Spanien är ett Medelhavsland, relativt sett torrt, med eller utan torka. Till solen lockas turister, befolkningsmängden växer, antalet golfbanor likaså. På en plats där det redan i förväg finns begränsade mängder vatten. Det vanliga är att be politikerna om fler dammar för att bekämpa torkan. Nu är ännu en torkperiod över och invånarna i Málagaprovinsen undrar frustrerat varför projekten som utlovades, bland annat en utbyggnad av La Concepción i Marbella och avsaltningsanläggningen i Mijas, fortfarande inte påbörjats.

I sin bok “El agua en Málaga” (Vattnet i Málaga) beskriver Paco Puche hur de spanska vattenreservoarernas kapacitet fyrdubblades mellan 1960 och 1990, samtidigt som mängden vatten i dessa dammar förblev ungefär densamma. Spanien är det land i världen med flest vattendammar både per kapita och per kvadratkilometer. Spanien är också ett av de fem länder i världen med högst vattenkonsumtion. Enligt Paco Puche och hans vänner i Red Andaluza de la Nueva Cultura del Agua (“Andalusiskt nätverk för en ny vattenkultur”) är den viktigaste åtgärden att anpassa konsumtionen till klimatet och inte gå emot de naturliga förutsättningarna. Helt enkelt att rätta mun efter matsäck.

Krav på turister
Och sparsamheten bör gälla alla, utlänningar såväl som spanjorer. Paco är ganska kritisk till turisterna, både de tillfälliga och de bofasta. Han menar att de flesta är miljömedvetna i sina respektive hemländer, men kommer hit och beter sig som om det fanns obegränsat med vatten. Egentligen är det inte deras fel, snarare myndigheter och politikers. Turismnäringen är helig och ingen får ställa några krav på gästerna.
– Precis som många spanjorer är de felinformerade, säger Paco. Jag tror inte att de skulle reagera negativt om vi bad dem begränsa vattenkonsumtionen, tvärtom skulle de tycka att vi spanjorer är civiliserade.

Fel tankesätt
Regnperioden, som pågår mellan november och februari, har lämnat vattenreservoarerna i Málagaprovinsen i gott skick. Nivåerna är de högsta på fem år, i vissa fall på tio år. I slutet av februari var situationen i Málagas dammar följande: El Limonero 47 procent (13 kubikhektometer), Casasola 100 procent (12 kubikhektometer), La Concepción 100 procent (57,7 kubikhektometer), Conde del Guadalhorce 90 procent (60 kubikhektometer), Guadalhorce 50 procent (62,3 kubikhektometer), Guadalteba 33 procent (56,3 kubikhektometer) samt den största av dem alla La Viñuela 32 procent (59 kubikhektometer).

Några av dammarna är alltså fulla, slussarna har öppnats och vattnet rinner ut i havet. Är inte detta slöseri när vi vet att torkan återkommer?
– Nej, vi har ett felaktigt tankesätt, säger Paco. Vi tror att vattnet är vårt, men det är lika mycket flodernas.

Floderna utarmas
Vattnet som till synes i onödan forsar ut i havet fyller flera viktiga funktioner, det tillför bland annat näring till havsfisket och material till stränderna. I Málagaprovinsen finns två sorters floder. Dels den typiska Medelhavsfloden som visserligen saknar vatten större delen av året men som omges av både flora och fauna anpassade till torkan och med stor biologisk mångfald. Dels vanliga floder som enligt Paco skulle ha vatten året runt om man inte stoppade upp det genom dambyggnader. Bland dem finns Río Grande, Chillar, Río Pereilas och Río Verde.
– De saknar vatten därför att vi torkar ut dem, säger Paco.

Han fortsätter:
– Det är också därför som vi ständigt tvingas renovera stränderna. Floderna hindras föra med sig det som behövs för att på ett naturligt sätt underhålla stränderna.

Han sammanfattar:
– Vi behöver inte fler dammar. Vi måste rätta efterfrågan efter den nya verklighet vi befinner oss i, bevara ekosystemen och spara.

EU-direktiv
Paco berättar hur man i Andalusien bildat något som heter Red Andaluza de la Nueva Cultura del Agua, ett nätverk som propagerar för nya idéer när det gäller vattenförsörjning och konsumtion. Nätverket består bland annat av miljöföreningen Ecologistas en Acción och lokala protestgrupper som kämpar för sina floder och sitt grundvatten. Paco ger ett exempel:
– Efter kraftiga protestaktioner lyckades vi senast i februari stoppa regionalmyndighetens projekt som gick ut på att leda vatten från Río Grande i Coín till Málaga stad.

Han hänvisar till ett EU-direktiv som säger att de ekosystem som är relaterade till vatten, ska ha en god ekologisk standard till 2015.
– Det innebär att det viktigaste när vi talar vatten inte är att folk har så mycket de vill, utan att vi upprätthåller kvaliteten. Framför allt måste vi återföra vatten till floderna och de underjordiska källorna.

Viktigast att spara
Men hur viktigt är det att vi vanliga människor sparar? Spelar det någon roll vad jag som privatperson gör? Ja, enligt Paco utgör det vatten som invånarna konsumerar en viktig del. I Spanien går 80 procent av vattnet till jordbruket men på Costa del Sol används nästan 30 procent till hushåll, pooler och golfbanor. Om vi inte ska bygga fler dammar, vilka konkreta åtgärder efterlyser då Paco?

– Först och främst måste vi förklara för folk att de inte kan slösa med vattnet, säger han. Vi måste ersätta plantor som behöver mycket vatten med växter anpassade till vårt klimat, renovera ledningarna som idag läcker ut mycket vatten, installera system för lågkonsumtion i hushållen, inte bygga fler golfbanor utan tvärtom rensa bland de som finns, rena och återanvända vatten, bygga offentliga pooler och återinföra uppsamling av regnvatten på hustaken.
– I sista hand kan vi avsalta havsvatten, men då alltid med hjälp av förnyelsebara energikällor som sol- och vindkraft. Avsaltningsanläggningar är energikrävande och Spanien ligger redan långt över sitt åtagande gentemot Kyotoavtalet.

Ansvaret för åtgärderna ligger först och främst hos staten, därefter hos regionalmyndigheten. Enligt Paco är den politiska viljan inte särskilt stor, trots att det finns ett EU-direktiv.

Extrema förhållanden
Vattenkonsumtionen på Costa del Sol ligger enligt Paco på mellan 700 och 800 liter per dag och person trots att 125 liter skulle vara tillräckligt.
– Vi måste acceptera modeller som utgår ifrån en permanent torka och alltmer extrema förhållanden.

För inte nog med att Andalusien redan är ett ganska torrt landskap. Det blir värre.
– Det regnar mindre, på vissa ställen 30 procent mindre än för 30 år sedan, och det rinner mindre vatten i floderna. Dessutom har genomsnittstemperaturen stigit med en grad sedan 1950 vilket leder till att mer vatten förångas. Regnovädren är mer oregelbundna och mer dramatiska och när det regnar väldigt kraftigt på kort tid kan vi inte utnyttja vattnet. Det rinner bara snabbt ut i havet.

Läs mer på http://www.redandaluzagua.org och http://www.ecologistasenaccion.org