(Publicerad 2016-06-01) Klockan är fyra på eftermiddagen i Mairena del Alcor (Sevilla). Ett gäng pojkar sitter på en bänk och tittar på en skulptur av ett manshuvud med en stor, underlig krage. Det är ingen tvekan om att de väl känner till mannen.
”Det är Cervantes!”, ropar pojkarna i kör.
”Han skrev Don Quijote”, tillägger en av dem förklarande.

Visst gjorde han det. Men han skrev också novellsamlingen Novelas ejemplares (Tvenne sedelärande berättelser), i vilken Mairena del Alcor nämns vid namn. Mer behövs inte. Så stor är Cervantes, att staden har uppfört inte mindre än två stora monument till hans ära som tack för att han satte Mairena del Alcor på kartan. I rondellen vid infarten till staden står också en stor skulptur som visar en av litteraturhistoriens mest kända scener, då Riddaren av den Sorgliga Skepnaden, Don Alonso Quijano - mer känd som Don Quijote - slåss mot en grupp väderkvarnar medan hans väpnare, den tjocke Sancho Panza och dennes åsna tittar på.

Miguel de Cervantes må ha sett dagens ljus i Alcalá de Henares 1547, men han skall komma att tillbringa inte mindre än tio år av sitt liv i Andalusien - och föreviga stora delar av dess geografi i sina verk. Osuna, Carmona, Jaén, Puebla de Cazalla, Cádiz, El Puerto de Santa María och många fler.

Men låt oss börja från början - så gott historien tillåter! Detaljer från Cervantes barndom är i stort sett obefintliga. Vi vet att hans far, Rodrigo de Cervantes, hade sina rötter i Córdoba medan hans mor, Leonor de Cortinas, kom från Arganda del Rey (Madrid). Äktenskapet var inte särskilt lyckligt. Det var ständigt ont om pengar. Skulder däremot var det gott om. Paret fick sex barn och flyttade ofta, beroende på var det fanns arbete för Rodrigo.

Det finns inga dokument bevarade som tyder på några högre studier, inga universitetsregister, men vi vet att Miguel de Cervantes - eller Cerbantes som den dåtida stavningen löd - lämnade Spanien 1569 och reste till Italien. Enligt vissa rykten gick han i landsflykt efter att ha sårat en ung man i en duell. Han studerade konst och enrollerade sig sedemera i den spanska flottan i Neapel (som då tillhörde Spanien).

Cervantes deltog i slaget vid Lepanto 1571 där han träffades av två gevärskulor i bröstet och en i armen, vilket gjorde hans vänsterhand obrukbar. Trots det fortsatte han sin karriär till sjöss, tills han blev tillfångatagen av ottomanska pirater. Han fördes som slav till Algeriet, där han hölls fången i fem år tills en expedition munkar från Trinitario-orden lyckades lösa ut honom.

Åter i Spanien hann han avla en dotter med Ana Villafranca, en gift värdshusvärdinna, innan han 1584 gifte sig med den 19 år unga Catalina Palacios Salazar, i Esquivias (Toledo). Även gällande Cervantes äktenskap går teorierna isär. Medan vissa källor menar att äktenskapet var lyckligt och varade livet ut, menar andra att paret separerade efter bara två år.

I vilket fall flyttar Miguel de Cervantes till Sevilla i maj 1597, och det är nu som vår historia börjar på allvar. Även om han är verksam som skribent och poet sedan många år tillbaka, kan han rakt inte försörja sig genom sin fjäderpenna. Han arbetade istället som ”comisario real de abastos” för den spanska armadan, under kungen Felipe II. Han var en form av skatteindrivare och hans jobb bestod i att resa runt mellan de andalusiska byarna och se till att jordägarna betalade in sina andelar spannmål och olivolja till staten. Även om instruktionerna var att fullfölja rekvireringen så raskt och smärtfritt som möjligt, krävdes ofta så pass mycket ”övertalning” att han fick stanna i den aktuella byn under flera veckor, ibland månader.

Vi kan förmoda att Cervantes levde ett tämligen vagabondiskt liv under dessa år. Nog för att han kunde samla in gott om material vad gäller karaktärer, vyer och anekdoter för framtida litterära behov, men faktum är att dessa år i hans liv präglades av ständigt trassel med ekonomiskt fiffel, våld och trubbel med katolska kyrkan. Mycket tyder på att Cervantes inte var någon särskilt trevlig person. Indrivarna lär generellt ha haft ett tämligen dåligt rykte och rekvisitionen av säd och olja ledde inte sällan till handgripligheter. I Écija ska Cervantes ha gått så hårt fram mot kyrkliga jordägare att komministern i Sevilla utvisade honom från provinsen. Han drog då vidare till Córdoba, men blev bannlyst även där.

Cervantes ansökte 1590 om tillstånd att lämna Spanien och pröva lyckan i Sydamerika, men denna avslogs. På något vis måste han ha försonats med kyrkans lokala män, för hans fasta punkt fortsatte att vara Sevilla. 1592 anlitades han av teaterdirektören Ricardo Osorio för att skriva inte mindre än sex pjäser, med ett arvode om 50 dukater per pjäs. Tyvärr har verken inte bevarats för eftervärlden och vet vi inte heller vilken framgång de hade - men kontraktet tyder förstås på att Cervantes var en relativt högt ansedd dramaturg i Sevilla!

Hans benägenhet för att hamna i trubbel fortsatte dock och den 19 september 1592 blev han arresterad i byn Castro del Río, Córdoba, anklagad för att för egen vinning ha sålt det vete han hade rekvirerat åt staten. Dagens Castro del Rio präglas visserligen främst av sin totala charmlöshet, men en liten del av de medeltida murarna finns kvar intill rådhuset, där stadens fängelse låg på 1500-talet. Här satt alltså Cervantes i ett par dagar tills han blev frisläppt, tack vare sina kontakter inom kommissariatet.

I Castro del Rio vill man gärna få det till att det var i detta fängelse som författaren började skriva på Don Quijote. I verkets förord skriver författaren nämligen att boken tillkom i ett fängelse, fyllt av ”alla sorters obekvämligheter” och ”sorgsna ljud”. Dock är Castro del Río inte den enda plats där den gode Cervantes satt bakom lås och bom. En betydligt längre period skall författaren tillbringa i fängelset i Sevilla.

Felipe II:s system för rekvirering gjordes om 1594 om och Cervantes förlorade sin anställning. Han reste då vidare till Granada och fann där en ny indrivningstjänst. 1597 arresterades han på nytt, nu anklagad för ekonomiskt fiffel. Den här gången satt han fängslad till april 1598 (källorna varierar) och troligen är det här som Don Quijote väcks till liv.

Därefter verkar det som om Miguel de Cervantes fick nog av Andalusien. Han lämnade Sevilla och reste tillbaka till sin hustru i Esquivias. Samma år avled Ana Villafranca, modern till Cervantes oäkta dotter Isabel. Då valde Cervantes att öppet erkänna faderskapet. Han tog sig an sin dotter och gav henne sitt andra efternamn, Saavedra.

Vissa historiker menar att Cervantes tillbringade ytterligare en episod i Sevillas fängelse 1602, men källorna är oklara. 1603 flyttade han dock med familj till Valladolid och det är här som Miguel de Cervantes skriver första delen av det verk som skall göra honom odödlig, Don Quijote. Detta klassiska mästerverk, som flera århundraden senare skall komma att räknas som den första moderna romanen, publiceras 1605 och blev mycket väl mottaget. Del två lät vänta på sig. Plötsligt publicerades en uppföljare 1614 - dock inte skriven av den ursprunglige författaren! Cervantes blev så arg över kapandet av hans riddare att han raskt skrev färdigt sin egen fortsättning. Den publiceras 1615. Det var tursamt - för bara året därpå insjuknade han allvarligt. Den 22 eller 23 april 1616 somnade författaren in för gott och begravdes i Trinitarier-ordens kloster i Madrid.

Miguel de Cervantes må vara död - men hans anti-hjälte Don Quijote, dennes skruttiga krake Rosinante och den trogne, rundmagade följeslagare Sancho Panza skall visa sig livskraftiga nog att bära honom genom de kommande 400 åren av litteraturhistoria.

Text: Kristin Helgesson Svenske
Foto: David Pineda

FAKTA
Miguel de Cervantes y Saavedra
Född: Alcalá de Henares (Madrid), omkring 29 september 1547 (döpt 9 oktober).
Död: Madrid, omkring 23 april 1616.
Nutida forskning tyder på att dödsorsaken var diabetes typ 2, orsakad av skrumplever.
Mest kända verk: Don Quijote av la Mancha, Tvenne sedelärande berättelser.

Cervantes Via Crucis
För de verkligt intresserade rekommenderas Sevillas cervantiska promenad (skämtsamt kallad ”Via Crucis Cervantino”) där 17 kakelplattor redovisar de olika platser som nämns i Cervantes verk: Plaza del Salvador, Cuesta del Rosario och den trånga gränden Alcaicería, katedralens enorma klocktorn La Giralda, men också den lilla kyrkan el Baratillo i stadsdelen Arenal - för att inte tala om tjuvarnas grotta, Casa de Monipodio, i det vid den tiden tämligen ruffiga Triana!

Författarens (näst) sista vila upptäckt?
Cervantes grav förstördes vid ombyggnationer av Trinitarierklostret under slutet av 1600-talet och var ”försvunnen” fram till så sent som 2015. Då fann forskare träbitar från en kista med initialerna MC samt rester av skelett i klostret. Enligt undersökningar skall detta ha varit Miguel de Cervantes och hustrun Catalina Palacios grav. Resterna gavs en ny, högtidlig begravning i Madrid 2015.
Vår bild av Cervantes liv är till stor del baserad på teorier, spekulationer och ett antal register och dokument med namnteckningar (som ibland verkar tappas bort i samma takt som de återfinns). Det kan ses som närmast ironiskt att Cervantes skall fortsätta att vara lika mytomspunnen i sin död.
Vad Miguel de Cervantes skulle ha gjort av detta, kan vi, även det, bara spekulera i. Kanske en ny äventyrsroman eller underfundig teaterpjäs?