Array
(
    [0] => Array
        (
            [id] => 41849
            [sectionId] => 389
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Riksväg N-332, som sträcker sig genom Torrevieja och vidare mot Orihuela Costa, har länge varit föremål för lokala krav på en förbättring. Vägens kapacitet är otillräcklig för att hantera det stora antalet fordon som passerar varje dag. Situationen förvärras markant under sommarmånaderna när invånarantalet mångdubblas till uppemot en halv miljon människor. Då tvingas omkring 60.000 fordon per dag att använda samma smala vägsträcka, vilket leder till långa köer och svårigheter att nå viktiga destinationer, såsom sjukhuset i Torrevieja, rapporterar tidningen Alicante Plaza.

Enligt Eduardo Dolón är vägsträckans nuvarande tillstånd ”fullständigt ohållbart" och det krävs omedelbara åtgärder för att undvika ytterligare försämringar. Dolón har upprepade gånger begärt att Transportdepartementet ska påskynda de administrativa processerna för att möjliggöra en så snabb upphandling som möjligt av breddningen av vägen.

Trots flera officiella framställningar från Torreviejas kommun till de statliga myndigheterna har projektet försenats betydligt. En viktig milstolpe nåddes dock i november 2023, när Miljödepartementet inledde den offentliga processen för att godkänna miljöutvärderingen av projektet. Trots detta har inga nya uppdateringar eller framsteg meddelats sedan dess, vilket väcker oro om att processen ska dra ut ytterligare på tiden.

Dolón har också efterlyst möten med statliga transportansvariga för att diskutera frågan tillsammans med representanter för regionstyret Generalitat Valenciana, som ansvarar för de närliggande vägarna som ansluter till N-332, bland annat CV-905. Denna diskussion har främst handlat om att lösa trafiksituationen vid den kritiska infarten till staden och förbättra det trafiktäta området vid de stora rondellerna.

I ett möte som hölls i maj 2024 i Alicante med transportministern Óscar Puente, tillkännagavs att projektet för att bredda N-332 slutligen kommer att gå till upphandling under 2025. Det pågående arbetet med att slutföra miljöbedömningen kommer att fortsätta under 2024, med målet att vara färdigt i tid för nästa års upphandling.

Projektet för att bredda N-332 innebär en total upprustning av 7,68 kilometer väg, varav 4,21 kilometer redan har genomgått miljöbedömning. De återstående 3,21 kilometrarna av vägsträckan väntar fortfarande på att slutföra denna process innan projektet kan påbörjas. Breddningen kommer att minska trängseln på vägen och därmed förbättra tillgängligheten till viktiga platser, samtidigt som trafikstockningarna vid stadens infarter, som ofta förvärras under sommaren, reduceras.

Lokala invånare har länge kämpat för att få denna förbättring genomförd, då vägen inte bara är avgörande för stadens infrastruktur utan också fungerar som den huvudsakliga förbindelsen till Orihuela Costa och andra delar av provinsen. Under högsäsongen orsakar trafikstockningar inte bara frustration, utan innebär även säkerhetsrisker, eftersom räddningstjänsten och ambulanser har svårigheter att nå fram till sjukhus och andra akuta destinationer i tid.

Trots de nämnda utmaningarna verkar det som om projektet för breddningen av N-332 nu närmar sig ett genombrott. De lokala myndigheterna, tillsammans med transportdepartementet och Generalitat Valenciana, fortsätter sina gemensamma ansträngningar för att se till att projektet slutförs. Dolón har påpekat vikten av att samarbetet mellan olika myndigheter fungerar för att undvika fler förseningar.
            [ingress] => Borgmästaren i Torrevieja, Eduardo Dolón (PP), har intensifierat sina försök att påskynda breddningen av den kraftigt belastade vägsträckan N-332 genom kommunen. Samtidigt har Spaniens transportminister, Óscar Puente (PSOE), bekräftat att projektet är planerat att upphandlas under 2025, efter år av fördröjningar och växande frustration från både lokala invånare och politiska företrädare.
            [headline] => Påtryckningar för att bredda kustvägen vid Torrevieja
            [page] => 0
            [modified] => 20241014091702
            [created] => 20241009172321
            [publishStart] => 20241015170000
            [publishStop] => 20250407172359
            [fullArticle] => Påtryckningar för att bredda kustvägen vid Torrevieja Borgmästaren i Torrevieja, Eduardo Dolón (PP), har intensifierat sina försök att påskynda breddningen av den kraftigt belastade vägsträckan N-332 genom kommunen. Samtidigt har Spaniens transportminister, Óscar Puente (PSOE), bekräftat att projektet är planerat att upphandlas under 2025, efter år av fördröjningar och växande frustration från både lokala invånare och politiska företrädare. Riksväg N-332, som sträcker sig genom Torrevieja och vidare mot Orihuela Costa, har länge varit föremål för lokala krav på en förbättring. Vägens kapacitet är otillräcklig för att hantera det stora antalet fordon som passerar varje dag. Situationen förvärras markant under sommarmånaderna när invånarantalet mångdubblas till uppemot en halv miljon människor. Då tvingas omkring 60.000 fordon per dag att använda samma smala vägsträcka, vilket leder till långa köer och svårigheter att nå viktiga destinationer, såsom sjukhuset i Torrevieja, rapporterar tidningen Alicante Plaza.

Enligt Eduardo Dolón är vägsträckans nuvarande tillstånd ”fullständigt ohållbart" och det krävs omedelbara åtgärder för att undvika ytterligare försämringar. Dolón har upprepade gånger begärt att Transportdepartementet ska påskynda de administrativa processerna för att möjliggöra en så snabb upphandling som möjligt av breddningen av vägen.

Trots flera officiella framställningar från Torreviejas kommun till de statliga myndigheterna har projektet försenats betydligt. En viktig milstolpe nåddes dock i november 2023, när Miljödepartementet inledde den offentliga processen för att godkänna miljöutvärderingen av projektet. Trots detta har inga nya uppdateringar eller framsteg meddelats sedan dess, vilket väcker oro om att processen ska dra ut ytterligare på tiden.

Dolón har också efterlyst möten med statliga transportansvariga för att diskutera frågan tillsammans med representanter för regionstyret Generalitat Valenciana, som ansvarar för de närliggande vägarna som ansluter till N-332, bland annat CV-905. Denna diskussion har främst handlat om att lösa trafiksituationen vid den kritiska infarten till staden och förbättra det trafiktäta området vid de stora rondellerna.

I ett möte som hölls i maj 2024 i Alicante med transportministern Óscar Puente, tillkännagavs att projektet för att bredda N-332 slutligen kommer att gå till upphandling under 2025. Det pågående arbetet med att slutföra miljöbedömningen kommer att fortsätta under 2024, med målet att vara färdigt i tid för nästa års upphandling.

Projektet för att bredda N-332 innebär en total upprustning av 7,68 kilometer väg, varav 4,21 kilometer redan har genomgått miljöbedömning. De återstående 3,21 kilometrarna av vägsträckan väntar fortfarande på att slutföra denna process innan projektet kan påbörjas. Breddningen kommer att minska trängseln på vägen och därmed förbättra tillgängligheten till viktiga platser, samtidigt som trafikstockningarna vid stadens infarter, som ofta förvärras under sommaren, reduceras.

Lokala invånare har länge kämpat för att få denna förbättring genomförd, då vägen inte bara är avgörande för stadens infrastruktur utan också fungerar som den huvudsakliga förbindelsen till Orihuela Costa och andra delar av provinsen. Under högsäsongen orsakar trafikstockningar inte bara frustration, utan innebär även säkerhetsrisker, eftersom räddningstjänsten och ambulanser har svårigheter att nå fram till sjukhus och andra akuta destinationer i tid.

Trots de nämnda utmaningarna verkar det som om projektet för breddningen av N-332 nu närmar sig ett genombrott. De lokala myndigheterna, tillsammans med transportdepartementet och Generalitat Valenciana, fortsätter sina gemensamma ansträngningar för att se till att projektet slutförs. Dolón har påpekat vikten av att samarbetet mellan olika myndigheter fungerar för att undvika fler förseningar. Riksväg N-332 upplever sedan många år en kollaps i Torrevieja, speciellt under sommarmånaderna. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [1] => Array
        (
            [id] => 41864
            [sectionId] => 11
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => I slutet av 90-talet påbörjade Bárbara Rey det som var hennes tredje utpressningsförsök mot den dåvarande spanske kungen Juan Carlos I. Det ledde bland annat till att Eduardo Zaplana, dåvarande regionpresident i Valencia, kontaktades av chefen för den spanska säkerhetstjänsten Javier Calderón, på uppdrag av kungen. Zaplana fick i uppdrag att ordna ett tv-jobb för Bárbara Rey på den regionala tv-kanalen Canal 9. Resultatet blev matlagningsprogrammet ”En casa de Bárbara”, som sändes mellan 2000 och 2005 och där hon tjänade sammanlagt fem miljoner euro.

Artistens band med Juan Carlos sträcker sig dock längre tillbaka. Den 22 juni 1994 spelade hon, med hjälp av sin 13-årige son Ángel Cristo, in filmer och ljudband av ett möte med kungen i sitt hem i Boadilla del Monte (Madrid). Dessa inspelningar, som också inkluderade komprometterande bilder, har nyligen börjat cirkulera. Först dök bilderna upp i den holländska tidningen Privé i september, där Juan Carlos ses kyssa Rey passionerat.

Ljudinspelningarna, som sammanlagt är över fem timmar långa, visar hur Rey lurade Juan Carlos in i komprometterande samtal utan att han insåg att han spelades in. Enligt tidningen El Independiente är den senaste vågen av avslöjanden inte ett nytt utpressningsförsök, utan snarare en hämndaktion samt ett försök från Reys son Ángel Cristo att tjäna pengar. Det har rapporterats att han sålt rätten till inspelningarna för sina "scoop" och framträdanden i programmet ”¡De viernes!” på Telecinco, för cirka 130.000 euro.

Det är inte första gången dessa hemliga inspelningar skakar den spanska offentligheten. Redan 2022, i HBO-dokumentären ”Salvar al Rey” (Undsätta kungen), spelades korta utdrag upp där kung Juan Carlos diskuterade om den dåvarande regeringschefen José María Aznar och den flyende tidigare chefen för Guardia Civil, Luis Roldán. Mycket av materialet undanhölls dock på grund av juridiska risker.

För närvarande förvaltas detta känsliga material av produktionsbolaget Mandarina, men endast ljudinspelningarna kommer att offentliggöras. De känsliga filmerna kommer inte att publiceras, enligt källor inom bolaget. Detta sker trots att Bárbara Rey nu hotar med att stämma dem som sprider inspelningarna.

Reys relation med kungen har under tre decennier varit en källa till inkomster. Mellan 1994 och 2005 tjänade hon totalt 9,4 miljoner euro genom olika betalningar relaterade till hennes kopplingar till Juan Carlos. Den första betalningen på 30 miljoner pesetas gjordes 1994 för att förhindra spridningen av inspelningarna, följt av en utpressning 1997 där hon krävde 600 miljoner pesetas. Enligt uppgifter i boken ”El jefe de los espías” var det Alberto Saiz, dåvarande chef för underrättelsetjänsten, som satte punkt för dessa betalningar.
            [ingress] => Skandaltidningen OK Diario har i flera dagar publicerat inspelningar som styrker en av den tidigare spanske monarken Juan Carlos mest omtalade utomäktenskapliga affären, den med scenartisten Bárbara Rey. Inspelningar avslöjar både den utomäktenskapliga affären och att Bárbara Rey utpressade kungahuset på hundratals miljoner pesetas.
            [headline] => Läckta inspelningar styrker Juan Carlos otrohet
            [page] => 0
            [modified] => 20241014091529
            [created] => 20241013112306
            [publishStart] => 20241015120000
            [publishStop] => 20250411112359
            [fullArticle] => Läckta inspelningar styrker Juan Carlos otrohet Skandaltidningen OK Diario har i flera dagar publicerat inspelningar som styrker en av den tidigare spanske monarken Juan Carlos mest omtalade utomäktenskapliga affären, den med scenartisten Bárbara Rey. Inspelningar avslöjar både den utomäktenskapliga affären och att Bárbara Rey utpressade kungahuset på hundratals miljoner pesetas. I slutet av 90-talet påbörjade Bárbara Rey det som var hennes tredje utpressningsförsök mot den dåvarande spanske kungen Juan Carlos I. Det ledde bland annat till att Eduardo Zaplana, dåvarande regionpresident i Valencia, kontaktades av chefen för den spanska säkerhetstjänsten Javier Calderón, på uppdrag av kungen. Zaplana fick i uppdrag att ordna ett tv-jobb för Bárbara Rey på den regionala tv-kanalen Canal 9. Resultatet blev matlagningsprogrammet ”En casa de Bárbara”, som sändes mellan 2000 och 2005 och där hon tjänade sammanlagt fem miljoner euro.

Artistens band med Juan Carlos sträcker sig dock längre tillbaka. Den 22 juni 1994 spelade hon, med hjälp av sin 13-årige son Ángel Cristo, in filmer och ljudband av ett möte med kungen i sitt hem i Boadilla del Monte (Madrid). Dessa inspelningar, som också inkluderade komprometterande bilder, har nyligen börjat cirkulera. Först dök bilderna upp i den holländska tidningen Privé i september, där Juan Carlos ses kyssa Rey passionerat.

Ljudinspelningarna, som sammanlagt är över fem timmar långa, visar hur Rey lurade Juan Carlos in i komprometterande samtal utan att han insåg att han spelades in. Enligt tidningen El Independiente är den senaste vågen av avslöjanden inte ett nytt utpressningsförsök, utan snarare en hämndaktion samt ett försök från Reys son Ángel Cristo att tjäna pengar. Det har rapporterats att han sålt rätten till inspelningarna för sina "scoop" och framträdanden i programmet ”¡De viernes!” på Telecinco, för cirka 130.000 euro.

Det är inte första gången dessa hemliga inspelningar skakar den spanska offentligheten. Redan 2022, i HBO-dokumentären ”Salvar al Rey” (Undsätta kungen), spelades korta utdrag upp där kung Juan Carlos diskuterade om den dåvarande regeringschefen José María Aznar och den flyende tidigare chefen för Guardia Civil, Luis Roldán. Mycket av materialet undanhölls dock på grund av juridiska risker.

För närvarande förvaltas detta känsliga material av produktionsbolaget Mandarina, men endast ljudinspelningarna kommer att offentliggöras. De känsliga filmerna kommer inte att publiceras, enligt källor inom bolaget. Detta sker trots att Bárbara Rey nu hotar med att stämma dem som sprider inspelningarna.

Reys relation med kungen har under tre decennier varit en källa till inkomster. Mellan 1994 och 2005 tjänade hon totalt 9,4 miljoner euro genom olika betalningar relaterade till hennes kopplingar till Juan Carlos. Den första betalningen på 30 miljoner pesetas gjordes 1994 för att förhindra spridningen av inspelningarna, följt av en utpressning 1997 där hon krävde 600 miljoner pesetas. Enligt uppgifter i boken ”El jefe de los espías” var det Alberto Saiz, dåvarande chef för underrättelsetjänsten, som satte punkt för dessa betalningar. Kungens relation med Barbara Rey är känd sedan tidigare, men det är första gången som så många hemliga inspelningar offentliggjorts. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [2] => Array
        (
            [id] => 41870
            [sectionId] => 11
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Den nya offensiven mot regeringspartiet motiveras av flera polisrapporter samt mediauppgifter som motsäger den version som hittills givits av regeringskällor beträffande skandalen. Dessutom pekar mycket mot att även den före detta transportministern och en av Pedro Sánchez tidigare närmast medarbetare, Jose Luis Ábalos, formellt kommer att åtalas.

Avslöjandena föranledde Partido Popular att sammankalla till ett extraordinärt styrelsemöte på söndagen den 13 oktober. Efter mötet höll partiets generalsekreterare, Cuca Gamarra, en presskonferens där hon meddelade att de omgående kommer att lämna in en formell stämningsansökan till en domstol i Madrid. Samtidigt kräver PP att Sánchez avgår, som högste ansvarig för de misstänkta korruptionsskandalerna, rapporterar tidningen El País.

De nya anklagelserna mot PSOE är baserade på både polisutredningar och tidningsartiklar. Enligt tidningen The Objective skulle härvan ha levererat omkring 90.000 euro i kontanter till PSOE:s huvudkontor vid Calle Ferraz i Madrid, för att köpa politiska tjänster från olika ministerier. Enligt PP är dessa avslöjanden direkt kopplade till vad som redan är känt om "Koldo-affären".

Även Vox har reagerat starkt och hållit en presskonferens där de efterlyser en enad aktion mot regeringen. José Antonio Fúster, partiets talesperson, kritiserar PP för att enbart förlita sig på rättsliga åtgärder och uppmanar till mer radikala steg, inklusive att alla politiska överenskommelser med PSOE ska brytas, både i Spanien och i EU. 

Vox varslar dessutom om att de kommer att vidtaga egna rättsliga åtgärder mot PSOE och flera av Sánchez nära allierade, bland dem den tidigare ministern Ábalos och den nuvarande talmannen i parlamentet, Francina Armengol. Den senare anklagas för ha ljugit om sina kontakter med Koldo García när hon var regionpresident på Balearerna och regionstyret beställde munskydd av de nu misstänkta för korruption.
            [ingress] => Partido Popular kräver att den spanske regeringschefen Pedro Sánchez omedelbart avgår och har tillkännagivit att de kommer att lämna in en stämningsansökan mot socialistpartiet PSOE för misstänkt olaglig finansiering, mutbrott och maktmissbruk. Anklagelserna är kopplade till den så kallade "Koldo-affären", där korruption med påstådda kopplingar till flera högt uppsatta politiska figurer utreds. 
            [headline] => Ny offensiv mot Pedro Sánchez
            [page] => 0
            [modified] => 20241014091636
            [created] => 20241014091530
            [publishStart] => 20241015070000
            [publishStop] => 20250412091559
            [fullArticle] => Ny offensiv mot Pedro Sánchez Partido Popular kräver att den spanske regeringschefen Pedro Sánchez omedelbart avgår och har tillkännagivit att de kommer att lämna in en stämningsansökan mot socialistpartiet PSOE för misstänkt olaglig finansiering, mutbrott och maktmissbruk. Anklagelserna är kopplade till den så kallade "Koldo-affären", där korruption med påstådda kopplingar till flera högt uppsatta politiska figurer utreds.  Den nya offensiven mot regeringspartiet motiveras av flera polisrapporter samt mediauppgifter som motsäger den version som hittills givits av regeringskällor beträffande skandalen. Dessutom pekar mycket mot att även den före detta transportministern och en av Pedro Sánchez tidigare närmast medarbetare, Jose Luis Ábalos, formellt kommer att åtalas.

Avslöjandena föranledde Partido Popular att sammankalla till ett extraordinärt styrelsemöte på söndagen den 13 oktober. Efter mötet höll partiets generalsekreterare, Cuca Gamarra, en presskonferens där hon meddelade att de omgående kommer att lämna in en formell stämningsansökan till en domstol i Madrid. Samtidigt kräver PP att Sánchez avgår, som högste ansvarig för de misstänkta korruptionsskandalerna, rapporterar tidningen El País.

De nya anklagelserna mot PSOE är baserade på både polisutredningar och tidningsartiklar. Enligt tidningen The Objective skulle härvan ha levererat omkring 90.000 euro i kontanter till PSOE:s huvudkontor vid Calle Ferraz i Madrid, för att köpa politiska tjänster från olika ministerier. Enligt PP är dessa avslöjanden direkt kopplade till vad som redan är känt om "Koldo-affären".

Även Vox har reagerat starkt och hållit en presskonferens där de efterlyser en enad aktion mot regeringen. José Antonio Fúster, partiets talesperson, kritiserar PP för att enbart förlita sig på rättsliga åtgärder och uppmanar till mer radikala steg, inklusive att alla politiska överenskommelser med PSOE ska brytas, både i Spanien och i EU. 

Vox varslar dessutom om att de kommer att vidtaga egna rättsliga åtgärder mot PSOE och flera av Sánchez nära allierade, bland dem den tidigare ministern Ábalos och den nuvarande talmannen i parlamentet, Francina Armengol. Den senare anklagas för ha ljugit om sina kontakter med Koldo García när hon var regionpresident på Balearerna och regionstyret beställde munskydd av de nu misstänkta för korruption. Högerpartierna PP och Vox kräver båda regeringschefen Pedro Sánchez avgång och varslar om åtal för misstänkta korruptionsbrott. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [3] => Array
        (
            [id] => 41848
            [sectionId] => 448
            [priority] => 12
            [publish] => y
            [body] => Det blir tyst och sedan tar båtsman befälet. 
–Gå upp och se om kusten är klar. De övriga går upp och i trappan möter de min hyttkompis som ser skräckslagen ut. Båtsman och en lättmatros bär upp den medvetslöse. Jag går efter och kikar upp för lejdaren där de står och tittar sig omkring innan de går ut på däck. Min hyttkompis Bertil tränger sig förbi och går upp. Jag går in i vår hytt och tar en klunk till av min rom. Sitter på kojen en stund och känner mig lite vimsig. Bertil kommer tillbaka och jag frågar:
–Vad händer där uppe? Bertil ser blek och tagen ut när han svarar:
–Jag tror dom slängde honom överbord akterut.
–Nää, gjorde dom? Han klarar sig aldrig.

Jag känner mig väldigt olustig till mods och snart hörs ett nytt skrammel från korridoren. När vi tittar ut står en lättmatros på knä och bredvid sig har han en pyts. Han skurar omsorgsfullt bort vartenda blodstänk. 

Jag har inte druckit mer än tre supar av min goda rom, men känner mig alltmer vimmelkantig och nu har jag svårt att se klart. Jag lägger mig på kojen och vaknar av att det är flera karlar i rummet, varav en tituleras styrman. Det visar sig senare vara vår förste styrman och han är den ombord som har sjukvårdsutbildning. 
–Är det det här han har druckit? Kan mycket väl vara träsprit eller uppblandat med metanol. Jag hör flera röster. Så blir jag tvingad att sitta upp. Styrman för ett glas till min mun.
–Du måste dricka det här. Du är metanolförgiftad. Enda motgiftet är riktig alkohol.

Jag sväljer glasets innehåll och märker att det är whiskey. Jag får kväljningar men behåller spriten. 
–Ni andra kan gå ut.
Nu har jag bara Bertil och styrman hos mig. 
–Hur mår du?
–Dåligt.
–Ser du mig?
–Suddigt.
 –Du har förmodligen fått i dig metanol. Det är giftigt. Enda boten är att dricka etanol. Du skall ta en whiskey till och sen skall du sova.
Nu räcker han mig glaset igen och jag tömmer det och får svårt att behålla det.

När jag vaknar är det morgon och Bertil påstår att jag sovit i femton timmar och det är blött i sängen. Jag är glad att jag fått synen tillbaka. Jag får aldrig veta om jag druckit träsprit eller ej. Att jag blev sjuk kan ha berott på andra omständigheter. Det kan vara psykiskt. Jag har varit i slagsmål. Jag har bevittnat ett dråp. Jag har druckit alkohol och dessutom har vi minst 35 grader varmt. Nåväl, nu känner jag mig bättre. Jag blir uppmanad att gå upp på bryggan och visa mig för förste styrman som säger:
–Jasså du har kvicknat till. Då är allt bra. Om du absolut vill dricka så håll dig till sånt som vi har ombord.
Det talas aldrig ett ord om han som slängdes överbord. Det är som det aldrig hänt.

Värmen blir allt värre. I mässen har vi en kran med iskallt vatten över en bänk med muggar. Där står alltid ett par flaskor Rosés Lime Juice, som är någonting nytt för mig och väldigt gott. Där finns också en stor skål med salttabletter. Snart sagt varenda man som passerar slänger en hög salttabletter i käften och sköljer ner med kallt vatten med eller utan Lime. 

På natten tar jag och Bertil med oss varsin dyna och går upp på akterdäck. Där ligger vi nakna på rygg och studerar stjärnhimlen. Här är inte så mycket svalare än i hytten, men det fläktar alltid lite.
–Tycker du de e varmt, säger en elektriker, då ska du se sen när vi går in genom helvetesporten.
–Va e de?
–För att komma in i Persiska viken går man genom helvetesporten eller Hormuzsundet som det heter. Sen djävlar blir det hett.
 
Han får rätt. Nu ser jag land på båda sidor men det är föga upphetsande. Höga klippor i ljusbruna nyanser som störtar ner i havet. Jag ser inte en levande vertebrat. En liten besvikelse för yngling som vill se sig om i världen. 

Vi passerar sundet och fortsätter vår färd genom Persiska viken. Jag har ingen termometer men får veta att vi har plus 46 grader i skuggan. Vilken jävla skugga, tänker jag, och ser mig omkring men solen står nära zenit. Arbetet fortsätter som förut och jag städar golv med en pyts eller pös som norrmännen säger, vilket är samma sak som det man benämner hink eller spann hemma i Sverige. Mitt andra arbetsredskap är en långborste som man i besättningen envisas med att kalla levang. Jag svettas floder och går till mässen minst tre gånger i timmen för att skölja ner några salttabletter med stort glas iskall limejuice.

Jag skriver följande brev till min lillebror och mamma:

Kära Rustan och mamma.
  När jag nu skriver mitt andra brev har jag ännu ej fått svar på det förra men jag kanske får det i morgon när vi kommer till Abadan i Persiska viken.
  För övrigt mår jag bra och trivs fortfarande här ombord. Om några dar startar vi en resa till Venedig i Italien där vi skall vara framme om tre veckor, vi har här +48-52 grader varmt.
  I den här viken där vi nu befinner oss är ett av världens fiskrikaste hav, här finns stora hajar, springare och svärd flygfisk samt en flat fisk som kallas jätterocka och är lika stor som golvet i lilla rummet hemma. 
  Jag har nu ingen lust att skriva mer ty jag skall kanske snart svara på ert brev som jag troligen får i morgon.
Bengt Sändh
  
Vi ligger vid kaj i Abadan, eller närmare bestämt i dess hamn som heter Fao vid de förenade floderna Eufrat och Tigris, längst in i Persiska viken. Det blir inte mycket lustigare här. Ett helt inhägnat hamnområde omgivet av en enorm dadelodling. Det finns naturligtvis en grind med vakter, men det är strängeligen förbjudet att lämna hamnområdet. Varför får jag aldrig veta. Däremot att en man från ett holländskt fartyg blivit ihjälskjuten ett par dagar tidigare då han försökt lämna hamnområdet. 

Här finns en kantin som vi kan besöka, men ingen som helst servering vid den tidpunkt vi befinner oss där. Däremot är det den första gången jag besöker ett luftkonditionerat rum. Här upplever jag svalka för första gången på länge. Vi sitter vid ett par plåtbord med varsin medhavd öl. 

Jag går ut och promenerar för mig själv och när jag närmar mig staketet ser jag rader med dadelpalmer. Att det är dadlar har jag fått veta av männen ombord. Jag går upp mot grinden men stannar ett tiotal meter från vaktkuren. Jag försöker se så mycket som möjligt av detta exotiska land. Då hör jag ljud av massor med hovar och män som ropar. På slätten utanför kommer ett helt kavalleri från höger till vänster. De sitter inte i sadeln. De står på de galopperande hästarnas ryggar och håller varsitt gevär i höger hand. När de passerar vaktkuren hälsar de vakterna genom att kasta sina gevär högt i luften för att sedan fånga dem igen. En mäktig och imponerande syn.

Fortsättning följer.
            [ingress] => BENGT SÄNDH (Fortsättning från förra veckan.) Nu hör jag röster och snabba steg och ett gäng karlar med båtsman i spetsen rasar ner för lejdaren. 

–Va ere frågan om!

–Han försökte gå in i hytten, svarar jag.

Mer behöver jag inte säga. Båtsman som är en stor grov karl sitter i nästa ögonblick på inkräktaren och slår en hel serie knytnävsslag mot hans huvud, som ligger dikt mot durken.

–Sluta för helvete, du slår ju ihjäl honom, skriker en matros, men det är nog försent. Killen ligger medvetslös med huvudet i en blodpöl och sprattlar litegrann med benen. 
            [headline] => Dråp och förgiftning
            [page] => 0
            [modified] => 20241014091153
            [created] => 20241009121439
            [publishStart] => 20241015065900
            [publishStop] => 20250407120959
            [fullArticle] => Dråp och förgiftning BENGT SÄNDH (Fortsättning från förra veckan.) Nu hör jag röster och snabba steg och ett gäng karlar med båtsman i spetsen rasar ner för lejdaren. 

–Va ere frågan om!

–Han försökte gå in i hytten, svarar jag.

Mer behöver jag inte säga. Båtsman som är en stor grov karl sitter i nästa ögonblick på inkräktaren och slår en hel serie knytnävsslag mot hans huvud, som ligger dikt mot durken.

–Sluta för helvete, du slår ju ihjäl honom, skriker en matros, men det är nog försent. Killen ligger medvetslös med huvudet i en blodpöl och sprattlar litegrann med benen.  Det blir tyst och sedan tar båtsman befälet. 
–Gå upp och se om kusten är klar. De övriga går upp och i trappan möter de min hyttkompis som ser skräckslagen ut. Båtsman och en lättmatros bär upp den medvetslöse. Jag går efter och kikar upp för lejdaren där de står och tittar sig omkring innan de går ut på däck. Min hyttkompis Bertil tränger sig förbi och går upp. Jag går in i vår hytt och tar en klunk till av min rom. Sitter på kojen en stund och känner mig lite vimsig. Bertil kommer tillbaka och jag frågar:
–Vad händer där uppe? Bertil ser blek och tagen ut när han svarar:
–Jag tror dom slängde honom överbord akterut.
–Nää, gjorde dom? Han klarar sig aldrig.

Jag känner mig väldigt olustig till mods och snart hörs ett nytt skrammel från korridoren. När vi tittar ut står en lättmatros på knä och bredvid sig har han en pyts. Han skurar omsorgsfullt bort vartenda blodstänk. 

Jag har inte druckit mer än tre supar av min goda rom, men känner mig alltmer vimmelkantig och nu har jag svårt att se klart. Jag lägger mig på kojen och vaknar av att det är flera karlar i rummet, varav en tituleras styrman. Det visar sig senare vara vår förste styrman och han är den ombord som har sjukvårdsutbildning. 
–Är det det här han har druckit? Kan mycket väl vara träsprit eller uppblandat med metanol. Jag hör flera röster. Så blir jag tvingad att sitta upp. Styrman för ett glas till min mun.
–Du måste dricka det här. Du är metanolförgiftad. Enda motgiftet är riktig alkohol.

Jag sväljer glasets innehåll och märker att det är whiskey. Jag får kväljningar men behåller spriten. 
–Ni andra kan gå ut.
Nu har jag bara Bertil och styrman hos mig. 
–Hur mår du?
–Dåligt.
–Ser du mig?
–Suddigt.
 –Du har förmodligen fått i dig metanol. Det är giftigt. Enda boten är att dricka etanol. Du skall ta en whiskey till och sen skall du sova.
Nu räcker han mig glaset igen och jag tömmer det och får svårt att behålla det.

När jag vaknar är det morgon och Bertil påstår att jag sovit i femton timmar och det är blött i sängen. Jag är glad att jag fått synen tillbaka. Jag får aldrig veta om jag druckit träsprit eller ej. Att jag blev sjuk kan ha berott på andra omständigheter. Det kan vara psykiskt. Jag har varit i slagsmål. Jag har bevittnat ett dråp. Jag har druckit alkohol och dessutom har vi minst 35 grader varmt. Nåväl, nu känner jag mig bättre. Jag blir uppmanad att gå upp på bryggan och visa mig för förste styrman som säger:
–Jasså du har kvicknat till. Då är allt bra. Om du absolut vill dricka så håll dig till sånt som vi har ombord.
Det talas aldrig ett ord om han som slängdes överbord. Det är som det aldrig hänt.

Värmen blir allt värre. I mässen har vi en kran med iskallt vatten över en bänk med muggar. Där står alltid ett par flaskor Rosés Lime Juice, som är någonting nytt för mig och väldigt gott. Där finns också en stor skål med salttabletter. Snart sagt varenda man som passerar slänger en hög salttabletter i käften och sköljer ner med kallt vatten med eller utan Lime. 

På natten tar jag och Bertil med oss varsin dyna och går upp på akterdäck. Där ligger vi nakna på rygg och studerar stjärnhimlen. Här är inte så mycket svalare än i hytten, men det fläktar alltid lite.
–Tycker du de e varmt, säger en elektriker, då ska du se sen när vi går in genom helvetesporten.
–Va e de?
–För att komma in i Persiska viken går man genom helvetesporten eller Hormuzsundet som det heter. Sen djävlar blir det hett.
 
Han får rätt. Nu ser jag land på båda sidor men det är föga upphetsande. Höga klippor i ljusbruna nyanser som störtar ner i havet. Jag ser inte en levande vertebrat. En liten besvikelse för yngling som vill se sig om i världen. 

Vi passerar sundet och fortsätter vår färd genom Persiska viken. Jag har ingen termometer men får veta att vi har plus 46 grader i skuggan. Vilken jävla skugga, tänker jag, och ser mig omkring men solen står nära zenit. Arbetet fortsätter som förut och jag städar golv med en pyts eller pös som norrmännen säger, vilket är samma sak som det man benämner hink eller spann hemma i Sverige. Mitt andra arbetsredskap är en långborste som man i besättningen envisas med att kalla levang. Jag svettas floder och går till mässen minst tre gånger i timmen för att skölja ner några salttabletter med stort glas iskall limejuice.

Jag skriver följande brev till min lillebror och mamma:

Kära Rustan och mamma.
  När jag nu skriver mitt andra brev har jag ännu ej fått svar på det förra men jag kanske får det i morgon när vi kommer till Abadan i Persiska viken.
  För övrigt mår jag bra och trivs fortfarande här ombord. Om några dar startar vi en resa till Venedig i Italien där vi skall vara framme om tre veckor, vi har här +48-52 grader varmt.
  I den här viken där vi nu befinner oss är ett av världens fiskrikaste hav, här finns stora hajar, springare och svärd flygfisk samt en flat fisk som kallas jätterocka och är lika stor som golvet i lilla rummet hemma. 
  Jag har nu ingen lust att skriva mer ty jag skall kanske snart svara på ert brev som jag troligen får i morgon.
Bengt Sändh
  
Vi ligger vid kaj i Abadan, eller närmare bestämt i dess hamn som heter Fao vid de förenade floderna Eufrat och Tigris, längst in i Persiska viken. Det blir inte mycket lustigare här. Ett helt inhägnat hamnområde omgivet av en enorm dadelodling. Det finns naturligtvis en grind med vakter, men det är strängeligen förbjudet att lämna hamnområdet. Varför får jag aldrig veta. Däremot att en man från ett holländskt fartyg blivit ihjälskjuten ett par dagar tidigare då han försökt lämna hamnområdet. 

Här finns en kantin som vi kan besöka, men ingen som helst servering vid den tidpunkt vi befinner oss där. Däremot är det den första gången jag besöker ett luftkonditionerat rum. Här upplever jag svalka för första gången på länge. Vi sitter vid ett par plåtbord med varsin medhavd öl. 

Jag går ut och promenerar för mig själv och när jag närmar mig staketet ser jag rader med dadelpalmer. Att det är dadlar har jag fått veta av männen ombord. Jag går upp mot grinden men stannar ett tiotal meter från vaktkuren. Jag försöker se så mycket som möjligt av detta exotiska land. Då hör jag ljud av massor med hovar och män som ropar. På slätten utanför kommer ett helt kavalleri från höger till vänster. De sitter inte i sadeln. De står på de galopperande hästarnas ryggar och håller varsitt gevär i höger hand. När de passerar vaktkuren hälsar de vakterna genom att kasta sina gevär högt i luften för att sedan fånga dem igen. En mäktig och imponerande syn.

Fortsättning följer. Bengts äventyr till sjöss tar honom nu till Hormuzsundet. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [4] => Array
        (
            [id] => 41841
            [sectionId] => 23
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Fordonet, som stod parkerat på en gata i Marbella och verkade övergivet, väckte polisens uppmärksamhet. En patrull upptäckte att registreringsnumret inte stämde överens med bilens chassinummer, vilket gjorde att de beslutade att föra fordonet till polisstationen för närmare undersökning. Vid en grundlig genomgång hittades tre automatvapen och stora mängder ammunition i bagageutrymmet, gömda i reservdäcksutrymmet. Dessutom hittade polisen ett antal haschförpackningar i fordonet, rapporterar tidningen La Opinión de Málaga.

Tillsammans med vapnen hittades dokumentation tillhörande en fransk medborgare, vilket ledde polisen vidare i utredningen. Efter att ha spårat den misstänkte till en bostad i ett exklusivt område i Marbella genomfördes en husrannsakan där ytterligare två skjutvapen, denna gång handeldvapen, beslagtogs. 

Under den fortsatta utredningen, med internationellt stöd, upptäcktes att de dokument som hittats i bilen var förfalskade och att mannen brukade en falsk identitet. Polisen lyckades fastställa mannens riktiga identitet som en 23-årig fransk medborgare. Han har nu häktats på order av tingsrätten i Marbella, i väntan på ytterligare rättsliga åtgärder.

Polisen undersöker om mannen är del av ett större nätverk eller om han agerade ensam. De tre beslagtagna vapnen och ammunitionen analyseras för att se om de kan kopplas till tidigare brott i Spanien eller andra delar av Europa.
            [ingress] => En 23-årig fransk medborgare har gripits i Marbella efter att spansk polis hittat tre krigsvapen och stora mängder ammunition i ett övergivet fordon. Mannen riskerar åtal för innehav av olagliga vapen och förfalskning av dokument, vilket har lett till hans häktning.
            [headline] => Krigsvapen funna i bil
            [page] => 0
            [modified] => 20241013113030
            [created] => 20241009113431
            [publishStart] => 20241014170000
            [publishStop] => 20250407113459
            [fullArticle] => Krigsvapen funna i bil En 23-årig fransk medborgare har gripits i Marbella efter att spansk polis hittat tre krigsvapen och stora mängder ammunition i ett övergivet fordon. Mannen riskerar åtal för innehav av olagliga vapen och förfalskning av dokument, vilket har lett till hans häktning. Fordonet, som stod parkerat på en gata i Marbella och verkade övergivet, väckte polisens uppmärksamhet. En patrull upptäckte att registreringsnumret inte stämde överens med bilens chassinummer, vilket gjorde att de beslutade att föra fordonet till polisstationen för närmare undersökning. Vid en grundlig genomgång hittades tre automatvapen och stora mängder ammunition i bagageutrymmet, gömda i reservdäcksutrymmet. Dessutom hittade polisen ett antal haschförpackningar i fordonet, rapporterar tidningen La Opinión de Málaga.

Tillsammans med vapnen hittades dokumentation tillhörande en fransk medborgare, vilket ledde polisen vidare i utredningen. Efter att ha spårat den misstänkte till en bostad i ett exklusivt område i Marbella genomfördes en husrannsakan där ytterligare två skjutvapen, denna gång handeldvapen, beslagtogs. 

Under den fortsatta utredningen, med internationellt stöd, upptäcktes att de dokument som hittats i bilen var förfalskade och att mannen brukade en falsk identitet. Polisen lyckades fastställa mannens riktiga identitet som en 23-årig fransk medborgare. Han har nu häktats på order av tingsrätten i Marbella, i väntan på ytterligare rättsliga åtgärder.

Polisen undersöker om mannen är del av ett större nätverk eller om han agerade ensam. De tre beslagtagna vapnen och ammunitionen analyseras för att se om de kan kopplas till tidigare brott i Spanien eller andra delar av Europa. En rutinkontroll av ett övergivet fordon ledde till vapenupptäckten och gripandet av en 23-årig fransk medborgare. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [5] => Array
        (
            [id] => 41863
            [sectionId] => 11
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Som vanligt kommer det slutgiltiga öppningsdatumet att bero på väderförhållandena. Den första snön väntades under andra helgen av oktober, tack vare effekterna av stormen ”Kirk”. Den spanska vädertjänsten Aemet har förutspått att snönivåerna successivt kommer att sjunka, från 3.200 till 2.400 meter över havet. Om dessa förutsägelser håller kan det ge tillräckligt med snö på pisterna för att kunna öppna som planerat i slutet av november, skriver Granada Digital.

I år firar det offentliga bolaget Cetursa, som driver skidstationen, 60 år. Med anledning av detta erbjuds särskilda förbokningsrabatter på säsongskort, som de första dygnen var på 30 procent och som fram till den 16 oktober är på 20 procent.

Sierra Nevada är en av Spaniens mest populära skidorter och lockar varje år både inhemska och internationella besökare. Orten erbjuder ett brett utbud av backar och aktiviteter, från nybörjarnivå till avancerade skidåkare.

Mer information: https://centrocomercio.sierranevada.es/venta-anticipada
            [ingress] => Ledningen för Europas sydligaste skidsportort, Sierra Nevada, meddelar att säsongen 2024-25 preliminärt startar lördagen den 30 november, precis innan decemberhelgerna. Skidentusiaster uppmanas att dra nytta av de förköpsrabatter på liftkort som erbjuds fram till den 16 oktober.
            [headline] => Sierra Nevada planerar säsongsstart den 30 november
            [page] => 0
            [modified] => 20241013112251
            [created] => 20241013112153
            [publishStart] => 20241014120000
            [publishStop] => 20250411112159
            [fullArticle] => Sierra Nevada planerar säsongsstart den 30 november Ledningen för Europas sydligaste skidsportort, Sierra Nevada, meddelar att säsongen 2024-25 preliminärt startar lördagen den 30 november, precis innan decemberhelgerna. Skidentusiaster uppmanas att dra nytta av de förköpsrabatter på liftkort som erbjuds fram till den 16 oktober. Som vanligt kommer det slutgiltiga öppningsdatumet att bero på väderförhållandena. Den första snön väntades under andra helgen av oktober, tack vare effekterna av stormen ”Kirk”. Den spanska vädertjänsten Aemet har förutspått att snönivåerna successivt kommer att sjunka, från 3.200 till 2.400 meter över havet. Om dessa förutsägelser håller kan det ge tillräckligt med snö på pisterna för att kunna öppna som planerat i slutet av november, skriver Granada Digital.

I år firar det offentliga bolaget Cetursa, som driver skidstationen, 60 år. Med anledning av detta erbjuds särskilda förbokningsrabatter på säsongskort, som de första dygnen var på 30 procent och som fram till den 16 oktober är på 20 procent.

Sierra Nevada är en av Spaniens mest populära skidorter och lockar varje år både inhemska och internationella besökare. Orten erbjuder ett brett utbud av backar och aktiviteter, från nybörjarnivå till avancerade skidåkare.

Mer information: https://centrocomercio.sierranevada.es/venta-anticipada De första snöfallen väntades i Sierra Nevada andra helgen i oktober. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [6] => Array
        (
            [id] => 41869
            [sectionId] => 11
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Olyckan inträffade strax efter klockan sju på söndagsmorgonen och trots att räddningstjänsten snabbt var på plats kunde de endast konstatera mannens död, rapporterar nyhetsbyrån Europa Press. Det är förbjudet att klättra upp på bron, men ideligen tvingas myndigheterna påminna om riskerna på grund av att förbudet inte respekteras.

Myndigheterna har vid flera tillfällen varnat allmänheten för riskerna med att klättra upp på bron. Castilla-La Mancha-bron är med sina 192 meter den högsta snedkabelbron i Spanien. Den har förvandlats till en plats där många söker adrenalinkickar eller uppmärksamhet på sociala medier, trots de faror som klättringen innebär. 
            [ingress] => En 26-årig brittisk man föll den 13 oktober mot sin död från Spaniens högsta snedkablebro, i Talavera de la Reina (Castilla-La Mancha). Han uppges ha rest med en 24-årig kamrat till platsen speciellt för att klättra upp till toppen och filma sig själv.
            [headline] => Förolyckades när han skulle visa upp sig på sociala medier
            [page] => 0
            [modified] => 20241014091054
            [created] => 20241014091012
            [publishStart] => 20241014093000
            [publishStop] => 20250412091059
            [fullArticle] => Förolyckades när han skulle visa upp sig på sociala medier En 26-årig brittisk man föll den 13 oktober mot sin död från Spaniens högsta snedkablebro, i Talavera de la Reina (Castilla-La Mancha). Han uppges ha rest med en 24-årig kamrat till platsen speciellt för att klättra upp till toppen och filma sig själv. Olyckan inträffade strax efter klockan sju på söndagsmorgonen och trots att räddningstjänsten snabbt var på plats kunde de endast konstatera mannens död, rapporterar nyhetsbyrån Europa Press. Det är förbjudet att klättra upp på bron, men ideligen tvingas myndigheterna påminna om riskerna på grund av att förbudet inte respekteras.

Myndigheterna har vid flera tillfällen varnat allmänheten för riskerna med att klättra upp på bron. Castilla-La Mancha-bron är med sina 192 meter den högsta snedkabelbron i Spanien. Den har förvandlats till en plats där många söker adrenalinkickar eller uppmärksamhet på sociala medier, trots de faror som klättringen innebär.  Spaniens högsta snedkabelbro, som är 192 meter hög, lockar personer att bryta mot förbudet att bestiga den. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [7] => Array
        (
            [id] => 41865
            [sectionId] => 48
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Demonstrationen tågade på söndagen genom centrala Madrid och är den hittills största, av ett flertal protestaktioner runt om i landet. Demonstranterna skanderade bland annat krav på bostadsministerns Isabel Rodríguez avgång. Orsaken till missnöjet är att det är allt svårare i Spanien att bekosta en egen bostad. Det gäller speciellt för ungdomar, där 66 procent av befolkningen mellan 18 och 34 år fortfarande bor med sina föräldrar, mot 50 procent 2010.

Bristen på bostäder i Spanien drabbar inte längre endast de ekonomiskt svaga, utan i allt större utsträckning även medelinkomsttagare. Problemet har förvärrats under de senaste åren, där bristen på bostäder och de kraftigt stigande boendekostnaderna skapar en omöjlig situation för många. 

Enligt den spanska centralbanken saknas det omkring 600.000 bostäder för att möta den obalans som råder mellan utbud och efterfrågan på den spanska husmarknaden, en obalans som pressar upp både hyror och bostadspriser i hela landet. Få hade kunnat föreställa sig denna situation när det för bara några år var det stora antalet osålda fastigheter som var det största problemet.

För unga människor och migranter är situationen särskilt tuff. Clara Martínez-Toledano, ekonom vid Imperial College i London, beskriver dagens situation som en "bostadsfälla", där varken köp eller hyra längre är tillgängliga för stora delar av befolkningen. Hon förklarar att bostadspriserna har ökat betydligt mer än människors inkomster, vilket har lett till att många nu efterfrågar hyresbostäder. Men även hyrorna har skjutit i höjden, framför allt i större städer som Madrid och Barcelona, vilket gör det svårt att hitta ett överkomligt boende. "Det har skapat en bostadsfälla där du varken kan köpa eller hyra, och utan några utsikter till förbättring", citeras Martínez-Toledano i en artikel i tidningen El País.

De senaste siffrorna visar att hyrorna har ökat mellan två och tre gånger snabbare än lönerna under det senaste decenniet. Denna utveckling har lett till en våg av protester över hela Spanien. Många demonstranter uttrycker sin frustration över att artikel 47 i den spanska konstitutionen, som garanterar rätten till en värdig och adekvat bostad, allt mer framstår som en ouppnåelig dröm för många. Missnöjet blir allt större och likaså ökar antalet demonstrationer mot bostadsbristen.

För de som har en bostad i ägo är situationen något lättare än vid den ekonomiska krisen 2008, enligt José García Montalvo, professor vid Universitat Pompeu Fabra. Han menar att majoriteten av spanjorerna fortfarande äger sina hem, vilket har dämpat krisens påverkan för vissa grupper. 

Men det är hyresmarknaden som är i fokus för dagens kris. De som inte kan köpa tvingas att hyra, och för de med lägre inkomster är situationen särskilt prekär. Montalvo uppskattar att 1,2 miljoner hushåll, de flesta med lägre inkomster, är särskilt utsatta, och varnar för att den här situationen sprider sig till fler grupper i takt med att hyrorna äter upp en allt större del av inkomsterna.

Sedan 2007 har andelen spanjorer som äger sina bostäder sjunkit från 80 till 75 procent. Samtidigt har andelen som hyr till marknadspris ökat från tio till femton procent, en trend som förväntas fortsätta. Montalvo tror att andelen hyresbostäder kommer att stabilisera sig mellan 30 och 35 procent i framtiden, men påpekar att Spanien har påbörjat denna förändring vid sämsta möjliga tidpunkt – utan tillräckligt med bostäder för att möta den ökade efterfrågan.

Enligt experter finns ett tydligt samband mellan den bostadsbrist som råder och den ekonomiska osäkerheten för de som hyr. En undersökning från Observatorio del Alquiler visar att det i vissa områden är över 100 intresserade per bostad som annonseras ut. I städer som Barcelona överstiger antalet intressenter 350 personer per ledig bostad. De stigande priserna tillskrivs ofta bristen på bostäder, men även spekulativa intressen och kortsiktiga hyresmodeller, som turistuthyrning, spelar en avgörande roll.

Finanskrisen 2008 ändrade Spaniens relation till bostadsmarknaden, och sedan dess har den varit i en slags omvälvning. Under 2000-talet blev bostaden en alltmer eftertraktad investeringsvara och kapitalet strömmade in på fastighetsmarknaden när andra investeringsmöjligheter kollapsade. Detta, tillsammans med att allt fler globala aktörer och förmögna individer började köpa upp fastigheter, har lett till en så kallad "finansialisering" av bostadsmarknaden. Under finanskrisen 2008 var det bankerna som var de huvudsakliga aktörerna, men idag är det till stor del kapitalförvaltare och fastighetsfonder som kontrollerar marknaden.

Problemet med bostadsbristen har lett till en debatt om hur mycket staten bör ingripa i marknaden. Vissa förespråkar hårdare regleringar, medan andra menar att statliga insatser, som hyreskontroller, kan förvärra situationen genom att avskräcka fastighetsägare från att hyra ut. Samtidigt har många lyft fram behovet av att bygga fler prisvärda bostäder och att bättre nyttja de tomma bostäder som står outnyttjade i Spanien.

Andrea Jarabo från organisationen Provivienda menar att det främsta problemet är bostadsekonomisk exkludering. Hon pekar på att över 5,5 miljoner hushåll står inför risken att förlora sina hem eller hamna i en omöjlig ekonomisk situation på grund av stigande bostadskostnader. Enligt Jarabo har hyrorna drivit fyra av tio familjer in i fattigdom, där även 250.000 medelinkomsttagare drabbas.

Krisen är inte bara en social fråga, utan har också ekonomiska konsekvenser. Den påverkar konsumtionen och möjligheterna att locka talanger till landet, enligt Mario Yoldi, ansvarig för bostadsplanering i den baskiska regionregeringen. "Det är en fråga om framtida tillväxt och individens möjlighet att täcka sina grundläggande behov”.

Den spanska bostadsmarknaden står inför stora utmaningar, och behovet av en lösning växer. Situationen har redan förvärrats till den grad att bostadskrisen riskerar att bli permanent, om inte stora reformer genomförs, konstaterar El País.
            [ingress] => Tiotusentals människor demonstrerade den 13 oktober i Madrid mot huspolitiken i allmänhet och bostadsbristen i synnerhet. Spanien har på mindre än tio år gått från att ha hundratusentals osålda bostäder till ett underskott på omkring 600.000.
            [headline] => Missnöjet på grund av bostadsbristen växer
            [page] => 0
            [modified] => 20241013155535
            [created] => 20241013112418
            [publishStart] => 20241014070000
            [publishStop] => 20250411112459
            [fullArticle] => Missnöjet på grund av bostadsbristen växer Tiotusentals människor demonstrerade den 13 oktober i Madrid mot huspolitiken i allmänhet och bostadsbristen i synnerhet. Spanien har på mindre än tio år gått från att ha hundratusentals osålda bostäder till ett underskott på omkring 600.000. Demonstrationen tågade på söndagen genom centrala Madrid och är den hittills största, av ett flertal protestaktioner runt om i landet. Demonstranterna skanderade bland annat krav på bostadsministerns Isabel Rodríguez avgång. Orsaken till missnöjet är att det är allt svårare i Spanien att bekosta en egen bostad. Det gäller speciellt för ungdomar, där 66 procent av befolkningen mellan 18 och 34 år fortfarande bor med sina föräldrar, mot 50 procent 2010.

Bristen på bostäder i Spanien drabbar inte längre endast de ekonomiskt svaga, utan i allt större utsträckning även medelinkomsttagare. Problemet har förvärrats under de senaste åren, där bristen på bostäder och de kraftigt stigande boendekostnaderna skapar en omöjlig situation för många. 

Enligt den spanska centralbanken saknas det omkring 600.000 bostäder för att möta den obalans som råder mellan utbud och efterfrågan på den spanska husmarknaden, en obalans som pressar upp både hyror och bostadspriser i hela landet. Få hade kunnat föreställa sig denna situation när det för bara några år var det stora antalet osålda fastigheter som var det största problemet.

För unga människor och migranter är situationen särskilt tuff. Clara Martínez-Toledano, ekonom vid Imperial College i London, beskriver dagens situation som en "bostadsfälla", där varken köp eller hyra längre är tillgängliga för stora delar av befolkningen. Hon förklarar att bostadspriserna har ökat betydligt mer än människors inkomster, vilket har lett till att många nu efterfrågar hyresbostäder. Men även hyrorna har skjutit i höjden, framför allt i större städer som Madrid och Barcelona, vilket gör det svårt att hitta ett överkomligt boende. "Det har skapat en bostadsfälla där du varken kan köpa eller hyra, och utan några utsikter till förbättring", citeras Martínez-Toledano i en artikel i tidningen El País.

De senaste siffrorna visar att hyrorna har ökat mellan två och tre gånger snabbare än lönerna under det senaste decenniet. Denna utveckling har lett till en våg av protester över hela Spanien. Många demonstranter uttrycker sin frustration över att artikel 47 i den spanska konstitutionen, som garanterar rätten till en värdig och adekvat bostad, allt mer framstår som en ouppnåelig dröm för många. Missnöjet blir allt större och likaså ökar antalet demonstrationer mot bostadsbristen.

För de som har en bostad i ägo är situationen något lättare än vid den ekonomiska krisen 2008, enligt José García Montalvo, professor vid Universitat Pompeu Fabra. Han menar att majoriteten av spanjorerna fortfarande äger sina hem, vilket har dämpat krisens påverkan för vissa grupper. 

Men det är hyresmarknaden som är i fokus för dagens kris. De som inte kan köpa tvingas att hyra, och för de med lägre inkomster är situationen särskilt prekär. Montalvo uppskattar att 1,2 miljoner hushåll, de flesta med lägre inkomster, är särskilt utsatta, och varnar för att den här situationen sprider sig till fler grupper i takt med att hyrorna äter upp en allt större del av inkomsterna.

Sedan 2007 har andelen spanjorer som äger sina bostäder sjunkit från 80 till 75 procent. Samtidigt har andelen som hyr till marknadspris ökat från tio till femton procent, en trend som förväntas fortsätta. Montalvo tror att andelen hyresbostäder kommer att stabilisera sig mellan 30 och 35 procent i framtiden, men påpekar att Spanien har påbörjat denna förändring vid sämsta möjliga tidpunkt – utan tillräckligt med bostäder för att möta den ökade efterfrågan.

Enligt experter finns ett tydligt samband mellan den bostadsbrist som råder och den ekonomiska osäkerheten för de som hyr. En undersökning från Observatorio del Alquiler visar att det i vissa områden är över 100 intresserade per bostad som annonseras ut. I städer som Barcelona överstiger antalet intressenter 350 personer per ledig bostad. De stigande priserna tillskrivs ofta bristen på bostäder, men även spekulativa intressen och kortsiktiga hyresmodeller, som turistuthyrning, spelar en avgörande roll.

Finanskrisen 2008 ändrade Spaniens relation till bostadsmarknaden, och sedan dess har den varit i en slags omvälvning. Under 2000-talet blev bostaden en alltmer eftertraktad investeringsvara och kapitalet strömmade in på fastighetsmarknaden när andra investeringsmöjligheter kollapsade. Detta, tillsammans med att allt fler globala aktörer och förmögna individer började köpa upp fastigheter, har lett till en så kallad "finansialisering" av bostadsmarknaden. Under finanskrisen 2008 var det bankerna som var de huvudsakliga aktörerna, men idag är det till stor del kapitalförvaltare och fastighetsfonder som kontrollerar marknaden.

Problemet med bostadsbristen har lett till en debatt om hur mycket staten bör ingripa i marknaden. Vissa förespråkar hårdare regleringar, medan andra menar att statliga insatser, som hyreskontroller, kan förvärra situationen genom att avskräcka fastighetsägare från att hyra ut. Samtidigt har många lyft fram behovet av att bygga fler prisvärda bostäder och att bättre nyttja de tomma bostäder som står outnyttjade i Spanien.

Andrea Jarabo från organisationen Provivienda menar att det främsta problemet är bostadsekonomisk exkludering. Hon pekar på att över 5,5 miljoner hushåll står inför risken att förlora sina hem eller hamna i en omöjlig ekonomisk situation på grund av stigande bostadskostnader. Enligt Jarabo har hyrorna drivit fyra av tio familjer in i fattigdom, där även 250.000 medelinkomsttagare drabbas.

Krisen är inte bara en social fråga, utan har också ekonomiska konsekvenser. Den påverkar konsumtionen och möjligheterna att locka talanger till landet, enligt Mario Yoldi, ansvarig för bostadsplanering i den baskiska regionregeringen. "Det är en fråga om framtida tillväxt och individens möjlighet att täcka sina grundläggande behov”.

Den spanska bostadsmarknaden står inför stora utmaningar, och behovet av en lösning växer. Situationen har redan förvärrats till den grad att bostadskrisen riskerar att bli permanent, om inte stora reformer genomförs, konstaterar El País. Demonstrationen i Madrid den 13 oktober är den hittills största, av ett flertal protestaktioner runt om i landet. Foto: @AinaVS/X 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [8] => Array
        (
            [id] => 41860
            [sectionId] => 448
            [priority] => 12
            [publish] => y
            [body] => Det ledande oppositionspartiet Partido Popular hade begärt en exklusiv debatt i parlamentet om migrationen och de många utmaningar den utgör i dagsläget för främst Kanarieöarna. Jag kan inte ens föreställa mig vad kanarierna måste ha känt och tyckt när deras situation äntligen skulle behandlas i detalj och det istället bjöds på politisk pajkastning beträffande en terroristorganisation som lade ner sin väpnade kamp för 13 år sedan.

Bakgrunden till den senaste konfrontationen i parlamentet mellan oppositionen och regeringen var den reform som antagits i första instans och som innebär att ETA-fångar inte längre ska särbehandlas, utan kunna avräkna sig fängelsetid som de tjänat i andra länder, konkret i Frankrike. Detta är en EU-norm som Spanien antog med reservationer 2014, då den dåvarande PP-regeringen införde en klausul för att undvika att dömda ETA-medlemmar gynnades.

Denna klausul rivs upp i den nya reformen och anpassningen till EU-reglerna. Det röstades igenom i parlamentet med stöd av samtliga ledamöter, men i efterhand har Partido Popular och Vox gått i taket och uppger båda att de förts bakom ljuset av regeringspartierna. Deras röster var visserligen inte avgörande för utfallet, men det lämnar inte oppositionen i någon vidare dager om sanningen är att de inte läser på ordentligt de lagreformer som de röstar om i parlamentet.

Debatterna i det spanska riksparlamentet Congreso de los Diputados är sedan länge ett sorgligt skådespel, men den förra veckan tog priset hittills. Särskilt graverande var som sagt att det enda temat på dagordningen var den allvarliga migrationskrisen, som helt ignorerades av Partido Popular. Istället gjorde de ett flertal utspel vars syfte, enligt många, var att skyla över oppositionspartiets senaste klavertramp.

Ett av PP:s teatraliska utspel var att 30 minuter in i debatten avbryta regeringschefen Pedro Sánchez genom att låta sin senatsledamot Marimar Blanco kliva in i plenisalen. Samtliga PP-ledamöter ignorerade att Sánchez hade ordet och bjöd systern till den av ETA mördade PP-ledamoten Miguel Ángel Blanco en stående applåd. Efteråt fällde PP-ledaren Alberto Núñez Feijóo en kommentar till Sánchez som var tydligt förberedd: ”Ni hade inte ens mage att se henne i ögonen!”

Ett annat förberett utspel som retat såväl PSOE som anhöriga till terrorismens offer var när PP:s språkrör i parlamentet Miguel Tellado höll upp ett anslag med foton på de tolv socialistiska ledamöter som mördats av ETA genom åren. Tellado hävdade att de socialistiska ledamöterna borde skämmas för sina påstådda eftergifter gentemot ETA, men utspelet var så pinsamt att PP-ledaren själv avstod från att applådera infallet.

Den omdiskuterade reformen är komplex och regeringen förefaller inte ha förklarat på ett tillfredsställande sätt vad den verkligen innebär. Anledningen är förmodligen den infekterade politiska debatten som gör att varje initiativ som bidrar till att normalisera situationen med ETA-fångarna målas upp som en eftergift gentemot den radikala baskiska vänstern och en ny seger för en terroristorganisationen som inte längre existerar.

Det är lätt att sakna sympatier för ETA:s bödlar, men en annan sak är att i politiskt syfte tillskriva dem påstådda segrar. Att häva graverande särbehandling som enbart gällt ETA-fångar är inte en eftergift, utan en demokratisk sanering av fängelsepolitiken. Trots tidigare ramaskri från högerpartierna tjänar de återstående ETA-fångarna, som i dagsläget är drygt 100, numera återstoden av sina straff i anstalter nära sina hem och anhöriga. Principen under årtionden att hålla dem i fängelser långt från Baskien var inte bara en ytterst tveksam diskriminering, utan dessutom snarare ett straff mot fångarnas anhöriga än internerna själva. Detta då det var de anhöriga som tvingades göra långa och kostsamma resor för att kunna besöka internerna.

Vad Partido Popular och Vox nu senast gått i taket för är att EU-bestämmelser ska tillämpas fullt ut även i Spanien. Dessa fastställer att fångars straff ska slås samman om den dömde tjänat tid i flera olika EU-länder. Det berör ett 40-tal ETA-fångar, bland annat några av terroristorganisationens mest beryktade ledare, som greps och tjänade tid i Frankrike innan de utlämnades till Spanien.

Regeringen vidhåller att det inte handlar om några strafflättnader, vilket förvisso rent tekniskt är korrekt. I praktiken kommer dock ett flertal ETA-medlemmar, tack vare EU-anpassningen, att kunna lämna fängelset flera år tidigare när de inte längre diskrimineras. Det väcker förståelig irritation hos många. Missnöjet med den nuvarande regeringen är dock missriktat. När det flesta av ETA-fångarna dömdes var den maximala reella fängelsetiden enligt den spanska brottsbalken 30 år. Den höjdes senare till 40 år, oavsett om den dömde ackumulerade hundratals eller till och med tusentals års fängelse totalt.

Trots att ETA förlorade sin kamp och inte längre existerar har den baskiska terroristorganisationen lämnat djupa sår och fortfarande är det många som skulle vilja slänga bort nyckeln och låta ETA-fångarna ruttna i fängelset. Verkligheten är dock att de flesta redan avtjänat sina straff enligt spansk lag och sluppit ut - och de kvarvarande kommer att göra detsamma under de kommande åren. 

Det bästa man kan göra av situationen är att acceptera verkligheten och framför allt sluta tillskriva ETA några som helst framgångar. Sanningen är nämligen att demokratin besegrade terrorn. ETA:s offer, som inkluderar såväl PP- som PSOE-representanter, förtjänar inte att politikerna håller konflikten vid liv av rent egenintresse.
            [ingress] => MATS BJÖRKMAN  Ännu ett sorgligt kapitel skrevs den 9 oktober i parlamentet, när terroristorganisationen ETA och deras offer för femtielfte gången brukades som politiskt slagträ. En särskilt förvärrande omständighet var att debatten uteslutande skulle handla om migrationskrisen.
            [headline] => Sluta tillskriva ETA några framgångar
            [page] => 0
            [modified] => 20241014103536
            [created] => 20241011123224
            [publishStart] => 20241014065900
            [publishStop] => 20250409123059
            [fullArticle] => Sluta tillskriva ETA några framgångar MATS BJÖRKMAN  Ännu ett sorgligt kapitel skrevs den 9 oktober i parlamentet, när terroristorganisationen ETA och deras offer för femtielfte gången brukades som politiskt slagträ. En särskilt förvärrande omständighet var att debatten uteslutande skulle handla om migrationskrisen. Det ledande oppositionspartiet Partido Popular hade begärt en exklusiv debatt i parlamentet om migrationen och de många utmaningar den utgör i dagsläget för främst Kanarieöarna. Jag kan inte ens föreställa mig vad kanarierna måste ha känt och tyckt när deras situation äntligen skulle behandlas i detalj och det istället bjöds på politisk pajkastning beträffande en terroristorganisation som lade ner sin väpnade kamp för 13 år sedan.

Bakgrunden till den senaste konfrontationen i parlamentet mellan oppositionen och regeringen var den reform som antagits i första instans och som innebär att ETA-fångar inte längre ska särbehandlas, utan kunna avräkna sig fängelsetid som de tjänat i andra länder, konkret i Frankrike. Detta är en EU-norm som Spanien antog med reservationer 2014, då den dåvarande PP-regeringen införde en klausul för att undvika att dömda ETA-medlemmar gynnades.

Denna klausul rivs upp i den nya reformen och anpassningen till EU-reglerna. Det röstades igenom i parlamentet med stöd av samtliga ledamöter, men i efterhand har Partido Popular och Vox gått i taket och uppger båda att de förts bakom ljuset av regeringspartierna. Deras röster var visserligen inte avgörande för utfallet, men det lämnar inte oppositionen i någon vidare dager om sanningen är att de inte läser på ordentligt de lagreformer som de röstar om i parlamentet.

Debatterna i det spanska riksparlamentet Congreso de los Diputados är sedan länge ett sorgligt skådespel, men den förra veckan tog priset hittills. Särskilt graverande var som sagt att det enda temat på dagordningen var den allvarliga migrationskrisen, som helt ignorerades av Partido Popular. Istället gjorde de ett flertal utspel vars syfte, enligt många, var att skyla över oppositionspartiets senaste klavertramp.

Ett av PP:s teatraliska utspel var att 30 minuter in i debatten avbryta regeringschefen Pedro Sánchez genom att låta sin senatsledamot Marimar Blanco kliva in i plenisalen. Samtliga PP-ledamöter ignorerade att Sánchez hade ordet och bjöd systern till den av ETA mördade PP-ledamoten Miguel Ángel Blanco en stående applåd. Efteråt fällde PP-ledaren Alberto Núñez Feijóo en kommentar till Sánchez som var tydligt förberedd: ”Ni hade inte ens mage att se henne i ögonen!”

Ett annat förberett utspel som retat såväl PSOE som anhöriga till terrorismens offer var när PP:s språkrör i parlamentet Miguel Tellado höll upp ett anslag med foton på de tolv socialistiska ledamöter som mördats av ETA genom åren. Tellado hävdade att de socialistiska ledamöterna borde skämmas för sina påstådda eftergifter gentemot ETA, men utspelet var så pinsamt att PP-ledaren själv avstod från att applådera infallet.

Den omdiskuterade reformen är komplex och regeringen förefaller inte ha förklarat på ett tillfredsställande sätt vad den verkligen innebär. Anledningen är förmodligen den infekterade politiska debatten som gör att varje initiativ som bidrar till att normalisera situationen med ETA-fångarna målas upp som en eftergift gentemot den radikala baskiska vänstern och en ny seger för en terroristorganisationen som inte längre existerar.

Det är lätt att sakna sympatier för ETA:s bödlar, men en annan sak är att i politiskt syfte tillskriva dem påstådda segrar. Att häva graverande särbehandling som enbart gällt ETA-fångar är inte en eftergift, utan en demokratisk sanering av fängelsepolitiken. Trots tidigare ramaskri från högerpartierna tjänar de återstående ETA-fångarna, som i dagsläget är drygt 100, numera återstoden av sina straff i anstalter nära sina hem och anhöriga. Principen under årtionden att hålla dem i fängelser långt från Baskien var inte bara en ytterst tveksam diskriminering, utan dessutom snarare ett straff mot fångarnas anhöriga än internerna själva. Detta då det var de anhöriga som tvingades göra långa och kostsamma resor för att kunna besöka internerna.

Vad Partido Popular och Vox nu senast gått i taket för är att EU-bestämmelser ska tillämpas fullt ut även i Spanien. Dessa fastställer att fångars straff ska slås samman om den dömde tjänat tid i flera olika EU-länder. Det berör ett 40-tal ETA-fångar, bland annat några av terroristorganisationens mest beryktade ledare, som greps och tjänade tid i Frankrike innan de utlämnades till Spanien.

Regeringen vidhåller att det inte handlar om några strafflättnader, vilket förvisso rent tekniskt är korrekt. I praktiken kommer dock ett flertal ETA-medlemmar, tack vare EU-anpassningen, att kunna lämna fängelset flera år tidigare när de inte längre diskrimineras. Det väcker förståelig irritation hos många. Missnöjet med den nuvarande regeringen är dock missriktat. När det flesta av ETA-fångarna dömdes var den maximala reella fängelsetiden enligt den spanska brottsbalken 30 år. Den höjdes senare till 40 år, oavsett om den dömde ackumulerade hundratals eller till och med tusentals års fängelse totalt.

Trots att ETA förlorade sin kamp och inte längre existerar har den baskiska terroristorganisationen lämnat djupa sår och fortfarande är det många som skulle vilja slänga bort nyckeln och låta ETA-fångarna ruttna i fängelset. Verkligheten är dock att de flesta redan avtjänat sina straff enligt spansk lag och sluppit ut - och de kvarvarande kommer att göra detsamma under de kommande åren. 

Det bästa man kan göra av situationen är att acceptera verkligheten och framför allt sluta tillskriva ETA några som helst framgångar. Sanningen är nämligen att demokratin besegrade terrorn. ETA:s offer, som inkluderar såväl PP- som PSOE-representanter, förtjänar inte att politikerna håller konflikten vid liv av rent egenintresse. I debatten som skulle handla om migration iscensatte Partido Popular ett mycket kritiserat spektakel, när de lät sin senatsledamot Marimar Blanco avbryta regeringschefen Pedro Sánchez när denne hade ordet. Marimars bror Miguel Ángel Blanco mördades av ETA 1997. Foto: PP 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [9] => Array
        (
            [id] => 41843
            [sectionId] => 36
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Projektet som drivs av det statliga departementet för ekologisk omställning omfattar två vindparker, kallade "La Pinta" och "Albaicín”. De ska enligt planerna placeras sju kilometer från kusten, nära samhällena Torrenueva Costa, Calahonda och Castell de Ferro, på Costa Tropical.

Boende i de aktuella områdena hyser, enligt tidningen Granada Digital, stora farhågor för att de planerade vindkraftverken kan få betydande negativa konsekvenser för både miljön och turismen i området. Lokala aktivister från plattformen ”Di ¡NO! en la Costa Tropical” (Säg NEJ! på Costa Tropical) hävdar att projektet hotar att omvandla den naturliga kustlinjen till ett industriellt landskap. Det skulle påverka turismnäringen, det lokala fisket och den marina biologiska mångfalden, inkluderat känsliga fågelarter. Dessutom menar plattformen att installationerna även kan störa ekosystemet och havsbotten i området, som ingår i EU:s skyddade nätverk Natura 2000.

De statliga myndigheterna har publicerat detaljer om projektet, men såväl lokalbor som kommunala myndigheter uppges vara oroade över bristen på samråd och konsekvensanalyser. Projektet är klassat som allmännyttigt, men motståndarna menar att det inte tas tillräcklig hänsyn till de negativa effekterna på lokalsamhället. Två lokala kommuner har redan undertecknat resolutioner som motsätter sig projektet.
            [ingress] => Invånare mobiliserar sig mot planerna på att bygga ett stort havsbaserat vindkraftverk utanför Granadas kust. Projektet innefattar upp till 200 vindkraftverk i ett område på cirka 700 kvadratkilometer, endast sju kilometer från kusten.
            [headline] => Protester mot planerat vindkraftprojekt vid kusten
            [page] => 0
            [modified] => 20241011124752
            [created] => 20241009113957
            [publishStart] => 20241013170000
            [publishStop] => 20250407113959
            [fullArticle] => Protester mot planerat vindkraftprojekt vid kusten Invånare mobiliserar sig mot planerna på att bygga ett stort havsbaserat vindkraftverk utanför Granadas kust. Projektet innefattar upp till 200 vindkraftverk i ett område på cirka 700 kvadratkilometer, endast sju kilometer från kusten. Projektet som drivs av det statliga departementet för ekologisk omställning omfattar två vindparker, kallade "La Pinta" och "Albaicín”. De ska enligt planerna placeras sju kilometer från kusten, nära samhällena Torrenueva Costa, Calahonda och Castell de Ferro, på Costa Tropical.

Boende i de aktuella områdena hyser, enligt tidningen Granada Digital, stora farhågor för att de planerade vindkraftverken kan få betydande negativa konsekvenser för både miljön och turismen i området. Lokala aktivister från plattformen ”Di ¡NO! en la Costa Tropical” (Säg NEJ! på Costa Tropical) hävdar att projektet hotar att omvandla den naturliga kustlinjen till ett industriellt landskap. Det skulle påverka turismnäringen, det lokala fisket och den marina biologiska mångfalden, inkluderat känsliga fågelarter. Dessutom menar plattformen att installationerna även kan störa ekosystemet och havsbotten i området, som ingår i EU:s skyddade nätverk Natura 2000.

De statliga myndigheterna har publicerat detaljer om projektet, men såväl lokalbor som kommunala myndigheter uppges vara oroade över bristen på samråd och konsekvensanalyser. Projektet är klassat som allmännyttigt, men motståndarna menar att det inte tas tillräcklig hänsyn till de negativa effekterna på lokalsamhället. Två lokala kommuner har redan undertecknat resolutioner som motsätter sig projektet. Anläggningen ska enligt planerna byggas utanför samhällen som Calahonda, på Costa Tropical. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [10] => Array
        (
            [id] => 41855
            [sectionId] => 37
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Den då 21-årige gärningsmannen, Lewis H.B., körde en hyrd vit Mercedes och var nära att köra på den unga mannen, Ulrich, vid ett övergångsställe. Ulrich konfronterade föraren och de utbytte hetlevrade ord, enligt tidningen La Opinión de Málaga.

Enligt vittnesmål från rättegången åkte föraren iväg efter det första grälet, men återvände knappt två minuter senare. Han parkerade då bilen nära övergångsstället där Ulrich fortfarande stod. Gärningsmannen tog fram en kniv från bilens handskfack, klev ur bilen och attackerade den unga mannen. Han sparkade Ulrich på överkroppen och högg honom sedan i bröstet. Knivhugget träffade direkt i hjärtat, vilket orsakade en massiv blödning. Offret hade ingen chans att försvara sig och avled omedelbart av skadorna, enligt vad domstolen konstaterade.

Gärningsmannen, som nu är 24 år, har förklarats skyldig till mord av en folkjury. Efter mordet försökte han dölja sitt brott genom att stjäla registreringsskyltar från en annan bil på en närliggande parkeringsplats. Han tog nummerplåtarna från en Audi S8 i området Los Arqueros och satte dem på sin Mercedes för att undvika att bli spårad. Efter att ha flytt till Leeds i England, via Portugal, greps han i januari 2021 drygt en månad efter brottet. Han erkände då vad som hade hänt.

Förutom för mord döms 24-åringen också till två års fängelse för stöld av nummerplåtarna och för att ha förfalskat dokument i syfte att undgå att bli upptäckt. Han har även ålagts att betala skadestånd till offrets familj, bestående av 100.000 euro till Ulrichs mor och 25.000 euro till var och en av hans två systrar.

Enligt rättegångsprotokollen var Lewis H.B. vid tillfället påverkad av stora mängder alkohol, kokain och benzodiazepiner och han diagnostiserades också med antisocial personlighetsstörning och ADHD. Domstolen slår dock fast att dessa omständigheter inte påverkade hans förmåga att förstå eller kontrollera sina handlingar vid tiden för brottet och därför har de inte bedömts vara förmildrande omständigheter.
            [ingress] => En brittisk medborgare har dömts till 18 års fängelse för att ha mördat en 19-årig efter ett trafikbråk. Händelsen inträffade den 18 december 2020 i området Nueva Atalaya.
            [headline] => Dömd till 18 års fängelse för mord i Estepona
            [page] => 0
            [modified] => 20241011124815
            [created] => 20241011122315
            [publishStart] => 20241013120000
            [publishStop] => 20250409122359
            [fullArticle] => Dömd till 18 års fängelse för mord i Estepona En brittisk medborgare har dömts till 18 års fängelse för att ha mördat en 19-årig efter ett trafikbråk. Händelsen inträffade den 18 december 2020 i området Nueva Atalaya. Den då 21-årige gärningsmannen, Lewis H.B., körde en hyrd vit Mercedes och var nära att köra på den unga mannen, Ulrich, vid ett övergångsställe. Ulrich konfronterade föraren och de utbytte hetlevrade ord, enligt tidningen La Opinión de Málaga.

Enligt vittnesmål från rättegången åkte föraren iväg efter det första grälet, men återvände knappt två minuter senare. Han parkerade då bilen nära övergångsstället där Ulrich fortfarande stod. Gärningsmannen tog fram en kniv från bilens handskfack, klev ur bilen och attackerade den unga mannen. Han sparkade Ulrich på överkroppen och högg honom sedan i bröstet. Knivhugget träffade direkt i hjärtat, vilket orsakade en massiv blödning. Offret hade ingen chans att försvara sig och avled omedelbart av skadorna, enligt vad domstolen konstaterade.

Gärningsmannen, som nu är 24 år, har förklarats skyldig till mord av en folkjury. Efter mordet försökte han dölja sitt brott genom att stjäla registreringsskyltar från en annan bil på en närliggande parkeringsplats. Han tog nummerplåtarna från en Audi S8 i området Los Arqueros och satte dem på sin Mercedes för att undvika att bli spårad. Efter att ha flytt till Leeds i England, via Portugal, greps han i januari 2021 drygt en månad efter brottet. Han erkände då vad som hade hänt.

Förutom för mord döms 24-åringen också till två års fängelse för stöld av nummerplåtarna och för att ha förfalskat dokument i syfte att undgå att bli upptäckt. Han har även ålagts att betala skadestånd till offrets familj, bestående av 100.000 euro till Ulrichs mor och 25.000 euro till var och en av hans två systrar.

Enligt rättegångsprotokollen var Lewis H.B. vid tillfället påverkad av stora mängder alkohol, kokain och benzodiazepiner och han diagnostiserades också med antisocial personlighetsstörning och ADHD. Domstolen slår dock fast att dessa omständigheter inte påverkade hans förmåga att förstå eller kontrollera sina handlingar vid tiden för brottet och därför har de inte bedömts vara förmildrande omständigheter. Rättegången hölls i Málaga. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [11] => Array
        (
            [id] => 41760
            [sectionId] => 11
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Studien baseras på en analys av över 645.000 annonser på webbplatser där prostitutionsrelaterade tjänster erbjuds. Undersökningen är den första i sitt slag i Europa och ger, enligt tidningen El País, en kvantitativ inblick i omfattningen av prostitutionen och människohandeln i Spanien.

Det var i samband med Internationella dagen mot sexuell exploatering och människohandel den 23 september, som studien presenterades. Den visar att många kvinnor utsätts för stora risker. Enligt jämställdhetsminister Ana Redondo är 9.000 av kvinnorna särskilt utsatta, eftersom de uppfyller flera kriterier som tyder på allvarlig exploatering. 

Studien visar även att de flesta av kvinnorna är unga, med 28 procent i åldersgruppen 18 till 24 år och 32 procent mellan 25 och 36 år. Majoriteten av kvinnorna, 51 procent, kommer från Latinamerika, medan 13 procent är spanska medborgare.

Katalonien toppar listan över regioner med flest kvinnor i prostitution, följt av Madrid och Valencia. Samtidigt är Balearerna den region med högst andel prostituerade per capita. Enligt Redondo ger denna studie viktiga insikter för att utforma effektiva politiska åtgärder för att bekämpa människohandel och sexuell exploatering i Spanien.
            [ingress] => En färsk rapport från jämställdhetsdepartementet i Spanien visar att över 114.500 kvinnor är engagerade i prostitution. Av dessa befaras 80 procent vara offer för människohandel eller sexuell exploatering.
            [headline] => Fler än 100.000 prostituerade i Spanien
            [page] => 0
            [modified] => 20241011153633
            [created] => 20240927182548
            [publishStart] => 20241013070000
            [publishStop] => 20250326172559
            [fullArticle] => Fler än 100.000 prostituerade i Spanien En färsk rapport från jämställdhetsdepartementet i Spanien visar att över 114.500 kvinnor är engagerade i prostitution. Av dessa befaras 80 procent vara offer för människohandel eller sexuell exploatering. Studien baseras på en analys av över 645.000 annonser på webbplatser där prostitutionsrelaterade tjänster erbjuds. Undersökningen är den första i sitt slag i Europa och ger, enligt tidningen El País, en kvantitativ inblick i omfattningen av prostitutionen och människohandeln i Spanien.

Det var i samband med Internationella dagen mot sexuell exploatering och människohandel den 23 september, som studien presenterades. Den visar att många kvinnor utsätts för stora risker. Enligt jämställdhetsminister Ana Redondo är 9.000 av kvinnorna särskilt utsatta, eftersom de uppfyller flera kriterier som tyder på allvarlig exploatering. 

Studien visar även att de flesta av kvinnorna är unga, med 28 procent i åldersgruppen 18 till 24 år och 32 procent mellan 25 och 36 år. Majoriteten av kvinnorna, 51 procent, kommer från Latinamerika, medan 13 procent är spanska medborgare.

Katalonien toppar listan över regioner med flest kvinnor i prostitution, följt av Madrid och Valencia. Samtidigt är Balearerna den region med högst andel prostituerade per capita. Enligt Redondo ger denna studie viktiga insikter för att utforma effektiva politiska åtgärder för att bekämpa människohandel och sexuell exploatering i Spanien. En unik studie styrker att prostitutionen i Spanien är omfattande. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [12] => Array
        (
            [id] => 41858
            [sectionId] => 448
            [priority] => 12
            [publish] => y
            [body] => I nuläget finns endast 125 ETA-medlemmar kvar bakom galler. Det är en markant minskning från de 703 som satt fängslade vid vapennedläggningen. Samtidigt pågår diskussioner om hur resterande fångar ska hanteras.

Den väpnade baskiska separatiströrelsen stod för ett mer än 40 år långt terrorkrig, som lämnade över 800 döda och tusentals skadade. När organisationen 2011 slutligen lade ner sina vapen återstod dock frågan om vad som skulle hända med de hundratals medlemmar som fortfarande avtjänade fängelsestraff. Det tog nästan sju år efter vapennedläggningen innan ETA officiellt upplöstes, i maj 2018, men fängelsefrågan har fortsatt att vara en politisk och socialt laddad fråga även efter detta datum, skriver tidningen El Independiente.

Under Rajoy-regeringen, som styrde i Spanien omedelbart efter ETA:s vapennedläggning, fanns inget intresse från staten att förhandla om lättnader för fångarna för att upplösa organisationen. ETA-medlemmar skulle fortsätta avtjäna sina straff under samma villkor som tidigare. Detta inkluderade diskriminerande åtgärder, som den långvariga policyn att sprida ut ETA-fångar över olika fängelser långt ifrån Baskien, något som tillämpats sedan 1989.

Det var först med Pedro Sánchez och den nya socialistiska regeringen som en förändring i fängelsepolitiken vidtog. Stödd av den baskiska vänsterkoalitionen EH Bildu, började Sánchez-administrationen luckra upp den tidigare hårda hållningen. Ett av de första stegen var att avsluta policyn med att sprida ut fångarna. ETA-medlemmar flyttades därmed successivt till fängelser närmare deras hemregion Baskien. Detta mottog kritik från högeroppositionen, men välkomnades av vänstern och en viktig del av den baskiska befolkningen.

En annan avgörande förändring kom med överföringen av fängelseförvaltningen till det baskiska regionstyret, i oktober 2021. Detta ledde till att fler ETA-fångar kunde beviljas tredje graden, vilket ger dem möjlighet att avtjäna sina straff under betydligt friare former, med viss tillgång till arbete och möjlighet att vistas utanför fängelset. Sedan överföringen har mer än 80 ETA-fångar beviljats dessa lättnader, även om flera av fallen överklagats av spanska åklagare.

Den senaste rättsliga reformen, som gör det möjligt för ETA-fångar att tillgodoräkna sig tid som avtjänats i franska fängelser, har väckt nytt liv i debatten. Bland de mest kända ETA-medlemmarna som nu förväntas dra nytta av denna regeländring finns "Txapote", "Mubutu" och "Anboto", några av organisationens mest beryktade medlemmar. Totalt beräknas ungefär 40 ETA-fångar slippa ut tidigare från fängelset tack vare denna lagändring, ett tiotal av dem inom de närmaste två åren.

Sedan vapennedläggningen har många av ETA:s historiska ledare och aktiva medlemmar återfått sin frihet. Ett av de mest kända fallen är José Antonio López Ruiz, även känd som “Kubati”, som satt fängslad i 26 år för 13 attentat, däribland mordet på den före detta ETA-medlemmen Dolores González Katarain, "Yoyes", utfört inför hennes treåriga son. Efter sin frigivning 2013 blev Kubati en ledande figur inom ETA-fångarnas organisation och arbetade för att fångarna skulle få tillgång till fler förmåner och snabbare frigivning, något som tidigare varit förbjudet för ETA-fångar.

En annan viktig del av denna process har varit den så kallade “Vía Nanclares”, där ETA-medlemmar som tagit avstånd från våldet och erkänt sitt ansvar för de brott de begått har fått möjligheten att friges tidigare. Detta har inneburit att de öppet tagit avstånd från den väpnade kampen och i vissa fall även mött sina offer eller deras anhöriga. Bland dessa återfinns personer som Carmen Guisasola och José Luis Urrusolo Sistiaga, båda tidigare framträdande medlemmar av ETA, som sedan sin frigivning har deltagit i offentliga ceremonier till minne av ETA:s
offer.

Ett av de mest uppmärksammade fallen är Ibon Etxezarreta, som dömdes för mordet på socialisten Juan María Jáuregui och som efter att ha uttryckt ånger över sina handlingar, dock utan att be om förlåtelse, nu lever i frihet. Hans möte med Jáureguis änka, Maixabel Lasa, har skildrats i den spanska filmen Maixabel, som givit stor uppmärksamhet åt processen med försoning mellan ETA-fångar och deras offer.

Trots de många frigivningarna avtjänar fortsatt mer än hundra ETA-medlemmar tid i spanska fängelser. Enligt organisationen för terrorismens offer AVT kommer ETA-fångar att sitta kvar i fängelse åtminstone till 2052. Exempel på detta är Liher Aretxabaleta och Joanes Larretxea, som trots förkortade straff inte väntas bli frigivna förrän om flera decennier.

Frågan om ETA-fångar förblir ett känsligt ämne. För vissa symboliserar frigivningarna en nödvändig försoning och slutet på en mörk period i landets historia, medan andra ser det som ett hån gentemot offren för ETA:s våld. Oavsett hur debatten utvecklas, är det klart att Spanien fortsatt bearbetar arvet efter ETA och försöker balansera rättvisa med återuppbyggnaden av ett samhälle som under lång tid plågats av terrorism.
            [ingress] => Sedan den baskiska terroristorganisationen ETA i oktober 2011 tillkännagav slutet på sin väpnade kamp, har nästan 600 av dess medlemmar frigivits från spanska fängelser. Denna process, som av vissa kallas för en tömning av fängelserna, har pågått under drygt ett decennium och drivs av rättsliga reformer, förändringar i fängelsepolitiken samt diplomatiska insatser. 
            [headline] => ETA-fångarna avtjänar successivt sina straff
            [page] => 0
            [modified] => 20241011122952
            [created] => 20241011122939
            [publishStart] => 20241013065900
            [publishStop] => 20250409122759
            [fullArticle] => ETA-fångarna avtjänar successivt sina straff Sedan den baskiska terroristorganisationen ETA i oktober 2011 tillkännagav slutet på sin väpnade kamp, har nästan 600 av dess medlemmar frigivits från spanska fängelser. Denna process, som av vissa kallas för en tömning av fängelserna, har pågått under drygt ett decennium och drivs av rättsliga reformer, förändringar i fängelsepolitiken samt diplomatiska insatser.  I nuläget finns endast 125 ETA-medlemmar kvar bakom galler. Det är en markant minskning från de 703 som satt fängslade vid vapennedläggningen. Samtidigt pågår diskussioner om hur resterande fångar ska hanteras.

Den väpnade baskiska separatiströrelsen stod för ett mer än 40 år långt terrorkrig, som lämnade över 800 döda och tusentals skadade. När organisationen 2011 slutligen lade ner sina vapen återstod dock frågan om vad som skulle hända med de hundratals medlemmar som fortfarande avtjänade fängelsestraff. Det tog nästan sju år efter vapennedläggningen innan ETA officiellt upplöstes, i maj 2018, men fängelsefrågan har fortsatt att vara en politisk och socialt laddad fråga även efter detta datum, skriver tidningen El Independiente.

Under Rajoy-regeringen, som styrde i Spanien omedelbart efter ETA:s vapennedläggning, fanns inget intresse från staten att förhandla om lättnader för fångarna för att upplösa organisationen. ETA-medlemmar skulle fortsätta avtjäna sina straff under samma villkor som tidigare. Detta inkluderade diskriminerande åtgärder, som den långvariga policyn att sprida ut ETA-fångar över olika fängelser långt ifrån Baskien, något som tillämpats sedan 1989.

Det var först med Pedro Sánchez och den nya socialistiska regeringen som en förändring i fängelsepolitiken vidtog. Stödd av den baskiska vänsterkoalitionen EH Bildu, började Sánchez-administrationen luckra upp den tidigare hårda hållningen. Ett av de första stegen var att avsluta policyn med att sprida ut fångarna. ETA-medlemmar flyttades därmed successivt till fängelser närmare deras hemregion Baskien. Detta mottog kritik från högeroppositionen, men välkomnades av vänstern och en viktig del av den baskiska befolkningen.

En annan avgörande förändring kom med överföringen av fängelseförvaltningen till det baskiska regionstyret, i oktober 2021. Detta ledde till att fler ETA-fångar kunde beviljas tredje graden, vilket ger dem möjlighet att avtjäna sina straff under betydligt friare former, med viss tillgång till arbete och möjlighet att vistas utanför fängelset. Sedan överföringen har mer än 80 ETA-fångar beviljats dessa lättnader, även om flera av fallen överklagats av spanska åklagare.

Den senaste rättsliga reformen, som gör det möjligt för ETA-fångar att tillgodoräkna sig tid som avtjänats i franska fängelser, har väckt nytt liv i debatten. Bland de mest kända ETA-medlemmarna som nu förväntas dra nytta av denna regeländring finns "Txapote", "Mubutu" och "Anboto", några av organisationens mest beryktade medlemmar. Totalt beräknas ungefär 40 ETA-fångar slippa ut tidigare från fängelset tack vare denna lagändring, ett tiotal av dem inom de närmaste två åren.

Sedan vapennedläggningen har många av ETA:s historiska ledare och aktiva medlemmar återfått sin frihet. Ett av de mest kända fallen är José Antonio López Ruiz, även känd som “Kubati”, som satt fängslad i 26 år för 13 attentat, däribland mordet på den före detta ETA-medlemmen Dolores González Katarain, "Yoyes", utfört inför hennes treåriga son. Efter sin frigivning 2013 blev Kubati en ledande figur inom ETA-fångarnas organisation och arbetade för att fångarna skulle få tillgång till fler förmåner och snabbare frigivning, något som tidigare varit förbjudet för ETA-fångar.

En annan viktig del av denna process har varit den så kallade “Vía Nanclares”, där ETA-medlemmar som tagit avstånd från våldet och erkänt sitt ansvar för de brott de begått har fått möjligheten att friges tidigare. Detta har inneburit att de öppet tagit avstånd från den väpnade kampen och i vissa fall även mött sina offer eller deras anhöriga. Bland dessa återfinns personer som Carmen Guisasola och José Luis Urrusolo Sistiaga, båda tidigare framträdande medlemmar av ETA, som sedan sin frigivning har deltagit i offentliga ceremonier till minne av ETA:s
offer.

Ett av de mest uppmärksammade fallen är Ibon Etxezarreta, som dömdes för mordet på socialisten Juan María Jáuregui och som efter att ha uttryckt ånger över sina handlingar, dock utan att be om förlåtelse, nu lever i frihet. Hans möte med Jáureguis änka, Maixabel Lasa, har skildrats i den spanska filmen Maixabel, som givit stor uppmärksamhet åt processen med försoning mellan ETA-fångar och deras offer.

Trots de många frigivningarna avtjänar fortsatt mer än hundra ETA-medlemmar tid i spanska fängelser. Enligt organisationen för terrorismens offer AVT kommer ETA-fångar att sitta kvar i fängelse åtminstone till 2052. Exempel på detta är Liher Aretxabaleta och Joanes Larretxea, som trots förkortade straff inte väntas bli frigivna förrän om flera decennier.

Frågan om ETA-fångar förblir ett känsligt ämne. För vissa symboliserar frigivningarna en nödvändig försoning och slutet på en mörk period i landets historia, medan andra ser det som ett hån gentemot offren för ETA:s våld. Oavsett hur debatten utvecklas, är det klart att Spanien fortsatt bearbetar arvet efter ETA och försöker balansera rättvisa med återuppbyggnaden av ett samhälle som under lång tid plågats av terrorism. ETA-fångarna har successivt förflyttats till anstalter i eller nära Baskien och i dagsläget sitter endast 125 dömda terrorister fortfarande i fängelse. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [13] => Array
        (
            [id] => 41807
            [sectionId] => 48
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => I juni i år valde EU-kommissionen att inte öppna ett förfarande mot Spanien för dess stora underskott, eftersom prognoserna pekade på att landet skulle minska underskottet till exakt tre procent av BNP under 2024, utan behov av ytterligare ekonomiska åtgärder. EFB påpekar dock att denna bedömning utgör en "diskretionär åtgärd" som inte har stöd i de relevanta rättsliga bestämmelserna. Samtidigt inledde kommissionen däremot förfaranden mot flera andra länder, bland andra Frankrike, Italien och Belgien.

En justering av de senaste årens bruttonationalprodukt i Spanien, som nyligen gjorts av den statliga statistikmyndigheten INE, visar att underskottet för 2023 i verkligheten hamnade på 3,5 procent, vilket är något lägre än vad som tidigare angivits. EFB betonar dock att trots den förväntade minskningen av underskottet även 2024, kan Spaniens ackumulerade skuld på medellång sikt utgöra en risk, särskilt eftersom denna motsvarar över 100 procent av landets bruttonationalprodukt, skriver tidningen El País.
            [ingress] => Europeiska finansrådet (EFB) har riktat kritik mot EU-kommissionen för beslutet att inte inleda ett förfarande mot Spanien, trots att landet avslutade 2023 med ett budgetunderskott på 3,6 procent av BNP. Det överstiger nämligen fortsatt den maximala gränsen som fastställs av EU och som är på tre procent.
            [headline] => Kritik mot att Spanien inte prickas för sitt budgetunderskott
            [page] => 0
            [modified] => 20241011124718
            [created] => 20241003100501
            [publishStart] => 20241012170000
            [publishStop] => 20250401100559
            [fullArticle] => Kritik mot att Spanien inte prickas för sitt budgetunderskott Europeiska finansrådet (EFB) har riktat kritik mot EU-kommissionen för beslutet att inte inleda ett förfarande mot Spanien, trots att landet avslutade 2023 med ett budgetunderskott på 3,6 procent av BNP. Det överstiger nämligen fortsatt den maximala gränsen som fastställs av EU och som är på tre procent. I juni i år valde EU-kommissionen att inte öppna ett förfarande mot Spanien för dess stora underskott, eftersom prognoserna pekade på att landet skulle minska underskottet till exakt tre procent av BNP under 2024, utan behov av ytterligare ekonomiska åtgärder. EFB påpekar dock att denna bedömning utgör en "diskretionär åtgärd" som inte har stöd i de relevanta rättsliga bestämmelserna. Samtidigt inledde kommissionen däremot förfaranden mot flera andra länder, bland andra Frankrike, Italien och Belgien.

En justering av de senaste årens bruttonationalprodukt i Spanien, som nyligen gjorts av den statliga statistikmyndigheten INE, visar att underskottet för 2023 i verkligheten hamnade på 3,5 procent, vilket är något lägre än vad som tidigare angivits. EFB betonar dock att trots den förväntade minskningen av underskottet även 2024, kan Spaniens ackumulerade skuld på medellång sikt utgöra en risk, särskilt eftersom denna motsvarar över 100 procent av landets bruttonationalprodukt, skriver tidningen El País. Förväntningarna om att det spanska budgetunderskottet ska hamna inom EU:s riktlinjer i år föranledde EU-kommissionen att i juni avstå från att öppna ett förfarande mot de spanska myndigheterna. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [14] => Array
        (
            [id] => 41836
            [sectionId] => 255
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => 
            [ingress] => Restaurangen La Cascada Marbella ligger i en lummig oas strax utanför den välkända kustorten och köket drivs av de franska kockbröderna Jacques och Mathieu Lagarde. De berättar om hur de inspireras av alla närodlade produkter de har inom och runt restaurangen och tillämpar dem i maträtterna. En annan av specialiteterna är deras säregna, hemlagade charkprodukter. Reporter: Mats Björkman. 
            [headline] => La Cascada Marbella, närodlat med fransk touch 🧑🏻‍🍳🇫🇷
            [page] => 0
            [modified] => 20241009094816
            [created] => 20241009094604
            [publishStart] => 20241012150000
            [publishStop] => 20250407094659
            [fullArticle] => La Cascada Marbella, närodlat med fransk touch 🧑🏻‍🍳🇫🇷 Restaurangen La Cascada Marbella ligger i en lummig oas strax utanför den välkända kustorten och köket drivs av de franska kockbröderna Jacques och Mathieu Lagarde. De berättar om hur de inspireras av alla närodlade produkter de har inom och runt restaurangen och tillämpar dem i maträtterna. En annan av specialiteterna är deras säregna, hemlagade charkprodukter. Reporter: Mats Björkman.   Klicka nedan för att se videon. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

)