Vi får kalla honom “Juan”. Han har varit flygledare i fyra års tid och är mycket illa berörd av den bild som målats upp av flygledarna. Han delar uppfattningen att sektorn varit föremål för en välplanerad konspiration.
– Vi har utsatts för en smutskastningskampanj som saknar motstycke. Den har letts av regeringen och luftfartsverket AENA för att bana väg för den privatisering som planerats sedan lång tid tillbaka, menar Juan.

Precis som de flesta av hans kollegor undviker han att öppet berätta vad han har för yrke, men han har ändå tvingats in i diskussioner med både vänner och släktingar.
– Det är inte lätt att försvara sig när medierna helt okritiskt förmedlat regeringens propaganda. De har valt att skylla alla brister hos luftfartsverket på flygledarna, vilket är djupt orättvist.

Juan menar att nyhetsförmedlingen är så fixerad vid att nå ut snabbt att det saknas en djupare analys. Han är också kritisk mot oppositionspartiet Partido Popular, som han menar själva är för en privatisering av sektorn och därför valt att tiga inför de många övergrepp som begåtts mot flygledarna.

Föll för provokation
Konflikten mellan flygledarna och luftfartsverket AENA har pågått i flera år. Den kulminerade 3 december förra året när flygledarna inte infann sig på sina arbetsplatser och regeringen tvingades stänga luftrummet helt. Regeringen utlyste sedan larmtillstånd för första gången i demokratisk tid och flygledarna kommenderades därmed till sina arbetsplatser under hot om fängelse.

Larmtillståndet förlängdes senare och varade till och med 15 januari.
– Vi föll för regeringens långvariga provokationer och begick ett misstag som vi har erkänt och fått ta konsekvenserna av. Den utlösande faktorn var när myndigheterna plötsligt beslutade att vi inte kunde tillgodoräkna oss bland annat kurser och sjukfrånvaro som arbetstid och tvingade oss ta igen det.

Juan pekar på en rad omständigheter för att påvisa att regeringen visste att det skulle bli en omfattande konflikt, precis i början av den viktigaste långhelgen i Spanien. Ett av bevisen är att regeringschefen José Luís Rodríguez Zapatero dagen före ställde in sin närvaro vid det iberoamerikanska toppmötet i Argentina. Dessutom bidrog konflikten till att överskugga andra mycket impopulära beslut som togs i samma ministerråd, som förutom privatiseringen av luftrummet inkluderade slopandet av det extra arbetslöshetsbidraget på 426 euro i månaden.

Stigande arbetstimmar
Enligt Juan har de spanska flygledarnas rättigheter ignorerats under flera års tid. Det gäller inte minst arbetstiderna, som varit de längsta i Europa. Flygledarna har beskyllts för att utnyttja övertidsersättningen, men enligt Juan är det tvärtom luftfartsverket som missbrukat övertiderna på grund av bristen på flygledare. Deras avtalade tak på 1 200 timmar om året har successivt höjts till nära 1 700 och en påstått tillfällig lösning har förvandlats till permanent.

I Spanien finns omkring 2 400 flygledare, av vilka dock endast omkring 2 000 är aktiva. Det kan jämföras med Frankrike, som har hälften stort luftrum som Spanien men 4 000 flygledare. (Spaniens luftrum är särskilt stort då det sträcker sig till Kanarieöarna).

En av de upprepade anklagelser som flygledarna fått höra är att det är dem själva som begränsat nyrekryteringen. Detta förnekas kategoriskt av sektorn.
– Det är luftfartsverket som sammankallar till utbildning av nya flygledare och det har mig veterligen inte skett sedan 2006. Jag utbildade mig 2004 och då var vi omkring 10 000 sökande för 150 utlysta platser.

Juan är själv flygingenjör, men för att söka till flygledare har det räckt med allmän universitetstitel. Utbildningen är dock hård och varar i upp till två år. Där tillåts man inte missa någon av testerna och pressen är mycket stor.

Sämre flygledare
Bristen på flygledare och den planerade privatiseringen av många spanska flygplatser innebär att intagningskraven sänks rejält. Bland annat har kraven på tidigare titel slopats och utbildningstiden sänkts till endast några månader, samtidigt som de som söker måste betala omkring 45 000 euro för kursen.
– Vi kommer att få en ny kull flygledare av typen “low cost” som definitivt inte främjar säkerheten. Dessutom gör kursavgiften att de som har begränsade resurser stängs ute, varnar Juan.

Säkerheten är en av de aspekter som regelbundet betonas och som enligt flygledarna är allvarligt hotad. Juan berättar att antalet allvarliga incidenter ökat kraftigt sedan regeringen ändrade flygledarnas arbetsvillkor genom dekret i februari 2010. Han berättar om stor press på jobbet och mängder av kollegor som tvingas gå hos psykolog.
– Jag har själv begått misstag på grund av stress. Lyckligtvis är systemet av sådant slag att ett flertal omständigheter måste gå fel för att det ska ske en allvarlig incident, men det är mycket obehagliga arbetsförhållanden. Det är ju inget videospel vi sysslar med!

Skyller på AENA
Flygledarnas version av konflikten går i många bemärkelser stick i stäv med myndigheternas. Deras fackförening USCA anklagar luftfartsverket AENA för att försöka dölja sina felaktiga beslut genom att skylla på flygledarna. USCA hävdar exempelvis att AENA har ett underskott på omkring tolv miljarder euro. Det beror dels på orimligt höga direktörslöner och dels en vettlös regionalpolitik.
– Vi anklagas bland annat för låg produktivitet, men det är inte lätt att höja den när AENA satsar på små flygplatser med obefintlig trafik, betonar Juan.

USCA tillbakavisar också den allmänna uppfattningen att flygledarna skulle ha strejkat vid ett otal tillfällen. Enligt flygledarnas fackförening har de inte strejkat sedan 1986.

Överdrivna löner
Den främsta kritiken mot flygledarna har gällt deras påstått skyhöga löner. I medierna har flygledarna uppgivits ha en genomsnittslön på 200 000 euro om året, vilket förnekas kategoriskt av Juan.
– Förra året tjänade jag omkring 4 500 euro i månaden. Det är visserligen bra betalt, men inte i närheten av de siffror som uppgivits i massmedia.

Samtidigt kan Juan inte undvika att ställa en öppen fråga.
– Var ligger gränsen där man anses tjäna så mycket att man förlorar sina rättigheter?

Medlingsavtal
I samband med larmsituationen inleddes förhandlingar mellan flygledarna, luftfartsverket AENA och näringsdepartementet. De lyckades inte enas kring ett slutgiltigt avtal, men gick med på att respektera medlingen av tidigare arbetsmarknadsministern Manuel Pimentel. Han presenterade överenskommelsen 28 februari, som officiellt sätter punkt för konflikten. Däremot är flygledarna fortfarande oense beträffande den kontroversiella privatiseringen.

Avtalet innebär i stora drag att flygledarna går med på lönesänkningar, samtidigt som deras arbetstimmar successivt sänks. Dessa har hittills uppgått till 1 670 om året, även om flygledarna menar att taket överskreds med råge förra året.

Sympatiserar med strejvarslet
Precis som markpersonalen motsätter sig flygledarna den planerade privatiseringen av 49 procent av flygplatstjänsterna. De menar att säkerheten påverkas negativt när 13 av de spanska kontrolltornen i landet kommer att styras av vinstintressen.
Juan sympatiserar med markpersonalens senaste krav och strejkvarsel, men betonar samtidigt att han är splittrad.
– De ledande fackföreningarna visade ingen som helst intresse för våra krav, trots att de till stor del är samma som markpersonalens. Dessutom har näringsministern José Blanco varit öppen för förhandlingar, vilket han aldrig varit med oss.
Beträffande att strejkerna alltid försätts till särskilt känsliga datum menar Juan att det är naturligt att stridsåtgärderna genomförs när pressen på arbetsgivaren är som störst.

Stöter sig med piloterna
Men det är inte bara myndigheterna som använt flygledarna som slagpåsar. Det gäller även piloterna, med vilka enligt Juan flygledarna har ett hatkärleksförhållande.
– Man skulle kunna tro att vi delar intressen med piloterna, men vi tvingas ideligen höra i våra lurar hur de i kabinen till passagerarna beskyller oss för förseningar som absolut inte är vårt fel. Vi har ett protokoll att följa, medan piloterna ofta är stressade att följa sitt tidsschema.

Juan berättar om flygledarnas tre grundprinciper som i rätt ordningsföljd är Säkerhet, Ordning och Snabbhet. Han konstaterar samtidigt att piloterna haft en liknande situation som flygledarna där de anklagats för oskäligt höga löner och kontroll av nyrekryteringen, men att piloterna genomgick sin egen reform för flera år sedan.

Ej skattebetalda
En annat aspekt som retar Juan är att flygledarna ideligen likställs med offentliganställda. Han betonar att deras löner täcks genom trafikavgifterna och att i genomsnitt en euro av flygbiljetten går till detta. Det är sålunda inte skattepengar som täcker flygledarnas löner.

Ett exempel på medveten smutskastning var enligt Juan utspelet nyligen där näringsministern José Blanco annonserade en sänkning av de spanska trafikavgifterna, möjliggjord av sänkningen av flygledarnas löner.
– Vad Blanco inte talar om är att det bara är en av de tre olika flygavgifterna som sänks och att de andra två tvärtom höjs. Det är absurt att ministerns argument används för att trycka ned oss flygledare men att inga medier ställer honom till svars när hans uppgifter visar sig vara falska.

Markpersonalens varslade strejk ser ut att bli avblåst, efter förhandlingar med myndigheterna. Oron på landets flygplatser består dock.