"Jag läser nya manus i Spanien vid poolen"

COSTA DEL SOL (Publicerad 2010-05-07) Det tisslades och tasslades lite innan Sydkustens trophyspelare fick bekräftat att det verkligen var tal om kändisspotting på golffinalen i Sotogrande i april. Sara Sommerfeld får sägas minst sagt ha gjort blixtkarriär, andra gången på en golfbana och caddie åt proffset Peter Gustafsson. Skådespelerskan har sin mamma i Vélez-Málaga och tillbringar några veckor per år i Spanien. Sydkusten fick en exklusiv intervju med Sara, som under våren varit aktuell med musikalen Grease på Göta Lejon i Stockholm och dessförinnan med Magnus Härenstam och Janne Loffe Carlsson i filmen Göta Kanal 3.

Saras föräldrar är från Polen, själv föddes hon i Sollentuna 1977 men är en internationell tjej som förutom svenska och engelska även talar polska, tyska och hebreiska. I slutet av april passade hon på att åka till Italien för att plugga italienska.

Hon har precis avslutat Grease på Göta Lejon, som gör ett sommaruppehåll innan det blir dags för Sverigeturné i höst. Helt ledig är hon dock inte, i maj medverkar Sara i inspelningen av en norsk roadmovie om två tonårskillar som letar efter den enes barndomskärlek i Sverige. Sara slog igenom som barnskådis redan som tio-åring i Maskrosbarn och har sedan dess medverkat i ett antal filmer, TV-serier och teateruppsättningar.

Varifrån känner folk igen dig?
– Mitt stora genombrott som vuxen var med filmen Vingar av glas 2000 och som jag blev guldbaggenominerad för. Bland de yngre är det Tsatsiki och bland tonårskillarna och deras pappor i 30-40-årsåldern är det komediserien Hem till till Midgård.

Vad är du själv mest stolt över?
– Det är framför allt på teaterscenen som jag gjort de tyngre rollerna, de stora utmaningarna. Där finns det en hel del jag är stolt över, bland annat Lars Noréns pjäs Modet att döda. Men man når ut till en mindre publik.

Är det viktigt med publik?
– Ja, det är klart, det skulle vara tråkigt att spela för sig själv. Närvaron på en teaterscen är en helt annan är när du gör film, då känner du inte av åskådarna förrän i efterhand. Jag gillar att variera och kasta mig mellan olika genrer.
– Film är väldigt mycket regissören och klipparens hantverk, jag kan inte påverka slutresultatet medan det på scenen är vi skådespelare som berättar historien.

Vilka är dina drömmar?
– Jag drömmer om att fortsätta som jag har gjort, att kombinera olika slags roller inom både film och teater med att resa mycket. Resa är en väldigt stor del av mitt liv, inspiration är viktigt i mitt yrke och jag måste möta människor och ha ett rikt privatliv för att kunna berätta andra människors historier.

Vad är din relation till Spanien?
– Min mamma har hus där och jag åker dit några gånger varje år, det är en frizon där jag får tid för mig själv. Jag åker ofta dit när jag har ett manus att plugga in och ligger vid poolen uppe i bergen och läser. Där får jag tid och ro att arbeta.

På vilket sätt inspireras du av dina vistelser i Spanien?
– Det är en fantastisk miljö att vara i. Mammas hus ligger 40 minuter utanför Málaga uppe i bergen och det är verkligen en plats att bli inspirerad av.
– Det är en avskild plats och det är det som är njutningen, naturen och den spanska maten, de råvaror som finns som grönsakerna och den färska fisken.

Vet du något om spansk filmindustri?
– Inte förutom Almodóvar som är en fantastisk regissör, Allt om min mamma är en favorit. Men jag talar inte spanska. Däremot har jag jobbat med teaterregissören Stefan Metz som bor och är aktiv i Spanien, med en uppsättning på Göteborgs stadsteater. Han var jättehärlig att arbeta med.

Du har bott utomlands tidigare, kan du tänka dig göra det igen?
– Ja, jag bodde några månader i Eilat, Israel, för att lära mig dyka och jobbade som servitris och jag har bott i Los Angeles under korta perioder. Jag kan absolut tänka mig att flytta utanför Sverige. Spanien kommer jag alltid tillbringa mycket tid i, men det skulle vara svårt för mig att arbeta där eftersom jag inte talar spanska.

Hur hamnade du egentligen på Sydkusten Trophy?
– Peter Gustafsson är min vän och han drog med mig för att jag skulle få se hur han arbetar. Det var andra gången jag satte min fot på en golfbana! Det var kul att se hur det går till och var en strålande dag.

Carin Osvaldsson