Karantänen som nu är uppe i mer än 60 dagar är något ingen av oss genomlevt tidigare och det är naturligt att många vid det här laget lider av lappsjuka. Det faktum att vi den senaste tiden beviljats större frihet att gå ut verkar i många fall snarare ha retat upp en sektor ytterligare, än ha fungerat som balsam för sargade själar.

Huvudargumentet som motståndarna till karantänen brukar är att isoleringen och nedstängningen av ekonomin har betydligt värre konsekvenser för folkhälsan, än en mer omfattande smittspridning. Restriktionerna har avigsidor som är odiskutabla, inte minst ekonomiska, men det kan verkligen ifrågasättas om de åtminstone så här långt skulle överträffa coronapandemins effekter.

Ett annat argument som ofta brukas är att människor dör hela tiden av både andra sjukdomar, bilolyckor med mera. Detta är också en jämförelse som svårligen står sig.

Helst skulle man vilja sätta namn och ge ett ansikte åt de personer som tack vare karantänen ej insjuknat och avlidit. Men detta är lika omöjligt som att identifiera de personer som ej omkommer i trafiken, tack vare olika förebyggande åtgärder.

Jag försöker föreställa mig hur kritikerna av karantänen skulle reagera om man kunde påvisa att vederbörandes farmor, morfar, förälder eller till och med make/maka är vid liv idag, tack vare alla som hållit sig hemma. Kanske verkligheten då skulle sjunka in.

Ingen hävdar att vi ska sitta inlåsta för all evighet och Spaniens regering har, som alla vet, inlett en nedtrappningsfas med en tydlig tidshorisont. Huruvida den kommer att fungera eller vi tvingas rekylera, återstår att se. Men att med fler än 27 000 döda spy galla över att nedtrappningen i ens område dröjer en eller två veckor längre, verkar minst sagt enfaldigt.

En expertkommentar i en av de artiklar som jag nyligen återgivit, fick mig att haja till speciellt. Om det nämligen är så att knappt fem procent av den spanska befolkningen hittills smittats och konsekvenserna varit de vi alla sett, vilka tror ni effekterna skulle bli om vi istället valde att eftersträva den påstådda flockimmuniteten på 60 procent av befolkningen?

För detta skulle det alltså krävas minst tolv gånger så många smittade, som i dagsläget. Det är kanske överilat att hävda att det även skulle medföra tolv gånger så många dödsfall. Å andra sidan skulle dödsoffren kunna stiga betydligt mer, om om sjukvården kollapsar och människor även stryker med av blindtarmsinflammation, lindrigare hjärtinfarkter och andra åkommor som förvandlas till dödliga, när man ej kan få nödvändig behandling.

Till dig som gapar efter att omgående få gå på restaurang, till frisören, gymet eller golfbanan vill man fråga inte bara hur många döda du är villig att offra för detta. Utan vilka! Din mormor kanske, eller din pappa, något syskon eller kanske din bästa vän? Vem säger förresten att det inte är du själv som så småningom ingår i dödstalen? Make Your Choice!