Enligt värdepapperskommissionen CNMV har det förekommit enskilda missbruk vid försäljningen av preferensaktier i den egna banken, även om det inte varit ett generellt beteende. I vilket fall fanns så mycket som 30 miljarder euro investerade i preferensakter i maj förra året. Denna summa har senare reducerats till 11,3 miljarder, efter de omvandlingar som gjorts av ledande banker som Banco Santander, BBVA, och Sabadell. Vissa banker som Caja Madrid och Banesto lockade kunder med avkastningar på upp till sju procent, men många förstod inte att det var avhängigt av att banken redovisade ett positivt resultat.

Läsare har hört av sig
Några av de drabbade kunderna har brukat rådgivningstjänsten Fråga Sydkusten. Problemets omfattning har föranlett redaktionen att ta en närmare titt på dessa så kallade “participaciones preferentes”.

Advokatbyrån Navas y Cusí Abogados i Barcelona har själv ett 20-tal kunder som valt att stämma sin bank. Byråns svenska representant Joel Sebastián Nilsson menar att många banker brustit i informationen till kunderna och dessutom nu försöker föra dem bakom ljuset.
– Många kunder har fått besked om att de är tvungna att få sina preferensaktier omvandlade till vanliga aktier, annars kommer det att vara värdelösa. Detta är inte sant, då kunden har rätt att sälja sina preferensaktier på marknaden, om de så önskar.

Bankerna har tidigare haft för vana att handla internt med preferensaktier till investeringspriset, men detta har förbjudits. Preferensaktierna är i grunden en hybrid av bolagskapital, då de inte är aktier i egentlig bemärkelse och ej heller ger ägaren rösträtt i bolagsstämman. Den teoretiska avkastningen är dessutom helt avhängig av att banken redovisar vinst.

Då bankerna tidigare tillgripit preferensaktier som ett snabbt sätt att öka sitt eget kapital, är omfattningen av investeringarna stor. Bara exempelvis La Caixa har sålt till ett sammanlagt värde av 4,8 miljarder euro.

Kunden måste testas
Preferensaktier är en typ av riskplacering där bankerna är skyldiga inte bara att informera kunderna ordentligt utan även att låta kunden göra ett test för att bedöma både dess riskbenägenhet och i vilken utsträckning han eller hon är införstådd med riskerna. Testet är reglerat enligt EU:s MiFid-direktiv. Många kunder hävdar dock att de inte fått denna information och att de dessutom lovades att de kunde lösa ut sin investering när som helst.

Joel Sebastián Nilsson poängterar att bankerna måste kunna påvisa att produkten sålts enligt gällande EU-normer. Vid en eventuell tvist har kunden mycket att vinna om banken exempelvis inte kan uppvisa det skriftliga test som måste föregå affären. Detta test blev obligatoriskt i Spanien 2008, men vissa domstolar godtar att det ska ha tillämpats sedan 2006.
– Det enda effektiva sättet att få upprättelse mot sin bank är att gå till domstol. Anmälningar till centralbanken Banco de España tar oerhört lång tid och bankerna är inte ens skyldiga att följa dess utfall, vilket de inte heller brukar göra!

Kunden vinner ofta
Däremot menar Nilsson att chansen att få upprättelse i domstol är stor.
– Processen tar normalt mindre än ett år och vi har redan vunnit fem fall mot utländska banker som hade sålt preferensaktier på felaktiga grunder.
Banken kan fällas inte bara för att den undlåtit att göra det obligatoriska testet eller ha informerat kunden ordentligt. Den är nämligen skyldig att endast sälja produkter som anses adekvata för kunden och det omfattar exempelvis inte tioåriga investeringar till kunder som är mer än 80 år gamla.

Vinst förknippat med risk
Många av de kunder som köpt preferensaktier har lockats av den många gånger lovande avkastningen. Helena Wramhed är chef för ett av Cajamars kontor i Fuengirola och hon varnar uttryckligen för att bara se till den teoretiska vinsten.
– Om en produkt lovar större avkastning än standardräntan betyder det naturligtvis att den är förknippad med någon grad av risk. Man ska aldrig teckna en investering utan att veta vad det är man köper.

Preferensaktierna har inte bara nackdelen att de är låsta och avhängiga av vinst för att ge avkastning. Som andelskapital i banken är de i sig inte en investeringsprodukt och omfattas därför inte av statens bankgaranti, om det skulle gå så illa som att banken går omkull.
– Nu har ju saneringen av den spanska banksektorn varit ganska omfattande, så det är inte särskilt troligt att någon bank helt går i konkurs. Men det är under alla omständigheter bäst att se till att bankgarantin på 100 000 euro per kund och bank gäller, betonar Wramhed.

Okunnighet hos bankerna
Hon tror att kunder många gånger fått felaktig information på grund av ren okunnighet hos den bankanställde. Helena Wramhed betonar att den som säljer riksprodukter är tvungen att genomgå en kurs som Financial Adviser DAF, som dessutom ska uppdateras vartannat år.

En av delägarna i advokatbyrån Navas y Cusí Abogados, Juan Ignacio Navas, säger också i en intervju i tidningen El Confidencial att han inte tror att bankerna medvetet missgynnat sina kunder.
– Bankerna är ofta inte helt införstådda med sin informationsplikt till kunderna och detta går i hand med vanliga brister som att inte agera tillräckligt transparent och att inte ständigt värna om kundens intressen.
Det är samtidigt anmärkningsvärt att de flesta banker i samband med lån tvingar kunden att signera dussintals sidor med finstilt information, medan investeringar som regel inte ägnas mer än ett par sidor information.

Helena Wramhed tror att många kunder begår misstaget att lita på en person bara för att han eller hon representerar en bank. Hon poängterar åter vikten av att vara ordentligt införstådd med vad det är man köper.

Pågående sanering
Den spanska banksektorn har länge hållits som ett föredöme av självsanering, jämfört med många andra länder. De senaste månaderna har sektorns solvens dock ifrågasatts och de ledande spanska bankerna är i dagsläget i full gång med att anpassa dig till de nya EU-kraven (Basel III 2010-2010), som innebär att de måste ha minst 15 procent eget kapital.

I Spanien är det främst sparbankssektorn som har sanerats de senaste åren och antalet sparbanker har mer än halverats. Detta dels genom fusioner och dels genom att några, som Caja Madrid, omformat sig till vanlig bank (Bankia).
Fusionen mellan Banco Popular och Banco Pastor som trädde i kraft vid årsskiftet, markerar en ny saneringsvåg och fler sammanslagningar väntas. Banco Sabadell har exempelvis tagit över intervenerade CAM.

Just CAM är en av de banker som sålt preferensaktier flitigast, när dessa fortfarande räknades som eget kapital och för att undvika konkurs. Då CAM intervenerades av Centralbanken kunde preferensaktierna i praktiken bedömas som värdelösa, men Sabadell har erbjudit kunder aktier istället.