Museo del Vidrio. Glasmuseet. Det låter kanske inte så spännande, såvida man inte är extremt intresserad av just glas. Museet, som ligger i kvarteret Capuchinos i Málaga, öppnade i höstas och var en av de platser som Sydkusten besökte tillsammans med sina läsare under tvådagarsresan till provinshuvudstaden i december. Ingen anade vad det var som väntade och för de flesta blev det nog lite som att vandra rakt in i Ali Babas grotta full med dolda skatter. Här finns keramik från fenicier och romare. Glaskonst från 1500-talet och fram till våra dagar.

Gonzalo Fernández-Prieto vill bjuda besökarna på en resa genom de olika seklerna och har möblerat varje rum i den palatsliknande bostaden med bord, stolar, tavlor och mattor som motsvarar epoken för glaskonsten. För det är trots allt glaset som innehar huvudrollen. Det är det Gonzalo brinner för och har samlat på sedan han var nio år gammal.
– Det blev en del av min utbildning, berättar Gonzalo som ursprungligen är från Madrid men har vuxit upp i London. Genom att samla lär man sig utforska och arkivera.
– Vad min lärare Ian Phillips glömde säga var att det övergår till att bli en sjukdom, samlaren är som en bulimiker. Han bara fortsätter och fortsätter...

Rena sitt samvete
Gonzalo studerade historia i Cambridge men säger att han saknade modet för att ägna sig åt undervisning. Istället blev han affärsman, satsade på att göra pengar och leva vad han beskriver som ett mycket bekvämare liv.
– Museet är inget kommersiellt projekt, jag har mitt på det torra. Men att visa upp min samling är en ungdomsdröm och ett sätt att rena mitt samvete. Jag har alltid känt mig skyldig för att jag valde affärerna framför historien och konsten.

Museet är möblerat som ett hem. Gonzalo går liksom på husesyn med sina gäster och berättar passionerat detaljerna bakom varje enskilt objekt. Inget är inlåst eller avskilt. Vi promenerar runt bland alla dessa dyrbara ägodelar och Gonzalo är inte orolig.
– Jag vill inte att det ska vara ett stereotypt museum där sakerna skyddas av glasväggar, då upplever du inte. Jag vill ta dig tillbaka till det förflutna genom att du bland annat kan stå mitt i en tidstypisk matsal från 1800-talet.

I just denna matsal bjöd Gonzalo för övrigt 24 vänner på julmiddag. Museet är verkligen ett hem. Hans hem. Och det lever.

Nordiskt glas
Gonzalo beskriver sig själv som en ambitiös person. Han vill att museet växer, blir ett av de viktigaste i Spanien. Det ska vara dynamiskt och fortsätta utvecklas. Som sagt, en samlare slutar aldrig. Och än kan vi bara beskåda en liten del av Gonzalos samling. För att ge ett exempel har han 80 000 band med historiska klassiker på italienska, engelska och spanska. En del av dem klär museets väggar. Han har 500 glasobjekt från Norden, exempelvis Kosta Boda och Alvar Aalto. Bara det som får plats i ett vitrinskåp är än så länge uppe för visning.

Vilka länder finns representerade förutom Sverige?
– Det hänger ihop med vilken tidsepok vi talar om, säger Gonzalo. Under 1500-talet fanns den viktigaste glastillverkningen i Katalonien och Venedig. På 1600-talet förvandlades Holland till nummer ett, vid sidan om Tjeckoslovakien, 1700-talet dominerades av engelsmännen, på 1800-talet triumferade österrikarna och därefter den vackra engelska kamén. På 1900-talet kom skandinaverna och det är fortfarande ni som dominerar.

Vill skapa industri
Bakom museet, på Calle Chinchilla, göms under husruinerna resterna av gamla keramikugnar från morernas tid i Málaga. Dem vill Gonzalo införliva i museet. På en annan granngata, Calle Cabello, har han köpt samtliga hus och det är här han vill skapa verkstäderna där glaskonstnärer och möbelsnickare kan verka på gångavstånd från hans konstverk, ackompanjerade av historiens vingslag.
– Mitt mål att det växer fram en industri här i kvarteret, säger han med kraft bakom orden och som en protest mot att han inte fått det stöd från myndigheterna han skulle önskat. Intresse finns, det här är ett fantastiskt projekt för staden, men det räcker inte med fina ord.

Såg igenom förfallet
Gonzalo har sitt liv i London och Paris. Han hade länge letat efter rätt plats för sitt museum. Så en dag för åtta år sedan besökte han Málaga, promenerade runt med vänner och av en slump befann han sig plötsligt i Capuchinos, ett av de mest förfallna områdena i centrum.
– Det var kärlek vid första ögonkastet, säger han. Jag har ingen koppling hit men förälskade mig i staden, i kvarteret och framför allt i huset.

Han fortsätter:
– Det går inte att förklara en kärlekshistoria. Jag såg igenom förfallet och trots att det har varit en kamp för att få det till vad det är idag, är det värt det för det har blivit bra.

Kvarteret är idag lite mindre förfallet och grannarna förstås överlyckliga. Även om de inte accepterade Gonzalo med det samma.
– De trodde att jag var tysk droghandlare som skulle tvätta mina pengar här. Så fort du kommer utifrån skapas legender, men efterhand insåg de att jag bara var en man med en dröm och tog mig till sig. När det var problem med byråkratin och jag oroade mig kom de hit med bröd och chorizo.

Museo del Vidrio har öppet alla dagar utom måndag mellan klockan 11 och 19. Läs mer på http://www.museovidrioycristalmalaga.com