Det är lätt att förstå att Birgitta är nöjd med tillvaron när man blickar ut över Medelhavet som ligger precis nedanför hennes terrass i utkanten av Nerja. Men det är inte hela förklaringen:
– Jag har känt mig välkommen från första stund, berättar hon. Våra grannar, Marino och Loli, tar verkligen hand om oss på ett intensivt, typiskt spanskt sätt.
– Marino berättar att han bodde i Tyskland som ung och att han då hade en familj som hjälpte honom. Nu vill han och hans fru vara den familjen för oss.

Någon utlänningsfientlighet har hon aldrig känt.
– Tvärtom får jag mer hjälp och folk tar sig tid att förklara. På vårdcentralen berättar de vänligt hur kösystemet fungerar när de ser att jag är utlänning.
– Vi hade hantverkare här och jag råkade nämna att jag borde träna mer spanska. Snickaren plockade raskt fram olika verktyg och lärde mig vad de heter! Om sanningen ska fram kunde jag dem inte ens på svenska...

Utlandssvenskar speciella
Den öppna mentaliteten gäller även svenskarna på orten. De är sociala på ett sätt som Birgitta aldrig upplevt i Sverige.
– Jag och maken blev medlemmar i föreningen AHN redan innan vi flyttade hit och kom in i gemenskapen från första stund. Visst kan det bero pâ att vädret är bättre, men jag tror också att man har ett annat intresse för sin omvärld när man är utlandssvensk.
– Jag minns ett seminarium om pensioner jag deltog i innan vi flyttade hit. Föredragshållaren frågade hur många som kunde tänka sig att bo utomlands efter pensionen. Nästan alla räckte upp händerna! Vad avgör vem som sedan verkligen ger sig iväg? Jag tror att man måste vara både nyfiken och lite modig.

Vetgirig
Enligt Birgitta är det dessutom viktigt att hitta en uppgift.
– De första veckorna efter pensionen var det skönt att njuta av sovmorgnar och fint väder, berättar hon. Men sedan hamnade jag i en fas när jag saknade jobbet och tyckte allt var hemskt. Räddningen blev att jag kontaktades av AHN, som ville ha med mig i styrelsen som programansvarig.

Birgitta tog som sin uppgift att utvidga verksamheten och hitta spännande föreläsare och musikevenemang. Hon har också själv läst mycket om sitt nya land.
– Spanien har en lång historia som högtstående kultur, det tror jag många glömmer när de beklagar sig över det aktuella läget, säger hon. Jag tycker det är fascinerande att lära mig om allt, från fenicierna till den politiska situationen idag.

Informerad om läget
Som ekonom tycker hon att situationen ibland målas upp alltför negativt av journalister
– Visst är många siffror dåliga. Men ser Spanien ligger bra till på flera områden. Statsskulden är inte alls så stor som i många av de länder som anses vara förebilder, Frankrike till exempel. Samtidigt har vi lågt skattetryck, bland det lägsta i Europa, så visst finns det utrymme för fler åtgärder.
– Jag tycker att det är ganska naturligt att vi betalar en liten summa för läkarbesök, liksom i Sverige. Även att det görs skillnad mellan bofasta och “långtidsturister” när det gäller sjukvården. För oss var det en självklarhet att skattskriva oss här, vi vill hjälpa till så gott vi kan.

Tid för konsten
Philippine von Krusenstierna bor i bergsbyn Canillas de Albaida, vid slutet av en slingrig väg som kantas av kaktusar och fikonträd. Att ta det lugnt efter pensioneringen ingick inte i hennes planer. Hon hade gått kurser i måleri och fick äntligen tid att utveckla sitt intresse, efter många år i media- och reklambranschen.
– Att ha obegränsat med tid är nästan en förutsättning för att kunna måla. Jag har väldigt intensiva perioder när tavlorna växer fram, berättar hon

Ateljén har hon inrett i en gammal köttaffär men bostaden köpte hon redan för trettio år sedan, då hon och dåvarande maken var bland de första utlänningarna i området. De tittade först på sommarlägenheter vid franska rivieran, men tyckte att det kändes artificiellt.
– Det var som Kista, fast vid havet, ler hon.

Till slut fastnade de för byn öster om Málaga och köpte ett vitkalkat hus vid en kullerstensgata.
– Här uppe är livet lugnare och luften friskare, tycker hon. Andalusien är ju mycket mer än bara en smal remsa vid kusten. Vi som bosätter oss här värdesätter ett lantligt liv och är inte så fixerade vid att sola och bada.

Philippe är medlem i konstnärsgruppen Cómpeta Art, som bildades i grannbyn för fem år sedan. Medlemmarna kommer från flera olika länder och representerar många konstformer, från glaskonst till fotografi. Varje år ordnas en konstrunda, där besökarna kan titta in i ateljéerna och vandra runt i bildsköna miljöer.
– Vi har lagt rundan vid påsk, då det är som vackrast här uppe, säger Philippine. Det kommer svenskar från både Marbella och Almuñécar, som verkligen får uppleva något annorlunda.

Spansk tillvaro
Med åren har Axarquíaområdet förändrats, främst genom strömmen av britter. I Cómpeta är nu nära hälften av ortsborna utlänningar. Canillas har mer spansk miljö, med familjerestauranger och ett lugnt tempo. Phillippine trivs på bygatan:
– Vardagen är så mycket enklare här, tycker hon. Man träffar grannar och tar en kopp kaffe spontant, utan en massa planering.

– Det som är svårt för oss äldre är de branta backarna, fortsätter hon. Jag har själv artros och vi har skaffat ett andra boende vid kusten, i Torre del Mar, där det är lättare att ta sig runt.
– Men trots att byn kan tyckas en mardröm för rörelsehindrade är det faktiskt tvärt om, förklarar hon. Mentaliteten här är mer handikappvänlig. Gamla och rullstolsbundna är inte i vägen på samma sätt som i Sverige. Här får alla samma uppmärksamhet, ingen skuffas undan. Det gör att du kan leva ett socialt liv ändå.

Balans i umgänget
Trots trevliga grannar, menar Phillipine att det kan vara svårt att känna riktig gemenskap om man har en annan bakgrund.
– Många tänker inte på det när de bosätter sig i en andalusisk by. Ortsborna är väldigt traditionella och vi har inte så mycket gemensamt på djupet. Med kvinnorna blir det mest samtal om matrecept och barnbarn. Ska man bo här får man anpassa sig och gilla läget, men samtidigt vidga sina vyer med lite annat umgänge. Madridborna har till exempel en annan mentalitet och ofta ett stort konstintresse.
– Jag hittade också en av mina bästa vänner i fotografen Carin Tegner, som bor i Cómpeta och är engagerad i konstgruppen, berättar hon.

Ett par veckor per år ger hon sig iväg till Öland för att måla och få inspiration av kollegor. Hon tar även emot besök i Canillas av konstnärsvänner, som andas bergsluft och målar i hennes ateljé under några dagar.
– Annars hade jag känt mig lite för isolerad. Det är ganska långt till kulturutbudet i Málaga. Som tur är finns en bra teater i Vélez, där vi har sett argentisk tango och konserter.

Spännande kultur
Birgitta Sjöberg tycker att det finns mycket att göra om man organiserar sig.
– Jag och min make har rest runt mer här än i Sverige och åker gärna in till Málaga. Vi besökte bland annat Teatro Cervantes för en härlig nyårskonsert, något som tidigare inte ingick i AHN:s utbud då många reser till Sverige under jul och nyår. Men under ett möte berättade jag om hur fantastiskt det är och hela fyrtio personer kontaktade oss och ville följa med! Intresset är stort, men de vet ofta inte hur de hittar information, menar hon.

Birgitta är ingen expert på spanska, men hon begav sig resolut in till teatern, bad att få tala med direktören och förhandlade om en lämplig mängdrabatt.
– Naturligtvis hade jag pluggat glosor i förväg och visste vad rader och sittplatser heter, ler hon. Det var tur, för teaterchefen kunde inte ett ord engelska!
– Sen var det bara att kontakta bussbolagen och förhandla där också.

Birgitta har även inlett ett samarbete med Nacho Mata på Málaga Sensaciones, som särskilt inriktar sig på att visa Málagas guldkorn för skandinaver. Det rör sig om allt från det nya Thyssen-muséet till den botaniska trädgården Jardines de la Concepción, vid stadens norra utfart.

Hälsosamt
Trots att Birgitta nu känner sig både spansk och svensk, hade hon aldrig tidigare lockats av ett liv i Spanien, som hon tyckte var ett typiskt charterresemål. Hon var van vid högt tempo på jobbet och att vara politiskt engagerad på sin fritid.
– Vändpunkten kom när jag drabbades av två sjukdomar vintern 1999 och 2001, berättar hon. Jag opererades under en julledighet och var snart tillbaka i fullt tempo. Så här i efterhand tror jag att det var ett dumt beslut, jag mådde ganska dåligt under en period.

En dag fick hon plötsligt ett samtal från en äldre vännina, liksom hon aktiv fritidspolitiker.
– Jag bor i Spanien! Du måste också komma ner!
Något förbryllad och utan större förväntningar reste Birgitta till Torrevieja. Efter några dagar i vintersolen slog det henne plötsligt varför så många väljer att bo här.

– Min väninna, en livsglad och energisk person som då var 70 år gammal, hade en tillvaro där hon jämt var utomhus och hade en stor vänkrets. Det sade plötsligt klick och jag bestämde mig för att det var så här jag ville leva som pensionär. I Sverige hör man ofta att äldre blir isolerade, det problemet finns inte här.
– Jag tror också att alla solmogna grönsaker och frukter, färsk fisk och djur som har fått gå ute och beta året runt gör gott för oss människor. I Spanien kan man leva ett mycket rikt liv, slutar hon.

Mer information:
http://www.ahn-nerja.org (Asociación Hispano Nórdica)
http://www.competaart.com