Under pandemin har vi vant oss att med nästintill besatthet följa den dagliga, eller i alla fall veckovisa, utvecklingen av smittfrekvensen. Inte minst för att myndigheterna har fastställt en rad konsekvenser som en följd av att siffran passerat olika gränsvärden, exempelvis nivån för extrem smittrisk på 250. I juni 2020 låg smittfrekvensen på 8 och i januari i år, under den tredje vågen, på nästan 900. Det skriver tidningen El Diario.

Under våren har vaccinationen mot Covid-19 dock avancerat snabbt. I princip alla över 80 år, som är de som löper störst risk att drabbas av allvarliga symtom och avlida, har immuniserats. Detta har gjort att den fjärde vågen i mars och april sett helt annorlunda ut jämfört, med tidigare toppar. Smittfrekvensen steg visserligen, men nådde aldrig över 250. Den fick inte heller lika omfattande konsekvenser i antalet dödsfall. Enligt experterna är smittfrekvensen fortfarande en användbar indikator, men på ett annat sätt än tidigare.

Ildefonso Hernández, talesman för det spanska förbundet för folkhälsa och hälsoadministration samt rådgivare till regionalmyndigheten i Valencia, poängterar i El Diario att smittfrekvensen inte på samma sätt kommer ligga till grund för restriktioner. Detta då det nu handlar mer om individuella förebyggande åtgärder. Han menar dock att indikatorn fortsatt är viktig för att den exempelvis visar hur snabbt viruset sprider sig i vissa grupper. Även om det rör sig om personer som inte tillhör någon riskgrupp, måste det följas upp.

Även smittskyddsläkaren Fernando Simón har framhävt att vaccineringen skulle kunna motivera att restriktioner som munskyddspåbudet utomhus hävs och att man inte enbart bör ta hänsyn till smittfrekvensen längre. Han antydde så sent som 24 maj att vi gradvis bör ta mindre hänsyn till denna statistik och fokusera mer på andelen vaccinerade.

Pedro Gullón, språkrör för spanska epidemiologförbundet, menar att det största värdet med smittfrekvensen hädanefter är att se tendenser. Det vill säga huruvida smittan ökar eller minskar, för att vara vaksamma på förändringar.

Logiken har förändrats. Tidigare har varje smittvåg följt samma mönster; först ökade antalet smittade, sedan antalet inlagda på sjukhus, därefter antal patienter på intensiven och slutligen antalet döda. På andra hållet var antal dödsfall det sista att sjunka när smittspridningen åter gick ned.

Det var virusets logik. Folk blir smittade och efter i genomsnitt tre till fyra veckor avlider några, efter att ha legat inlagda på sjukhus. I och med vaccineringen bryts detta direkta samband, eftersom smittfallen i betydligt högre grad utgörs av unga personer eller vaccinerade, som inte blir så sjuka.

Enligt experterna är det därför viktigare att fokusera på beläggningen på sjukhusen direkt. Däremot kan en ökad smittspridning få effekter på primärvården, då det är dit folk söker sig för att bli diagnosticerade och denna del av vården skulle kunna kollapsa, även om folk inte längre blir så sjuka att de behöver läggas in.

Överlag blir det successivt viktigare att studera utvecklingen på mikronivå, snarare än på makronivå. Det vill säga, var exakt cirkulerar viruset, i vilka åldersgrupper, kollektiv och sammanhang förekommer det? Om det finns scenarier där supersmitta uppstår eller andra riskfaktorer där det arbetar känsliga personer som inte kunnat vaccinera sig, eller om det finns grupper där vaccinet inte haft tillräcklig effekt.