Ann Christine Borgenstierna är koordinator för bokprojektet och generalsekreterare i stiftelsen Berndt Wistedt. Stiftelsen bildades 1990 och främjar kultur- och vetenskapsutbyte mellan Sverige och Spanien. Vi möts vid statyn av Velázquez utanför en av museets entréer. Vi köar och släpps så småningom in genom säkerhetsspärren. Där står de, stolt uppradade mot den röda fondväggen; drottning Kristinas åtta musor, en av dem föreställande henne själv.
– Jag är mycket road av historia och Kristina var en ovanligt intressant och modern person för sin tid, berättar Ann Christine entusiastiskt. Det är roligt att äntligen få se musorna med en sådan effektfull inramning här på Prado.

Första gången delar av samlingen exponerades var för tio år sedan i en specialutställning på Prado, nu ingår de dock i museets permanenta kollektion.

Hittades i källaren
Att boken om samlingens tillkomst och historia, kommer ut just i samband med att skulpturerna ställs ut för allmänheten, är egentligen ett lyckligt sammanträffande. Ann Christine berättar om de två projektens parallella utveckling. Skulpturerna som upptäcktes i källaren på Prado av en tidigare museidirektör, José María Luzón, också styrelsemedlem i Berndt Wistedt-stiftelsen. Om hans engagemang för att få dem restaurerade och upp i ljuset.
– Det var i mitten av 90-talet, men Luzón slutade sedan som direktör, berättar Ann Christine. Hans arbete återupptogs av den nya ledningen, men det hann gå några år.

Historisk länk
Boken, som finansierats av Svensk-spanska Handelskammaren i Madrid beskriver Kristinas liv och leverne, hennes passion för den klassiska konsten och den antika skulptursamlingens tillkomst. Kristina finansierade till och med några egna utgrävningar, de flesta skulpturerna köpte hon dock av andra samlare. De åtta musorna som nu finns på Prado kommer från en utgrävning av kejsar Hadrians palats i Tivoli och härstammar troligen från början av 1530-talet.

Bland de fem författarna finns, förutom José María Luzón, också Görel Cavalli-Björkman, utställningskommissarie på Nationalmuseum i Stockholm.
– Jag hoppas att boken nu sprids i Europa, framför allt i Sverige, Spanien och Italien, säger Ann Christine som brinner för att dela med sig av en spännande berättelse och den historiska länken mellan Spanien och Sverige.

Inga arvingar
Kristina föddes i Stockholm 8 december 1626. Hon var dotter till den svenske kungen Gustav II Adolf och hans hustru Maria Eleonora av Brandenburg. På grund av faderns död blev Kristina regent redan 1644, hon abdikerade dock efter tio år och bosatte sig i Rom på Palazzo Riario, numera Palazzo Corsini. Hennes bok- och konstsamlingar hörde till de förnämsta i sitt slag. När hon dog efter en kort tids sjukdom 1689 ärvde hennes gode vän, kardinalen Decio Azzolino, samlingen. Han avled dock bara två veckor senare, och skulpturerna såldes efter några decennier vidare till en annan konstintresserad drottning, Isabel Farnesio, gift med spanska kungen Felipe V. Isabel placerade samlingen på slottet La Granja utanför Madrid.
– Det var drottningen som var den drivande kraften, berättar Ann Christine. Hon var av italiensk börd och kände till samlingens värde. Men när kungen dog blev hon väl utan medel, sonen Carlos III hade kanske andra intressen och samlingen skingrades.

Skulpturerna hamnade i slutet av 1800-talet på Pradomuseet där de förvarades i källaren innan de nu återigen kommit allmänheten till glädje.
Boken ”Esculturas para una reina. La colección de Cristina de Suecia” kostar 60 euro och går att köpa genom Svensk-spanska Handelskammaren. Se http://www.cchs.es