Lil da Costa Valentim är svenska men har bott i Spanien i nästan 30 år. Några känner henne som tidigare ordförande i AHN Marbella. Hon talar visserligen engelska, men av ren och skär övertygelse vägrar hon att tala något annat än spanska i butiker och andra inrättningar i Spanien. Hon berättar hur de brittiska verksamheterna i Calahonda blir allt fler.
– Los Jarales var helt dött tidigare och det är väldigt trevligt att området får nytt liv tack vare att engelsmännen öppnat sina restauranger och butiker här. Men spanjorerna borde värna bättre om sitt språk och sin kultur. Det borde vara obligatoriskt att betjäna på spanska i Spanien.
– Om någon har ekonomiska medel att öppna en verksamhet men inte talar spanska, kan de ju åtminstone anställa spansk personal, tycker Lil.

Många missförstånd
Enligt Lil gäller språksvårigheterna i huvudsak britterna.
– Här finns en del ryskägda butiker och många kinarestauranger, det är inte en enda av dem som inte talar spanska.

Hon berättar att den engelska dominansen är stor i området där hon bor. Det märks även på mötena i bostadsföreningen. Det talas visserligen på både engelska och spanska men engelska är huvudspråket, översättningen knapphändig och missförstånden många.
– Dessutom hålls föreningsmötena ofta på vardagsförmiddagen vilket automatiskt utesluter vanliga spanjorer som jobbar, säger Lil.

Få spanska kunder
Sydkusten talar med ett brittiskt butiksbiträde i en livsmedelsbutik i Los Jarales. Vi kan kalla henne Lisa då hon föredrar att vara anonym. Lisa talar ingen spanska men har än så länge bara bott här i sex månader och vill gärna lära sig med tiden. Hon bekräftar att det är väldigt många av hennes landsmän med egna verksamheter som inte talar spanska, vars främsta kundgrupp är andra britter. Hon tycker det är synd och håller med om att det borde ställas vissa krav för att öppna eget.
– Jag vet inte om jag är för en lag, säger Lisa. Men något slags incitament borde finnas för att få fler att lära sig spanska.

En bit från livsmedelsaffären ligger charkuteributiken The Irish Family butcher. Patrick McKenna, sonen i ägarfamiljen, berättar att av hundra kunder per dag är bara sex spanjorer. Själv talar han inte spanska men hans syster gör det och hon ansvarar för ordrar och dylikt.
– Jag borde göra en ansträngning men är väl lite lat, säger han.

Han är tveksam till en lag.
– Det bor nästan inga spanjorer här eftersom det inte finns några officiella institutioner som postkontor eller skolor och vi har i princip bara engelsktalande kunder.

Fri rörlighet
Advokaten Ricardo Bocanegra menar att fenomenet hänger ihop med den fria rörligheten inom EU. Sedan 1993 har alla EU-medlemmar rätt att arbeta och starta eget i vilket medlemsland som helst och det har ökat förekomsten av utländska inrättningar betydligt.
– Särskilt här på Costa del Sol där det sedan länge bor många utlänningar, eller EU-medlemmar som jag föredrar att kalla det, fanns redan en marknad. Det är fullt möjligt att bara vända sig till de egna landsmännen, exempelvis svenskar, tyskar eller britter och behovet av att lära sig spanska är litet. De har redan sin kundgrupp garanterad.
– Dessutom är engelskan här nästintill det andra språket efter spanskan.
Bocanegra hör en del kritiska kommentarer även om han menar att de är ganska få. Själv är han försiktig. Han poängterar att den största inkomstkällan är turismnäringen och att det därför ligger i allas intresse att även lära sig engelska.

Inget i lagen
Lagen säger enligt Bocanegra inte direkt något angående språkkunskaperna för den som etablerar en verksamhet i Spanien.
– Du kan inte enligt lag tvinga någon att inom sin egen privata verksamhet tala ett visst språk. Det är en annan sak om du arbetar på en myndighet, där är det självklart obligatoriskt att du kan betjäna på spanska.

För Bocanegra är de engelsktalande inrättningarna främst en anekdot, ett lite märkligt fenomen som inte gör honom särskilt upprörd. Han ser det som ett tecken på att vi befinner oss i ett internationellt, kosmopolitiskt område.
– Jag förstår att det finns de som känner sig förorättade i vissa sammanhang. Självklart vore det önskvärt att de som flyttar hit också lärde sig språket, som en artighetsgest och av respekt för dem som inte talar engelska.
– Men samtidigt är det något vi får acceptera som en del av vardagen här och tiderna vi lever i.