Luis Pernia arbetar som volontär för föreningen Asociación Andaluza por la Solidaridad y la Paz, i Málaga. När organisationen bildades 1987 fanns i princip inga invandrare i Málaga. Grundarna var personer som engagerat sig i demokratiseringsprocessen men som strävade efter något mer. De vände efter att ha uppnått politiskt lugn i sitt eget land, blickarna utåt för att visa sin solidaritet och delta i de Latinamerikanska revolutionerna, inte med vapen utan med utbildning och medicin.

Luis berättar hur han åkte till Somoto i Nicaragua tillsammans med 500 andra spanjorer. Ungefär samtidigt som de kom tillbaka föddes ett nytt fenomen i Spanien – invandring.
– Tidigare hade det varit spanjorerna som emigrerade, flyttade till Centraleuropa; Tyskland, Frankrike och Schweiz, för att arbeta. Ingen hade kunnat föreställa sig att Spanien skulle bli ett land för inflyttning.
– De första invandrarna kom i mitten av 1980-talet, berättar han. Då var det en liten grupp marockaner som kom hit för att säsongsarbeta. Nu är det framför allt sydamerikaner.

Skärpt flyktingpolitik
I början tog Spanien emot sina invandrare med öppen famn. Enligt Luis finns fortfarande inga starka främlingsfientliga strömningar i Spanien, men flyktingpolitiken har blivit betydligt hårdare. Tendensen i Europa är ett tydligt “vi” och “dom” menar Luis och Spanien vågar inte annat än att följa efter. Den spanska utlänningslagen är under reform och han tror att den ekonomiska krisen ger incitament för att driva igenom flera strängare regler.

Det var runt 1990 som invandringen tog fart på riktigt, då krävdes inte ens visum, men sakta men säkert började staten vidta åtgärder för att kontrollera migrationen. Under tio år fördubblades antalet invandrare och år 2000 kom den första utlänningslagen som nu ska reformeras. Frivilligorganisationerna kritiserar framför allt förslagen på att maxtiden som illegala flyktingar kan interneras i avvaktan på utvisning förlängs, möjligheterna att återförena familjer begränsas och sanktionerna för dem som tar emot en illegal flykting i sitt hem skärps.
– Den ekonomiska krisen ger definitivt lagreformen vingar, säger Luis.

Svårare för invandrare
På en annan frivilligorganisation, Málaga Acoge som fyller 20 år nästa år, får invandrare social och juridisk rådgivning, hjälp att söka arbete och stöd i byråkratiska processer som att söka uppehålls- och arbetstillstånd. De ägnar sig åt opinionsbildning, lobbying och försöker se till att invandrarnas rättigheter respekteras.
–En senegales som kommit hit i en träbåt över Gibraltarsund och grips av polisen känner inte till vilka rättigheter han har. Vi informerar honom och anmäler missförhållanden. berättar Antonio Antón, kommunikationsansvarig.

På Málaga Acoge har man framför allt märkt av krisen genom att antalet arbetslösa byggnadsarbetare ökat. När byggbubblan sprack försvann först och främst de tusentals underleverantörer som i huvudsak levde på utländsk arbetskraft. De som är kvar idag är företag med spanska medarbetare. Enligt ordförande Elena Muñoz drabbar lågkonjunkturen oss alla, men några faktorer gör att den slår hårdare mot just invandrarna.
– Dels är många här illegalt, de har arbetat utan kontrakt och saknar idag rätt till arbetslöshetsersättning. Dels är uppehållstillståndet beroende av att de har ett kontrakt. Många har bott i Spanien i flera år, har familj här och är integrerade i spanska samhället. Nu förlorar de sitt jobb och ska enligt lag utvisas.

Slavliknande villkor
Elena berättar också om hur invandrare i Málaga lever under slavliknanden förhållande och i takt med den ekonomiska krisen tvingas acceptera allt sämre villkor.
– Vi känner till fall där hela familjer har hållits inlåsta i industrilokaler utan möjlighet att gå ut och utan lön. De förväntades jobba mot mat och husrum men utan varken frihet eller betalning.

På Málaga Acoge poängterar man dock att situationen för invandrarna generellt inte är så desperat som ibland förmedlas i media. De har det svårt, tuffare än spanjorerna, men letar inte mat bland soporna. De som lever i samhällets ytterkant är inte främst invandrarna utan folk med alkoholproblem eller psykiska problem.

Återvända ingen lösning
Regeringen erbjuder ekonomisk hjälp till de invandrare som åker hem. Men enligt Elena är det inte så enkelt som politikerna vill göra gällande:
– För de flesta är det inte bara att köpa en flygbiljett, sätta sig på ett plan och resa hem. För många av invandrarna till exempel från Centralafrika tog det två, tre år att komma hit. De har betalat tusentals euro för att ta sig över Gibraltar sund. De har ingenting att återvända till.

Och enligt Luis Pernia är det väldigt få som faktiskt vill resa tillbaka. Bakom flytten till Spanien fanns ett genomtänkt projekt som de inte ger upp för att de får det tuffare under en tid. De anpassar sig och inväntar bättre tider.
– Staten har skapat en mekanism som är ett spel för gallerierna, säger Luis. I slutet av 2008 hade bara två procent av det antal man beräknat, ansökt om hjälp för att återvända.

Får skulden för krisen
Hur är det då med rasism, främlingsfientlighet och fördomar, har de ökat i takt med att spanjorerna fått det sämre ställt? Samtliga personer Sydkusten talat med säger att det finns en stark tendens att lägga skulden för krisen på invandrarna, men att det inte är en debatt som fått lika starkt fäste som i många andra europeiska länder.
– Invandrarna är alltid de som får skulden för kriminalitet, ekonomisk kris och terrorism, säger Elena. Även om statistiken mycket tydligt visar att det inte är så i verkligheten.

Hon fortsätter:
– Spanien har under flera år upplevt en ekonomisk uppgång och invandrarna har behövts som arbetskraft. Nu befinner vi oss i en internationell lågkonjunktur och de beskylls för att ta jobben från spanjorerna. Det är åsikter som existerar och på senare tid blivit starkare, men man kan inte säga att Spanien blivit rasistiskt.

Inga brottslingar
I anslutning till frågan om brottslighet och invandrare hävdar Luis Pernia att detta var ett samband som basunerades ut under Partido Populars regeringstid, när flyktingströmmarna från Marocko via Ceuta och Melilla växte.
– Men till och med polisen opponerade sig och sade att den “höga brottsligheten” berodde på att en ensam kille passerat gränsen tio gånger på en och samma dag och blivit utkastad lika många gånger.
– Det är klart att kriminaliteten ökade, varje gång han försökte ta sig över gränsen registrerades det som ett brott. Statistiken är missvisande, det rör sig varken om en stor grupp personer eller brottslighet i form av rån eller misshandel.
– Men det räcker att det är en svart man som begår ett brott för att det ska ta hus i helvete och folk ska dra ut på gatorna mot ett helt kollektiv.

Luis undrar hur en 18-årig kille som korsat halva Saharaöknen med drömmen att köpa ett par gympaskor eller skicka pengar till sin mamma, kan förvandlas till en brottsling?
– Det är felet i dagens Europa, det är den politik som förs, den bild som sprids i media. Men det är inte verkligheten. Bristen på kunskap är oerhört stor och det är rädslan för det okända som skapar myter och fördomar.

I Luis ögon har invandrarna gett Spanien sin tid, sin energi och sin ungdom. Det är inte deras fel att den offentliga sjukvården kollapsar eller att arbetslösheten ökar. Men myndigheterna har missat att öka resurserna i relation till antalet användare.

Málaga genomfartsled
Málaga är en stad där många av invandrarna passerar, framför allt de som kommer från Marocko via Ceuta eller Melilla. Uppfattningen att det skulle röra sig om någon slags flyktingstorm från Afrika, bland annat via så kallade “pateras” (liten båt) över Gibraltarsund, är inte sann. Det är bara en tiondel av alla invandrare i Spanien som kommer den vägen. De allra flesta reser till Spanien med flyg och landar på Madrids flygplats Barajas. De har visum och blir först illegala när de väljer att stanna efter att visumet går ut. De kommer från Sydamerika, Afrika och östeuropeiska länder som Rumänien och söker sig dit där det finns arbete; Almería, Barcelona, Madrid och Baskien.

Enligt den officiella statistiken finns i Málagaprovinsen cirka 200 000 utlänningar. Ungefär hälften är européer. Av de återstående 100 000 är cirka 50 000 latinamerikaner varav de flesta har bott här i tre, fyra år. Resterande 50 000 är afrikaner och asiater. Cirka 15 000 saknar uppehållstillstånd.

Utvandrarbakgrund
Varför är främlingsfientligheten mindre utbredd i Spanien än i andra europeiska länder?
– Vetenskapligt vet jag inte, säger Luis. Personligen tror att det är för att vi har så många olika blod som rinner i våra ådror. Till vår kust har kommit fenicier, greker, kartager, romare, araber och mängder av turister. Dessutom är vi barn av ett emigrerande folk. Vem du än stoppar på gatan har en anhörig som utvandrat.

Läs mer på http://www.aspa-andalucia.org http://www.malaga.acoge.org och http://extranjeros.mtin.es