Ryktena började gå redan på förmiddagen. Marlene fick telefonsamtal och meddelanden från kollegor som uppmanade henne att sätta på TV och radio. Men ingen visste något säkert. Iñigo såg ett pressklipp på Spanairs pilotforum på nätet. På kvällen kom det definitiva beskedet; Spanair ställde in samtliga sina flygningar från och med klockan 2 samma natt. De anställda fick nyheten via media. Bolaget gick inte ut med någon information alls, bara de som drabbades av inställda flyg fick veta att planet inte skulle avgå. Inget mer.

För både Iñigo och Marlene kom konkursen som en fullständig överraskning. Spanair hade likviditetsproblem men förhandlingar pågick för att Qatar Airways skulle gå in med 150 miljoner euro. Bara två dagar innan talades det om att två nya linjer skulle öppna till Moskva och Beirut.

Politiska intressen
Iñigo skyller kraschen på politikerna.
– Spanair hade gått att rädda med hjälp av en investerare med rätt betingelser, säger han.
– Vuelings VD är PP-politikern Josep Piqué och ett alltför starkt Spanair skulle skada både Vueling och Iberia, det intresserar varken bolagen eller Piqué och i slutändan inte heller den PP-styrda regeringen.

Iñigo ger också en känga åt Ryanair, som han beskriver som det värsta gift som kunde drabba spansk luftfart.
– De har förstört marknaden genom att sänka priserna. Det är ett skambolag som lurar passagerarna med priser som inte stämmer med verkligheten, de tummar på säkerheten och de utnyttjar sina anställda. Ändå får de myndighetsstöd för att flyga till de mindre flygplatserna.

Marlene utrycker också tvivel om ledningen verkligen gjorde vad den kunde för att rädda bolaget. Hon beskriver Spanair som ett bra företag med stor potential och erfaren och oerhört lojal personal.
– Inställningen var att när vi var helt slut och de ville att vi skulle ge mer, så gjorde vi det tills vi gick på knäna. Personalen var Spanairs styrka och jag tror kanske inte att ledningen förstod värdet i detta.

Marlene fortsätter;
– Det fanns många gamla avtal och vi var för dyra. Spanair var inte ett lågprisbolag, ändå jämfördes vi ständigt med Vueling och Ryanair. Det fattades pengar, men med en investerare är jag övertygad om att Spanair hade kunnat flyga i 20 år till.

Obetalda försäkringar
Den mest akuta situationen för Spanairs anställda är just nu den ekonomiska. I slutet av januari fick de utbetalat 1 000 euro men det saknas fortfarande innestående lön för flygtimmar i december som betalas ut retroaktivt en månad i efterskott, en stor del av lönen för januari samt avgångsvederlag som lönegarantifonden Fogasa ska stå för, enligt konkurslagen. Spanairs anställda undersöker möjligheterna att stämma bolaget. Orsakerna är många. En av de mest allvarliga är kanske att bolaget sedan i april 2011 inte betalat för personalens privata sjukförsäkring hos Sanitas eller försäkringen för dem som förlorar sin licens. Personalen står själva för halva kostnaden och denna summa har dock fortsatt att dras från lönen under hela perioden.

Jobben finns i Asien
Av Spanairs 2 500 anställda beräknar Marlene att ett hundratal var skandinaver. Själv började hon i april 1992 och skulle firat sitt 20-års jubileum i vår. Förutom en vinter i Las Palmas var hon stationerad i Palma tills basen stängdes i januari 2009, samma år som Spanair lade ned i Málaga. När SAS sålde sin del i bolaget flyttade sätet till Barcelona där Marlene sedan 1,5 år delade en övernattningslägenhet med åtta personer. Hon pendlade först till Palma och sedan i somras till Málaga där hon nu bor med sin pojkvän, Spanairpiloten Tato. De är alltså två i hushållet som drabbats..
– Det finns många jobb, men främst i Kina och övriga Asien. Min intuition säger mig att det blir tufft ett tag men att det blir bra till slut. När en dörr stängs öppnas ett litet fönster…

Marlene fortsätter;
– Pendlandet var inte en dans på rosor och nu har vi chans att göra en förändring. Levnadsstandard och möjligheterna i Spanien har gått ned väldigt mycket de senaste åren, med sjunkande löner och försämrade villkor.
Hennes spanska sambo är trött på situationen i Spanien och tycker det ska bli skönt att starta ett nytt liv någon annanstans.

Flera konkurser
Iñigo, som började på Spanair i januari 1994, känner stor sorg över det som hänt.
– Det är halva mitt liv som i ett slag gått i graven…
På grund av hälsoskäl förlorade han sin licens i december 2010. Sedan dess väntade han på att bli omplacerad till marktjänst. I somras erbjöd Spanair honom ett avgångsvederlag men Iñigo tackade nej, då han hellre ville arbeta. Nu står han utan både ersättning och arbete. Men han är trots allt hoppfull.
– Om någon sparkar dig i baken fungerar det åtminstone som en knuff framåt. Situationen är komplicerad men jag är positiv till naturen.

Iñigo har sökt jobb som instruktör på en flygsimulator i Madrid och litar på att det kommer en möjlighet så småningom.
– I dagsläget är det svårt med 400 erfarna piloter som precis blivit av med sina jobb. Det ungerska flygbolaget Malév gick nyligen i konkurs med 300 duktiga piloter och American Airlines har gått ut med varsel. Men en pilot med licens vill flyga och kommer att bege sig utomlands så fort han kan, till Kina, Hongkong, Vietnam, Arabemiraten, Afrika eller Sydamerika.

Inget vanligt jobb
Marlene beskriver sin första reaktion som om hon kommit hem och hittat sin partner i sängen med en annan.
– Hela livet rycks undan på en sekund utan förvarning. Jag förstod ingenting.
Hon fortsätter;
– Det här är inget vanligt jobb, det är en livsstil. Jag vaknade på morgonen efter och kände det som om någon tagit min livsstil ifrån mig. Du jobbar så nära dina kollegor, sover på olika platser och jobbar konstiga tider. Jag älskar att resa och att röra på mig. Det är det jag saknar mest just nu.

Både hennes och kollegornas känslor har gått i vågor. Efter några veckor hade dock den värsta chocken lagt sig och många är peppade och söker nya jobb.
– Man måste distansera sig lite, det går inte att stanna kvar. Livet går vidare. Jag har också dåliga dagar men får väldigt stort stöd av Tato. När han är nere tar jag upp honom och när jag är nere hjälper han mig. Även om det är tufft ekonomiskt att vara två drabbade så har vi väldigt stort stöd hos varandra.