Vi kan kalla honom Pedro. Han driver ett byggföretag som utför både egna projekt och som arbetar som underleverantör “subcontrata” till andra, större byggbolag. Företaget arbetar längs hela kusten, ända ner till Algeciras och uppför allt från bostadsområden på 45 hus till industrilokaler. För drygt ett år sedan hade företaget 200 anställda. Idag återstår 50.
– Vi befinner oss i en rejäl kris och vi har förmodligen ännu ej nått botten, säger Pedro.

Fastighetsmarknaden på Costa del Sol har gått från en jättelik boom till en djup svacka. Orsakerna är flera.
– Situationen var ohållbar. Fastighetsmarknaden rörde så mycket pengar att mängder av arbetare lämnade sina ordinarie jobb för att tjäna mångdubbelt som murare eller byggassistenter. Många lämnade jordbrukssektorn och flyttade ut till kusten, eller pendlade dagligen från byarna i inlandet.

Pedro berättar om tidigare löner på mellan 2 500 och 5 000 euro i månaden. Men samtidigt har det inte funnits någon anställningstrygghet. Både arbetare och företagare har gjort avkall på sociala garantier för att tjäna så mycket pengar som möjligt. Byggjobbarna anställs per projekt och de har varken semester- eller sjukersättning.
– Säkerheten är det dock ingen företagare som tummar på. Alla arbetare är försäkrade och som regel är företagarna mer angelägna om att säkerhetsnormerna följs, än byggarna själva.

Höga löner
Pedro framhäver de goda lönerna.
– Det är vanligt med arbetslag bestående av tre personer som arbetar på ackord. Om de arbetar bra kan de tillsammans fortfarande tjäna omkring 360 euro om dagen, vilket är betydligt mer än de flesta andra jobb.

Situationen har dock förändrats. Tidigare tjänade bygglagen ännu mer, men bristen på bygguppdrag har tvingat företagen att sänka sina priser och i sin tur lönerna.
– Vi har nog sänkt arbetarnas ersättning med i genomsnitt 25 procent. Om de inte accepterar det är det bara att gå. Vi har ändå tvingats skära ned personalstyrkan med 75 procent.

Många byggarbetare har återvänt till sina byar. Det har i sin tur inneburit att byggbranschen faktiskt upplevt ett lyft i inlandet, när många med byggerfarenhet erbjuder tjänster i sina hemorter till relativt rimliga priser.

En stor del av de anställda inom byggsektorn var också invandrare. De var de första som fick gå när arbetet sinade. Men i deras fall har de ingen by att återvända till.
– Jag vet inte vart de tagit vägen, men jag vet att de inte finns kvar på kusten, säger Pedro. Han gissar att de sökt lyckan på annat håll, förmodligen i något annat EU-land.

Större krav
Krisen innebär stora förändringar för byggsektorn. Tidigare krävdes enbart att företagen kunde ställa upp med kort varsel för att få uppdrag. Nu ställs höga krav både på kvalitet och pris.
– Det sker en naturlig anpassning i branschen och de minst seriösa företagen sållas bort. Det är naturligtvis positivt i sig.

Pedro medger att den enorma byggtakten som rått under andra halvan av 90-talet och första åren i det nya seklet ofta ledde till slarv.
– Det är viktigt att hålla en hög kvalitetskontroll. Det gör inte alla företag och tyvärr så fungerar inte den offentliga översynen tillfredsställande. De som haft problem i samband med fastighetsköp kan intyga hur komplicerat och tidskrävande det kan vara att få upprättelse för brister i fastigheter.

Men Pedro utstrålar också stor yrkesstolthet och menar att den byggteknik som används på Costa del Sol är den bästa i hela landet.
– Byggindustrin på kusten har i många år haft en ledande roll i hela Andalusien. Den har varit så dominerande att en viktig del av den andalusiska byggsektorn absorberats av Costa del Sol.

Krisen slår olika
Idag slarvas det inte lika mycket som tidigare. Kraven är som sagt högre, men dessutom arbetas det inte under lika stor tidspress.
– Det är vanligt att promotorerna nu ber byggbolagen att medvetet hålla nere på takten, för att de ska få större tid på sig att sälja bostäderna.

Även om krisen är generell på kusten, varierar den stort mellan olika kommuner. Medan exempelvis Mijas och Benahavís har en god ekonomi som fortfarande möjliggör offentliga investeringar är situationen i Marbella speciellt allvarlig.
– De många korruptionsskandalerna har allvarligt skadat Marbellas anseende och det har gjort att möjliga investerare dragit öronen åt sig. På grund av skandalerna skapade Marbella sin egen byggkris ett par år tidigare och det har inte funnits några byggkranar i kommunen sedan drygt två år.

Korruptionen utbredd
Pedro anser att Marbella fått bära hundhuvudet för en korruption som är praxis i de flesta kommuner. Han tror att myndigheterna kunde ha slagit till på ett betydligt mer diskret sätt, vilket skulle ha förhindrat att Marbellas anseende skadades i samma utsträckning som nu blivit fallet.

Byggföretagarna tvingas ofta betala stora summor pengar under bordet för att erhålla nödvändiga byggtillstånd. Pedro menar att det är en kostnad som tas i beräkning i projektet och han finner det orättvist att byggsektorn kriminaliserats för korruptionsskandalerna.
– Man måste göra åtskillnad på de fall där mutor lett till regelvidriga byggtillstånd och de många fall där byggföretagen helt enkelt tvingats betala för lagliga projekt, för att kunna verka.

Pedro anser att det är de korrupta politikerna som är de stora bovarna. De har svurit att tjäna allmänheten men utpressar byggföretagen i eget intresse. Företagaren som betalar pengar under bordet gör det för att kunna upprätthålla sin verksamhet och samtidigt försörja hundratals anställda och deras familjer.
– Vi företagare är helt uppriktiga. Det är ingen hemlighet att vi vill tjäna pengar och om jag inte betalar makthavarna gör någon annan företagare det och vinner projektet.

Pedro tror att det är svårt att få bukt på korruptionen och skyller på systemet. Kommunerna borde inte ha så stort självbestämmande i byggfrågor och kontrollerna borde vara mer rigorösa.
– De senaste årens tillslag kan ha haft en viss avskräckande effekt, men det troligaste är att om korruptionen minskat på sistone så beror det snarare på att byggvolymen sjunkit.

Automatisk reglering
Byggbranschen har tvingats se över sin situation och en automatiskt reglering sker. Pedro konstaterar att det är de bästa arbetarna som behåller jobben samtidigt som företagen tvingas höja sin kvalitet. I Pedros eget fall innebär det bland annat att de satsat på en bättre marknadsföring med moderniserad hemsida på Internet samt att nya marknader och sektorer håller på att utforskas.
– Det är naturligtvis i kristider som vi tar lärdom. När det är goda tider är det ingen som har tid eller intresse att se över sitt hus.

Vilken är då Pedros lärdom av den nuvarande krisen?
– Helt klart att inte lägga alla ägg i samma korg. I stället för att satsa på enskilda stora uppdrag är det klokare att arbeta på många olika fronter och med olika typer av projekt.

Men allt är inte negativt med krisen.
– En automatisk reglering var både nödvändig och välkommen. Egentligen föredrar jag den nuvarande situationen, bara det inte vore så svårt att finna bygguppdrag.

Fakta:

• Enligt byggförbundet ASPRIMA i Madridregionen pekar det mesta på en fortsatt kris under både 2008 och 2009. Antalet nybyggda hus väntas halveras till 450 000 om året och mellan 400 000 och 800 000 jobb kommer att gå förlorade.

• I november sjönk byggfrekvensen i Spanien med 3,9 procent, medan genomsnittet bland euroländerna låg på en minskning på 0,8 procent. (Källa: Eurostat)

• Byggandet i Málagaprovinsen sjönk förra året med 35,5 procent, jämfört med 2006. Det lokala arkitektförbundet utfärdade under 2007 tillstånd för 29 432 nya bostäder, mot 45 661 året före.

• Antalet fastighetsaffärer i Málagaprovinsen sjönk i januari med 21 procent, jämfört med samma månad förra året.