För två år sedan lade dåvarande miljöministern Cristina Narbona (PSOE) fram en ambitiös strategi för hur de spanska kusterna skulle skyddas från spekulation och miljöförstöring. Regeringen talade om att skapa en hållbar strandturism. Men enligt Pilar Marcos, Greenpeace, har strategin förblivit en skrivbordsprodukt och miljöfrågorna halkat ned i en andra division med ursäkter som hänvisar till den finansiella krisen.

Greenpeace ger varje år ut rapporten “Destrucción a toda costa” i vilken organisationen lyfter fram de värsta exemplen på missförhållanden, de så kallade svarta punkterna.
– I fjol påpekade vi de hundra platser som är mest hotade på grund av växande infrastruktur, dålig stadsplanering, överdimensionerad bebyggelse och utsläpp, säger Pilar. De regioner som behandlar sina kuster sämst är Andalusien, Valencia, Murcia och Kanarieöarna.

Längs den cirka 900 kilometer långa andalusiska kusten ligger 18 av de hundra svarta punkterna. Två av dem i Málaga; Fuengirola-Mijas på grund av två tätt liggande småbåtshamnar, samt

Vélez-Málaga på grund av den oproportionerliga bebyggelsen. I Andalusien finns också det mest dramatiska exemplet i Greenpeacerapporten 2008; ett 21 våningar högt hotell, 14 meter från vattnet mitt i ett naturområde, byggt efter kustlagens tillkomst – det illegala hotellet El Algarrobico i Almería.

Hållbar turism
Sydkusten intervjuar Greenpeace för att tala om strändernas skick. Men det framkommer ganska snabbt att det är just fokuseringen på stranden som avskilt område, som enligt organisationen är det stora problemet när det gäller den rådande politiken.
– Folk ligger ju inte bara på stranden, de behöver sova, transportera sig och förväntar sig en mängd tjänster som påverkar samverkan människa – natur.

Greenpeace är inte emot varken turism eller att vi nyttjar stranden för att sola och bada.
– Men vi förespråkar en hållbar strategi, säger Pilar. Det är inte logiskt att medan turismen minskar fortsätter man att bygga, utbudet är betydligt större än efterfrågan.

Exempelvis har antalet hotellplatser på Costa del Sol de senaste nio åren ökat med nästan 55 procent medan antalet övernattningar bara ökat med 17 procent. Mellan 2001 och 2006 ökade befolkningen i Andalusien med sju procent och antalet bostäder samma period med 17 procent.

Ekonomiskt värde
Greenpeace vill att åtminstone de första 100 meterna av kustremsan lämnas orörd så att den biologiska mångfalden kan bevaras. Pilar jämför med det historiska arvet i form av exempelvis monument, värdet av ett kungligt palats, som omräknas i rena pengar. Hon efterlyser samma synsätt när det gäller naturarvet.
– Turismen håller på att förändras och vi måste finna nya vägar, säger hon. En satsning på miljöfrågorna för att rädda våra stränder är inte en kostnad, utan en förutsättning för den ekonomiska utvecklingen.

Det viktigaste enligt Greenpeace är att analysera hur hög belastning en plats, ett ekosystem, klarar av och sedan inte överskrida det.

Blå flagg inte nog
En blå flagga visar att en strand uppfyller ett antal kriterier med avseende på vattenkvalitet, säkerhet, service och miljöinformation. Sedan några år tillbaka har EU tagit sin hand från undersökningarna och unionen varken kontrollerar resultaten eller bidrar ekonomiskt. I Spanien delas flaggorna ut av konsument- och miljöförbundet Adeac, i Sverige av föreningen Håll Sverige rent. Miljöföreningar som Greenpeace och Ecologistas en Acción riktar kritik mot att stranden analyseras isolerat utan hänsyn till omgivningen. Dessutom granskas bara de stränder där kommunen bett att det ska göras.
– En strand kan ha blå flagg men en industri som släpper ut tungmetaller bara tio kilometer bort, säger Pilar. Eller omges av överdriven infrastruktur och bebyggelse med bakomliggande korruption.

I Málagaprovinsen finns flera stränder som har blå flagg och samtidigt förekommer i Greenpeaces och Ecologistas en Accións lista över stränder där miljöbrott har begåtts, exempelvis Fuengirola, Mijas, Manilva och Vélez-Málaga. Totalt i Andalusien finns just nu 71 blåflaggade stränder.

Inga reningsverk
I spanska medier har vi den senaste tiden kunnat läsa parallellt om flera motsägelsefulla fenomen. Bland annat om de blå flaggorna med exemplet borgmästaren Esperanza Oñas stolthet över att Fuengirola är den enda kommunen på kusten där samtliga stränder har blå flagga. Men också om att nära hälften av provinsens kommuner saknar reningsverk. I 46 samhällen med totalt 200 000 invånare går avloppsvattnet rakt ut i floderna och skiten hamnar så småningom i havet.

Av kustkommunerna saknas vattenrening i både Nerja och Torrox. I Estepona och Rincón de la Victoria behövs mer potenta installationer på grund av den kraftigt ökade befolkningen under sommaren. Detta trots att EU från 1 januari 2006 kräver att alla kommuner oavsett storlek måste ta hand om sitt avloppsvatten. Målet är att alla europeiska vatten till 2015 ska vara i god ekologisk kondition för naturens och vår egen hälsas skull. EU-kommissionen har redan varnat för att den kommer inleda utredning mot Spanien, om landet inte löser sitt vattenreningsproblem.

Inte farligt bada
Frågan är då om det är farligt att bada i Málaga. Pilar svarar nej på frågan. Det vi ser, de skräpiga stränderna och smutslagret som ibland täcker vattenytan, är inte det farligaste.
– En av fördelarna i Málaga är underjordiska kalla strömmar som för bort föroreningarna. Vattnet kan vara riktigt skitigt vissa dagar, till och med lukta illa, men smutsen stannar inte.
– Málaga är inte en tickande bomb som Algeciras eller Huelva, däremot finns en ständig aktivitet som påverkar på sikt.

Det är tungmetallerna och de kemiska partiklarna från industrierna som utgör det stora hotet tillsammans med båtarnas dieselutsläpp, de stora kryssnings- och lastfartygen men även mindre fritidsbåtar samt avsaknaden av reningsverk. En konkret konsekvens är att övergödningen av haven ökar mängden näring vilket i sin tur lett till ökad förekomst av maneter längs spanska kusten.
– Manetinvasionerna är ett tydligt tecken på obalansen i våra hav, säger Pilar. Förutom den generella temperaturhöjningen, överfisket (fiskarna äter maneter) och näringsnivåerna, spelar även flodernas uttorkning in. Sötvattnet har fungerat som en barriär så att maneterna inte närmat sig stränderna, men i och med alla dammar som människan konstruerat finns inte denna naturliga gräns kvar längre.

Orörda stränder
Med all information om missförhållanden och miljöförstöring undrar man om det finns några goda exempel, stränder som ännu inte förstörts av människan?
– Gibraltar sund är visserligen väldigt förorenat, men i Cádiz finns fortfarande områden som bland annat tack vare att de är militärområden och för att de ligger så långt ifrån de större städerna, är relativt orörda. Tarifa är förutom hamnen, exempel på en kommun med en annan slags turism än den vi ser på Costa del Sol.

Hur kan vi som besöker stränderna bidra, eller åtminstone låta bli att förvärra situationen?
– Det handlar om alltifrån miljöutbildning av barnen och att använda papperskorgar istället för att skräpa ned, till att välja turistmål utifrån vissa kriterier. Det går att informera sig och söka hållbara alternativ, istället för att bara prioritera att hotellet ligger så nära stranden som möjligt. Kanske kan det vara värt att promenera 50 meter extra för att undvika att gynna spekulation och korruption.
– Tänk på ditt eget konsumtionsmönster, bojkotta illegala byggen och anmäl oegentligheter.
– Men framför allt måste myndigheterna stoppa exploateringen av de orörda zoner som finns kvar. Gröna istället för blå flaggor kan vara ett sätt. De nordiska länderna är pionjärer på miljöområdet och folk mer medvetna. Det skulle säkert locka många turister om de kunde välja en “grön” strand.

Läs mer på http://www.greenpeace.org och http://www.blueflag.org