Den höga ljudnivån i de kaklade korridorerna följer oss in i ett av klassrummen på Instituto Nº 1 i Fuengirola. Stämningen är lite trotsig. Samtidigt nyfiken, frågorna haglar om vem främlingen är som står bredvid läraren Ramón Guerrero. Han har i förväg berättat att situationen i dagens spanska skola är svår. En bråkig skara, om än dock i minoritet, tar alltför stor plats och mobbning och till och misshandel av lärare är inte alltför ovanligt. Det talas mycket om “fracaso escolar”, den höga andelen underkända elever. Skola och utbildning är ständiga trätofrågor mellan socialistregeringen och oppositionen.

För Ramón är det stora problemet brist på respekt. Han skyller inte på ungdomarna utan på samhället; föräldrar, politiker, myndigheter och massmedia. Det är svårt att göra sig hörd bland eleverna men till slut uppstår kontakt och vi diskuterar ämnet “Educación para la Ciudadanía” som i grund och botten handlar just om respekt, för det offentliga rummet och för våra medmänniskor. På min första fråga, om de tycker om ämnet, skriker 20 elever i kör:
– Nej!
– Det är bortkastad tid, tycker några. Vi ligger efter i andra ämnen och här lär vi oss ingenting.

Saknar praktik
Men är det inte viktigt att lära sig om mänskliga rättigheter? Era rättigheter. Jo, det tycker de visserligen. Men det är tråkigt, finns annat som är viktigare. Lite senare lägger en flicka till att den ideologi som förmedlas i böckerna inte är allas ideologi. De religiösa kan känna sig förolämpade. Nästan alla svarar ja på frågan om de pratat med sina föräldrar om ämnet. Så säger plötsligt en av eleverna:
– Det kunde vara intressant...

Och jag undrar hur. Hur skulle de vilja att undervisningen var upplagd?
– Vi vill göra utflykter, studiebesök på kommunhuset och parlamentet, debattera, se på film och att till exempel polisen kommer hit och föreläser.

För unga för debatt
De talar i mun på varandra och idéerna haglar. Känslan av att allas motstånd inte så mycket handlar om ämnet i sig, utan kanske mer om hur det presenteras, växer. Men tiden är knapp. En timme i veckan har de. Ramón har valt att ägna sig åt att läsa texter, diktera ett antal frågor som eleverna sedan får leta upp svaret på i boken.
– Ibland blir det diskussion, men jag är inte så mycket för dialog. De är för unga och måste först och främst ha kunskap för att kunna debattera. Om jag släpper ordet fritt är det vanligt med kommentarer som att “invandrarna tar våra jobb” och som häromdagen, när jag sade att terrorismen måste bekämpas med befintliga lagar, kallade de mig för “etarra” (ETA-anhängare).

Visar alternativen
Ramón är inte rädd för sina elever, men tycker situationen är jobbig. Polemiken kring “Educación para la Ciudadanía” förstår han inte alls.
– Det har blivit en politiskt fråga mer än något annat. Motståndarna säger att det handlar om ideologi, men jag tvingar inte på någon några åsikter. Jag presenterar alternativen och framför allt handlar det om respekt och grunden är de mänskliga rättigheterna.

Ramón ger exemplet familjebildningar.
– Jag berättar att det finns de som lever som gifta, sambos, homosexuella och ensamstående, men lägger ju ingen värdering i vilket som är bäst.

Den enda Ramón sätter sig emot är att han bara har en timme i veckan med eleverna. Dessutom den sista på dagen, då de är trötta och okoncentrerade. Det ger ämnet låg prioritet.

Politisk indoktrinering
Hur känsligt ämnet är framgår inte minst när jag kontaktar Fuengirola kommun för att tala med utbildningsrådet Carmen Díaz, som är en ung PP-politiker. Jag får ingen intervju utan får nöja mig med att pressavdelningen skickar ett skriftligt uttalande:
– Jag är inte emot ämnet “Educación para la Ciudadanía”. Vad jag tycker är fel är att socialistpartiet använder ämnet som politisk indoktrinering av skolbarnen. Det finns en rad värdegrunder som varje enskild familj själv bör få välja om de vill förmedla eller inte. Vi kan inte acceptera att våra barn blir fjärrstyrda av ett politiskt parti.

EU-rekommendation
Vad exakt innebär då ämnet? Jag bläddrar i boken innan lektionen och bakom rubrikerna döljer sig sådant som vem gör vad i hemmet, delaktighet och socialt engagemang, fördomar, stereotyper, funktionshinder, integration, samlevnad mellan olika kulturer, fattigdom och krig, tortyr, ekonomisk och politisk makt, orättvisor, naturkatastrofer, staten och skattesystemet. Allra mest tid och utrymme ägnas de mänskliga rättigheterna; hur de föds, vilka de är och vad de innebär.

Enligt förordningen från 2006 har “Educación para la Ciudadanía” som syfte att främja utvecklingen av fria, hederliga individer, respektfulla medborgare som tar ansvar, deltar och visar solidaritet. Ämnet växer fram efter Europarådets rekommendation från 2002 att medlemsstaterna ska prioritera utbildning i demokratiskt medborgarskap som främjar ett fritt, tolerant och rättvist samhälle med värdegrunder baserade på frihet, pluralism och mänskliga rättigheter.

Domstolsbeslut
Enligt motståndarna är det dock statens moral som påtvingas barnen och detta är i sig ett hot mot friheten. De mest kritiserade delarna är sexualundervisningen, de nya familjebildningar som går emot mer traditionella värderingar samt slutet på kyrkans inflytande i skolan. Moralfrågor bör ligga på föräldrarna och inte på staten, menar opponenterna. I januari kom Högsta Domstolens beslut som sade att föräldrar inte har rätt att vägra sina barn undervisning i medborgarrättslära med hänvisning till personlig övertygelse.

Domen i HD hade föregåtts av två utfall i den andalusiska respektive asturiska regionaldomstolen. I det första fallet gav domstolen föräldrarna rätt medan i Asturien var utfallet av liknande art som det senaste i HD. För att kunna nå ett majoritetsbeslut krävdes dock att domen specificerar att medborgarrättsläran endast får omfatta ämnen inom ramen för den spanska grundlagen. Om det föreligger misstankar om missbruk kan föräldrarna anmäla enskilda fall, men de får inte vägra sina barns närvaro på lektionerna.

Ingen debatt i Sverige
I Sverige finns inget ämne motsvarande “Educación para la Ciudadanía”. Däremot står det i läroplanen att dessa frågor ska integreras överlag inom ramen för alla kurser.
– Samhällskunskapen kan till exempel mycket väl vara så organiserad att medborgarrätt ingår, men planeringen sker lokalt, berättar Ann-Louise Thögersen, undervisningsråd på Skolverkets upplysningstjänst.

Det sker kontinuerliga inspektioner på skolorna för att granska hur man arbetar med värdegrunder som till exempel de mänskliga rättigheterna och att man inte ska kränka varandra. Någon debatt har det enligt Ann-Louise inte varit i Sverige.
– Snarare tycker nog de flesta att dessa frågor har för lite utrymme, säger hon. Visst finns enstaka personer eller strömningar som är emot, men de har ingen stor genomslagskraft här.

Många underkända
Det är inte bara medborgarrättslärans vara eller icke vara som väcker politisk debatt i Spanien. Från hösten 2007 har gymnasieelever kunnat fortsätta sitt andra år med upp till fyra underkända ämnen på villkor att de läser upp betygen vid sidan om ordinarie skoltid. I mars slog dock Högsta Domstolen fast att detta inte är förenligt med den spanska läroplanen (LOE). Elever med fler än två underkända ämnen kan inte påbörja sitt andra gymnasieår.

En ny studie visar att ingen av de 52 spanska provinserna har lyckats få ned antalet underkända elever till under tio procent, som EU rekommenderar. Nästan en tredjedel av eleverna går inte klart högstadiet i den ålder det är tänkt. De geografiska skillnaderna är dock stora, i Guipúzcoa är siffran bara knappt tolv procent medan den uppgår till 44 procent i Alicante. Regeringen försäkrar att problemet är högprioriterat och enligt en rapport från Finansrådet CES kommer den ekonomiska krisen troligen bidra till att ungdomarna går kvar längre i skolan.