Den stora skillnaden mellan det här jobbet och ett skoljobb i Sverige är den mycket nära kontakten, den omedelbara responsen och det här är något på både gott och ont… Skolan blir en del av ens privatperson och på sikt är det inte hälsosamt. Att jag dessutom är gift med en lärare - vilket borde vara förbjudet (!) - har inte gjort det hela lättare. Man har hela tiden med sig jobbet, även hemma.

Att det är en nära och omedelbar kontakt på Svenska Skolan fick rektorn nyligen kännas vid då Thomas, som går i 2:an, hade hört ryktas om flytten till Sverige. Thomas kom in på rektorns arbetsrum och undrade om det var sant och med beskedet om att så var fallet tackade han för sig och gick. En stund senare, ute på skolgården, kom Thomas fram till rektorn igen och undrade: - Men, du, vem skall då bli ny Olle?

Inga stängda dörrar

Under tiden vi sitter på Olles arbetsrum och samtalar för den här intervjun så kommer en elev in och lånar en penna, en annan lämnar en teckning… och allt känns helt naturligt och familjärt. Här finns inga bokade besökstider och inga stängda dörrar.

- Jag har försökt att hålla dörren öppen i dubbel bemärkelse och det här är något eleverna uppskattat, det vet jag. Att föräldrarna också gjort det, tror jag, och att även lärarna uppskattar det, hoppas jag, säger Olle innan jag ber honom beskriva hur han själv tror att han uppfattas av någon, som träffat honom för första gången.

Då erinrar han sig vad han fick höra efter anställningsintervjun i Stockholm när han 1983 för första gången sökte jobb på Svenska Skolan. "Nej, honom kan vi inte anställa. Han ser så sträng ut. Han kommer att skrämma ihjäl barnen!"

Världens bästa jobb

Föga visste dessa intervjuare vad som döljer sig bakom den buttra fasaden. Att Olle Sterner gillar sitt jobb är inte att ta miste på eftersom han menar att han snart faktiskt lämnar "världens bästa jobb". Det betyder dock inte att det alltid varit medgång.

- Jag brukar, något skämtsamt, säga att det finns två personer här nere - prästen och rektorn - som har betalt för att folk skall få prata skit om dom. Det här är dessutom världens största ankdamm och under de första åren var det mycket skit, som kastades runt - inte minst på mig. Att få sitt privatliv basunerat ut i öppna brev gjorde mig faktiskt rent förbannad. Jag har svårt för att bli ledsen, jag blir förbannad, förklarar en stringent Olle och syftar på en gammal konflikt inom den styrelse, som ifrågasatte dåvarande ordförandens kompetens. Något som fick Olle Sterner att ta hennes parti. Det hela slutade med att hela styrelsen till slut avgick.

- Det har blivit helt annorlunda sedan vi bytte styrelse för tre år sedan. Den gamla styrelsen satt kanske i alltför hög grad i rektorns knä. Som tur är glömmer man lätt det gamla för det nya…

Vi övergår till att tala mer om det dagliga jobbet som rektor på en svensk skola i Spanien och då återkommer vi till den nära kontakt, som ständigt präglar arbetssituationen.

- Att ideligen konfronteras med elevernas och föräldrarnas problem sliter på en. Problemen är säkert inte större här än hemma, men här kommer alla till skolan med sina problem, konstaterar han och tillägger:

Integration viktigt

- Om man lever som de flesta svenskar här nere - utan någon direkt kontakt med det spanska samhället - så kommer det att saknas vissa dimensioner i ungarnas vardag. Ungarna kan till exempel efter skolan inte sätta på sig fotbollsskorna och cykla till närmaste fotbollsplan. Här skall de köras i bilar av sina föräldrar till särskilda anläggningar och den här "koppleriverksamheten" är både på gott och ont.

På frågan om vad som är de sämsta minnena från tiden som rektor kommer svaret med bestämdhet:

- Det är utan tvekan när någon unge farit illa, när någon blir sjuk eller misshandlad mentalt. Tyvärr har det hänt och händer, och det gör mig alltid lika ont. Det är ju faktiskt inga rikemansbarn eller barn till skattesmitare som bor här - åtminstone inte så många. De flesta är faktiskt hårt arbetande familjer och det är väl ofrånkomligt att det då och då uppstår problem, men i dag har vi byggt upp en mycket bra fungerande elevrådsorganisation, som jag är mycket stolt över och som den nya styrelsen skall ha all heder för.

Att Olle Sterner är stolt över skolan är ett faktum och när vi kommer in på ett annat faktum - att det för närvarande står 150 elever i kö för att få plats - så undrar jag hur man tacklar detta?

Aktuellt med en ny skola

- Det här är en liten skola - 230 elever - och ingen vill egentligen ha den större… därför ligger det nu kanske närmast till hands att starta en annan skola. Vi skulle annars förlora den viktiga dimensionen att det på samma skola finns ungar i alla årskurser.

En särskild arbetsgrupp arbetar för närvarande med den här uppgiften och på frågan om det finns några konkreta lokaler man intresserar sig för så blir svaret:

- Vi har för närvarande ett dussintal projekt, som vi tittar på och som ligger utspridda från Torremolinos till Marbella. Det blir kanske inte så att vi utvidgar redan till nästa läsår, men vi behöver redan nu definitivt fler lokaler för ämnen som slöjd, musik och bild.

Ingen intervju med en skolledare skulle väl anses fullständig utan ett pedagogiskt innehåll så därför undrar jag hur det står till på den punkten.

Ny pedagogik

- Att leva 400 mil från den pedagogiska debatten är inte bra, men pedagogiken här på skolan har ändå ändrats. Skolan har ju varit känd för sin traditionella pedagogik och tidigare rekryterades lärarna bland "traditionalister". Under senare år har vi i varje fall försökt att satsa på en pedagogisk förnyelse och nu höjer vi ribban rejält. Det handlar om en ny utvecklingsplan, som all personal och skolstyrelsen också är helt överens om.De långsiktiga målen för den närmaste treårsperioden innehåller då bland annat prioriteringar som pedagogisk variation och integration i det spanska samhället, avslutar rektorn, som efter detta läsår alltså lämnar "världens bästa jobb".

Morgan Skantz, Sydkusten

Fakta om Olle Sterner

Olle Sterner är född 1945 och växte upp i Skåne "nästan överallt, men mest i Falsterbo". Pappan var stins och "vi flyttade som tattare" …Har en tvillingbror, som i dag arbetar som personalchef. Mamman är 86 år, bor i Ystad och "still going strong".

Gift med Christel. Två barn: Kalle, som fyller 24 och Cissi, 33 år och nybliven mamma till Casandra. Har sedan 1970 varit bosatt antingen i Fuengirola eller i Sölvesborg.

Lagar gärna mat, äter och dricker gott. Började spelade golf 1957 och spelade redan som 15-åring på hcp 9 och "numera ungefär två gånger om året och i bästa fall på 13". Startade handbollsklubben H 78 i Sölvesborg och har dessutom bowlat, seglat, spelat fotboll och bridge. Odlade aktivt under sina första år på Costa del Sol ett alltjämt fascinerat intresse för andalusisk kultur och natur.

Befinner sig just nu i Sverige för att intervjua massor av sökanden till tjänsten som efterträdare och till tre lärartjänster. Skall själv intervjuas för en tjänst i Sölvesborg och dessutom bland annat hinna med att hälsa på sin mor och barnbarnet Casandra.