Rent, säkert, billigt och effektivt. Eller farligt, dyrt och ineffektivt. Kärnkraftförespråkarna och motståndarna använder skrämmande lika argument. Fast omvända. I Spanien liksom i resten av världen. Här blev frågan om kärnkraftens vara eller icke vara till en het potatis när regeringen i slutet på förra året efterlyste kommuner som ville ta hand om kärnavfallet. Polemik uppstod även kring frågan i samband med beslutet i fjol att kärnkraftverket Garoña ska stängas 2013, trots att det rent tekniskt skulle kunna drivas vidare i många år.

Importerar uran
Om vi börjar med första steget i kärnkraftens cykel så kan vi konstatera att det i Spanien inte sker någon uranbrytning sedan 2000, då den sista gruvan lades ned. Allt uran till den spanska kärnkraften importeras från USA, Frankrike och Tyskland. Det finns inte heller några fabriker för framställning av urankoncentrat. Vad som finns är kärnkraftverk och det avfall de lämnar efter sig.

I Spanien finns tio kraftverk på sju olika platser, åtta av dem aktiva. Det äldsta av dem, Garoña i Burgos, som invigdes av general Franco 1971, är det enda som har ett definitivt datum för stängning, satt till 2013. Det är två år senare än var regeringschefen José Luis Rodríguez Zapatero tidigare lovat men åtta år tidigare än vad anläggningen hade kunnat utnyttjas. Vandellós I i Tarragona stängde 1989 efter en brand. Olyckan klassificerades som tre på INES-skalan (International Nuclear Event Scale). Det kan jämföras med Tjernobyl som graderades till INES 7, den högsta och allvarligaste nivån, och Forsmark 2006 som INES 2.

Ingen stängningsplan
Resterande åtta kärnkraftverk ligger i Cáceres, Almaraz I och II, i Tarragona, Ascó I och II samt Vandellós II, i Valencia, Cofrentes, och i Guadalajara, Trillo. Av dem är Almaraz I äldst och först att fylla 40 år, 2021, och Trillo det sista, vars 40-årsdag infaller 2028. Enligt Carlos Bravo, ansvarig för kärnkraftsfrågan på Greenpeace, är de spanska kärnkraftverken i dålig kondition. Säkerheten är bristfällig, det uppstår ofta tekniska problem och kärnreaktorerna stoppas tillfälligt med jämna mellanrum. Det är sällan alla är igång samtidigt, då det nästan alltid är haveri någonstans. Senast i slutet av mars stoppades Trillo på grund av ett tekniskt fel.
– De flesta kärnkraftverk i världen har tvingats stänga efter drygt 20 år, väldigt få har varit i drift i mer än 40 år, säger Bravo.

Greenpeace är alltså knappast överens med regeringens strategi. Vad de efterfrågar är en progressiv plan för att kärnkraftverken ska stängas så snabbt som möjligt men under ordnade former.
– Vi skulle klara oss om vi stängde alla i morgon, men vi förespråkar en plan som gäller fram till 2018, säger Bravo. Det innebär att kärnkraftverken stängs efter 30 år, vilket är försvarbart.

Sprider riskerna
På frågan om vilken regeringens strategi är gällande kärnkraften på kort och lång sikt poängterar Javier Arana, biträdande generaldirektör för atomenergin på industridepartementet, framför allt vikten av att ha så många olika energikällor som möjligt. Syftet är att aldrig äventyra tillgången på el och han menar att den stora spridningen i Spanien är en av landets stora tillgångar.
– Vi använder oss samtidigt av kolväte, kärnkraft, kol och förnybar energi, vilket gör att vi kan garantera elförsörjningen bättre än våra omkringliggande länder.

Kärnkraften betraktas som en av flera energikällor och som i december 2009 stod för drygt 16 procent av elförsörjningen. Motsvarande siffra i Sverige är 42 procent. Arana förklarar att regeringen nyligen inlett en process som ska fastställa nya ramar för den spanska atomenergin i vilken ingår att kärnkraftverken drivs vidare i alla fall tills de varit i drift i 40 år. Kortfattat kan sägas att den spanska regeringen inte driver någon avvecklingsplan, men att man heller inte planerar för att bygga några nya kärnkraftverk.

Debatt om avfallet
Nästa steg i cykeln och nästa fråga att lösa är det radioaktiva avfallet. I slutet av förra året efterlyste regeringen kandidater för förvaring av kärnavfall. Den slutliga listan består av totalt nio kommuner i Cáceres, Tarragona, Palencia, Valladolid, Soria, Cuenca, Guadalajara och Valencia. Enligt Carlos Bravo på Greenpeace handlar det om en grupp borgmästare som mot ekonomisk kompensation, helt utan folkligt stöd, anmält sin kommun och att samtliga saknar stöd från sin respektive regionalmyndighet.
– Flera av borgmästarna är personligt involverade och arbetar till exempel på något av kärnkraftverken. Besluten har fattats på märkliga sätt genom extrainkallade möten vid konstiga tider på dygnet. Processen bakom är både omoralisk och odemokratisk och vi kommer att överklaga hanteringen.

Förvaring i Córdoba
I dag förvaras det högaktiva avfallet i kylvattenbassänger och därefter i en slags betongkonstruktioner på kärnkraftverken. Låg- och medelaktivt avfall förvaras i El Cabril i Hornachuelos i Córdoba. Regeringens beslut kommer antagligen att tas någon gång i vår eller sommar men Carlos Bravo tror inte att den kommer vidare med processen då den saknar både folkligt och politiskt stöd. För Greenpeace är lösningen att så fort som möjligt sluta producera mer avfall. När det finns en stängningsplan vill de gärna delta i en dialog kring slutförvaringen.
– Den minst dåliga lösningen, säger Carlos Bravo, är att varje kärnkraftverk tar hand om sitt eget kärnavfall. På så vis undviker vi att lagra enorma kvantiteter på ett och samma ställe och vi slipper transporterna.

Klarar sig utan
Kan Spanien fungera utan kärnkraft? Greenpeace svar på frågan är inte bara ja, utan att kärnkraftverken i teorin skulle kunna stängas i morgon. En fjärdedel av elektriciteten i fjol kom från förnybara energikällor medan bara 16 procent kom från kärnkraftverken.
– De förnybara energikällorna producerar redan mer än kärnkraften, säger Bravo. Många gånger måste de stoppas för att de alstrar för mycket.
– Dessutom är Spanien exportör av energi, under fjolåret exporterades tre gånger så mycket energi som kärnkraftverket Garoña producerade.

Enligt Bravo har Spanien de senaste åren legat i frontlinjen när det gäller förnybar energi, men att man sedan valet 2008 tappat sin position och håller på att halka efter. Detta på grund av att regeringen infört en rad normer som satt käppar i hjulet för utvecklingen.
– På ett och ett halvt år har det vänt och blivit sämre, vi har förlorat förstaplatsen i världen och länder som Tyskland och Danmark har gått om oss. Och det när vi för en gång skull var en av pionjärerna.

Spanjorerna emot
Vad säger då den allmänna opinionen? Hur siffrorna presenteras beror på vem man frågar. Helt klart är att nästan 60 procent av spanjorerna är emot kärnkraft. Javier Arana på Industridepartementet poängterar dock att den grupp som är för har vuxit sedan 2005 från 16 till 24 procent. Å andra sidan menar Greenpeace att det bara är fyra procent som vill att det byggs några nya kärnkraftverk och nära hundra procent anser att de förnybara teknikerna bör utgöra den huvudsakliga energikällan.
– Cirka 20 procent anser att man kan utnyttja dem tills de måste stängas, men den stora majoriteten vill att de stängs, förr eller senare, säger Carlos Bravo.

Ingen EU-fråga
Totalt finns det idag 439 reaktorer i drift i 30 länder runt om i världen, de flesta av dem i USA. 145 av dem finns i EU. 119 reaktorer har stängts och 34 håller officiellt på att konstrueras, en tredjedel sedan 70-och 80-talen, vilket gör att man kan misstänka att många aldrig kommer att bli klara. Förutom i Sverige finns det beslut på att avveckla kärnkraften i Tyskland och Belgien. Italien, Danmark och Österrike är länder som helt valt att avstå från kärnkraft. Av 27 EU-länder finns kärnkraftverk i 15. Spanien har med sina åtta, fler än genomsnittet. EU:s inställning rent politiskt är i princip att varje land själv beslutar huruvida man vill ha kärnkraft eller inte.