När Sydkusten talar med Dolph Lundgren någon vecka innan jul, befinner han sig i Los Angeles. I år återvänder han till vita duken i filmen The Expendables, i vilken han minst sagt är i gott sällskap om vi talar actionhjältar. På rollistan står inga mindre än Sylvester Stallone, Mickey Rourke, Arnold Schwarznegger och Bruce Willis. I vår ska Lundgren också leda Melodifestivalen tillsammans med Christine Meltzer och Måns Zelmerlöw.

Bilden av en katt bland hermelinerna projiceras ganska omedelbart på den inre filmduken. Fast den stannar inte kvar så länge. Dolph Lundgren tycks inte ha anammat sina hjältars karaktärer utan förmedlar lugn och vänlighet. Faktum är att han är väldigt glad över att ha blivit tillfrågad och gärna gör mer av den varan i framtiden.
– Man får bli lite mjukis på gamla dar, säger Lundgren och skrattar.

Inte bara muskelknutte
Samtidigt är han allvarlig. Förändringen är inte så mycket en inre resa som att den yttre bilden av honom mjukats upp. Han säger att han redan som ung var väldigt känslig och att bygga upp muskelstyrkan var ett sätt att skydda det inre.
– När jag var med i Sommarpratarna förra året insåg nog svenskarna att jag inte bara är en stor muskelknutte med maskingevär.

Han fortsätter:
– Sverige är ju inte precis actionfilmernas Mecka. Man ska helst vara talpedagog eller gynekolog eller någonting i den stilen. I vissa länder räcker det att vara störst och starkast, de vill inte ha något annat än “machokillen”, men i Sverige förväntas man vara lite mer känslig och när de fick se en annan sida av mig fick svenskarna lättare att ta mig till sig.

Lundgren tycker att bilden av honom varit väldigt ensidig med mycket fördomar, särskilt i Sverige. Han upplever att den som blir känd helst ska plockas ned på jorden medan det är tvärtom i USA. Man blir glad när någon lyckas för det betyder att man själv också har en chans. Han poängterar att han älskar komedi och tror Melodifestivalen kommer vara bra för honom på många sätt då det blir en del sketcher och spex. Kanske kan det leda till helt nya grejer.

Marbella fasta punkten
Lundgren menar att tack vare att den spanska kulturen är lite mer “macho” ser man mer actionfilm här. Han blir ganska ofta igenkänd men säger att spanjorerna är finkänsliga jämfört med andra länder.
– I Italien till exempel är folk är mer hetsiga och kan knappt skilja på film och verklighet.

Lundgren reser mycket, han beskriver skämtande sitt liv som ett resande teatersällskap, men den fasta punkten har familjen i Marbella och det är här barnen går i skolan.
– Som skådespelare är du styrd, antingen kan du bo i Los Angeles eller pendla och ta barnen med dig. Det har vi valt att inte göra, Anette min fru tycker Europa är bättre och vi vill att barnen ska bo på ett ställe.

I Marbella har Dolph Lundgren funnit en bra balans, han befinner sig nära resten av världen, med tillgång till allt han behöver, samtidigt är livet mer avslappnat här.
– Jag har alltid gillat exotiska ställen och att komma bort från ekorrhjulet. Marbella har en attraktiv kombination av egenskaper; det är exotiskt, ligger nära Afrika, har ett bra klimat och den där spanska avslappnade attityden. Samtidigt är det Europa. I Málaga finns en stor flygplats som man kan flyga till New York från. Det är inte så långt borta och det finns ett civiliserat liv.
– Annars kan man ju flytta till Bali eller Bora Bora. Men då är du inte i kontakt med “mainstreamsamhället”. Då hoppar du av, här får man lite av varje.

Bäst i världen
Dolph Lundgren känner sig hedrad över att ha blivit utsedd till turistambassadör för Marbella. Jag undrar vad det innebär för honom och varför han tror att han blev vald.
– Jag har varit i Marbella nu i femton år, sedan jag var här på bröllopsresa 1994, och är ju lite i rampljuset då och då. Sedan kanske det kan ha betydelse att borgmästaren själv är gift med en svensk.
– För mig handlar det att prata väl om Marbella och sticka in där jag kan att det är ett fantastiskt ställe att bo på, med bra skolor, kommunikationer och en internationell miljö. I vår familj tycker vi att det är det bästa stället i världen att bo på.

Sedan 1994 har det ju hänt en del, Lundgren lyfter framför allt upp bättre skolor och kommunikationer, att Marbella blivit mer attraktivt samtidigt som han uppskattar att det fortfarande är relativt oförstört.
– Om man bara åker en bit upp från kusten är det verkligen Spanien. Jag tycker att det har hållit en ganska bra balans även om det blivit dyrare att bo.

Men visst finns det saker som kan bli ännu bättre, som det kommunala vägnätet och planeringen när det gäller parkering. Och han tycker att utbudet för barn och ungdomar när det gäller kultur och idrott är lite skralt.

Konsten att njuta
Hur ser ditt vardagsliv ut i Marbella?
– Oftast går jag upp ganska tidigt, äter frukost och kör barnen till skolan, antingen i bil eller som brukar uppskattas mycket, på skoter. Sedan brukar jag gå och träna på Vasari eller också springer jag på stranden. Därefter ägnar jag mig åt affärer och skriver lite, antingen äter jag lunch hemma vilket är fantastiskt, eller nere på stranden, till exempel på Trocadero. Jag hämtar barnen vid 16-17-tiden, hör vad de haft för sig och så, sedan ska de köras till olika aktiviteter eller så är vi bara hemma och tar det lugnt.

Jag frågar om han påverkats av åren i Spanien och blivit förspanskad i något avseende.
– Ja det tror jag, jag har blivit lite mer avslappnad, kanske tänker jag lite mindre på karriären. I Medelhavsländerna har de ju den där konsten att njuta av livet, både när det gäller kultur och kök. Det är ju där civilisationens vagga ligger och ju längre bort man kommer desto torftigare blir det.

Lundgren gillar spanjorerna och trivs väldigt bra i Spanien, men spansk känner han sig inte. Amerikan känner han sig inte heller som. Faktiskt känner han sig mer svensk än någonsin, även om han bott utomlands en stor del av sitt liv.

Vill göra nåt svenskt
Dolph Lundgren är nyligen fyllda 52 år, hans genombrott kom med filmen Rocky IV 1986 och sedan dess har han lagt ett 40-tal roller och sex regiuppgifter till meritlistan. När han talar om vad han gjort och vad han vill göra får man verkligen känslan av att han står i ett vägskäl. Lundgren är knappast på väg att trappa ned, han är sugen, förmedlar energi och har fortfarande drömmar som ska förverkligas.
– När det gäller karriären så är det väl att försöka visa lite mer av den charmiga och spexiga sidan av mig. Jag vill gärna regissera någonting, i Sverige eller något som har med Sverige att göra.
 – Det sägs att den första film du regisserar ska handla om något du verkligen kan, tyvärr har jag som vanligt gjort allting baklänges...

Han funderar också på att engagera sig i något samhälleligt men vill att det ska vara en fråga han verkligen kan stå bakom, något som känns naturligt.
– Miljön är det som känns starkast för mig. Det är ett viktigt ämne och Sverige är ju nummer ett i världen.

När det gäller spansk filmindustri tycker Lundgren att Antonio Banderas är duktig, och han gillar
Almodóvars filmer.
– Språket gör det svårt för mig att jobba där men det är en intressant filmindustri. Antingen måste man tala bra spanska eller så får man starta ett eget projekt. Det har ju spelats in västernfilmer där en gång i tiden så man vet aldrig, jag har lite idéer i bakhuvudet.

Läs mer på http://www.dolphlundgren.com