Det är blåsigt och molnen ligger regntunga ovanför campingen La Rosaleda, i Fuengirolas utkant, när Sydkusten träffar fyra svenska par som ligger här i sex-sju månader. Men det gör ingenting att vädret är litet dåligt nu. Vintern på Solkusten är ju ändå som svensk sommar. Att ligga här är fantastiskt, det har blivit som ett andra hem för oss, säger Lars-Eric Kvarnström, 70 år, från Jönköping.

Han och sambon Birgit Grimström, 68, kom med sin husvagn i slutet av oktober och de stannar till i slutet av april. Det är fjärde året i rad som de vintercampar på La Rosaleda.
– Vi har redan bokat för nästa vinter. Är man inte ute i god tid är det svårt att få plats här, berättar Birgit.

La Rosaledas camping är så gott som fullbokad hela vintern. Men det är många andra campingplatser också. Räknar man bara skandinaver så bor ungefär 250 stycken, varav ett 100-tal svenskar, på Costa del Sols campingplatser under vintern. Det kostar 38 325 pesetas (drygt 230 euro) i månaden att bo på La Rosaleda. Då ingår el, vatten, dusch, toalett och tvättstuga.

Det går att köra ned från Sverige med husvagn eller husbil på fem dagar. Men de flesta av camparna på La Rosaleda väljer att ta mellan en och två veckor på sig. Många väljer att åka rakt genom Tyskland och sedan fortsätta över Schweiz, snedda genom Provence i Frankrike för att till sist ta betalvägarna från den spanska gränsen.

Men det finns faror som lurar på nedresan. Flera av camparna har råkat ut för vägpirater och tjuvar. När Jan och Doris Torstensson, 56 och 55 år gamla och från Norrköping, övernattade i Luxemburg i höstas försökte någon bryta sig in medan de låg och sov. Men tjuven fick bara upp det yttre låset och kom inte längre.

Roland och Gull-Britt Liedberg, båda 65 och från Trosa, råkade ut för det klassiska pirattricket i norra Spanien. En bil körde upp bredvid dem och passageraren pekade bakåt och gjorde tecken om att något var fel på husbilen. Vägpiraterna svängde in framför Roland och Gull-Britts bil och försökte få dem att stanna.
– Men det gjorde jag inte. Jag körde emot den andra bilen istället, berättar Roland.

Lars-Eric Kvarnström och Birgit Grimström drabbades av ett annat av vägpiraternas patenttrick:
– Det var söder om Barcelona. Jag hade stannat och tankat. Sedan gjorde jag misstaget man aldrig ska göra. Jag körde fram en bit för att jag skulle kolla luften. Då passade någon på att sticka hål på ett däck, berättar Lars-Eric.

– När vi kom ut på motorvägen small däcket. Jag stannade. Bakom kom en bil som också stannade. Föraren sa att jag inte fick stå här, utan att jag måste fortsätta. Det gjorde jag inte. Då började han att dirigera trafiken medan jag bytte däck och sedan krävde han 8 000 pesetas i ersättning för det.

– Vi betalade. Man vet aldrig vad de kan hitta på annars. Men jag tror att den här killen ville att jag skulle fortsätta att köra därför att hans kumpaner förmodligen stod längre fram, beredda att råna oss.

Men vad är det då som gör att man som campare väljer att åka 350-400 mil från Sverige för att ligga ett helt halvår på Costa del Sol?
– För att få sol och värme, det är ju det man söker, förklarar Johnny Eklund, 50, från Karlstad som har hustrun Yvonne, 62, och husbilen med sig till La Rosaleda.

– Visst är det många hemma som är avundsjuka på oss när vi är här i Spanien hela vintern. De ringer och kollar vilket väder vi har. Och har de sett på väderkartan hemma i Sverige att det regnar här nere, ja då är det många som ringer, säger Jan Torstensson och skrattar.

Att missa julfirandet hemma i Sverige är det som vintercamparna upplever som svårast:
– De båda senaste åren har vi tagit flyget hem över julen. Men i år stannade vi kvar här på campingen. Det man saknar är ju barnen, barnbarnen och så den svenska julstämningen med gran och tända adventsljus i fönstren. Det är ändå litet speciellt, tycker Gill-Britt Liedberg.
– Men Svenska skolan i Fuengirola har ju ett jättefint luciafirande och julmarknad. Vi går alltid dit.

En annan svår detalj för en svensk turist att vänja sig vid kan vara den spanska trafiken:
– Tänk om en svensk polis skulle komma hit och jobba. Han skulle få hjärtklappning. Här kör man ju mot rött och struntar i att stanna vid övergångsställena. Ja, herregud, man får till och med vara beredd på att möta en bil på en enkelriktad gata, menar Jan Torstensson.

Skulle man skicka en spansk polis till Sverige för att jobba så skulle han nog tycka att det var rena semestern, för där följer ju i stort sett alla trafikreglerna. Man kan tycka att livet på en camping i ett halvår skulle bli rätt så trist. Men camparna har inga problem att fylla tiden. Är det inte boule- eller kubbspel på gång så finns det många utflykter att göra.

Och när saknaden efter Sverige blir stor så har en av camparna parabol på husbilen för att ta in Sveriges Televisions sändningar. Det går lika bra att sitta på campingen och titta Rapport, Rederiet, Robinson, På Spåret och de andra svenska programmen, som att göra det hemma.

Att leva på en minimal yta i en husvagn eller en husbil vänjer man sig också vid:
– Man lär sig att ta hänsyn till varandra, förklarar Birgit Grimström.

Hon och Lars-Eric har en dröm:
– I dag har vi en lägenhet i Jönköping som vi nästan aldrig är i, eftersom vi campar i Sverige också på somrarna. Tänk om vi skulle kunna vända på allt och skaffa en lägenhet här i Fuengirola istället, där vi kan bo på vintrarna. Så kan vi ha husvagnen i Sverige och campa i den på somrarna, säger Lars-Eric.

Kanske förverkligas drömmen. Ett är i alla fall säkert. Lars-Eric och Birgit kommer tillbaka till La Rosaleda redan till hösten.

Text: Robert Österlind