergi. CNMC har nyligen inlett en process för att revidera strukturen för elavgifter med en ny regleringsperiod från 2026 till 2031.

Med fler solpaneler på taken har nätens belastning minskat avsevärt under soltimmarna. Tomás Gómez San Román från teknikakademin ICAI säger att konsumtionstoppen på morgonen nu är mycket lägre än tidigare, särskilt under våren och sommaren. Ändringar i elavgifter och kostnader kan hjälpa till att skifta konsumtionen, men det brukar ta tid att ändra konsumtionsmönstret, särskilt hos hushåll, medan industrin brukar reagera snabbare på prissignaler.

Sedan mitten av 2021 har solenergikapaciteten fördubblats. Totalt har den ökat med 20 gigawatt. Detta har lett till fler timmar med nollpriser på grossistmarknaden och till och med negativa priser när efterfrågan inte kan matcha utbudet. Därför anses det vara avgörande att flytta så mycket konsumtion som möjligt till dessa timmar tills lagringslösningar blir mer tillgängliga. Sedan mitten av 2021 har solenergikapaciteten i Spanien fördubblats, vilket motiverar en ändring av de nuvarande rörliga tarifferna. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [3] => Array
        (
            [id] => 41373
            [sectionId] => 448
            [priority] => 12
            [publish] => y
            [body] => Den spanska EM-triumfen i Tyskland är mer än någonsin en kollektiv insats, där en brokig skara spelare från en mängd olika klubbar svetsats samman av en inför turneringen starkt ifrågasatt landslagstränare. Luis de la Fuente har lyckats tona ner sin roll i skandalen kopplad till tidigare ordföranden i det spanska fotbollsförbundet Luis Rubiales och lägga fokus på det rent fotbollsmässiga. Med en blandning av veteraner som Morata, Carvajal och Navas och ytterst unga spelare, några av dem hittills relativt okända, har Spanien presterat den särklassigt bästa fotbollen i årets EM-slutspel.

Två av de som glänst mest i denna guldtrupp har varit Athlétic de Bilbaos Nico Williams och F.C. Barcelonas Lamine Yamal. Den förste fyllde 22 år två dagar före finalen och den andre blott 17 år dagen före Spanien knep EM-titeln. Det som utmärker de två spanska landslagstjärnorna, förutom en enorm talang, är deras hudfärg. Nicos föräldrar är från Ghana medan Lamines pappa är från Marocko och mamma från Ekvatorialguinea. 

Nico Williams föddes den 12 juli 2002 i Pamplona. Han har precis som sin storebror Iñaki gjort sig en plats i Athlétic de Bilbao och nu landslaget. Deras föräldrar migrerade från Ghana till Spanien. Hans mamma väntade Iñaki, när de korsade öknen till fots och lyckades ta sig in i Melilla. En präst hjälpte till att smuggla dem till Bilbao, där Iñaki föddes. Senare kom Nico till världen, efter att familjen flyttat till Navarra.

Lamine Yamal såg dagens ljus för första gången i Mataró (Barcelona) den 13 juli 2007. Som liten bebis poserade han för en solidarisk katalog i armarna på ingen mindre än Lionel Messi och liksom megastjärnan värvades även Lamine senare till F.C. Barcelonas legendariska fotbollsakademi La Masía. Han blev förra året, vid 15 års ålder, den yngste debutanten med Barça utvald av tränaren Xavi Hernández. Senare har han som 16-åring blivit den yngste både att debutera i det spanska landslaget och att göra mål för Spanien. Lamines farmor migrerade från Marocko till Madrid, där hon arbetade som hemvårdare innan hon senare slog sig ner i Mataró. Hennes sonson har växt upp i ett anspråkslöst arbetarkvarter som heter Rocafonda och som Lamine hyllar varje gång han gör mål. Det gör han genom att med händerna forma siffrorna 304, som är de sista i Rocafondas postnummer. Det första pojken gjorde när han började tjäna stora pengar var att köpa ett hus till sin farmor.

Jämte sin skicklighet som fotbollsspelare har Nico Williams och Lamine Yamal utmärkt sig för sin gladlynthet och en jordnära hållning. Lamine har även slagit världen med häpnad för sin mognad på och utanför planen, trots att han ännu inte är myndig.

Är man insatt i dessa förhållanden kan man inte annat än häpna över att Vox valt just veckan inför EM-finalen att bruka främlingsfientliga argument för att bryta regeringssamarbetet som de haft med Partido Popular i sex olika autonoma regioner. Officiellt är skälet att PP ignorerat det ultimatum som Vox ställt mot att ta emot ensamkommande minderåriga migranter från Kanarieöarna. Där finns i dagsläget mer än 6.000 ensamma flyktingbarn under mycket prekära förhållanden, men för Vox är mottagandet av 120 av dem i de regioner där de hittills styrt oacceptabelt.

Få tror i ärlighetens namn på den version som angivits av Vox. Hur främlingsfientligt och rasistiskt det än är kan mottagandet av 120 minderåriga från en annan del av Spanien aldrig motivera att ett parti river upp sex regeringsöverenskommelser och göra avkall på tolv rådplatser, fyra av dem vice regionalpresidenter. Två av de hittillsvarande Vox-råden har själva funnit det så befängt att de trotsat partiledningen och klamrat sig fast vid sina poster.

Politiska analytiker pekar på två strategiska skäl till Vox uppseendeväckande beslut. Det ena är att partiet fått oönskad konkurrens på den yttersta högerkanten. Vid EU-valet senast fick missnöjespartiet ”Se Acabó La Fiesta” (Partyt är över), lett av influensern Alvise Pérez, mer än 800.000 röster och tre platser i EU-parlamentet. Pérez är känd för att sprida lögner och främlingsfientlig propaganda och flertalet av de som röstat på honom anses vara Vox-anhängare som finner att partiet som leds av Santiago Abascal inte är tillräckligt radikalt. Vox känner sig därför tvungna att skärpa sin ton.

Det andra skälet till uppbrotten är Vox nya linje på EU-nivå, där partiet valt att liera sig med den Putin-vänliga falangen ”Patrioter för Europa”, som leds av Ungerns Victor Órban och Frankrikes Marine Le Pen. Gruppen bildades formellt den 6 juli och är den fjärde största i EU-parlamentet. Denna strategi tvingar Vox att distansera sig från Partido Popular, vilket i sin tur talar för att vi snart kommer att se brutna koalitioner även i ett flertal nyckelkommuner i Spanien.

Invandringsfientlighet är en av hörnstenarna i Vox. Det är därför ingen överraskning i sig att vi den senaste dagarna hört många representanter för partiet likställa ensamkommande minderåriga med rån, våldtäkter och mord. Däremot är det anmärkningsvärt och sällsynt dålig timing att skärpa den främlingsfientliga tonen mot de minderåriga flyktingarna just som två barn till afrikanska migranter förvandlats till Spaniens nya fotbollsidoler. Om den migrationspolitik som förespråkas av Vox hade tillämpats så hade varken Nico Williams eller Lamine Yamal någonsin fötts i Spanien och än mindre glänst i det spanska landslaget.

Ledningen för Vox är inte bara främlingsfientlig, utan även rasistisk. Det framgår tydligt av kontrasten mellan hur partiet reagerat på den planerade flytten av totalt 373 ensamkommande afrikaner från Kanarieöarna till andra spanska regioner och den obefintliga opposition Vox visat mot mottagandet av mer än 200.000 flyktingar från Ukraina sedan Ryssland invaderade landet 2022. Men så har ukrainare också en annan hudfärg...

Apropå födelsedagar förresten. Om Nico Williams fyllde år den 12 juli och Lamine Yamal den 13 så gissa vem som hade sin födelsedag på själva finaldagen den 14 juli! Jo, det var faktiskt jag. Visserligen fyllde jag mer än dubbelt så många år som de två nya spanska fotbollsstjärnorna tillsammans, men en bättre födelsedagspresent än en ny EM-titel för Spanien är svårt att överträffa! (Det skulle i så fall vara att även få en spansk Wimbledon-titel på min födelsedag, vilket ju 21-åringen Carlitos Alcaraz fixade!)
            [ingress] => MATS BJÖRKMAN  Det spanska landslaget har briljerat i årets EM-slutspel och två av de största färgklickarna (om uttrycket tillåts) har varit Nico Williams och Lamine Yamal. Födda i Spanien av afrikanska föräldrar, har dessa två slagit Europa och världen med häpnad när de snurrat upp motståndare på sina respektive kanter. Anmärkningsvärt nog valde högerradikala Vox bara några dagar före finalen i Berlin att bryta regeringskoalitionerna i fem spanska autonoma regioner med det enda argumentet att minderåriga migranter utgör en säkerhetsrisk för Spanien.
            [headline] => Fel vecka att vara rasist
            [page] => 0
            [modified] => 20240714180838
            [created] => 20240714180814
            [publishStart] => 20240715065900
            [publishStop] => 20250110170359
            [fullArticle] => Fel vecka att vara rasist MATS BJÖRKMAN  Det spanska landslaget har briljerat i årets EM-slutspel och två av de största färgklickarna (om uttrycket tillåts) har varit Nico Williams och Lamine Yamal. Födda i Spanien av afrikanska föräldrar, har dessa två slagit Europa och världen med häpnad när de snurrat upp motståndare på sina respektive kanter. Anmärkningsvärt nog valde högerradikala Vox bara några dagar före finalen i Berlin att bryta regeringskoalitionerna i fem spanska autonoma regioner med det enda argumentet att minderåriga migranter utgör en säkerhetsrisk för Spanien. Den spanska EM-triumfen i Tyskland är mer än någonsin en kollektiv insats, där en brokig skara spelare från en mängd olika klubbar svetsats samman av en inför turneringen starkt ifrågasatt landslagstränare. Luis de la Fuente har lyckats tona ner sin roll i skandalen kopplad till tidigare ordföranden i det spanska fotbollsförbundet Luis Rubiales och lägga fokus på det rent fotbollsmässiga. Med en blandning av veteraner som Morata, Carvajal och Navas och ytterst unga spelare, några av dem hittills relativt okända, har Spanien presterat den särklassigt bästa fotbollen i årets EM-slutspel.

Två av de som glänst mest i denna guldtrupp har varit Athlétic de Bilbaos Nico Williams och F.C. Barcelonas Lamine Yamal. Den förste fyllde 22 år två dagar före finalen och den andre blott 17 år dagen före Spanien knep EM-titeln. Det som utmärker de två spanska landslagstjärnorna, förutom en enorm talang, är deras hudfärg. Nicos föräldrar är från Ghana medan Lamines pappa är från Marocko och mamma från Ekvatorialguinea. 

Nico Williams föddes den 12 juli 2002 i Pamplona. Han har precis som sin storebror Iñaki gjort sig en plats i Athlétic de Bilbao och nu landslaget. Deras föräldrar migrerade från Ghana till Spanien. Hans mamma väntade Iñaki, när de korsade öknen till fots och lyckades ta sig in i Melilla. En präst hjälpte till att smuggla dem till Bilbao, där Iñaki föddes. Senare kom Nico till världen, efter att familjen flyttat till Navarra.

Lamine Yamal såg dagens ljus för första gången i Mataró (Barcelona) den 13 juli 2007. Som liten bebis poserade han för en solidarisk katalog i armarna på ingen mindre än Lionel Messi och liksom megastjärnan värvades även Lamine senare till F.C. Barcelonas legendariska fotbollsakademi La Masía. Han blev förra året, vid 15 års ålder, den yngste debutanten med Barça utvald av tränaren Xavi Hernández. Senare har han som 16-åring blivit den yngste både att debutera i det spanska landslaget och att göra mål för Spanien. Lamines farmor migrerade från Marocko till Madrid, där hon arbetade som hemvårdare innan hon senare slog sig ner i Mataró. Hennes sonson har växt upp i ett anspråkslöst arbetarkvarter som heter Rocafonda och som Lamine hyllar varje gång han gör mål. Det gör han genom att med händerna forma siffrorna 304, som är de sista i Rocafondas postnummer. Det första pojken gjorde när han började tjäna stora pengar var att köpa ett hus till sin farmor.

Jämte sin skicklighet som fotbollsspelare har Nico Williams och Lamine Yamal utmärkt sig för sin gladlynthet och en jordnära hållning. Lamine har även slagit världen med häpnad för sin mognad på och utanför planen, trots att han ännu inte är myndig.

Är man insatt i dessa förhållanden kan man inte annat än häpna över att Vox valt just veckan inför EM-finalen att bruka främlingsfientliga argument för att bryta regeringssamarbetet som de haft med Partido Popular i sex olika autonoma regioner. Officiellt är skälet att PP ignorerat det ultimatum som Vox ställt mot att ta emot ensamkommande minderåriga migranter från Kanarieöarna. Där finns i dagsläget mer än 6.000 ensamma flyktingbarn under mycket prekära förhållanden, men för Vox är mottagandet av 120 av dem i de regioner där de hittills styrt oacceptabelt.

Få tror i ärlighetens namn på den version som angivits av Vox. Hur främlingsfientligt och rasistiskt det än är kan mottagandet av 120 minderåriga från en annan del av Spanien aldrig motivera att ett parti river upp sex regeringsöverenskommelser och göra avkall på tolv rådplatser, fyra av dem vice regionalpresidenter. Två av de hittillsvarande Vox-råden har själva funnit det så befängt att de trotsat partiledningen och klamrat sig fast vid sina poster.

Politiska analytiker pekar på två strategiska skäl till Vox uppseendeväckande beslut. Det ena är att partiet fått oönskad konkurrens på den yttersta högerkanten. Vid EU-valet senast fick missnöjespartiet ”Se Acabó La Fiesta” (Partyt är över), lett av influensern Alvise Pérez, mer än 800.000 röster och tre platser i EU-parlamentet. Pérez är känd för att sprida lögner och främlingsfientlig propaganda och flertalet av de som röstat på honom anses vara Vox-anhängare som finner att partiet som leds av Santiago Abascal inte är tillräckligt radikalt. Vox känner sig därför tvungna att skärpa sin ton.

Det andra skälet till uppbrotten är Vox nya linje på EU-nivå, där partiet valt att liera sig med den Putin-vänliga falangen ”Patrioter för Europa”, som leds av Ungerns Victor Órban och Frankrikes Marine Le Pen. Gruppen bildades formellt den 6 juli och är den fjärde största i EU-parlamentet. Denna strategi tvingar Vox att distansera sig från Partido Popular, vilket i sin tur talar för att vi snart kommer att se brutna koalitioner även i ett flertal nyckelkommuner i Spanien.

Invandringsfientlighet är en av hörnstenarna i Vox. Det är därför ingen överraskning i sig att vi den senaste dagarna hört många representanter för partiet likställa ensamkommande minderåriga med rån, våldtäkter och mord. Däremot är det anmärkningsvärt och sällsynt dålig timing att skärpa den främlingsfientliga tonen mot de minderåriga flyktingarna just som två barn till afrikanska migranter förvandlats till Spaniens nya fotbollsidoler. Om den migrationspolitik som förespråkas av Vox hade tillämpats så hade varken Nico Williams eller Lamine Yamal någonsin fötts i Spanien och än mindre glänst i det spanska landslaget.

Ledningen för Vox är inte bara främlingsfientlig, utan även rasistisk. Det framgår tydligt av kontrasten mellan hur partiet reagerat på den planerade flytten av totalt 373 ensamkommande afrikaner från Kanarieöarna till andra spanska regioner och den obefintliga opposition Vox visat mot mottagandet av mer än 200.000 flyktingar från Ukraina sedan Ryssland invaderade landet 2022. Men så har ukrainare också en annan hudfärg...

Apropå födelsedagar förresten. Om Nico Williams fyllde år den 12 juli och Lamine Yamal den 13 så gissa vem som hade sin födelsedag på själva finaldagen den 14 juli! Jo, det var faktiskt jag. Visserligen fyllde jag mer än dubbelt så många år som de två nya spanska fotbollsstjärnorna tillsammans, men en bättre födelsedagspresent än en ny EM-titel för Spanien är svårt att överträffa! (Det skulle i så fall vara att även få en spansk Wimbledon-titel på min födelsedag, vilket ju 21-åringen Carlitos Alcaraz fixade!) De nya spanska stjärnorna Nico Williams och Lamine Yamal hade med all säkerhet aldrig fötts i Spanien, än mindre spelat för spanska landslaget, om Vox fått styra. Foto: @ESPNFC/X 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [4] => Array
        (
            [id] => 41374
            [sectionId] => 17
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Spanien har presterat den överlägset bästa fotbollen i årets EM-slutspel i Tyskland och var favoriter i finalen mot England. Det blev dock en låst första halvlek och först efter pausen lyckades Luis de la Fuentes mannar dyrka upp det engelska försvaret. Lamine Yamal, som dagen före hade fyllt 17 år, spelade fram till Nico Williams som överlistade den engelske målvakten Pickford genom att sätta bollen i den bortre stolproten. 

Ledningen kom i den 47:e spelminuten och Spanien hade sedan flera chanser att utöka, men det var istället inhopparen Cole Palmer som i den 73:e minuten sköt ett långskott på en retur, som överlistade Spaniens målvakt Unai Simón. Spanien fortsatte att pressa och i den 86:e minuten frispelade Cucurella inhopparen Oyarzábal, som styrde in 2-1 målet. I slutminuterna lyckades Dani Olmo nicka undan på mållinjen en solklar engelsk chans för kvittering och efter fyra minuters tilläggstid blåste domaren slutsignalen.

Spanien snuvade England på landets första EM-titel och det var den andra finalen i rad där engelsmännen såg sig besegrade. Nico Williams valdes till finalens bästa spelare, Rodri till turneringens bäste spelare och Lamine Yamal till den bästa unga spelaren. 

EM-guldet säkrades genom sju raka segrar, trots att Spanien lottades ihop med de på pappret tuffaste motståndarna. Endast i kvartsfinalen mot hemmanationen Tyskland tvingades Spanien till förlängning. I gruppspelet besegrade Spanien Kroatien med 3-0, Italien med 1-0 och Albanien med 1-0. Georgien besegrades i åttondelsfinalen med 4-1, Tyskland i kvartsfinalen med 2-1 och Frankrike i semifinalen med 2-1. Samma resultat noterades alltså i finalen mot England, vilket innebär att EM-mästarnas totala målskillnad blev 15-4.

Spanien har tidigare vunnit EM-guld 2012 (4-0 mot Italien i finalen), 2008 (1-0 mot Tyskland) och 1964 (2-1 mot Sovjetunionen).
            [ingress] => FOTBOLL  Spanska landslaget vann EM-finalen i Berlin den 14 juli mot England med 2-1 och säkrade välförtjänt sitt fjärde EM-guld, efter att ha vunnit samtliga sju matcher i turneringen. Inget annat landslag har nu lika många EM-titlar som Spanien, med fyra stycken.
            [headline] => Spanien kung av Europa
            [page] => 0
            [modified] => 20240715080036
            [created] => 20240714235611
            [publishStart] => 20240714235800
            [publishStop] => 20250110225659
            [fullArticle] => Spanien kung av Europa FOTBOLL  Spanska landslaget vann EM-finalen i Berlin den 14 juli mot England med 2-1 och säkrade välförtjänt sitt fjärde EM-guld, efter att ha vunnit samtliga sju matcher i turneringen. Inget annat landslag har nu lika många EM-titlar som Spanien, med fyra stycken. Spanien har presterat den överlägset bästa fotbollen i årets EM-slutspel i Tyskland och var favoriter i finalen mot England. Det blev dock en låst första halvlek och först efter pausen lyckades Luis de la Fuentes mannar dyrka upp det engelska försvaret. Lamine Yamal, som dagen före hade fyllt 17 år, spelade fram till Nico Williams som överlistade den engelske målvakten Pickford genom att sätta bollen i den bortre stolproten. 

Ledningen kom i den 47:e spelminuten och Spanien hade sedan flera chanser att utöka, men det var istället inhopparen Cole Palmer som i den 73:e minuten sköt ett långskott på en retur, som överlistade Spaniens målvakt Unai Simón. Spanien fortsatte att pressa och i den 86:e minuten frispelade Cucurella inhopparen Oyarzábal, som styrde in 2-1 målet. I slutminuterna lyckades Dani Olmo nicka undan på mållinjen en solklar engelsk chans för kvittering och efter fyra minuters tilläggstid blåste domaren slutsignalen.

Spanien snuvade England på landets första EM-titel och det var den andra finalen i rad där engelsmännen såg sig besegrade. Nico Williams valdes till finalens bästa spelare, Rodri till turneringens bäste spelare och Lamine Yamal till den bästa unga spelaren. 

EM-guldet säkrades genom sju raka segrar, trots att Spanien lottades ihop med de på pappret tuffaste motståndarna. Endast i kvartsfinalen mot hemmanationen Tyskland tvingades Spanien till förlängning. I gruppspelet besegrade Spanien Kroatien med 3-0, Italien med 1-0 och Albanien med 1-0. Georgien besegrades i åttondelsfinalen med 4-1, Tyskland i kvartsfinalen med 2-1 och Frankrike i semifinalen med 2-1. Samma resultat noterades alltså i finalen mot England, vilket innebär att EM-mästarnas totala målskillnad blev 15-4.

Spanien har tidigare vunnit EM-guld 2012 (4-0 mot Italien i finalen), 2008 (1-0 mot Tyskland) och 1964 (2-1 mot Sovjetunionen). Två baskiska spelare, Athlétic de Bilbaos Nico Williams och Real Sociedads Mikel Oyarzábal gjorde Spaniens två mål i finalen mot England. Bild: Marca 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [5] => Array
        (
            [id] => 41371
            [sectionId] => 17
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Alcaraz var denna gång överlägsen Djokovic, som spelade sin sjunde raka Wimbledonfinal. Spanjoren vann de två första seten med 6-2. Endast vid ställningen 5-4, när Alcaraz servade för att vinna matchen och missade tre raka matchbollar, upplevde han en kort svacka. Han säkrade dock setet och matchen i tiebreak, som han vann med 7-4.
            [ingress] => TENNIS Den 21-årige spanjoren Carlitos Alcaraz vann sin andra raka Wimbledontitel den 14 juli genom att åter besegra serben Novak Djokovic i finalen. Det är Alcaraz andra raka Grand Slam-titel och fjärde totalt.
            [headline] => Alcaraz försvarade sin Wimbledon-titel
            [page] => 0
            [modified] => 20240714180023
            [created] => 20240714175951
            [publishStart] => 20240714180000
            [publishStop] => 20250110165959
            [fullArticle] => Alcaraz försvarade sin Wimbledon-titel TENNIS Den 21-årige spanjoren Carlitos Alcaraz vann sin andra raka Wimbledontitel den 14 juli genom att åter besegra serben Novak Djokovic i finalen. Det är Alcaraz andra raka Grand Slam-titel och fjärde totalt. Alcaraz var denna gång överlägsen Djokovic, som spelade sin sjunde raka Wimbledonfinal. Spanjoren vann de två första seten med 6-2. Endast vid ställningen 5-4, när Alcaraz servade för att vinna matchen och missade tre raka matchbollar, upplevde han en kort svacka. Han säkrade dock setet och matchen i tiebreak, som han vann med 7-4. Carlos Alcaraz försvarade den 14 juli sin Wimbledontitel från förra året. Foto: J.CRECHET3/Wikimedia Commons 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [6] => Array
        (
            [id] => 41122
            [sectionId] => 384
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => - - - Detta inslag är ett smakprov och publicerades första gången 29.11.2020 exklusivt för prenumeranter på SK Premium. Nya inlägg av detta slag publiceras varje dag för prenumeranter. Läs mer om Sydkustens olika betaltjänster här: https://www.sydkusten.es/sk/club-sk/169 - - -

I oktober 1918 härjade andra vågen av spanska sjukan för fullt. 1900-talets stora pandemi som dödade mer än 50 miljoner människor världen över, nådde sin kulmen. De kommunala tjänsterna över hela Spanien var totalt överbelastade. Området vid Medelhavet var dock ett av de värst drabbade just under andra vågen. 

Det var vanligt att beskylla de fattiga för smittspridningen. I Alicante gick borgmästaren Antonio Bono Luque så långt som att beordra rivning och evakuering av tre kvarter i staden. Det rör sig bland annat om kvarteret Las Provincias, beläget på ena sidan av berget Benacantil, som utgjorde stadens kärna i början av 1900-talet. Beslutet togs vid ett extraordinärt plenimöte där borgmästaren även bad om ekonomisk hjälp från civilguvernören José María Caballero, för att bland annat införskaffa sjukvårdsmaterial.

Enligt mötesprotokollet, som finns kvar i kommunarkivet i Alicante, informerade Bono om att de flesta dödsfallen inträffade på de platser i staden där hygienen var som sämst. Smittans epicentrum var kvarter där bostäderna saknade  grundläggande förutsättningar för att vara beboeliga. Det gällde ”rucklen vid foten av slottet Santa Bárbara, där folk bor trångt och i misär, kapabla att själva orsaka den stora förödelse för folkhälsan som vi drabbats av”, citeras Bono i protokollet. 

Borgmästarens lösning var att ingripa och göra en totalsanering av hela Las Provincias, övre delen av kvarteret Carmen samt Arrabal Roig, där de värsta smitthärdarna av spanska sjukan i Alicante hade sina fästen. 

Utpekandet av de mest utsatta personerna, de värst drabbade, som den främsta smitthärden, var vanligt under spanska sjukan, berättar María Isabel Porras, professor i vetenskapshistoria vid Universidad de Castilla-La Mancha i tidningen El País. 
– Epidemier drabbar aldrig alla lika, citeras hon. Effekten är alltid större för dem med få resurser, dålig tillgång till mat och de som bor trångt på små ytor. Något liknande har vi sett under den pågående pandemin, med nedstängningen av vissa arbetarkvarter i Madrid.

María Isabel Porras beskriver hur saneringsplanen för de fattiga kvarteren i Alicante tvingade invånarna att lämna sina hem och bege sig därifrån. I många fall genererade flytten att familjer splittrades och arbetare som kom från andra platser, skickades tillbaka till sina hemorter. Något som sannolikt bidrog till en ökad spridning av viruset, istället för att minska den.

Den sociala stigmatiseringen är inte den enda gemensamma nämnaren mellan de två hälsokriserna. Spanska sjukan hade en första våg på våren som i huvudsak drabbade Madrid, Castilla La Mancha och Castilla y León. Andra vågen som inföll på hösten, var den värsta och slog framför allt mot området vid Medelhavet. 
– Befolkningens förflyttningar under sommaren var avgörande, säger Porras. Semester och förflyttningar av unga män som skulle göra sin militärtjänstgöring fick negativa effekter på spridningen. 

De uppgifter om dödligheten som Porras besitter, visar att Alicante var den värst drabbade provinsen i det som idag är Valenciaregionen, med 581 döda per 100.000 invånare under piken i oktober. Castellón registrerade 495 och Valencia, 335. Almería kom upp i 988, men allra högst dödlighet hade Zamora, med hela 1.013 avlidna i spanska sjukan per 100.000 invånare under denna månad. Enligt de officiella siffrorna för hela landet, skördade spanska sjukan 1918, 147.114 liv. Året efter dog 21.245 personer och 1920 avled 17.825 personer, i ett land som då hade drygt 20 miljoner invånare.

Under samma plenimöte 1918, bad borgmästaren i Alicante även om resurser för att köpa sanitetsmaterial och desinficering. Det har gått mer än hundra år och åtgärderna för att bekämpa en epidemi är fortfarande de samma. Det rör sig om de vanligaste förebyggande åtgärderna som isolering, karantän, hygien samt sanitet på allmänna platser som rengöring av gator. Det finns inget som tyder på att munskydd användes i Spanien under spanska sjukan, något som dock var vanligt i Frankrike.
– Även då sökte de som galna efter ett vaccin, dock utan framgång, berättar Porras.

Inom det socioekonomiska området är parallellerna mellan de två pandemierna många. Porras beskriver det som att känslan är att vi alltid stöter på samma knäckfråga, motsatsförhållandet mellan ekonomi och hälsa. 
– 1918 bad kommunerna om ekonomisk hjälp, krediter och upprättade soppkök. Nu vidtas åtgärder som permitteringar och vi ser återigen de sorgliga köerna av hungriga människor som tvingas be om mat.  
Porras nämner dock en viktig skillnad mellan då och nu:
– Under spanska sjukan var det främst den yrkesaktiva befolkningen som avled och effekterna av den lamslagna verksamheten var ännu större än under vårens lockdown.

Sydkusten har tidigare skrivit om skillnaderna mellan den nuvarande pandemin och spanska sjukan åren 1918 till 1920: https://www.sydkusten.es/engine.php?articleId=29141§ionId=11
            [ingress] => Hösten för 102 år sedan pågick kampen mot ett annat virus som värst. En pandemi som liksom den nuvarande, även stigmatiserade den fattigaste delen av befolkningen. Mitt under andra vågen av spanska sjukan 1918, gav borgmästaren i Alicante order om evakuering och rivning av de värst drabbade områdena. En åtgärd som förmodligen tvärtom bidrog till att sprida viruset.
            [headline] => Fattiga diskriminerades under spanska sjukan
            [page] => 0
            [modified] => 20240712095953
            [created] => 20240607111228
            [publishStart] => 20240714170000
            [publishStop] => 20210525132359
            [fullArticle] => Fattiga diskriminerades under spanska sjukan Hösten för 102 år sedan pågick kampen mot ett annat virus som värst. En pandemi som liksom den nuvarande, även stigmatiserade den fattigaste delen av befolkningen. Mitt under andra vågen av spanska sjukan 1918, gav borgmästaren i Alicante order om evakuering och rivning av de värst drabbade områdena. En åtgärd som förmodligen tvärtom bidrog till att sprida viruset. - - - Detta inslag är ett smakprov och publicerades första gången 29.11.2020 exklusivt för prenumeranter på SK Premium. Nya inlägg av detta slag publiceras varje dag för prenumeranter. Läs mer om Sydkustens olika betaltjänster här: https://www.sydkusten.es/sk/club-sk/169 - - -

I oktober 1918 härjade andra vågen av spanska sjukan för fullt. 1900-talets stora pandemi som dödade mer än 50 miljoner människor världen över, nådde sin kulmen. De kommunala tjänsterna över hela Spanien var totalt överbelastade. Området vid Medelhavet var dock ett av de värst drabbade just under andra vågen. 

Det var vanligt att beskylla de fattiga för smittspridningen. I Alicante gick borgmästaren Antonio Bono Luque så långt som att beordra rivning och evakuering av tre kvarter i staden. Det rör sig bland annat om kvarteret Las Provincias, beläget på ena sidan av berget Benacantil, som utgjorde stadens kärna i början av 1900-talet. Beslutet togs vid ett extraordinärt plenimöte där borgmästaren även bad om ekonomisk hjälp från civilguvernören José María Caballero, för att bland annat införskaffa sjukvårdsmaterial.

Enligt mötesprotokollet, som finns kvar i kommunarkivet i Alicante, informerade Bono om att de flesta dödsfallen inträffade på de platser i staden där hygienen var som sämst. Smittans epicentrum var kvarter där bostäderna saknade  grundläggande förutsättningar för att vara beboeliga. Det gällde ”rucklen vid foten av slottet Santa Bárbara, där folk bor trångt och i misär, kapabla att själva orsaka den stora förödelse för folkhälsan som vi drabbats av”, citeras Bono i protokollet. 

Borgmästarens lösning var att ingripa och göra en totalsanering av hela Las Provincias, övre delen av kvarteret Carmen samt Arrabal Roig, där de värsta smitthärdarna av spanska sjukan i Alicante hade sina fästen. 

Utpekandet av de mest utsatta personerna, de värst drabbade, som den främsta smitthärden, var vanligt under spanska sjukan, berättar María Isabel Porras, professor i vetenskapshistoria vid Universidad de Castilla-La Mancha i tidningen El País. 
– Epidemier drabbar aldrig alla lika, citeras hon. Effekten är alltid större för dem med få resurser, dålig tillgång till mat och de som bor trångt på små ytor. Något liknande har vi sett under den pågående pandemin, med nedstängningen av vissa arbetarkvarter i Madrid.

María Isabel Porras beskriver hur saneringsplanen för de fattiga kvarteren i Alicante tvingade invånarna att lämna sina hem och bege sig därifrån. I många fall genererade flytten att familjer splittrades och arbetare som kom från andra platser, skickades tillbaka till sina hemorter. Något som sannolikt bidrog till en ökad spridning av viruset, istället för att minska den.

Den sociala stigmatiseringen är inte den enda gemensamma nämnaren mellan de två hälsokriserna. Spanska sjukan hade en första våg på våren som i huvudsak drabbade Madrid, Castilla La Mancha och Castilla y León. Andra vågen som inföll på hösten, var den värsta och slog framför allt mot området vid Medelhavet. 
– Befolkningens förflyttningar under sommaren var avgörande, säger Porras. Semester och förflyttningar av unga män som skulle göra sin militärtjänstgöring fick negativa effekter på spridningen. 

De uppgifter om dödligheten som Porras besitter, visar att Alicante var den värst drabbade provinsen i det som idag är Valenciaregionen, med 581 döda per 100.000 invånare under piken i oktober. Castellón registrerade 495 och Valencia, 335. Almería kom upp i 988, men allra högst dödlighet hade Zamora, med hela 1.013 avlidna i spanska sjukan per 100.000 invånare under denna månad. Enligt de officiella siffrorna för hela landet, skördade spanska sjukan 1918, 147.114 liv. Året efter dog 21.245 personer och 1920 avled 17.825 personer, i ett land som då hade drygt 20 miljoner invånare.

Under samma plenimöte 1918, bad borgmästaren i Alicante även om resurser för att köpa sanitetsmaterial och desinficering. Det har gått mer än hundra år och åtgärderna för att bekämpa en epidemi är fortfarande de samma. Det rör sig om de vanligaste förebyggande åtgärderna som isolering, karantän, hygien samt sanitet på allmänna platser som rengöring av gator. Det finns inget som tyder på att munskydd användes i Spanien under spanska sjukan, något som dock var vanligt i Frankrike.
– Även då sökte de som galna efter ett vaccin, dock utan framgång, berättar Porras.

Inom det socioekonomiska området är parallellerna mellan de två pandemierna många. Porras beskriver det som att känslan är att vi alltid stöter på samma knäckfråga, motsatsförhållandet mellan ekonomi och hälsa. 
– 1918 bad kommunerna om ekonomisk hjälp, krediter och upprättade soppkök. Nu vidtas åtgärder som permitteringar och vi ser återigen de sorgliga köerna av hungriga människor som tvingas be om mat.  
Porras nämner dock en viktig skillnad mellan då och nu:
– Under spanska sjukan var det främst den yrkesaktiva befolkningen som avled och effekterna av den lamslagna verksamheten var ännu större än under vårens lockdown.

Sydkusten har tidigare skrivit om skillnaderna mellan den nuvarande pandemin och spanska sjukan åren 1918 till 1920: https://www.sydkusten.es/engine.php?articleId=29141§ionId=11 Fattigkvarteret Las Provincias utgjorde ett epicentrum för spanska sjukan i Alicante 1918. Foto: Ayuntamiento de Alicante 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 0
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [7] => Array
        (
            [id] => 41259
            [sectionId] => 388
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Tidningen El País skriver att den historiska odlingen av malvasia-druvor på Mallorca främst är koncentrerad till de havsnära terrasserna i Banyalbufar på öns västra sida. Bàrbara Mesquidas verksamhet ligger i Porreres, där hennes far introducerade franska druvsorter som cabernet sauvignon, men Bàrbara har valt att återknyta till det förflutna och övergått till biodynamik sedan 2007. Hon planterar nu träd istället för att fokusera på certifieringsformulär, och återskapar den symbios mellan vin- och fruktodlingar som fanns på hennes farfars tid.

Francesc Grimalt, en passionerad förespråkare för skogsodlingar, upptäckte på 90-talet att vinrankor som odlades med aprikosträd gav bättre druvor. Efter att ha satt den lokala druvan callet på kartan med bodegan Ánima Negra, grundade han 2006 4 Kilos, en inflytelserik bodega som utforskar callets nyanser. Även andra vinmakare på ön har anammat denna filosofi. Pep Rodríguez på Soca-Rel planterar vinrankor och olivträd tillsammans, och Can Majoral, den första ekologiskt certifierade bodegan på Mallorca, har visat att deras vinrankor som växer med olivträd ger bättre kvalitet.

Mireia Oliver, från Can Majoral, betonar vikten av lokal och ekologisk produktion för att bevara öns unika landskap. Hon är även vice ordförande i Apaema, en förening som främjar ekologiskt jordbruk på Mallorca. Trots att vinodling bara utgör fyra procent av den ekologiska odlingsytan på ön, är över 50 procent av vingårdarna certifierade ekologiska. Även större producenter som José L. Ferrer och utländska investerare som Hans-Peter Schwarzkopf bidrar till denna gröna satsning.

Den stora turismströmmen gör att majoriteten av det mallorquinska vinet konsumeras lokalt, vilket Mireia Oliver kallar för ”omvänd export”: ”Turisterna kommer hit och njuter av vinet på plats.” Med erbjudanden om guidade turer, vinprovningar och gastronomiska upplevelser, blir vingårdarna en alternativ turistdestination som låter besökare upptäcka ett genuint medelhavslandskap.
            [ingress] => Med unika, inhemska druvor och en stark satsning på ekologisk och hantverksmässig produktion, har Mallorca blivit ett eldorado för vinälskare. Mer än hälften av de lokala vingårdarna är certifierade ekologiska.
            [headline] => Mallorca nytt otippat vinparadis
            [page] => 0
            [modified] => 20240712095915
            [created] => 20240618122409
            [publishStart] => 20240714120000
            [publishStop] => 20241215112459
            [fullArticle] => Mallorca nytt otippat vinparadis Med unika, inhemska druvor och en stark satsning på ekologisk och hantverksmässig produktion, har Mallorca blivit ett eldorado för vinälskare. Mer än hälften av de lokala vingårdarna är certifierade ekologiska. Tidningen El País skriver att den historiska odlingen av malvasia-druvor på Mallorca främst är koncentrerad till de havsnära terrasserna i Banyalbufar på öns västra sida. Bàrbara Mesquidas verksamhet ligger i Porreres, där hennes far introducerade franska druvsorter som cabernet sauvignon, men Bàrbara har valt att återknyta till det förflutna och övergått till biodynamik sedan 2007. Hon planterar nu träd istället för att fokusera på certifieringsformulär, och återskapar den symbios mellan vin- och fruktodlingar som fanns på hennes farfars tid.

Francesc Grimalt, en passionerad förespråkare för skogsodlingar, upptäckte på 90-talet att vinrankor som odlades med aprikosträd gav bättre druvor. Efter att ha satt den lokala druvan callet på kartan med bodegan Ánima Negra, grundade han 2006 4 Kilos, en inflytelserik bodega som utforskar callets nyanser. Även andra vinmakare på ön har anammat denna filosofi. Pep Rodríguez på Soca-Rel planterar vinrankor och olivträd tillsammans, och Can Majoral, den första ekologiskt certifierade bodegan på Mallorca, har visat att deras vinrankor som växer med olivträd ger bättre kvalitet.

Mireia Oliver, från Can Majoral, betonar vikten av lokal och ekologisk produktion för att bevara öns unika landskap. Hon är även vice ordförande i Apaema, en förening som främjar ekologiskt jordbruk på Mallorca. Trots att vinodling bara utgör fyra procent av den ekologiska odlingsytan på ön, är över 50 procent av vingårdarna certifierade ekologiska. Även större producenter som José L. Ferrer och utländska investerare som Hans-Peter Schwarzkopf bidrar till denna gröna satsning.

Den stora turismströmmen gör att majoriteten av det mallorquinska vinet konsumeras lokalt, vilket Mireia Oliver kallar för ”omvänd export”: ”Turisterna kommer hit och njuter av vinet på plats.” Med erbjudanden om guidade turer, vinprovningar och gastronomiska upplevelser, blir vingårdarna en alternativ turistdestination som låter besökare upptäcka ett genuint medelhavslandskap. En av de många populära vinodlingarna på Mallorca. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [8] => Array
        (
            [id] => 41242
            [sectionId] => 48
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Den senaste ökningen innebär att bostadspriserna nu är högre än under fastighetsbubblan i början av 2000-talet och 52 procent högre än 2015, under finanskrisen. Särskilt nya bostäder har sett kraftiga prisökningar, med 10,1 procent under det senaste året, medan priserna på begagnade bostäder ökat med 5,7 procent. De regioner som sett de största prisökningarna är Andalusien (7,9 procent), Navarra (7,6) och La Rioja (7,1).

Experter som citeras av tidningen El País, som Francesc Quintana, VD för fastighetsbolaget Vivendex, menar att den ihållande prisuppgången beror på en obalans mellan låg tillgång och hög efterfrågan. Trots att priserna har stigit stadigt sedan 2014 och även under pandemin, verkar tendensen bestå.

För många familjer innebär detta en fortsatt svårighet att köpa bostäder, och experter varnar för att priserna kan stiga ännu mer under resten av året. ECB beslutade nyligen om en räntesänkning, som förväntas driva på denna utveckling, enligt María Matos, forskningschef på Fotocasa. Låga räntor gör bolån billigare, vilket ökar efterfrågan på bostäder och driver upp priserna.

Även om lägre räntor kan göra bolån billigare, varnar experter för att de som väntar på ännu lägre räntor kan upptäcka att de stigande bostadspriserna överstiger besparingarna från de lägre räntekostnaderna. För de som redan har bolån innebär de lägre räntorna en lättnad, men för nya köpare kan den högre köpeskillingen innebära större månatliga betalningar.

Bostadsmarknaden drivs nu av köpare med stark köpkraft, många av dem utlänningar. Trots stigande krediter och färre försäljningar har bostadspriserna fortsatt att öka, vilket gör det svårt för många familjer att köpa bostäder. Quintana varnar för att denna utveckling kan leda till ökade sociala spänningar.
            [ingress] => Bostadspriserna i Spanien har återigen börjat stiga kraftigt och många experter tror att Europeiska centralbankens (ECB) förändrade penningpolitik kommer att driva upp priserna ytterligare. Enligt de senaste siffrorna från det spanska statistikinstitutet INE ökade bostadspriserna med 6,3 procent under första kvartalet 2024, jämfört med samma period 2023.
            [headline] => Fastighetspriserna överstiger dem under byggbubblan
            [page] => 0
            [modified] => 20240712095852
            [created] => 20240614164620
            [publishStart] => 20240714070000
            [publishStop] => 20241211154659
            [fullArticle] => Fastighetspriserna överstiger dem under byggbubblan Bostadspriserna i Spanien har återigen börjat stiga kraftigt och många experter tror att Europeiska centralbankens (ECB) förändrade penningpolitik kommer att driva upp priserna ytterligare. Enligt de senaste siffrorna från det spanska statistikinstitutet INE ökade bostadspriserna med 6,3 procent under första kvartalet 2024, jämfört med samma period 2023. Den senaste ökningen innebär att bostadspriserna nu är högre än under fastighetsbubblan i början av 2000-talet och 52 procent högre än 2015, under finanskrisen. Särskilt nya bostäder har sett kraftiga prisökningar, med 10,1 procent under det senaste året, medan priserna på begagnade bostäder ökat med 5,7 procent. De regioner som sett de största prisökningarna är Andalusien (7,9 procent), Navarra (7,6) och La Rioja (7,1).

Experter som citeras av tidningen El País, som Francesc Quintana, VD för fastighetsbolaget Vivendex, menar att den ihållande prisuppgången beror på en obalans mellan låg tillgång och hög efterfrågan. Trots att priserna har stigit stadigt sedan 2014 och även under pandemin, verkar tendensen bestå.

För många familjer innebär detta en fortsatt svårighet att köpa bostäder, och experter varnar för att priserna kan stiga ännu mer under resten av året. ECB beslutade nyligen om en räntesänkning, som förväntas driva på denna utveckling, enligt María Matos, forskningschef på Fotocasa. Låga räntor gör bolån billigare, vilket ökar efterfrågan på bostäder och driver upp priserna.

Även om lägre räntor kan göra bolån billigare, varnar experter för att de som väntar på ännu lägre räntor kan upptäcka att de stigande bostadspriserna överstiger besparingarna från de lägre räntekostnaderna. För de som redan har bolån innebär de lägre räntorna en lättnad, men för nya köpare kan den högre köpeskillingen innebära större månatliga betalningar.

Bostadsmarknaden drivs nu av köpare med stark köpkraft, många av dem utlänningar. Trots stigande krediter och färre försäljningar har bostadspriserna fortsatt att öka, vilket gör det svårt för många familjer att köpa bostäder. Quintana varnar för att denna utveckling kan leda till ökade sociala spänningar. Sedan finanskrisen 2015 har fastighetspriserna i Spanien stigit med 52 procent. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [9] => Array
        (
            [id] => 40277
            [sectionId] => 448
            [priority] => 12
            [publish] => y
            [body] => Slaget vid Lepanto, som utspelade sig i Korintbukten den 7 oktober 1571, var en av de blodigaste och mest betydelsefulla sjöstriderna i historien. En kristen allians lyckades hejda det expanderade Ottomanska riket, som hade erövrat Konstantinopel. Det beräknas att cirka 40.000 turkar och 10.000 kristna förlorade livet i striderna, vilket utgör omkring hälften av alla soldater som deltog i slaget.

Den så kallade Heliga Ligan, bestående av styrkor från bland annat Spanien under Filip II, påven Pius V, och republikerna Venedig och Genua, ryckte ut mot det Ottomanska riket. Trots initiala strategiska fördelar, ledde en kombination av övermod och dålig kvalitet på krutet till ett katastrofalt nederlag för turkarna. Detta var för övrigt det sista stora sjöslaget som utkämpades med galärer.

Enligt spanska historiker spelade flera faktorer en avgörande roll i den kristna alliansens seger. Bland annat var de kristna skeppen bättre beväpnade, med musköter ombord, jämfört med de turkiska fartygen som förlitade sig på pilar och armborst. Däremot rådde det oenighet och bristande samordning mellan ledarna för den kristna alliansen.

Slaget är mytomspunnet och bland annat har det hävdats att Jungfru Maria visade sig under striden, och att ett "gudomligt vindslag” bidrog till de kristnas seger. Mer dokumenterat är att Miguel de Cervantes, som senare skulle komma att skriva det odödliga verket ”Don Quijote”, fick vänsterarmen sönderskjuten vid slaget. Han fick därefter tilltalsnamnet ”Den enarmade från Lepanto”, även om han i verkligheten aldrig fick lemmen amputerad, men däremot kunde han aldrig mer bruka vänsterarmen.

Trots att profiler som den franske diktaren Voltaire senare kommenterade att segern "inte tjänade till något", markerade slaget en viktig vändpunkt. Det bromsade det Ottomanska rikets expansion mot Europa, då turkarna aldrig lyckades samla en lika mäktig flotta igen.

Detta historiska slag, som fortfarande är föremål för forskning och arkeologiska utgrävningar, har inspirerat ett flertal litterära verk och fortsätter att fascinera historieintresserade över hela världen.
            [ingress] => Internationellt förknippas Spanien när det gäller sjöslag främst med två svidande nederlag. Dels förlisningen av den ”oövervinnerliga armadan” (1588) och dels slaget vid Trafalgar (1805), som visserligen krävde den legendariske härföraren Lord Nelsons liv men där britterna avgick med segern. I Spanien minns man hellre slaget vid Lepanto, trots att nationalskribenten Miguel de Cervantes förlorade ena armen där.
            [headline] => Sjöslaget som Spanien vann
            [page] => 0
            [modified] => 20240712095643
            [created] => 20240131165834
            [publishStart] => 20240714065900
            [publishStop] => 20240719172659
            [fullArticle] => Sjöslaget som Spanien vann Internationellt förknippas Spanien när det gäller sjöslag främst med två svidande nederlag. Dels förlisningen av den ”oövervinnerliga armadan” (1588) och dels slaget vid Trafalgar (1805), som visserligen krävde den legendariske härföraren Lord Nelsons liv men där britterna avgick med segern. I Spanien minns man hellre slaget vid Lepanto, trots att nationalskribenten Miguel de Cervantes förlorade ena armen där. Slaget vid Lepanto, som utspelade sig i Korintbukten den 7 oktober 1571, var en av de blodigaste och mest betydelsefulla sjöstriderna i historien. En kristen allians lyckades hejda det expanderade Ottomanska riket, som hade erövrat Konstantinopel. Det beräknas att cirka 40.000 turkar och 10.000 kristna förlorade livet i striderna, vilket utgör omkring hälften av alla soldater som deltog i slaget.

Den så kallade Heliga Ligan, bestående av styrkor från bland annat Spanien under Filip II, påven Pius V, och republikerna Venedig och Genua, ryckte ut mot det Ottomanska riket. Trots initiala strategiska fördelar, ledde en kombination av övermod och dålig kvalitet på krutet till ett katastrofalt nederlag för turkarna. Detta var för övrigt det sista stora sjöslaget som utkämpades med galärer.

Enligt spanska historiker spelade flera faktorer en avgörande roll i den kristna alliansens seger. Bland annat var de kristna skeppen bättre beväpnade, med musköter ombord, jämfört med de turkiska fartygen som förlitade sig på pilar och armborst. Däremot rådde det oenighet och bristande samordning mellan ledarna för den kristna alliansen.

Slaget är mytomspunnet och bland annat har det hävdats att Jungfru Maria visade sig under striden, och att ett "gudomligt vindslag” bidrog till de kristnas seger. Mer dokumenterat är att Miguel de Cervantes, som senare skulle komma att skriva det odödliga verket ”Don Quijote”, fick vänsterarmen sönderskjuten vid slaget. Han fick därefter tilltalsnamnet ”Den enarmade från Lepanto”, även om han i verkligheten aldrig fick lemmen amputerad, men däremot kunde han aldrig mer bruka vänsterarmen.

Trots att profiler som den franske diktaren Voltaire senare kommenterade att segern "inte tjänade till något", markerade slaget en viktig vändpunkt. Det bromsade det Ottomanska rikets expansion mot Europa, då turkarna aldrig lyckades samla en lika mäktig flotta igen.

Detta historiska slag, som fortfarande är föremål för forskning och arkeologiska utgrävningar, har inspirerat ett flertal litterära verk och fortsätter att fascinera historieintresserade över hela världen. Slaget vid Lepanto 1751 skördade omkring 50.000 människoliv. Miguel de Cervantes sårades, men överlevde för att senare kunna skriva ”Don Quijote”. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [10] => Array
        (
            [id] => 41099
            [sectionId] => 384
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => - - - Detta inslag är ett smakprov och publicerades första gången 08.01.2022 exklusivt för prenumeranter på SK Premium. Nya inlägg av detta slag publiceras varje dag för prenumeranter. Läs mer om Sydkustens olika betaltjänster här: https://www.sydkusten.es/sk/club-sk/169 - - -

Det började med att vi fick ett sms två dagar innan vi skulle resa till Sverige. Iván hade varit på kalas på lördagen och en av killarna hade nu testats positivt. Det här ledde till årets absolut svåraste beslut för mig. Hur skulle jag tänka och skulle vi åka eller ej? Å ena sidan gällde att om jag skulle betrakta honom som närkontakt, borde han isoleras i fem dagar och sedan testas. Vi hade inte fem dagar på oss. Vi hade tre. 

Min syster som vi skulle fira jul med var höggravid och det skulle bli väldigt besvärligt för henne och hennes familj med man och två barn om någon av dem smittades precis innan förlossningen. Det skulle dessutom komma flera av den äldre generationen och fira jul med oss, visserligen alla med tre vaccindoser i kroppen, men ändå. 

Lite orolig var jag i ärlighetens namn också över om vi själva skulle bli sjuka. Bortsett från problematiken hur vi skulle isolera oss, har jag slarvat med att skaffa det blå EU-sjukförsäkringskortet och skulle följaktligen behöva lägga ut själv för eventuell vård i Sverige.

Å andra sidan längtade vi båda något oerhört efter att få träffa familjen och fira jul i Sverige som vi inte hade gjort på två år. Bara tanken på att säga till Iván att vi fick stanna hemma, var hjärtskärande. Ångesten hängde just på att jag inte visste. Hade jag vetat att vi var smittbärare hade ju beslutet varit enkelt och värt det på alla sätt. Men att ställa in julen i Sverige utan att veta?

Efter en sömnlös natt och en dag med många samtal både med en sjuksköterska och familjen, bestämde vi oss för att hålla fast vid vår plan och åka. Beslutet grundade sig främst på att om jag skulle analysera situationen bokstavstroget så var Iván faktiskt inte närkontakt till den smittade killen. Då ska man ha varit nära varandra under minst 15 minuter utan munskydd. 

Jag tackar än idag föräldrarna till födelsedagsbarnet, som hade ordnat ett mycket covidanpassat kalas. De var endast fem barn. Alla bar munskydd förutom när de serverades mellanmål då de satt på avstånd från varandra och det mesta av leken skedde utomhus.

Vi tog ett test på morgonen innan vi åkte, sov första natten hos vänner i Göteborg, testade Iván igen på torsdagmorgonen då det alltså hade gått fem dagar och åkte därefter vidare till min syster och familjen i Karlsborg. Hade det testet visat positivt hade vi suttit illa till, men tack och lov var så inte fallet.

Något som under beslutsprocessen komplicerade allt ytterligare var just bristen på tester både i Spanien och Sverige. Jag hade ett test kvar hemma sedan vi reste i augusti, men vi behövde ju fler och på apoteken var de slut. De skulle komma in men dröjde och var osäkert om leveransen skulle hinna komma innan vårt flyg gick. Så ringde min väninna sjuksköterskan och hade hittat ett apotek som hade. Hon var på väg och hade reserverat tio stycken. Jag kunde få två av dem. 

Jag bad henne fråga om hon fick lov att köpa fler. Väl på plats ringde hon och efter många om och men fick hon loss fem stycken till. Nu hade vi tillräckligt för att testa oss både innan vi åkte och under de första dagarna i Sverige. Jag har sett nu att det uppstått en svart marknad av testförsäljningen och jag kan förstå det. Jag kände själv hur jag hade varit beredd att betala dubbla priset vid det laget bara för att få tag på tester. Vi kände oss som värsta langarna.

Nu verkar förråden visserligen ha fyllts på och överlag så har ju väldigt många spanjorer självtestat sig under julhelgen i förebyggande syfte. Personligen tror jag det är en av förklaringarna till de skyhöga smittsiffrorna. Om vi jämför med exempelvis tredje vågen då det i huvudsak var personer med symtom som sökte sig till vårdcentralen för att testas, gissar jag att många fler asymtomatiska upptäckts tack vare självtesterna och sedan åkt till vårdcentralen för att bekräfta smittan.

Allt gick bra för oss. Ingen blev sjuk och vi fick en fantastisk vit jul med allt som man önskar när man som “halvspanjor” är på vintersemester i Sverige. Skridsko- och pulkaåkning, promenader över den frusna sjön, korvgrillning och varm choklad, förfrusna tår, inomhusmys, spel och filmkvällar. 

Jag förundrades än en gång över svenskarnas motvilja till att använda munskydd. Trots att rekommendationerna nu säger att de ska användas i kollektivtrafiken, var det ganska få som gjorde det. I mataffären var det jag och någon enstaka mer samt faktiskt de som jobbade där. Man tycker att man som kund kunde göra det av respekt för just de anställda, om inte annat.

På nyårsafton fick jag svar på mina Gott nytt år-hälsningar från fyra olika personer som satt hemma och firade med Covid. Det känns som symptomatiskt för tiden vi lever i. Jag minns att min väninna sjuksköterskan i början av pandemin sade att vi alla kommer att få Covid så småningom och ja, just nu verkar det så. Vilket inte alltid gör livet lätt att leva när man redan från början är lite hypokondrisk. 

Själv har jag för första gången på flera år blivit förkyld vilket nu för tiden leder till en massa tankar och funderingar. Jag har testat mig två gånger, men känner mig ändå inte helt övertygad om det negativa resultatet, så det blir till att vara extra försiktig några dagar.

Smittläget och min egen ängsliga sida till trots, känner jag att vi fixar det här och att pandemin, om den inte försvinner så i alla fall att den inte blir det nya årets stora huvudrollsinnehavare. Jag håller knappast andan i tron om att den ska ta slut, men låt oss frigöra plats till mycket annat betydligt roligare också.
            [ingress] => CARIN OSVALDSSON. Med den smittsituation som just nu råder, är det onekligen oundvikligt att viruset är något väldigt närvarande i våra liv. Allt hänger ju ihop med hur man drabbats tidigare förstås, men fram till nu har pandemin för mig handlat mer om restriktioner och diverse konsekvenser, än om själva viruset. Men så är det inte längre tack var omikron.
            [headline] => Viruset mer påtagligt än någonsin
            [page] => 0
            [modified] => 20240712095223
            [created] => 20240605162832
            [publishStart] => 20240713170000
            [publishStop] => 20220706114359
            [fullArticle] => Viruset mer påtagligt än någonsin CARIN OSVALDSSON. Med den smittsituation som just nu råder, är det onekligen oundvikligt att viruset är något väldigt närvarande i våra liv. Allt hänger ju ihop med hur man drabbats tidigare förstås, men fram till nu har pandemin för mig handlat mer om restriktioner och diverse konsekvenser, än om själva viruset. Men så är det inte längre tack var omikron. - - - Detta inslag är ett smakprov och publicerades första gången 08.01.2022 exklusivt för prenumeranter på SK Premium. Nya inlägg av detta slag publiceras varje dag för prenumeranter. Läs mer om Sydkustens olika betaltjänster här: https://www.sydkusten.es/sk/club-sk/169 - - -

Det började med att vi fick ett sms två dagar innan vi skulle resa till Sverige. Iván hade varit på kalas på lördagen och en av killarna hade nu testats positivt. Det här ledde till årets absolut svåraste beslut för mig. Hur skulle jag tänka och skulle vi åka eller ej? Å ena sidan gällde att om jag skulle betrakta honom som närkontakt, borde han isoleras i fem dagar och sedan testas. Vi hade inte fem dagar på oss. Vi hade tre. 

Min syster som vi skulle fira jul med var höggravid och det skulle bli väldigt besvärligt för henne och hennes familj med man och två barn om någon av dem smittades precis innan förlossningen. Det skulle dessutom komma flera av den äldre generationen och fira jul med oss, visserligen alla med tre vaccindoser i kroppen, men ändå. 

Lite orolig var jag i ärlighetens namn också över om vi själva skulle bli sjuka. Bortsett från problematiken hur vi skulle isolera oss, har jag slarvat med att skaffa det blå EU-sjukförsäkringskortet och skulle följaktligen behöva lägga ut själv för eventuell vård i Sverige.

Å andra sidan längtade vi båda något oerhört efter att få träffa familjen och fira jul i Sverige som vi inte hade gjort på två år. Bara tanken på att säga till Iván att vi fick stanna hemma, var hjärtskärande. Ångesten hängde just på att jag inte visste. Hade jag vetat att vi var smittbärare hade ju beslutet varit enkelt och värt det på alla sätt. Men att ställa in julen i Sverige utan att veta?

Efter en sömnlös natt och en dag med många samtal både med en sjuksköterska och familjen, bestämde vi oss för att hålla fast vid vår plan och åka. Beslutet grundade sig främst på att om jag skulle analysera situationen bokstavstroget så var Iván faktiskt inte närkontakt till den smittade killen. Då ska man ha varit nära varandra under minst 15 minuter utan munskydd. 

Jag tackar än idag föräldrarna till födelsedagsbarnet, som hade ordnat ett mycket covidanpassat kalas. De var endast fem barn. Alla bar munskydd förutom när de serverades mellanmål då de satt på avstånd från varandra och det mesta av leken skedde utomhus.

Vi tog ett test på morgonen innan vi åkte, sov första natten hos vänner i Göteborg, testade Iván igen på torsdagmorgonen då det alltså hade gått fem dagar och åkte därefter vidare till min syster och familjen i Karlsborg. Hade det testet visat positivt hade vi suttit illa till, men tack och lov var så inte fallet.

Något som under beslutsprocessen komplicerade allt ytterligare var just bristen på tester både i Spanien och Sverige. Jag hade ett test kvar hemma sedan vi reste i augusti, men vi behövde ju fler och på apoteken var de slut. De skulle komma in men dröjde och var osäkert om leveransen skulle hinna komma innan vårt flyg gick. Så ringde min väninna sjuksköterskan och hade hittat ett apotek som hade. Hon var på väg och hade reserverat tio stycken. Jag kunde få två av dem. 

Jag bad henne fråga om hon fick lov att köpa fler. Väl på plats ringde hon och efter många om och men fick hon loss fem stycken till. Nu hade vi tillräckligt för att testa oss både innan vi åkte och under de första dagarna i Sverige. Jag har sett nu att det uppstått en svart marknad av testförsäljningen och jag kan förstå det. Jag kände själv hur jag hade varit beredd att betala dubbla priset vid det laget bara för att få tag på tester. Vi kände oss som värsta langarna.

Nu verkar förråden visserligen ha fyllts på och överlag så har ju väldigt många spanjorer självtestat sig under julhelgen i förebyggande syfte. Personligen tror jag det är en av förklaringarna till de skyhöga smittsiffrorna. Om vi jämför med exempelvis tredje vågen då det i huvudsak var personer med symtom som sökte sig till vårdcentralen för att testas, gissar jag att många fler asymtomatiska upptäckts tack vare självtesterna och sedan åkt till vårdcentralen för att bekräfta smittan.

Allt gick bra för oss. Ingen blev sjuk och vi fick en fantastisk vit jul med allt som man önskar när man som “halvspanjor” är på vintersemester i Sverige. Skridsko- och pulkaåkning, promenader över den frusna sjön, korvgrillning och varm choklad, förfrusna tår, inomhusmys, spel och filmkvällar. 

Jag förundrades än en gång över svenskarnas motvilja till att använda munskydd. Trots att rekommendationerna nu säger att de ska användas i kollektivtrafiken, var det ganska få som gjorde det. I mataffären var det jag och någon enstaka mer samt faktiskt de som jobbade där. Man tycker att man som kund kunde göra det av respekt för just de anställda, om inte annat.

På nyårsafton fick jag svar på mina Gott nytt år-hälsningar från fyra olika personer som satt hemma och firade med Covid. Det känns som symptomatiskt för tiden vi lever i. Jag minns att min väninna sjuksköterskan i början av pandemin sade att vi alla kommer att få Covid så småningom och ja, just nu verkar det så. Vilket inte alltid gör livet lätt att leva när man redan från början är lite hypokondrisk. 

Själv har jag för första gången på flera år blivit förkyld vilket nu för tiden leder till en massa tankar och funderingar. Jag har testat mig två gånger, men känner mig ändå inte helt övertygad om det negativa resultatet, så det blir till att vara extra försiktig några dagar.

Smittläget och min egen ängsliga sida till trots, känner jag att vi fixar det här och att pandemin, om den inte försvinner så i alla fall att den inte blir det nya årets stora huvudrollsinnehavare. Jag håller knappast andan i tron om att den ska ta slut, men låt oss frigöra plats till mycket annat betydligt roligare också. Den vita julen med familjen i Sverige, hotades i sista stund av covid. Men slutet gott, allting gott. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 0
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [11] => Array
        (
            [id] => 41363
            [sectionId] => 23
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Om nyheten verkar välbekant så beror det på att en liknande situation uppstod i juli förra året. Då fortsatte Guadalpín Banús att hålla öppet, trots att ett flertal rum och allmänna utrymmen förseglades enligt en domstolsorder. Ledningen för hotellet återfick senare kontrollen över hela anläggningen, men det beslutet har nu återkallats.

Klockan fem på torsdagsmorgonen infann sig en stor polisstyrka från Policía Nacional vid Guadalpín Banús för att genomföra en domstolsorder. Det medförde att 49 av hotellrummen, några av köken och serveringarna samt kontorsutrymmen förseglades. Uppståndelsen var stor när hotellgäster motades bort och anställda protesterade högljutt vid huvudingången.

Direktören för lyxhotellet Ramón Pons ifrågasätter den nya domstolsordern mitt under högsäsong och säger till tidningen Málaga Hoy att anläggningen svårligen kan hållas öppen utan flera av dess viktiga områden. Det finns i dagsläget 240 hotellgäster inackorderade och Pons lovar se efter dem på bästa sätt, vilket beslut som än fattas.

Företaget SPV, som är en av flera ägare av hotellbyggnaden, förvärvade en fordringsrätt 2019 inom ramen för konkursen av Aifos - byggföretaget och utvecklaren av hotellet. SPV kräver större ersättning för nyttjandet av utrymmena och i slutänden att ett annat företag tar över driften av lyxhotellet, vars framtid nu åter är mycket oviss.
            [ingress] => Ett stort polispådrag infann sig tidigt den 11 juli vid det femstjärniga hotellet Guadalpín Banús för att försegla stora delar av anläggningen. En infekterad konflikt mellan olika ägare har åter blossat upp och kan tvinga hotellet att helt stänga, när beläggningen är som störst.
            [headline] => Lyxhotell kan tvingas stänga mitt under högsäsong
            [page] => 0
            [modified] => 20240712095503
            [created] => 20240712095227
            [publishStart] => 20240713120000
            [publishStop] => 20250108085259
            [fullArticle] => Lyxhotell kan tvingas stänga mitt under högsäsong Ett stort polispådrag infann sig tidigt den 11 juli vid det femstjärniga hotellet Guadalpín Banús för att försegla stora delar av anläggningen. En infekterad konflikt mellan olika ägare har åter blossat upp och kan tvinga hotellet att helt stänga, när beläggningen är som störst. Om nyheten verkar välbekant så beror det på att en liknande situation uppstod i juli förra året. Då fortsatte Guadalpín Banús att hålla öppet, trots att ett flertal rum och allmänna utrymmen förseglades enligt en domstolsorder. Ledningen för hotellet återfick senare kontrollen över hela anläggningen, men det beslutet har nu återkallats.

Klockan fem på torsdagsmorgonen infann sig en stor polisstyrka från Policía Nacional vid Guadalpín Banús för att genomföra en domstolsorder. Det medförde att 49 av hotellrummen, några av köken och serveringarna samt kontorsutrymmen förseglades. Uppståndelsen var stor när hotellgäster motades bort och anställda protesterade högljutt vid huvudingången.

Direktören för lyxhotellet Ramón Pons ifrågasätter den nya domstolsordern mitt under högsäsong och säger till tidningen Málaga Hoy att anläggningen svårligen kan hållas öppen utan flera av dess viktiga områden. Det finns i dagsläget 240 hotellgäster inackorderade och Pons lovar se efter dem på bästa sätt, vilket beslut som än fattas.

Företaget SPV, som är en av flera ägare av hotellbyggnaden, förvärvade en fordringsrätt 2019 inom ramen för konkursen av Aifos - byggföretaget och utvecklaren av hotellet. SPV kräver större ersättning för nyttjandet av utrymmena och i slutänden att ett annat företag tar över driften av lyxhotellet, vars framtid nu åter är mycket oviss. För andra året i rad riskerar Guadalpín Banús att stänga när beläggningen är som störst. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [12] => Array
        (
            [id] => 41358
            [sectionId] => 11
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Enligt väderlekstjänsten Aemet registrerade årets junimånad i Spanien en temperaturavvikelse på -0,2 grader Celsius, jämfört med genomsnittet. Det är första gången sedan april 2022 som månadstemperaturen i Spanien understiger det normala. Snarare än att motsäga klimatförändringarna hävdar de spanska forskarna Santiago Giralt och Sergi Pla att de svalare temperaturerna styrker fenomenet. De har i över ett decennium genomfört studier på Grönland och förklarar i tidningen El Diario att Arktis uppvärmning orsakar förändringar i jetströmmarna, vilka påverkar klimatet globalt.

När skillnaden i temperatur mellan Arktis och södra regioner är stor, bildas en stark cirkulär luftström som håller det kalla arktiska klimatet på plats. Men när Arktis värms upp av växthuseffekten minskar denna temperaturskillnad, vilket försvagar jetströmmen. Detta leder till att kall luft kan röra sig söderut och varm luft norrut, vilket skapar klimatkaos.

Giralt, geolog vid Institutet för geovetenskaper i Barcelona, förklarar att när jetströmmen försvagas, kan kall luft från Arktis röra sig söderut och orsaka kallare väder i områden som Spanien, medan varmare luft strömmar norrut till andra regioner. Under juni månad upplevde Spanien kyligare väder, medan andra länder som Italien, Grekland, Indien, Saudiarabien och USA drabbades av extrem värme med tusentals dödsfall.

Pla, biolog vid Centret för ekologisk forskning och skogstillämpningar (CREAF), tillägger att detta fenomen leder till extrema väderförhållanden, vilket resulterar i snabba övergångar mellan säsonger och mer frekvent och långvariga torka. Forskarna har bekräftat dessa förändringar genom att studera sjösediment och organismer på östra och västra Grönland. De har funnit att när jetströmmen försvagas blir klimatet mer varierat, kallare på östra sidan och varmare på västra sidan.

Trots vetenskapliga bevis finns det fortfarande en del som ifrågasätter klimatförändringarna vid kallare väderfenomen som den svala junimånaden eller köldvågen under stormen Filomena 2021. Giralt och Pla betonar att dessa förändringar är en direkt följd av växthuseffekten. Arktis värms upp snabbare än resten av planeten på grund av en självförstärkande cykel där smältande isar och snö gör att mörkare havsytor absorberar mer solenergi, vilket ytterligare ökar uppvärmningen.

De påpekar att de årliga förändringarna på Grönland är dramatiska och att mängden smält is är enorm. Dessa förändringar bekräftar den pågående klimatkrisen och behovet av globala åtgärder för att minska utsläppen och bromsa uppvärmningen.
            [ingress] => Spanska forskare tillskriver årets ovanligt svala juni månad i Spanien uppvärmningen av Arktis, som påverkar globala vindmönster. Sålunda bidrar den globala uppvärmningen punktvis även till svalare temperaturer på vissa håll.
            [headline] => Sval juni månad skylls också klimatförändringarna
            [page] => 0
            [modified] => 20240712095418
            [created] => 20240711092739
            [publishStart] => 20240713070000
            [publishStop] => 20250107082759
            [fullArticle] => Sval juni månad skylls också klimatförändringarna Spanska forskare tillskriver årets ovanligt svala juni månad i Spanien uppvärmningen av Arktis, som påverkar globala vindmönster. Sålunda bidrar den globala uppvärmningen punktvis även till svalare temperaturer på vissa håll. Enligt väderlekstjänsten Aemet registrerade årets junimånad i Spanien en temperaturavvikelse på -0,2 grader Celsius, jämfört med genomsnittet. Det är första gången sedan april 2022 som månadstemperaturen i Spanien understiger det normala. Snarare än att motsäga klimatförändringarna hävdar de spanska forskarna Santiago Giralt och Sergi Pla att de svalare temperaturerna styrker fenomenet. De har i över ett decennium genomfört studier på Grönland och förklarar i tidningen El Diario att Arktis uppvärmning orsakar förändringar i jetströmmarna, vilka påverkar klimatet globalt.

När skillnaden i temperatur mellan Arktis och södra regioner är stor, bildas en stark cirkulär luftström som håller det kalla arktiska klimatet på plats. Men när Arktis värms upp av växthuseffekten minskar denna temperaturskillnad, vilket försvagar jetströmmen. Detta leder till att kall luft kan röra sig söderut och varm luft norrut, vilket skapar klimatkaos.

Giralt, geolog vid Institutet för geovetenskaper i Barcelona, förklarar att när jetströmmen försvagas, kan kall luft från Arktis röra sig söderut och orsaka kallare väder i områden som Spanien, medan varmare luft strömmar norrut till andra regioner. Under juni månad upplevde Spanien kyligare väder, medan andra länder som Italien, Grekland, Indien, Saudiarabien och USA drabbades av extrem värme med tusentals dödsfall.

Pla, biolog vid Centret för ekologisk forskning och skogstillämpningar (CREAF), tillägger att detta fenomen leder till extrema väderförhållanden, vilket resulterar i snabba övergångar mellan säsonger och mer frekvent och långvariga torka. Forskarna har bekräftat dessa förändringar genom att studera sjösediment och organismer på östra och västra Grönland. De har funnit att när jetströmmen försvagas blir klimatet mer varierat, kallare på östra sidan och varmare på västra sidan.

Trots vetenskapliga bevis finns det fortfarande en del som ifrågasätter klimatförändringarna vid kallare väderfenomen som den svala junimånaden eller köldvågen under stormen Filomena 2021. Giralt och Pla betonar att dessa förändringar är en direkt följd av växthuseffekten. Arktis värms upp snabbare än resten av planeten på grund av en självförstärkande cykel där smältande isar och snö gör att mörkare havsytor absorberar mer solenergi, vilket ytterligare ökar uppvärmningen.

De påpekar att de årliga förändringarna på Grönland är dramatiska och att mängden smält is är enorm. Dessa förändringar bekräftar den pågående klimatkrisen och behovet av globala åtgärder för att minska utsläppen och bromsa uppvärmningen. Issmältningen i Arktis bidrar enligt spanska forskare till tillfälliga temperaturfall i Spanien. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [13] => Array
        (
            [id] => 41360
            [sectionId] => 448
            [priority] => 12
            [publish] => y
            [body] => Tycker jag om att laga mat? Anledningen att jag drog på svaret och inte riktigt visste, var nog för att jo, jag gillar min stund i köket på kvällen. Men nej, det är egentligen inte själva matlagningen som ger mig njutningen. Eller i alla fall så måste förutsättningarna vara de rätta och på mina villkor, för att jag ska tycka om det. 

Att laga mat till andra, framförallt med dessa andra närvarande i mitt hem, är inget jag skulle säga att jag uppfattar som njutningsfullt (däremot kan ju umgänget vara värt det såklart!). Tvärtom är det stressigt och kravfyllt och vad som helst kan hända. I teorin är det en vacker tanke med ett öppet kök, vänner som hänger med varsitt glas vin och småpratar medan jag fixar och donar. Det hackas på skärbrädor, puttrar hemtrevligt i grytor och sprider sig underbara dofter i hemmet. 

Men så är aldrig verkligheten. I mitt fall. 

Jag kan exempelvis inte göra två saker samtidigt. Framförallt kan jag inte göra en sak och prata om en annan, så oftast hittar jag en massa ingredienser som glömts bort, efter att gästerna gått hem. Jag har även en väldigt konstig ordning på sakerna i mitt kök, så när någon erbjuder sig att duka måste jag alltid tacka nej då det skulle ta dubbelt så lång tid att visa och förklara var allt ligger, än att bara göra det själv. Under tiden är det ju dock alltid något som antingen bränns eller kallnar.

Det jag tycker om med matlagning är att laga mat själv, till mig och Iván. Jag tar all tid i världen på mig att göra väldigt enkla grejer. Lyssnar på en podcast. Smuttar på ett glas vin. Suger på några jordnötter. Ingen pratar med mig och jag gör en sak i taget i min egen takt. Det är min vardagslyx. Och helglyx såklart. Alla dagar i veckan lyx!

Vad lagar jag? En fråga så svår att besvara att det känns som en gåta. Jag vet att jag inte direkt lagar spanskt. Inte heller direkt svenskt. Jag liksom bara utgår ifrån de råvaror som jag gillar och gör det man ska göra med var och en och sätter sedan fram det på bordet.

Så slog det mig plötsligt. Jag har faktiskt ett system. Tre kategorier som jag varierar i olika kombinationer och resultaten är mina maträtter. Kött, kyckling eller fisk. Oftast, kanske till 75 procent, kyckling. Pasta, potatis och ris. Och så grönsaker. Oftast efter säsong för det är så man beter sig och handlar här i Spanien. 

De varma grönsakerna som varieras beroende på årstid är sparris, gröna bönor, pumpa och zucchini, kronärtskocka, olika slags kål (vitkål, brysselkål, broccoli, blomkål), rödbetor och majs. Som kalla sallader äter jag kopiösa mängder ruccola, broccoli, kale, cocktailtomater, hjärtsallad, avokado, melon, gurk-, paprika- och morotsstavar (främst till sonen) och olika slags lök förstås (både varm och kall). Lök är egentligen det enda som jag brukar blanda med annat, annars föredrar jag nästan alltid grönsakerna var och en för sig.

Jag älskar potatis i alla former och skulle kunna äta det dagligen. Den nyttigaste varianten, kokt potatis, tycker dock min son är “äcklig potatis”. Däremot äter han gladeligen stekt potatis och “patatas fritas” som jag gör i form av potatisklyftor med olivolja och salt i ugnen. Iván skulle kunna leva på ris, men det innehåller ju arsenik och jag försöker hålla nere konsumtionen. Det går sådär… Pasta är ju bra, men personligen tycker jag det egentligen räcker som det är utan protein. Så pasta äter vi ofta bara med pesto faktiskt.

Vi äter även någon pizza ibland - “Cuatro quesos”, och så spansk potatisomelett, då med fuet som tillbehör som är sonens absoluta favorit. Jag skulle vilja bli bättre på att äta vegetariskt. Jag äter dock betydligt mindre kött de veckor jag är barnfri. Under perioder byter jag köttet mot kikärtor, ibland hoppar jag bara över det och äter grönsaker i ugn med aioli. 

När Iván är med mig äter vi alltid grillade kycklingvingar på fredagar och gratinerade nachos med salsa, köttfärs, ost och guacamole på lördagar. I övrigt blir det kycklingfilé, fiskpinnar eller annan panerad fisk, hamburgare, köttfärs eller korv med ovan nämnda tillbehör. Han älskar även “coquinas”, småmusslor. 

Jag köper ibland lövbiff, men det är så svårt att få till dem så att de inte blir sega som skosulor. Jag har svårt att helt hålla mig ifrån korv och färs (köper dock oftast bland- eller nötfärs och hamburgare på kycklingfärs) men försöker i övrigt undvika griskött då Spanien sorgligt nog är ett land med mycket hög anitbiotikaförbrukning.

Mitt barn tycker om att äta en ingrediens i taget, gillar inte när de blandas. Och även om jag gärna blandar dem i munnen, tycker jag mer och mer om att om rena råvaror får stå för sig själva och serveras var och en för sig. Den lyxen kan man unna sig i Spanien där allt har en smak.

            [ingress] => CARIN OSVALDSSON  Jag fick frågan från en klasspappa om jag tycker om att laga mat och vad jag brukar laga. Blir det svenskt? Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Så jag fortsatte att fundera och dagen efter kom jag på mitt mönster. Idag delar jag med mig av mina fantastiska och helt unika (host, host) tips på god mat och en njutningsfull stund i köket.
            [headline] => Mina maträtter
            [page] => 0
            [modified] => 20240711110854
            [created] => 20240711110843
            [publishStart] => 20240713065900
            [publishStop] => 20250107093359
            [fullArticle] => Mina maträtter CARIN OSVALDSSON  Jag fick frågan från en klasspappa om jag tycker om att laga mat och vad jag brukar laga. Blir det svenskt? Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Så jag fortsatte att fundera och dagen efter kom jag på mitt mönster. Idag delar jag med mig av mina fantastiska och helt unika (host, host) tips på god mat och en njutningsfull stund i köket. Tycker jag om att laga mat? Anledningen att jag drog på svaret och inte riktigt visste, var nog för att jo, jag gillar min stund i köket på kvällen. Men nej, det är egentligen inte själva matlagningen som ger mig njutningen. Eller i alla fall så måste förutsättningarna vara de rätta och på mina villkor, för att jag ska tycka om det. 

Att laga mat till andra, framförallt med dessa andra närvarande i mitt hem, är inget jag skulle säga att jag uppfattar som njutningsfullt (däremot kan ju umgänget vara värt det såklart!). Tvärtom är det stressigt och kravfyllt och vad som helst kan hända. I teorin är det en vacker tanke med ett öppet kök, vänner som hänger med varsitt glas vin och småpratar medan jag fixar och donar. Det hackas på skärbrädor, puttrar hemtrevligt i grytor och sprider sig underbara dofter i hemmet. 

Men så är aldrig verkligheten. I mitt fall. 

Jag kan exempelvis inte göra två saker samtidigt. Framförallt kan jag inte göra en sak och prata om en annan, så oftast hittar jag en massa ingredienser som glömts bort, efter att gästerna gått hem. Jag har även en väldigt konstig ordning på sakerna i mitt kök, så när någon erbjuder sig att duka måste jag alltid tacka nej då det skulle ta dubbelt så lång tid att visa och förklara var allt ligger, än att bara göra det själv. Under tiden är det ju dock alltid något som antingen bränns eller kallnar.

Det jag tycker om med matlagning är att laga mat själv, till mig och Iván. Jag tar all tid i världen på mig att göra väldigt enkla grejer. Lyssnar på en podcast. Smuttar på ett glas vin. Suger på några jordnötter. Ingen pratar med mig och jag gör en sak i taget i min egen takt. Det är min vardagslyx. Och helglyx såklart. Alla dagar i veckan lyx!

Vad lagar jag? En fråga så svår att besvara att det känns som en gåta. Jag vet att jag inte direkt lagar spanskt. Inte heller direkt svenskt. Jag liksom bara utgår ifrån de råvaror som jag gillar och gör det man ska göra med var och en och sätter sedan fram det på bordet.

Så slog det mig plötsligt. Jag har faktiskt ett system. Tre kategorier som jag varierar i olika kombinationer och resultaten är mina maträtter. Kött, kyckling eller fisk. Oftast, kanske till 75 procent, kyckling. Pasta, potatis och ris. Och så grönsaker. Oftast efter säsong för det är så man beter sig och handlar här i Spanien. 

De varma grönsakerna som varieras beroende på årstid är sparris, gröna bönor, pumpa och zucchini, kronärtskocka, olika slags kål (vitkål, brysselkål, broccoli, blomkål), rödbetor och majs. Som kalla sallader äter jag kopiösa mängder ruccola, broccoli, kale, cocktailtomater, hjärtsallad, avokado, melon, gurk-, paprika- och morotsstavar (främst till sonen) och olika slags lök förstås (både varm och kall). Lök är egentligen det enda som jag brukar blanda med annat, annars föredrar jag nästan alltid grönsakerna var och en för sig.

Jag älskar potatis i alla former och skulle kunna äta det dagligen. Den nyttigaste varianten, kokt potatis, tycker dock min son är “äcklig potatis”. Däremot äter han gladeligen stekt potatis och “patatas fritas” som jag gör i form av potatisklyftor med olivolja och salt i ugnen. Iván skulle kunna leva på ris, men det innehåller ju arsenik och jag försöker hålla nere konsumtionen. Det går sådär… Pasta är ju bra, men personligen tycker jag det egentligen räcker som det är utan protein. Så pasta äter vi ofta bara med pesto faktiskt.

Vi äter även någon pizza ibland - “Cuatro quesos”, och så spansk potatisomelett, då med fuet som tillbehör som är sonens absoluta favorit. Jag skulle vilja bli bättre på att äta vegetariskt. Jag äter dock betydligt mindre kött de veckor jag är barnfri. Under perioder byter jag köttet mot kikärtor, ibland hoppar jag bara över det och äter grönsaker i ugn med aioli. 

När Iván är med mig äter vi alltid grillade kycklingvingar på fredagar och gratinerade nachos med salsa, köttfärs, ost och guacamole på lördagar. I övrigt blir det kycklingfilé, fiskpinnar eller annan panerad fisk, hamburgare, köttfärs eller korv med ovan nämnda tillbehör. Han älskar även “coquinas”, småmusslor. 

Jag köper ibland lövbiff, men det är så svårt att få till dem så att de inte blir sega som skosulor. Jag har svårt att helt hålla mig ifrån korv och färs (köper dock oftast bland- eller nötfärs och hamburgare på kycklingfärs) men försöker i övrigt undvika griskött då Spanien sorgligt nog är ett land med mycket hög anitbiotikaförbrukning.

Mitt barn tycker om att äta en ingrediens i taget, gillar inte när de blandas. Och även om jag gärna blandar dem i munnen, tycker jag mer och mer om att om rena råvaror får stå för sig själva och serveras var och en för sig. Den lyxen kan man unna sig i Spanien där allt har en smak.
 En klassisk fredagsmiddag hos oss - basmatiris med soja, grillade kycklingvingar, ruccola, gurkstavar och cocktailtomater. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [14] => Array
        (
            [id] => 41353
            [sectionId] => 384
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => 

Klicka här om du vill köpa detta avsnitt av SK-podden enskilt.

Läs mer om vilka betaltjänster som Sydkusten har och vad dessa inkluderar, förutom SK-podden.
            [ingress] => Richard och Mats berättar om helgonfesterna på sommaren i Spanien och speciellt om Havets och sjömännens jungfru Virgen del Carmen. Många spanjorskor heter som bekant Carmen, även om det står något annat på deras ID-kort. Den kompletta podden är drygt 34 minuter lång och behandlar flera andra helgonfester.
            [headline] => Smakprov på SK-podden 46🎙
            [page] => 0
            [modified] => 20240712092241
            [created] => 20240709164625
            [publishStart] => 20240713065800
            [publishStop] => 20240304152259
            [fullArticle] => Smakprov på SK-podden 46🎙 Richard och Mats berättar om helgonfesterna på sommaren i Spanien och speciellt om Havets och sjömännens jungfru Virgen del Carmen. Många spanjorskor heter som bekant Carmen, även om det står något annat på deras ID-kort. Den kompletta podden är drygt 34 minuter lång och behandlar flera andra helgonfester. 

Klicka här om du vill köpa detta avsnitt av SK-podden enskilt.

Läs mer om vilka betaltjänster som Sydkusten har och vad dessa inkluderar, förutom SK-podden. Här bjuds icke prenumeranter på ett utdrag från det senaste programmet av SK-podden. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 0
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

)