Den så kallade “Operación Paso del Estrecho” inleds i år redan 5 juni, tio dagar tidigare än vanligt, och pågår till 15 september. Det är miljontals marockaner som arbetar i Europa; Frankrike, Tyskland, Holland, Belgien, som fyller bilen med barn, vuxna och presenter och beger sig till hemlandet i söder för att tillbringa semestern med nära och kära.

En av alla dem som tar båten över sundet i sommar är Najat Sahli, 29 år. Hon kom till Málaga för att studera på universitetet för 4,5 år sedan. Hennes syster bor också här men resten av familjen bor i Marocko, dit hon åker så fort hon är ledig. Najat tar färjan över till Melilla från Málaga och berättar att på sommaren måste man köpa biljetten i mycket god tid, minst en vecka innan, för att komma med.
– Mest folk är det ju i Algeciras, men det är jobbigt vid gränskontrollen. Du måste stämpla passet först på spanska sidan och sedan på marockanska sidan. Det kan ta en timme, ibland två timmar bara att passera tullen. Det gäller att ha tålamod i värmen. Värst är det nog för de som har barn.

Rån förekommer
Najat berättar hur de som åker bil måste lasta ur allting så att tulltjänstemännen kan gå igenom packningen.
– Förra året var du dessutom tvungen att göra en läkarkontroll på grund av influensan, då tog allting ännu längre tid.

Samtidigt är det så här det är. Ingen av de marockaner Sydkusten talat med är upprörd över de långa väntetiderna eller riktar någon kritik mot myndigheterna.
– Man vänjer sig, säger Mohammed Temsamani som är handelsresande och har åkt fram och tillbaka mellan Marocko och Spanien sedan 1988.

Mohammed berättar dock att det finns maffia som rånar folk och tycker att spanska polisen borde öka säkerheten och även se till att det finns mer personal vid gränsen. De marockanska familjerna som flyttat till Europa växer och därför blir också antalet som ska hem på semester hela tiden större. Även Najat vittnar om att många marockaner rånas när de kommer in i Spanien och måste återvända innan de ens kommit halvvägs för att de förlorat pass och dokumentation. Hon berättar hur rånarna klär ut sig till falska poliser och stoppar resenärer som inte vet hur den spanska polisen ser ut.

Värt besväret
Enligt Röda Korset är dock varken rån eller andra typer av brott, som till exempel narkotika- eller människosmuggling ett problem under Operation “Paso del Estrecho”. Över huvudtaget verkar det vara så att vad som för en utomstående kan te sig som en mardrömsresa, faktiskt framför allt är full av glädje och förväntningar för resenärerna. Många gör sällskap ända från Tyskland och sammanstrålar på bensinmackar och rastplatser. Nya vänskapsband knyts, barnen leker med varandra, ungdomar lyssnar på musik och mammor hjälper och byter saker med varandra.

Zahra Kasmi har bott åtta månader i Málaga och ska bila hem i slutet av juli, tillsammans med sin brors familj som har bott i Spanien i åtta år. Hon har sett hur trött han är när han kommer fram, bara resan från Tánger till deras hemstad i centrala Marocko tar tolv timmar. Ändå lyser hennes ögon av lycka när jag frågar om hon oroar sig för resan;
– Det är en lång resa och visst är det jobbigt, men jag är så lycklig över att få träffa min familj! Det känns nog värre när vi ska åt andra hållet.

Kläder och presenter
De gigantiska packningarna och överfyllda bilarna skapar nyfikenhet, men svaret på frågan är inte så märkvärdig.
– Från Europa och Spanien tar de flesta med sig presenter till sina familjer, berättar Najat. Framför allt kläder, det är ju stora familjer och ofta lämnar man kvar kläderna i Marocko sedan. Många tar också med hushållsapparater som är billigare här och leksaker till barnen.

Najat brukar ta med sig parfym och teflonpannor till sin mamma.
– De är mycket bättre här!
I övrigt handlar det om sådant som blöjor, dryck och mat. Det är en lång resa och många sover i bilen för att slippa lägga pengar på hotell.

På vägen tillbaka är bilarna betydligt mindre lastade, större delen av packningen lämnas i Marocko. Latifa Amtour förklarar att familjen där inte har så mycket och för att visa sin tacksamhet skickar de med till exempel oliver och marockanska kakor. Najats mamma skickar också med henne kakor.
– Så tar jag med mig kryddor, till exempel mynta, säger hon. De flesta tar med sig mat tillbaka till Spanien.

Bilarna sämre förr
Carlos-Hugo Guirado Varo har arbetat med “Operación Paso del Estrecho” på Röda Korset i Málaga i drygt 20 år. Han berättar att samarbetet mellan myndigheter och frivilliga är mycket bra och att de finns på plats i hamnen 24 timmar om dygnet, i tre olika skift, under hela sommaren.
– Jag trodde att det som i början kallades för “Operación Tránsito” så småningom skulle ebba ut, att barnen och barnbarnen till de utvandrade marockanerna skulle sluta återvända till hemlandet. Men de fortsätter resa. Även om Marocko har utvecklats mycket är det fortfarande ett fattigt land och de vill investera i sitt hemland.

Carlos-Hugo berättar hur bilarna förändrats, förr var det gamla och dåliga småbilar och det man framför allt tog med sig till Marocko var murbruk och tegel.
– Det ser man inte nu, säger han. Idag har många fina bilar som de säkert gärna vill visa upp där hemma och i packningen finns framför allt kläder. De är välfyllda, men det var mycket värre förr om åren.

När marockanerna kommer fram trötta till Málaga efter många timmars bilkörning, gör Röda Korstes frivilliga vad de kan för att underlätta. Barnen tas om hand i ett lekrum med TV och spel där de får godis, kakor, juice och mjölk. De ser till att de vuxna får en plats i skuggan och dricker mycket vatten för att inte bli uttorkade.
– Men nu för tiden är väntetiderna inte så långa, säger Carlo-Hugo. Förr gick det kanske en färja var fjärde dag, men nu går det två i princip dagligen. Missar du den på morgon kan du ta den på kvällen.

Sociala insatser
En särskild kommission som består av både spanska och marockanska myndigheter planerar varje år för operationen, det senaste mötet hölls i Sevilla 24 maj. Syftet med operationen är att de tusentals förflyttningarna ska gå så smidigt som möjligt. De spanska hamnar som berörs är Alicante, Almería, Málaga, Algeciras, Tarifa, Ceuta och Melilla och här finns totalt nästan 13 000 poliser, 4 000 militärer, ett 40-tal läkare och drygt 400 frivilliga på plats.

Insatserna är framför allt sociala och handlar om att ta hand om de som behöver vård, ge information, se till att det finns parkering och styra upp trafiken. Särskilda rastplatser med avsatta resurser för resande genom Spanien finns i Oyarzun, Horcajo, Valdepeñas, Loja, Villajoyosa och Cabanes. Mer än hälften av passagerarna, 54 procent, passerar Algeciras, en dryg fjärdedel reser via Almería, tolv procent via Tarifa, fyra procent via Alicante och lika många via Málaga.

Läs mer på http//www.proteccioncivil.org och http://www.inforiesgos.es