"Naturligt må dåligt i tonåren"

FUENGIROLA Det är nästan obligatoriskt att må dåligt när man är tonåring. Klivet in i vuxenvärlden är svårt. Problemen kan handla om alltifrån kärlek och relationer till pengar och familjen. – Ungdomarna i Sverige och Spanien har nog ungefär samma problem. Däremot kan det vara extra tufft för gäststudenterna som under denna turbulenta tid dessutom befinner sig i ett nytt land, en ny familj och med nya kompisar. Det säger Petra Ågren som praktiserar som skolkurator på Svenska Skolan i Fuengirola.

Petra, 27 år, läser till socionom på Lunds Universitet. Praktikterminen hade hon sedan länge bestämt att hon ville göra utomlands. Hon har bott i Spanien tidigare, i Madrid, tycker väldigt mycket om landet, och tog tillfället i akt att få en annorlunda erfarenhet under sin praktiktid, samtidigt som hon fräschar upp sin spanska.
– Först hade jag tänkt mig rehabiliteringscentret Vintersol på Tenerife, men praktikplatsen där drogs in.

Petra hörde talas om Svenska Skolan i Fuengirola, sökte och hade tur som fick platsen då konkurrensen var tuff.

Samtal med gäststudenter
Petras roll är att ägna sig åt elevvården. Hon samtalar med ungdomarna, organiserar kamratstödjargrupper och samlar tjej- och killgrupper.
– Den stora delen är olika former av samtal för att hjälpa dem som har det jobbigt, säger hon.

Det som bekymrar kan vara olycklig kärlek, ekonomin, hemlängtan eller allvarliga familjeproblem. Petra har under sina månader i Fuengirola fått gäststudenterna på sin lott. Det innebär att mycket kretsar kring just detta att komma som ny och att bo i en spansk familj.
– Alla 75 gäststudenter har haft ett obligatoriskt samtal med oss, berättar Petra.

Det är alltså inte bara de som har problem jag talat med och jag har fått höra mycket positivt också. En del kommer faktiskt in för att berätta hur underbara deras familjer är!

Petra, 27 år, läser till socionom på Lunds Universitet. Praktikterminen hade hon sedan länge bestämt att hon ville göra utomlands. Hon har bott i Spanien tidigare, i Madrid, tycker väldigt mycket om landet, och tog tillfället i akt att få en annorlunda erfarenhet under sin praktiktid, samtidigt som hon fräschar upp sin spanska.
– Först hade jag tänkt mig rehabiliteringscentret Vintersol på Tenerife, men praktikplatsen där drogs in.

Petra hörde talas om Svenska Skolan i Fuengirola, sökte och hade tur som fick platsen då konkurrensen var tuff.

Saknar naturlig trygghet
I övrigt menar Petra att problemen som svenska ungdomar i Fuengirola har, i mångt och mycket är de samma som svenska ungdomar i Sverige konfronterar.
– Oron är densamma, skillnaden är att här har de inte sin familj omkring sig. Den naturliga tryggheten och nätverken saknas vilket kan förvärra situationen.

Petra poängterar att det är en positiv utmaning, en fantastisk möjlighet till utveckling för de allra flesta. Såvida det inte finns en problematik i grunden. För problem kan man inte fly ifrån och att vara deprimerad i ett nytt land, med ny familj, nya kompisar och ett nytt språk är inte lätt.

En annan skillnad Petra reflekterat över är hur kontakten med myndigheterna fungerar.
– Om ett barn far illa i Sverige tar skolkuratorn alltid kontakt med Socialtjänsten, säger Petra. Här verkar det vara svårare och finns inte samma direkta samarbete med den spanska motsvarigheten.

Lurad på pengar
Petra, som kan tänka sig att jobba som skolkurator i framtiden, har ännu ingen erfarenhet från någon gymnasieskola i Sverige, förutom sina egna år som elev förstås. Generellt tror hon att eleverna i Sverige drar sig mer för att söka hjälp hos skolkuratorn.
– Här ser jag att det är mer naturligt att tala med kuratorn, om du exempelvis har problem med din spanska familj.

Hon är mycket nöjd med sina månader i Fuengirola och skulle gärna komma tillbaka för att arbeta när utbildningen är klar.
– Skolledningen satsar verkligen på elevvård vilket är väldigt positivt, det behövs.

Mindre nöjd var Petra med sin egen boendesituation de första veckorna. Genom en annons fick hon rekommenderat en bostadsförmedling som sedan lurade henne och lägenhetskompisarna på cirka 10 000 svenska kronor. De bodde nio dagar i september utan kylskåp, en ohållbar situation. När de till slut tvingades flytta fick de bara tillbaka en del av hyran och depositionen brann inne.