(Publicerad 2014-09-08) Krigsutbrottet 17 juli 1936 överraskade den svenske ministern i Madrid Ivar Danielsson i Lissabon. Danielsson höll just på att avsluta sin tjänstgöring i Spanien och i hans frånvaro blev det legationssekreteraren Erik Wisén, som fick samordna informationen som gick iväg till Stockholm. Wisén var vid tidpunkten stationerad i San Sebastián och hans första rapporter, baserade bland annat på information från Sveriges konsuler runt om i Spanien, angav situationen på många håll som "barbarisk".

Erik Wisén var gift sedan 1926 med Alexandra Loviaguine, som var av ryskt ursprung. Det gjorde att de hade goda kontakter med den republikanska sidan, om dock inte sympatier. Snart kommer Wiséns rapporter att beskriva hur den folkvalda republikanska regeringen kontrolleras av ryska kommunistiska rådgivare. Danska informatörer beskrev i sin tur Madrid som en sovjetisk regim där det rådde full anarki.

Kritiserade båda sidor
Wisén var mycket kritisk både mot det fascistiska upproret och det demokratiska sönderfallet under de republikanska åren som föregick inbördeskriget. I sin första kvartalsrapport efter krigets utbrott skriver Wisén att ett fascistiskt uppror var väntat, men inte att det skulle övergå i ett regelrätt inbördeskrig. Han skriver att de fascistiska ledarna själva överraskats av det hårdnackade motståndet från republikanska styrkor och spår redan hösten 1936 att kriget kommer att bli långvarigt.

I en av sina rapporter förtydligar Wisén att de fascistiska bombningarna av spanska städer utförs från så hög höjd att det i praktiken är omöjligt att särskilja militära och civila mål. Samtidigt kritiserar han de republikanska myndigheterna, som inte dragit sig för att lokalisera bombfabriker till samma kvarter där en viktig del av befolkningen bor.

Räddade landsmän
Men Wiséns insatser för Sverige under kriget begränsade sig inte till ren information. Han hade en avgörande roll i evakueringen av svenska medborgare via Valencia, i början av konflikten. Senare kom han att medla i flera situationer där svenska diplomater bland annat dömts till döden. Wisén tilldelades 1939 den kungliga förtjänstmedaljen Illis quorum meruere labores av 8:e storleken.

Även hustrun Alexandra hade en viktig humanitär roll under kriget. Hon grundade bland annat 1938 ett hem och en matsal för små barn i det katalanska samhället Teyá. Georg Branting, son till Hjalmar Branting med vilken paret Wisén hade en nära relation, donerade 10 000 svenska kronor till hemmet.

Reste till Kuba
De sista månaderna av kriget rapporterade Erik Wisén från Barcelona. Efter Francos seger reste han med hustrun Alexandra till Kuba, där han inledningsvis verkade som legationsråd och tillförordnad handelsattaché och 1948 som minister.

Åren 1950-53 var Wisén sändebud i Addis Abeba, samt sändebud i disponibilitet (till förfogande) fram till 1956, då han som 67-åring gick i pension.
Erik Johan Sixten Wisén föddes 25 december 1889 i Hedvig Eleonora församling i Stockholm, som son till snickaremäster fabrikör Johan Gustaf Wisén (f. 1851 i Nottebäck) och Vendela Kristina Adamsson (f. 1857 i Lenhovda).

Pension i Torremolinos
Erik blev jur. kand. 1913. Han utnämndes till attaché vid Utrikesdepartementet 1920. Hans diplomatiska karriär gick spikrakt uppåt med poster som legationssekreterare i Konstantinopel 1922, vicekonsul i bland annat London 1925 och Shanghai 1926, konsul i Hamburg 1934, handelsråd i Madrid och Lissabon 1935, samt tillförordnad handelsattaché i Spanien 1936-39.

Efter pensionen återvände Erik och Alexandra till Spanien och bosatte sig i Torremolinos, där Alexandra dog i en hjärnblödning i februari 1962. Erik överlevde sin hustru med 16 år och dog av en hjärtattack i maj 1978 i Montemar, 89 år gammal. De vilar vid gravplats 582.

Fakta: Barbro Sändh

Fotnot: En utförlig avhandling om de diplomatiska relationerna mellan Spanien och Sverige under perioden 1931-1939 har givits ut av Instituto Universitario de Historia Simancas, vid Universidad de Valladolid. Den finns att läsa på Internet på följande länk: http://uvadoc.uva.es