På 1980-talet jobbade Peter som striptör, faktum är att han var Sveriges förste. I fyra år uppträdde han på Bacchi Wapen i Gamla Stan i Stockholm. Det blev succé. Vi sitter på cafét under Svenska Kyrkan i Fuengirola med var sin café con leche. Peter berättar entusiastiskt hur de drog fulla hus, hundratusentals kvinnor kom för att se dem. Det var kul och lönsamt och tack vare denna lite annorlunda bedrift hamnade Peter i Uno ”Myggan” Erikssons Nöjeslexikon. Men efter några år hoppade han av, ville inte bidra till dekadensen och hade ädla visioner. Men idag ångrar han sig.
– Världen blev inte bättre för det, och hade jag fortsatt hade jag varit förmögen idag, säger Peter och driver liksom en aning med sin egen bitterhet.

Livslång kärlek
Men kanske var det tur att idealisten Peter tog över. För den stora förälskelsen, dansen som skulle trollbinda honom under hela hans artistkarriär, blev flamencon. Peter hade debuterat på Intiman i Stockholm 1966, två år senare åkte han till Spanien för att gå en sommarkurs i jazzdans. Det blev också hans första möte med flamencon. Peter föll pladask.
– Upptäckten ledde till livslång kärlek, säger han.

Den spanska folkdansen var Peters grej och Sevillanas kom att bli hans signum. Många år senare undervisade han själv på kulturhuset i Las Lagunas (Mijas). För sina insatser för den spanska turistnäringen i Sverige fick han en särskild utmärkelse av den spanske ambassadören i Stockholm. Peter finns till och med nämnd i ett spanskt flamencolexikon, ”Pedro el Polaco, varitéartist med fäbless för flamenco”.
– Jag är den enda utlänningen där, det är lite häftigt!

Peters bästa minne under alla dessa år är dock när han dansade Sevillanas med borgmästarfrun i Sevilla i svenska paviljongen på världsutställningen 1992.
– Det gör man bara en gång i livet!

På liv och död
Vad är det som driver honom? Han svarar med en motfråga.
– Varför blir man artist? Jag är väl exhibitionist, har något trasigt som måste kompenseras. Vilken idiot skulle annars ställa sig på scenen nykter?
Och om man nu ska ställa sig på scenen och bjuda på sig själv, vad är mer dramatiskt än just flamencon? För Peter är det utan tvivel den vackraste uttrycksformen.
– Det är så läckert. Flamencon är på liv och död, det mesta annat är så utslätat.
Peter lärde sig av de stora. Han studerade flamenco i Madrid, på legendariska Amor de Dios och Estudio Mercedes y Albano.

Flamencon lever
Han föddes i Polen men kom till Sverige när han var elva år. Hur reagerar spanjorerna på en polsksvensk som dansar flamenco?
– De fattar ingenting men blir glada, jag har alltid bara mötts av glädje. Spanjorerna uppskattar sin kultur väldigt mycket.

Vi talar en stund om just detta. Folkdansen. Vem bryr sig om folkdans i Sverige? I Östeuropa där Peter har sina rötter kanske folkloren har lite större plats.
– Men det är inte som i Spanien, säger Peter. Här är det något levande, allas egendom. Sevillanas har trängt in i salongerna, på festerna, till och med på diskoteken. Det är unikt.

Turné på Costa del Sol
Peter har gett flamencon ett ansikte i Sverige. Förra året deltog han i en flamencofestival i Stockholm. Vadan detta stora intresse för flamencon bland svenskarna?
– Flamencon lever i hela världen och så även i Sverige. Kanske är det för att Spanien är ett så viktigt turistland för svenskarna, så har det varit i generationer och nästan alla har vi en relation, en känsla för Spanien.

I mars planerar Peter att ge sig ut på turné på Costa del Sol och hoppas på samarbete med de skandinaviska föreningarna i exempelvis Almuñécar, Nerja, Torremolinos och Marbella.
– Premiären i Fuengirola blev mycket lyckad, jag hoppas det ger eko.

Showen är nästan tre timmar lång; två akter där Peter sjunger, dansar och kåserar. Han är sin egen koreograf och knyter samman konsten med samhällssatiren.
– Jag stampar och stampar, men vad tänker jag på? Det som engagerar mig påverkar min dans och jag tar upp sådant som Europas roll och västvärldens konflikt med islam.

Läs mer på http://www.dansdoktorn.com