På en internationell historiekongress 2019 presenterade historikern Luis Gorrochategui, en annan version av vad som verkligen hände 1588. Han hävdar dels att den engelska historiebeskrivningen av Spanska armadan är felaktig, dels att det mörkades att den engelska Kontraarmadan blev ett totalt fiasko med tusentals döda och skadade. BBC har gjort ett reportage baserat på historikerns avslöjande och som ingår i en miniserie om den kungliga historiens största lögner, ”Royal Historyʼs Biggest Fibs”.

I tidningen El País beskrivs hur BBC´s historiker och journalist Lucy Worsley, drar slutsatsen att den officiella berättelsen om vad som hände mellan England och spanska armadan är ett kraftfullt arv som under århundraden manipulerats av brittiska monarker, konstnärer och politiker. Enligt Worsley är Spaniens förlust mot England en historisk höjdpunkt som fått karaktärisera hela den engelska historien och som gjorde Francis Drake och Elizabeth I till symboler för upptakten till det brittiska imperiet. Men historien är full av överdrifter, snedvridningar och osanningar.

Det började med att drottning Elizabeth I och Francis Drake spelade bowling i Plymouth när de meddelades att 130 spanska skepp anlänt till engelska kusten. Drake vände sig enligt legenden mot befälhavaren Lord Howard och sade ”vi hinner både avsluta matchen och vinna över spanjorerna”. Enligt Worsley är det bara påhitt. Trots det skrevs det in i historieböckerna 150 år senare.

Spanska invasionen i juli 1588 har beskrivits som en kamp mellan Goliat och en liten modig engelsk hund som stred för att undvika blodbad på Londons gator. Men attacken hade provocerats fram av engelska drottningen och var inte heller den största historiskt sett. Både normandernas anfall 1066 och fransmännens 1545, var större. Den spanska flottan hade problem med både försörjning och sjukdomar. Befälhavaren, hertigen av Medina Sidonia, hade bett Felipe II att senarelägga avfärden, men kungen vägrade.

På grund av ett oväder i vilket två spanska båtar kolliderade, lyckades Drake tillfångata en av dem, El Rosario. Den engelska diktaren Thomas Deloney som besjöng historiska händelser satte ord på händelsen. Trots att spanska armadan framställs som grym och överlägsen, är den officiella engelska versionen att det var engelsmännen som attackerade spanjorerna, sänkte deras skepp och skickade dem skräckslagna och spridda för vinden att fly till Skottland och Irland. Samtidigt som drottningen ska ha hållit ett berömt tal för sina trupper i Tilbury.

Det var poeten James Aske som placerade drottningen i Tilbury. Talet dyker dock inte upp i historien förrän 35 år senare. Hon lär ha sagt ”I know I have the body but of a weak and feeble woman; but I have the heart and stomach of a king” (ung. Jag vet att jag har en svag och klen kvinnas kropp, men jag har en kungs hjärta och mage) som har upprepats i tal och till och med annonskampanjer århundraden därefter, bland annat för att stödja engelska tjejlandslaget i fotboll.

I själva verket förlorade spanska armadan 22 skepp, majoriteten på grund av ovädret. Enligt BBC´s reportage som återges i El País, nyttjades även detta av engelsmännen för att förklara att Gud stod på deras sida, den protestantiska sidan. Uttrycket ”den oövervinnerliga armadan” myntades också det av engelsmännen och har aldrig använts av spanjorerna, som trots allt behöll sin dominans på haven ytterligare 50 år.